Håller med.
Det rajapruk skriver kan översättas till att man skall ha många kondensatorer och att de små skall vara dyrare. Vilket såklart inte är en relevant egenskap. Prislappen är inte en teknisk parameter.
Det finns dock fall då parallellkopplade kondensatorer har fördelar framför en ensam.
Dels är det så när en ensam inte finns för att uppnå det värde man eftersträvar.
Ett annat fall är om de kondensatorer man använder har problem med mekaniska resonanser, och då kan man med fördel använda två med olika värde, men gärna av samma sort.
paa skrev:Men den termiska kompressionen för HF-drivern bör också matcha den termiska kompressionen för LF-drivern. Och det är lätt hänt att LF-drivern blir mer upphettad än ett mycket lättdrivet HF-horn.
Håller både med och inte med.
Det vill säga, jag har en mindre bestämd uppfattning än du.
Om matchning kan åstadkommas genom att förbättra LF-beteendet så är svaret självklart ja. Men om så inte är fallet är det inte HELT självklart att det är bättre om HF-beteendet försunkas i samma grad. Saker relaterar ju till både en verklighet och inbördes. Och LF-beteendet är dessutom nästan undantagslöst frekvensberoende, så vid vilken frekvens skall man jämföra?
Vid både impedanstoppen (den övre för br-system) och vid höga frekvenser (där imduktansen dominerar) så är ju termiska kompressionen låg även från LF-drivern. Mera så ju högre serieinduktans som används, i synnerhet om delningen saknar skuntkomponenter (kondensator, konjugatlänk...). Så det beror på. Störst termisk kompression får man i impedansens breda mest resistiva register, typ mellan 60 och 500 Hz.
Sen finns en faktor till - olika musik har olika spektral fördelning, så även det bestämmer hur LF- och HF-registren balanserar mot varandra med avseende på termisk kompression. Så vad menar man med att de skall komprimera lika? med vilken spektralfördelning på insignalen då?
Klang ÄR viktigt, visst, men ändå är jag nog inne på att man alltid bör försöka hålla termisk kompression så låg som det går.
Det kan även nämnas att
även utan seriemotstånd så kommer som regel ett kompressionshorn för säg registret över 800 Hz att komprimera mindre än bassystemet som arbetar därunder. Verkningsgraden är ju så mycket högre och en kompressionsdriver har ju som regel betydligt större talspole än dess angivna storlek berättar om. Ett 1" horn är ett men en halsdiameter om 1". Men talspolen kan vara dubbelt så stor eller till och med större (Dubbla diametern betyder med samma talspolehöjdmått typiskt att effekttåligheten går upp mellan 2 och 3,5 gånger*).
Det är inte ovanligt att 2"-drivers har en talspole på 4" eller större.
Vh, iö
- - - - -
*Många tänker lite för snabbt, att dubbla diametern borde fyrdubbla effekttåligheten, men omkretsen (som bestämmer talspole-ytan med konstant höjd) är ju proportionell mot diametern. Så utan att ta hänsyn till kylfaktorer så dubblas effekttåligheten med dubbel talspolediameter, allt annat lika.
Allt annat är dock inte lika, utan en signifikant faktor är just avkylningen, och den beror delvis på arean på polstycke och polplatta, samt på vilka material som är valda. Polstycket area blir fyra gånger större med dubbla talspolediametern, men utanför talspolen så är areaökningen som regel svagare än kvadratisk. Så att öka effekttåligheten mer än 3,5 gånger är nästan ouppnåeligt. Men dubbling eller lite mera blir det praktiskt taget alltid.
Sen behöver man även skilja mellan superkort effekttålighet (den som talspolens egen termiska massa bestämmer), kort effekttålighet (den som magnetsystemets termiska massa bestämmer) och den långvariga effekttåligheten (som bestäms av avkylning av hela systemet utåt, samt av de termiska resistanserna från talspole och framåt.
Med termisk massa (vilket inte är ett väldefinierat begrepp) menar jag specifik värmekapacitiviteten*massan omräknat till vattenmassa.
En liter järn väger t ex 7,8 kg, men har bara 10,7 procent av vattens specifika värmekapacitivitet, så en liter järn har en "termisk massa" om knappt 836 gram, det vill säga 0,836 liter. En liter sten motsvarar termiskt 0,52 liter vatten, alltså 520 gram.
Skälet till att jag tycker det är meningsfullt att tala om termisk massa och inte bara värmekapacitivitet (trots att de är proportionella mot varandra, den termiska massan gånger 4,2 ger värmekapacitiviteten i kJ(kg'K) nämligen) är att jag tror de flesta har en bättre känsla intuitivt för mycket mycket energi som går ut för att värma 1 liter vatten.
Dessutom är vatten praktiskt att jämföra med, eftersom det är det bästa ämnet vi känner till att lagra termisk energi, inte bara per vikt utan även per volym. Så tro inte på stenugns försäljare som hävdar att de bygger av stenar som lagrar mera energi än vatten. Har faktiskt stött på en sådan försäljare som till och med försökte sig på en bluff-demo, genom att hetta upp en sten till 100 grader och samtidigt koka vatten. Båda ställde sedan på en träskiva och vattnet kallande såklart snabbare - eftersom inte locket satt på!
Avdunstning är ett MYCKET effektiv avkylare. Det går åt massor av energi för att omvandla vatten till vattenånga.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
. Däremot så blir möjlig masskontrollerad bandbredd (BEP) vid maximalt 10567 Hz vid 100%, så vid 50% verkningsgrad blir BEP ca 21kHz. Den övre gränsfrekvensen (Fm) är bestämd av de rörliga massorna var efter återgivningen faller med -6dB/oktav ovanför denna frekvens. Min erfarenhet av horn har visat att ett frekvensomfång om ca 1:10 är praktiskt möjligt frekvensomfång i de flesta fall, alltså lite drygt 3 oktaver. Att det jag påpekar skall betraktas en tumregel får stå för dig.
