petersteindl skrev:Rundberg skrev: Även om jorden inte leds i skärmen så måste alltså skärmen ha kontakt i bägge ändar, är det riktigt uppfattat?
Ja, om skärmen skall göra maximal nytta som skärm. D v s jorden leds då i skärmen. Annars vet jag inte vad man skall ha skärm till.
Skärmen är för att 2 chassien skall bli som ett chassie.MvH
Peter
IngOehman skrev:Njae, så behöver det inte alls vara. Att sammanbinda två schassier kan man göra utmärkt med en rak ledare, alltså en jordförbildelse, som man t ex ofta gör mellan pickup och RIAA-steg.
Det som kännetecknar en skärm är att den omsluter signalledarna således att de inte bestrålas så illa från utanförvärlden. Denna skärm kan sedan, beroende på applikation, vara ansluten i den ena ändan, i den andra eller i båda.
Ofta är det dock förnuftigt att ha den ansluten i båda ändar, men det finns specialfall då det är direkt olämpligt. T ex i vissa balanserade överföringar då den ena ändan är lite "common-mode-smutsig", och man inte vill dra schassie-sammankopplingsströmmarna i skärmen, utan i en separat kraftig ledare utanför skärmen.
Vh, iö
Hej Rundberg
Jag skall berätta en liten historia
Det var en gång en dominerande teori angående skärmning och jordning i hemmahifiapparatur. Inom proffselektroniken så var det lite annorlunda.
Jag ville då veta vad som gäller. Hur skall man se på det här med jordning och skärm? Att lämna skärmen öppen i ena änden har jag under många år provat åtskilliga gånger och alltid med mer eller mindre lyckat resultat.
År 2002 tecknade jag avtal med ett företag som heter SMS. Jag skulle designa ett hembiosystem där fronthögtalarna var inbyggda i en aluminiumram runt en bioduk och det skulle även ingå en aktiv subwoofer d v s med inbyggt slutsteg. Jag valde att använda mig av ICEpower 500 Watt class D dvs den med switchad nätdel.
Jag tog del av B&O:s rapport över CE-märkning. Jag beslutade att bygga in slutsteget + all övrig elektronik såsom i en Faradays bur. Det var inte lätt men med nätbrunn för medicinbruk dvs den är helt aluinkapslad och utan kondensatorer mot jord. Dessa kondensatorer finns i slutsteget.
Nåväl, woofern byggdes enligt konstens alla regler. 2004 skulle den CE-märkas. Sagt och gjort, jag hyrde in mig hos ett mätlab (EMC-services) strax utanför Göteborg. Det var en stor fördel med detta lab, man kan nämligen vara med under provning. Man hyr labbet med dess personal för en dag. Jag hyrde 2 dagar vid två skilda tillfällen. Jag åkte ner med diverse pryttlar och subwoofern. Det testades och testades, än hit och än dit. Woofern var ansluten till en AVR receiver och kabeln dem emellan var 10 meter lång. Jag började med att köra skärmen öppen i ena änden och därefter lödd i båda ändar och med jordkabel bredvid, jordad på alla olika tänkbara sätt. De i mätlabbet hade alla möjliga olika förslag. Det mättes på instrålad och utstrålad HF allt enligt mätnormerna. Olika kontakter och med liten tamp = 5 cm lång från ena änden på skärmen till olika jordpunkter. Jag täckte nog in alla olika tänkbara och otänkbara alternativ. En glipa på 3 mm på skärmens ena sida d v s vid ingångskontakten på subwoofern gjorde att förbindningen fortfarande var oanvändbar, även fast en utanpåliggande kabel gick nära och parallellt och förband chassi med chassi.
I princip så var alla resultat nedslående eftersom inget mätresultat skulle passera CE märkningen. Allt var underkänt. Det var en dj-la massa HF som registrerades. Nu återstod det sista alternativet, nämligen att låta skärm gå från chassi till chassi utan någon glipa. Skärmen agerar då som förlängt omslutande chassi mellan apparaterna d v s skärmen förbinder Förstärkare och Subwoofer så att den funkar som ett elektriskt ledande chassi.
Min kompis som var ansvarig för all elektronikutvecklingsarbete på Bofors från 70-tal till 90-tal sa från början att ”that’s the only way to go”. Alla andra metoder är oanvändbara enligt honom. Oavsett om det är balanserat eller obalanserat och s.k. quasibalanserat är så att säga uteslutet. Men inom hifi så sades det ofta annorlunda. Nu var det upp till bevis.
Nåväl, jag ville ha mätningar på alla tänkbara sätt och det fick jag också. Den sista mätningen där skärm gick från låda till låda blev naturligtvis en hit. Faradays bur funkade.
Skillnaden mellan mätningarna var 20 dB som bäst till 37 dB som sämst. Den sista mätningen var intressant eftersom det överhuvudtaget inte gick att detektera någon HF, vare sig in eller utstrålad. Kurvorna var identiska med bakgrunds HF. Inte en ynka dB skillnad. Jag var tvungen att kolla så att det kom ljud och att allt fungerade och var påslaget. Allt funkade och mätningen gjordes om då receivern och Subwoofern spelade filmljud eller musik på rätt stark volym, så att en realistisk användarsituation förelåg.
De på labbet hade aldrig tidigare sett något dylikt. Ingen HF alls. CE-märkningen blev lätt som en plätt. Jag hade lärt mig massor och framför allt en sak. Det funkar inte att ha en skärm öppen i ena änden. Jag kan i vart fall inte rekommendera det. Det känsligaste området var 30 – 300 MHz om jag inte minns fel, d v s genom hela FM-bandet och uppåt.
Inte nog med det. Jag kollade in B&Os egen mätrapport av slutsteget och mina data låg 17 dB under B&Os egna lösningar och kanske ännu mer men bakgrundsstrålningen begränsade mätningen.
B&Os ingenjörer kan sina saker och de sitter med i alla kommittéer angående CE-märkning och även som ordförande. Jag kollade upp alla namnlistor på den tiden och jag hade fortlöpande kontakt med deras mätingenjörer. De gör sina mätningar i egna laboratorier. Dom är skickliga på sådana saker. Men jag har papper på att jag fixade det där betydligt bättre än vad B&O klarade
De kan säkert fixa detta också om det behövs men för mig var det en challenge för att se hur långt man kan driva saker med ens yttersta kunskap. Ganska långt, tyder mätresultatet på. Jag var stolt över resultatet.
Nu är det så att det är tillämpningen som bestämmer den optimala lösningen på ett problem.
Rundberg, du har ställt en fråga och har fått en del svar. Fullständig korrekt information kan inte definieras upp utan att man känner till hela sammanhanget t.ex källans utimpedans och drivförmåga och mottagarens belastningsimpedans. Med total information om sammanhanget så tror jag att den optimala lösningen angående kabel blir given. Jag vet att det inte är så lätt att känna till all input som behövs för att man skall kunna ge korrekt svar, men vi kan iterera oss fram
till bästa lösning.
Min bestämda uppfattning kvarstår således såsom jag tidigare skrivit. Använd skärmen som skärm i båda ändar så har skärmen störst sannolikhet att fungera som skärm, även vid HF.
Vad gäller pickup så är situationen annorlunda och det är därför som det till nöds fungerar. Pickupen är nämligen galvaniskt skild från RIAA steget innan den ansluts, men det är inte skivspelaren då båda är anslutna till nätkontakten och i påslaget läge. Då blir det betydligt lågohmigare mellan RIAAsteg och skivspelare pga den gemensamma ihopkopplingen av fas och nolla i nätkontakten samt strökapacitanser från nättransformatorer och induktion från transformator till chassi. Men pickupen är inte ansluten till någon nätkontakt. Den har sas flytande potential d v s den är högohmig gentemot sina omgivande apparater. Detta innebär att då man kopplar ihop pickupen signalmässigt så antar pickupen den potential som RIAA steget har utan att det flyter ström på jord som stör. Är de däremot lågohmiga i förhållande till varandra innan man kopplar ihop dem och man därefter kopplar ihop dem, så blir potentialskillnaden mellan apparaterna till en ström genom den kabel eller skärm som kopplar ihop apparaternas jordsystem och denna ström kan ge upphov till brumproblem och även andra problem. Den ström som flyter på jord och som beror på potentialskillnaden lämpar sig därför bäst att ledas ner till chassijord på RIAAsteget via separat tamp. Tonarmen är ofta inte flytande gentemot RIAAsteg eftersom den ofta jordas i skivspelaren.
Pickupen har således en särställning inom ljudåtergivning. Jag har labbat rätt mycket med detta under mina dagar i branschen.
Inom den gamla skolan inom professionella sammanhang så är skiljetransformatorer ett använt redskap för att bibehålla apparater galvaniskt åtskilda samtidigt som man använder sig av balanserade ihopkopplingar. Det fungerar väldigt bra ur störningssynpunkt.
Det absolut bästa resultat som jag haft från en pickup är då jag övergick till helbalanserat från en Audio Note IO2 MC pickup. Jag lät specialgöra en transformator med balanserade ingångar och balanserad utgång med mittjord. Det blev dödstyst och väldigt bra ljud. Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin, vare sig då eller nu hört dess like från vinylavspelning.
Nåväl, jag önskar dig lycka till i ditt kabelval. Jag tror jag har sagt mitt.
Snipp snapp snut…
Med vänliga hälsningar
Peter Steindl
Många apparater har kopplat ihop dessa jordar, Vissa har ett motstånd kring 10 ohm mellan signaljord och chassijord och någon enstaka apparat har chassijord helt separerat från signaljord. I Bremens apparater har det hitintills varit så. I basmodulen som jag gjorde till SMS valde jag att koppla ihop chassi med signaljord för enkelhetens skull. Det har andra negativa effekter men det kan jag berätta om en annan gång.
