DVD-ai skrev:IngOehman skrev:Ja 40 % lägre (vilket inte är 4 dB lägre DVDai, utan snarare 3, och skall
man vara noga så är det i snitt (över frekvens/amplitud-arean) mindre
än 3 dB skillnad i distorsion, det är 2 dB någonting) än t ex noll är noll,
och jag har ju också flera gånger skrivit att skillnaderna betyder mycket
mindre vid spelning på låg nivå.
Det är absolut min uppfattning att så är fallet. Distorsionens kvot är inte
så olika vid olika nivåer - men det är först när den blir ordentligt hörbar
som skillnaden är viktig.
Vh, iö
jag tyckte du skrev tidigare att skillnaden i disstnivå var 4dB därav skrev jag 4dB
men jag missuppfattade antagligen då

Njae, du blandade nog ihop signalnivå och distorsionsnivå bara.
Om en grej distar samma som en annan grej vid en nivå som spelas
4 dB högre, så säger inte det att distorsionen (läs övertonernas
relativa nivå) kommer att vara just 4 dB lägre när man sänker den
mera starkspelande grejjen 4 dB.
Det beror på, och det beror på mycket.
Lite förenklat kan man säga att det beror på hur grejjens distorsions-
utveckling ser ut, vilket i sig kan översättas till att det beror på hur
nära lavindistorsionsgränsen man ligger.
Det finns mojänger som distorderar mera och mera ju starkare man
spelar, och det finns grunkor som faktiskt distorderar mera när man
spelar svagt. Men det finns faktiskt även makapärer som har exakt
samma distorsion oavsett nivå. Och om någon inte hittar en sådan
grunka så kan jag bygga en åt er.
Men om jag skall försöka sammanfatta beteendet för alla de nämnda
Ino-högtalarna så skiljer vanliga och signaturmodeller sig åt framför-
allt under diskantregistret, och någon sorts medelvärde mellan hur
det blir med alla tänkbara signaler, distorsionsformer och nivåer så
skulle jag vilja säga att s-modellerna har ett par dB lägre distorsion
vid varje givna nivå. Men det är en VÄLDIG förenkling, som jag nog
tycker bara kan försvaras av att det vore alltför omfattande att gå
igenom de säg 1000 olika mätkurvor gjorda med olika tekniker, i olika
register och för olika nivåer, som behövs för att man skall kunna få
något som liknar en totalbild av det hela.
Personligen tycker jag dock att beviset ligger i puddingen, och mät-
ningarna är förvisso värdefulla för mig, som en del av den stora verk-
tygslåda som jag som konstruktör använder mig av för att skapa och
optimera högtalarna, Men att utvärdera dem, det gör man bättre med
öronen.
- - -
Det finns faktiskt en specialfara med att vila sig mot just mätningar
för utvärdering, och det är att man riskerar att få ett alldeles på tok
för snällt betyg om man använder samma verktyg för att konstruera
och för att utvärdera. Att mätinstrument som används för att välja
hur något skall dimensioneras kommer att säga att dimensioneringen
blev bra är ju självklart, men det betyder inte att den blev det.
Det är lite som när man pysslar med sådan där kass digital rumskor-
rigering. DRCn använder mikrofon för att ställa in sina korrigeringar,
och därefter så använder många en liknande mätprocedurar "för att
visa hur bra det blev"...
Men vem som helst som inte är döv hör ju att så inte alls var fallet.
Så en bra grundprincip är att inte utvärdera något slutgiltigt med en
metod som bara testar det man redan vet är bra enligt instrumentet
ifråga. Men behöver testa med det som apparaten är avsedd för, att
lyssnas på helt enkelt.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).