En vanlig lärobok i ellära torde duga bra om du vill förkovra dig i ämnet.
Mätningarna får du göra själv.
Ett tips på en mätning du kan göra är att skapa en serieresonanskrets med
en kondensator. Mät upp notchen du får med några olika sorters spolar.
Ta t ex en vanlig 1,4 mm-tråd och en med litz-tråd och samma diameter.
Kolla att serieresistansen är ungefär samma innan du går vidare och kollar
HF-förlusterna. Välj förslagsvis en 1 mH-spole och testa notch vid 100 Hz,
1 kHz och 10 kHz (2 533 uF, 25,33 uF och 253,3 nF).
Swedenmaded skrev:Richard skrev:Swedenmaded skrev:IngOehman skrev:Hur mycket induktans tror du att du får då? (Jag kan lova dig att den många
gånger om kommer att dominera resistansen vid 20 kHz.)
Hur påverkar detta ljudet då ? Handlar det om avståndet mellan ledarna eller vad ?
Mina flatkablar är klädda med teflontejp och sen lagda ovanpå varandra, därefter krympslang över de bägge ledarna=avståndet minimalt mellan ledarna, bingo ?
Snacket om att PVC vore alldeles horribelt i kontakt med ledaren, samt skineffekten torde göra gällande att plåtband med teflon är bättre än runda ledare i PVC. Enledare har väl alltid fördelar gentemot flerledare, om den är i bandform=tunn ?
Varför vill du "bygga " ett par högtalarekablar överhuvudtaget ? Det finns inga fördelar mot EKK hur du än bygger, med vilket material som helst.
Även om du skriver att du har tillgång till " ren " koppar så är den som finns i EKK lika ren. Det finns ingen skillnad. Om du luftisolerar dina platta kopparbandkablar så kommer de dessutom att oxidera redan inom någon dag, oxideringen är till nackdel på riktigt, vilket inte skin- effekten är.
Placerar du + och - en bit ifrån varandra så får du ett diskantfall. Sätter du däremot kardelerna platt emot varandra med bara tunn plastfilmsisolering emellan får du istället kanske problem med långa längder för förstärkarens förmåga att driva höga frekvenser utan oscillering om du inte använder konjugatlänk vid högtalareterminalerna ( för själva kabeln ) .
EKUA är en bra kabel vid korta längder, under 1,5 meter. Kostnad någon krona/ metern. Enkardelig. Bättre än purist audio för 100000:- metern.
Kaxiga påståenden men jag säger inte att du har fel i dina bestämda uppfattningar....Att EKK skulle innehålla "helren" koppar kanske jag inte är lika säker på som du men det är bara ett antagande och det kanske saknar betydelse med hur många decimaler på 99% koppar det är. Intressant att du säger att ingen kabel kan bli bättre än EKK, då är ju allt löst......tråden lär leva ett tag till
Intressant det du skriver om att ha platta ledare ihop. Lite respons från Öhman i frågan också ang. stort vs litet avstånd mellan ledarna skulle krydda tråden, samt givetvis massor av andras åsikter ! Kanske lödar upp ett par EKK igen hehe
Missade det där inlägget.
Ja - bingo. Det är nog bästa sättet att bygga. I varje fall om målet är att
nå lägsta möjliga induktans. Men man bör vara beredd på att kabelns karak-
teristiska impedans blir rätt låg, och att (som också Richard är inne på) det
kan vara klokt att komplettera kabeln med en konjugatlänk i så fall, för att
absorbera de reflexion av EM-energi från högtalaränden, som annars kan bli
lite jobbig för förstärkaren.
Om jag förstått dimensionerna rätt så talar vi alltså om en area om 25 mm2,
per pol, det vill säga rejält grova doningar. Jämför man med den vanlig EKK
2 G 1,5 x 4 meter (som jag dimensionerar de flesta av mina högtalare för)
så talar vi här en en kabel som man kan dra 66,666... meter (!) för samma
lågfrekventa serieförluster, och då blir serieresistansen cirka 0,046 ohm per
kardel.
Bara det känns som ett prima argument för att satsa på låg induktans. Det
behövs ju definitivt vid så långa sträckor.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
