Birger skrev:Är det för framfusigt att fråga herr ing. Öhman om vad han själv har för förebilder eller gillar ljud och musikmässigt förutom sina egna alster??
Det får man fråga.
Svaret är att jag inte jämför högtalare med varandra, utan föredrar en absolut skala (tryffelskalan).
Några ideal vad avser sound har jag inte överhuvudtaget. Jag vill helst att "sound" skall vara något som inspelningen står för, helt själv.
Ju mindre sound högtalarna har, desto mera variation kan man glädja sig över när man spelar olika inspelningar! Kanske är det så att det entydigaste av alla kvalitetstecken som går att observera helt subjektivt, är att skillnaden mellan olika inspelningar blir större och större ju högre kvalitet återgivningen sker med?
Jag tror så, för något annat har jag aldrig erfarit. Alla fel och färgningar verkar likriktande. Kortvarigt kan de verka imponerande, men i långa lopper gör de bara musiklyssnandet tråkigare.
Hursomhelst:
När en högtalare skall utvecklas gör jag det alltid med framförd levande musik som referens. Det är dock minst lika viktigt att inte bara snöa in på subjektiviteter, utan analytiskt minnas vad "musikhändelsen" är för något, och vad det kommer att tvingas passera (inspelning, kodning till X kanaler, uppspelning, rumsåpverkas) innan man kan höra den igen. Dett är nödvändigt för att sätta högtalaren i en roll där man ser vilka egenskaper den måste ha för att musikhändelsen skall komma fram hela vägen till lyssnaren, så psykoakustiskt ovrängd som möjligt.
Det handlar
inte primärt om "kompensationer", utan om att maximera balans och fokus. Utgångspunkten är därför att utgå ifrån
optimal kodning och
ett optimalt lyssningsrum. Det är ju inte en massa "fel" utan snarare en uppsättning "egenskaper" man vill ha klart för sig, som nyckel för utformning av högtalarnas egenskaper.
Jag skall dock även försöka svara på din fråga så bra jag kan.
Om jag ur hifi-historien tvingas plocka fram några högtalare som jag tycker varit "på ovanligt många punkter hyggliga" och "på övriga tillräckligt lite dåliga" för att jag skall kunna glömma felen och höra musiken, blir det följande burkar:
1. B&W 801, den sista versionen som gjordes under Johns inflytande. Jag tror den kan ha hetat matrix.
2. Snell typ A, den sista versionen som Peter var med på, alltså enligt det ursprungliga konceptet.
3. Quad ESL 63, med gradientbasar.
Nu låter de ju ganska olika alla dessa högtalare, vilket beror på att de allihopa har med eller mindre uttalade "fel" eller i varje fall karaktärer.
Men det som kännetecknar dem allihopa (i mina öron) är att det att, musiken som kommer igenom dem (lite beroende på vilken musik som spelas förstås) lyckas dominera varseblivningsmässigt tillräckligt över de fel som adderas.
Vh, Ing. Öhman
PS. Musik, ja, jag gillar musik ur nästan alla genres, men tycker faktiskt att rätt få procent av all musik som gjorts är bra.
Min samling består nog huvudsakligen av klassisk och annan akustisk musik (mer än 50%). Resten är en salig blandning av andra genres. Tittar man noga ser man kanske en viss övervikt när det gäller popmusik från 50, 60, 70 och lite in på 80-talet, och sen mera pop från 90-talet och framåt. Sista halvan av 80-talet tycker jag var rent bedrövligt fattig. Annars har jag märkt att min skivsamling är märkvärdigt jämt fördelad över åren. jag har massor av 78-varvare och spelar dem ofta och gärna.
Jag har några tusen CD, kanske ungefär lika många vinylskivor men bara några hundra 78-varvare. Därutöver cirka 600 DVD och några hundra LD.
PPS. Jag gillar Moll! Båda glad moll och ledsen moll. Moll är ofta, nästan alltid, vackert, men egentligen är nog all harmonik potentiellt fenomenal, som undslipper långvarigt (miss)bruk av rena dur-karaktärer. Det är väl därför som dansband är så outhärdligt vidrigt, för det mesta.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
) (tänker du på fasgången?)
Att det blir "tyst" var en särdeles dålig beskrivning av mig.
...klumpit jag vet 
