Album utan ett svagt spår - finns de?

[eljulio]

Ja, finns de. Så klart de finns. Här listas några som några av er kanske håller med om, andra inte. https://faroutmagazine.co.uk/albums-tha ... JiC_l62ojw

Den avlidne och numera i mina ögon nedsolkade artisten Michael Jackson gjorde två på raken, Off the wall och Thriller. Som nästan saknar svagheter.

Hit me!

[Calleberg]

Apselut, Framgår ochså tydligt av titeln:
"All killer, No Filler"

349544-emp.jpg (22.98 KiB) Visad 17863 gånger

T.ex:


och:

[sprudel]

Eagles ”Hotel California”

[momotom]

Jag kan lätt hålla med om The Cure - Disintegration. Sisters of mercy - Floodland är ett annat album som passar in.

[eljulio]

Eagles ”Hotel California”

Bra där. Ruggigt starkt album. New kid in town är en personlig favorit.

[Conan]

Jag skulle vilja säga på rak arm:

Blondie - Parallel Lines

Bob Marley & The Wailers - Exodus

[momotom]

Black Sabbath - Heaven and hell
Therion - Vovin. Den säregne Christofer Johnssons mästerverk.

[Chris71]

Frågan är ju om det finns hos någon etablerad artist, förutsättningarna borde ju vara bäst när bolagen haft minst åsikter dvs första albumet innan man blivit placerad i ett fack eller mot slutet på karriären om den varit tillräckligt framgångsrik eller om man har sin egen label, men inte ens under dessa förutsättningar behöver ju publiken hålla med.

Jag saknar tillräckligt med OCD för att påstå att ingen filler smugit sig in, men detta är några album som när jag spelar första låten gör mig glad att jag kommer kunna lyssna från start till mål utan att det blir jobbigt, oxå en anledning till att hålla fast vid fysiskt media då det faktiskt uppmuntrar linjär lyssning av hela album.

Forever Young - Alphaville
The Rise and Fall of Ziggy Stardust and the Spiders From Mars - David Bowie
Kind of Blue - Miles Davis
Tapestry - Carole King
Rumours - Fleetwood Mac
Nio broars väg - Peter LeMarc

[sprudel]

Frågan är ju om det finns hos någon etablerad artist, förutsättningarna borde ju vara bäst när bolagen haft minst åsikter dvs första albumet innan man blivit placerad i ett fack eller mot slutet på karriären om den varit tillräckligt framgångsrik eller om man har sin egen label, men inte ens under dessa förutsättningar behöver ju publiken hålla med.

Jag saknar tillräckligt med OCD för att påstå att ingen filler smugit sig in, men detta är några album som när jag spelar första låten gör mig glad att jag kommer kunna lyssna från start till mål utan att det blir jobbigt, oxå en anledning till att hålla fast vid fysiskt media då det faktiskt uppmuntrar linjär lyssning av hela album.

Forever Young - Alphaville
The Rise and Fall of Ziggy Stardust and the Spiders From Mars - David Bowie
Kind of Blue - Miles Davis
Tapestry - Carole King
Rumours - Fleetwood Mac
Nio broars väg - Peter LeMarc

Fleetwood Mac ”Rumours” platsar absolut!

[Ted_B]

Min första tanke var just Forever Young med Alphaville.

Skickat från min XQ-EC54 via Tapatalk

[eljulio]

Min första tanke var just Forever Young med Alphaville.

Skickat från min XQ-EC54 via Tapatalk

¨
Klart bra platta. I stort sett rakt igenom. Lite ljus klang, men typiskt för den tiden får man säga.

[paa]

ABBA GOLD
Miles Davies Kind of Blue

[eljulio]

Kind of blue är ju helt ikoniskt bra. Har nästan lyssnat sönder den. Abba gold är popperfektion så klart.

I övirgt har jag inte lyssnat alls på The Cure tidigare, men nämnda platta ovan verkar vara riktigt bra vid första lyssningen. Kul! Det går för övrigt att höra var Kent har fått mycket av sitt sound från, som jag mest tidigare har kopplat till Depeche.

[momotom]

Jag skulle vilja säga på rak arm:

Blondie - Parallel Lines

”Hanging on the telephone” är en öppningskäftsmäll med råge.

[momotom]

Kind of blue är ju helt ikoniskt bra. Har nästan lyssnat sönder den. Abba gold är popperfektion så klart.

I övirgt har jag inte lyssnat alls på The Cure tidigare, men nämnda platta ovan verkar vara riktigt bra vid första lyssningen. Kul! Det går för övrigt att höra var Kent har fått mycket av sitt sound från, som jag mest tidigare har kopplat till Depeche.

Albumet efter med The Cure (Wish) har också många riktigt bra låtar, och då menar jag inte den uttjatade ”Friday I’m in love”. Apart är kanske deras bästa låt någonsin.

[Calleberg]

adele-21-blackvinyl-1_1800x1800.jpg (188.16 KiB) Visad 17720 gånger

[PekkaJohansson]

Över hälften av Beatles originalalbum, Abbas "Arrival" samt Depeche Modes "Music for the masses". Höll på att glömma Genesis "Foxtrot" och Gyllene Tiders "Moderna tider". Det är inte utan anledning som de uppräknade kompaktskivorna går varma hos undertecknad!

Förresten, apropå "Abba Gold" som nämns ovan: samlingsalbum borde väl vara diskvalificerade? Om inte skulle tråden kunna fyllas med väldigt många sådana.

Med vänlig hälsning

Pekka

[Tell]

Jag är generellt sett en sån som lyssnar igenom albums, plockar mina favoriter in i div spellistor och sen aldrig lyssnar på resten igen. Det finns alldeles alldeles för många albums där det finns flera mindre bra låtar tyvärr.
Dock finns det ju vissa få som jag alltid lyssnar från början till slut, t ex detta från Holländska duon Easily Embarrassed. Faktiskt så är dom enda jag känner till där ALLA deras låtar från allt dom släppt har varit mer eller mindre bra, alltså inte nån som jag hoppas vidare till nästa för jag inte gillat den. Har för övrigt kallats för nån modern variant av Jean Michel Jarre.


Och så har vi den här klassiska klassikern, ett legendariskt mästerverk av master mindet bakom The Prodigy, nämligen Liam Howlett. Så kungligt bra album rakt igenom!


Eller varför inte Shpongle andra album, tung musik alltså!

[eljulio]

Över hälften av Beatles originalalbum, Abbas "Arrival" samt Depeche Modes "Music for the masses". Höll på att glömma Genesis "Foxtrot" och Gyllene Tiders "Moderna tider". Det är inte utan anledning som de uppräknade kompaktskivorna går varma hos undertecknad!

Förresten, apropå "Abba Gold" som nämns ovan: samlingsalbum borde väl vara diskvalificerade? Om inte skulle tråden kunna fyllas med väldigt många sådana.

Med vänlig hälsning

Pekka

Jo, jag håller faktiskt med om Abba gold. Samlingsskivor lämnar vi utanför, även om det är ett pärlband av klassiker på den.

[VintageHiFi]

Slår ett slag för ett soundtrack från filmen Top Gun från 1986.

[Hjalmar_Branting]

Guns n´Roses-Appetite for Destruction
En av tidernas bästa hårdrocksplattor och från en period när Axl Rose hade ett röstomfång som fick många att blekna, till skillnad mot idag....

[momotom]

Guns n´Roses-Appetite for Destruction
En av tidernas bästa hårdrocksplattor och från en period när Axl Rose hade ett röstomfång som fick många att blekna, till skillnad mot idag....

Verkligen ett bra val! Ja, han var grym när det begav sig. Såg dom -91 (92?) på globen. Trots att jag inte var ngt jättefan, och vi fick vänta på Axl i 3 timmar så är det nog den bästa konsert jag sett.

[Bipen]

Och här kommer 70-talet ...

Black Sabbath - Paranoid
Led Zeppelin IV
Whos Next
Genesis - Selling England
Dark Side of the Moon
Neil Young - Harvest
A Clockwork Orange - Soundtrack
Cure - Head on the Door (ja, ja 80-tal då)

[hifikg]

Bruce Springsteen, The River

[Hjalmar_Branting]

Guns n´Roses-Appetite for Destruction
En av tidernas bästa hårdrocksplattor och från en period när Axl Rose hade ett röstomfång som fick många att blekna, till skillnad mot idag....

Verkligen ett bra val! Ja, han var grym när det begav sig. Såg dom -91 (92?) på globen. Trots att jag inte var ngt jättefan, och vi fick vänta på Axl i 3 timmar så är det nog den bästa konsert jag sett.

Jag skulle åkt på den spelningen men tyvärr blev det inget, går nöja mig med att ha en bootleg platta från lördagens spelning, ganska bra ljud för att vara en bootleg.

[eljulio]

Roligt med inspel. Det är en hel del album jag inte inte har lyssnat på.

Apropå tillvägagånggsättet att välja ut enskilda låtar och skapa spellistor så har jag absolut också gjort så (och gör så). Man kan dock missa pärlor om man inte ger album tillräckligt mycket tid. Ett exempel för egen del är albumet The ghost of Tom Joad med Springsteen. Länge lyssnade jag bara på de mest omedelbara spåren "Youngstown" och titelspåret "The ghost of Tom Joad", men "omupptäckte" albumet i höstas och har ny lyssnat på det flera gånger i sin helhet. Det är mycket starkt. Youngstown hörde jag för övrigt live i Stockholm i somras i en rejält tung version som var ruggigt bra.

[Morello]

Rush 2112

[Almen]

Ansluter till 70-talet, lite mer åt progressive-hållet. Samtliga album går att lyssna rakt igenom utan att drabbas av uttråkning eller upplevelse av transportsträckor. Tycker jag.

Yes - Close to the Edge (1972), Going for the One (1977)
Deep Purple - Machine Head (1972)
Genesis - Foxtrot (1972), The Lamb Lies Down on Broadway (1974)
Gentle Giant - Octopus (1972), The Power and the Glory (1974)
Pink Floyd - Wish You Were Here (1974)
Jethro Tull - A Passion Play (1973), Heavy Horses (1978)
UK - UK (1978), Danger Money (1979)
Frank Zappa - One Size Fits All (1975)

[solhaga]

Mer sjuttiotal: The Who Quadrophenia 1973

[Morello]

Keith Jarrett - Kölnkonserten

[Calleberg]

Roligt med inspel. Det är en hel del album jag inte inte har lyssnat på.

Jupp, men lite det fuskas en del med kriteriet , inte för att det spelar nån roll kul ändå.

Jag har t.ex uteslutit dessa eftersom man kan hitta nån enstaka blindgångare bland spåren.

Black Album

dasi87l-f80699af-f594-4c06-8f09-5621c178354d.png (1.69 MiB) Visad 2070 gånger

FOTL.jpg (115.51 KiB) Visad 2070 gånger

[Conny]

Simon And Garfunkel- Bridge over troubled water (1970)
ELO- Face the music (1975)

[goat76]

Inte för att typen av music tilltalar gemene man, men albumet Goat (vilket mitt forumnamn är taget från) av The Jesus Lizard är väldigt starkt rakt igenom.


1. För den jazz-intresserade så är det nog ganska tydligt att första låten Then Comes Dudley är inspirerad av låten Great Expectation av Miles Davis.

2. Andra låten Mouth Breather är en intensiv låt med en skön känsla av "baktakt" på trummorna viket ger låten ett speciellt "häng". Texten i låten är inspirerad av när Britt Bratfort (trummis i bandet Slint och ett tag i bandet The Breeders) lånade Steve Albinis hus när Steve var bortrest över en längre tid. Britt hade hunnit med att tappa bort nyckeln till huset så han hade krossat en ruta för att ta sig in, och han hade även lyckats ha sönder någon vattenledning vilket orsakat en översvämmning i källaren. Steve Albini återberättade dessa händelser för sångaren i The Jesus Lizard David Yow, där Steve beskrev Britt med meningen "Don't get me wrong he's a nice guy, I like him just fine, but he's a mouth breather".

3. Låten Nub är slide gitarrernas slide-låt, både jazzig och med punkigt driv på en och samma gång.

4. Låten Seasick handlar om någon stackars person som hamnat långt ut i havet men som lyckligtvis kan simma. Om man lyssnar på instrumenteringen så hör man att allt ett gung som påminner om vågor på havet, så låtens text var nog väldigt inspirerad av den takten och känslan.

5. Monket Trick är enligt sångaren den absolut bästa låten bandet någonsin gjort. Gitarristen Duane Denison hade kommit på så många riff som fungerade väl till den malande basgången så han frågade basisten David Wm. Sims vilken han föredrog, han svarade: "använd dem alla!".

6. Låten Karpis har ett roligt melodiöst gitarr-riff som driver låten igenom, och även om musiken The Jesus Lizard spelar är noise rock så hör man tydligt att Denison är en skolad jazz-gitarrist.

7. Låten South Mouth anspirerar tydligt på kvinnors dragningskraft, "wiggling waistlines" har nog lockat många män...

8. Lady Shoes är en vild och intensiv låt med sköna taktförändringar hårt drivet av trummisen Mac McNeillys påhittighet för att skapa driv (och iblan lugn) i låtarna. Texten är en ganska sjuk hisoria om man kan lyckas tolka David Yow's sätt att sjunga (han anväder för det mesta rösten mer som ett slags instrument än något man skulle kunna kalla skönsång).

9. Den lite lugnare låten Rodeo In Juliet fungerar väl som en mjuklandning efter en ganska intensiv "album-resa".


Det remastrade albumet som återfinns på Tidal och de andra streamingtjänsterna har några ytterligare extraspår utöver de nio spåren som återfinns på första släppet.

Produktionen är rå med väldigt lite efterhands-processing vilket kanske inte tilltalar alla audiofiler med vana att höra lite mer tillsnyggade ljudproduktioner, men många band uppskattade det mer dokumenterande sätt med väldigt lite handpåläggning som präglade de inspelningar och mixar Steve Albini gjorde.

The Jesus Lizard - Goat
https://tidal.com/browse/album/61691194?u

[I-or]

Jag accepterar en halvkass låt som ett olycksfall i arbetet när övriga låtar är bra. Dessutom bör det betonas att albumen nedan inte nödvändigtvis behöver innehålla de allra bästa låtarna utan bara att (i princip) inga låtar är svaga - åtminstone innan skivbolagen bestämde sig för att återutge albumen i "Expanded Edition" eller liknande. Jag har uteslutit samlingsalbum samt livealbum och vissa artister har förstört sina chanser genom att göra, förvisso fantastiska, dubbelalbum som av naturliga skäl alltid innehåller några svaga låtar.

De album som jag med dessa kriterier kan dra mig till minnes är i kronologisk ordning:

David Bowie - The Rise And Fall Of Ziggy Stardust And The Spiders From Mars
Supertramp - Crime Of The Century
Pink Floyd - Wish You Were Here
Bob Marley & The Wailers - Exodus
Steely Dan - Aja
Supertramp - Breakfast In America
Toto - Toto
Flash And The Pan - Flash And The Pan
Gino Vannelli - Brother To Brother
Toto - Hydra
Earth, Wind & Fire - I Am
Michael Jackson - Off The Wall
Delegation - Eau De Vie
Quincy Jones - The Dude
Level 42 - Level 42
Toto - Toto IV
Michael Jackson - Thriller
Koinonia - More Than A Feelin'
James Ingram - It's Your Night
Camel - Stationary Traveller
Al Jarreau - High Crime
Sade - Diamond Life
Dire Straits - Brothers In Arms
Daft Punk - Random Access Memories
Maroon 5 - Red Pill Blues

Även om jag inte håller med p.g.a. lite för stora inslag av aningen oinspirerad hästjazz på sina ställen skulle I-ora definitivt vilja ta med:
Eagles - Hotel California


Noteras bör att Quincy Jones producerade inte mindre än fyra av albumen (han hade en otrolig förmåga att koka soppa på en spik ibland).

Som en allmän kommentar kan man lägga till att superartister som framförallt The Beatles men även Elton John, Stevie Wonder m.fl. förvisso skapade massor av oerhört bra låtar men att dessa spreds ut över alldeles för många album. Några av artisterna i listan ovan gjorde å andra sidan i stort sett ingenting som var bra utöver just det albumet. Ibland är det uppenbarligen bara så att stjärnorna står helt rätt.

[Max_Headroom]

Propaganda - Whishful thinking
Depeche Mode - Violator
Depeche Mode - Some Great Reward
Frankie Goes to Hollywood - Welcome to the Plessuredome
Frankie Goes to Hollywood - Liverpool
Act - Laughter, Tears and Rage
Tears for Fears - Songs From the big Chair
Heaven 17 - The Luxury Gap
Pet Shop Boys - Introspective
Blue for Two - Blue for Two
Koop - Waltz for Koop
Malcolm McLaren - Waltz Darling
OTT - Heads
OTT - Skylon
Nina Hagen Band - Nina Hagen Band
Nina Hagen - Unbehagen
Heather Nova - Blow
Gary Numan - Jagged
Kim Wilde - Select
Lustans Lakejer - Uppdrag i Genève

Fan, jag skulle kunna sitta och skriva hela kvällen. Skivhyllan är ju full med heta wax.

[Conan]

Album jag inte sett i tråden än och som definitivt platsar:

Björk - Debut
Taylor Swift - Red
The Clash - London Calling

[petersteindl]

Bo Hansson - Sagan om ringen.

[eljulio]

Så otroligt trevligt denna tråd utvecklade sig. Här finns en hel del att lyssna in sig på som jag inte hade koll på tidigare.

[Max_Headroom]

NASA - Rememering the future
Lisa Nilsson - Himlen runt hörnet
The Police - Regatta de Blanc

[reference_joel]

Bo Hansson - Sagan om ringen.

Magiskt bra skiva

[I-or]

NASA - Rememering the future
Lisa Nilsson - HImlen runt hörnet
The Police - Regatta de Blanc

Himlen runt hörnet var ett av många album som var mycket nära att hamna även på min lista, men föll på målsnöret. Kanske borde det ha varit med, då det är Mauro Scoccos allra starkaste insats och Lisa Nilsson själv har förstås aldrig kommit i närheten vare sig förr eller senare (även om den otacksamma surpuppan numer gnäller över detta album som skapade hennes karriär i nästan varje intervju ).

[I-or]

Jag har alltid varit intresserad av musikhistoria och finner det oerhört intressant att veta vilka som faktiskt har skapat musiken. Ända fram till det senaste millennieskiftet hade studiomusiker ofta ett stort inflytande på slutprodukten ("they gave us a sketch, but we hade to finish the painting"). Jag kollade därför vilken musiker som är vanligast förekommande ovan. Något oväntat visade det sig vara Totos Steve Porcaro (keyboard, synthprogrammering) som deltar på inte mindre än 7 album.

Detta är särskilt tänkvärt, då han vanligen räknas som den kanske minst begåvade musikern i Toto, långt efter supertrummisen Jeff Porcaro och supergitarristen Steve Lukather som spelade på något tusental album vardera men "bara" mäktar med 4 respektive 6 album här.

För låtskrivandet har vi det brittiska superproffset Rod Temperton som har totat ihop åtskilliga melodier, vilka sträcker sig över 4 album även om Steve Porcaro åtminstone på papperet tangerar detta genom att på något sätt krångla sig in på 4 album - ett par gånger med en enda låt och i praktiken bidrog han oftast bara med mindre delar i Totos låtar.

Quincy Jones producerade som tidigare nämnts 4 album.

Att denna studie skulle sluta med att Steve Porcaro smyger sig fram som total "Musikmästare" genom en förstaplats och en delad förstaplats, förvisso i mycket hög grad beroende på hur "tävlingsreglerna" är utformade, är ingenting annat än fullständigt otroligt.

[Almen]

Jag har alltid varit intresserad av musikhistoria och finner det oerhört intressant att veta vilka som faktiskt har skapat musiken. Ända fram till det senaste millennieskiftet hade studiomusiker ofta ett stort inflytande på slutprodukten ("they gave us a sketch, but we hade to finish the painting"). Jag kollade därför vilken musiker som är vanligast förekommande ovan. Något oväntat visade det sig vara Totos Steve Porcaro (keyboard, synthprogrammering) som deltar på inte mindre än 7 album.
[---]
Att denna studie skulle sluta med att Steve Porcaro smyger sig fram som total "Musikmästare" genom en förstaplats och en delad förstaplats, förvisso i mycket hög grad beroende på hur "tävlingsreglerna" är utformade, är ingenting annat än fullständigt otroligt.

Ja, kul! Han är något av en doldis men en "musician's musician", som man brukar säga.

Musiker som Victor Feldman och Greg Phillinganes hamnar väl högt upp också.

[Almen]

The Police - Regatta de Blanc

Visst! Och även Synchronicity, deras sista album.

P.S. "Reggatta de Blanc"

[I-or]

Ja, kul! Han är något av en doldis men en "musician's musician", som man brukar säga.

Musiker som Victor Feldman och Greg Phillinganes hamnar väl högt upp också.

Studiomaffiamusiker som framförallt Greg Phillinganes (keyboards), Jerry Hey (trumpet), Paulinho Da Costa (slagverk) och Jay Graydon (gitarr) spelar på många av albumen och betydligt fler av the usual suspects deltar i ganska hög omfattning.

Dessutom spelar kanadensaren David Foster, kanske mest känd som extremt framgångsrik låtskrivare och länge skivbolagsordförande (Verve Records) samt TV-personlighet, keyboards på många av albumen.

[Ayrton]

Fyller på.

Mike Oldfield-Crises
Meat Loaf-Bat out of hell. Kass inspelning dock.
Bruce Springsteen-Born in the USA
Boston-Boston
Queen- The game

[sportbilsentusiasten]

Deep Purple - Machine Head (1972)

Samt de två som kom innan!
En helt oslagbar trippel

Återkommer med fler album

[PekkaJohansson]

Hur kunde jag glömma Marillion och "Misplaced childhood"? Detta mästerverk kan för övrigt inte spelas på annat sätt än från början till slutet!

Med vänlig hälsning

Pekka

[Max_Headroom]

Egentligen kan man ta in vilket album som helst med Fluke i den här listan. Men jag väljer ett:

Fluke - Puppy

Dessutom fattar jag inte varför ingen har nämnt Peter Gabriels "So" ännu. "Us" plattsar ju också.

[Calleberg]

Kent, Vapen och Ammunition.

888751162815-1080x1080.jpg (83.5 KiB) Visad 1818 gånger

[petersteindl]

Händels Messiah Trevor Pinnock.

[tordnilsson]

Jag håller Anita Baker högt, Albumen "Compositions " och "Rapture" är mina favoriter.

[eljulio]

Administration och jobb hemifrån idag möjliggör att börja beta av alla fina tips. Just nu Rush 2112 som verkar vara väldigt bra! Och dessutom bra ljud. Tackar!

[ottovonkopp]

Återupptäckte ett av sena 70-talets mest underskattade album igår kväll.

City Boy - The Day The Earth Caught Fire

[Almen]

Dessutom fattar jag inte varför ingen har nämnt Peter Gabriels "So" ännu. "Us" plattsar ju också.

Ja, honom glömde jag! Men jag går bakåt i tiden i stället: 3, 4 och So.

[Nattlorden]

Tori Amos - Boys for Pele
Sarah McLachlan - Fumbling Towards Ecstasy

[Almen]

Inspirerande tråd! Här kommer mer...

Eva Dahlgren - Ung och stolt (1987)
Thomas Di Leva - Rymdblomma (1989)

Tori Amos - Little Earthquakes (1992) och Under the Pink (1994)
Radiohead - OK Computer (1997)

[Morello]

Vore det inte ännu roligare om vi fokuserade på album utan svaga spår och som dessutom håller högklassig ljudkvalitet.

Jag börjar med att nominera Michael Ruff, "speaking in melodies".

Albumet är genomgående starkt och som lax på löken spelar svensken och slagverksöverdängaren Per Lindvall trumma.

[I-or]

Administration och jobb hemifrån idag möjliggör att börja beta av alla fina tips. Just nu Rush 2112 som verkar vara väldigt bra! Och dessutom bra ljud. Tackar!

En liten utvikning kan kanske vara av intresse här eftersom du avslöjar dina böjelser.

Om man gillar den kanadensiska symfonirockgruppen (progressive rock på engelska) Rush så gillar man inte sällan den likaledes kanadensiska symfonirockgruppen Saga ännu mer (kanadensarna själva håller i allmänhet Saga högre). Tyvärr har gruppen inte givit ut något helgjutet studioalbum, men livealbumet In Transit innehåller inga svaga låtar och är dessutom hyggligt välljudande för livesammanhang.

51RSJmryD-L._SL1000_.jpg (27.32 KiB) Visad 1655 gånger

[Morello]

Saga hamnar alltid i skuggan av Rush, då Rush hade toppklasstrummisen Neil Peart, vem ej går att jämföra med Steve Negus!

[I-or]

Slog just på In Transit med bra blås. Rush är inte i närheten...

O Canada!
Our home and native land!
True patriot love in all of us command.
With glowing hearts we see thee rise,
The True North strong and free!

[sprudel]

Vore det inte ännu roligare om vi fokuserade på album utan svaga spår och som dessutom håller högklassig ljudkvalitet.

Jag börjar med att nominera Michael Ruff, "speaking in melodies".

Albumet är genomgående starkt och som lax på löken spelar svensken och slagverksöverdängaren Per Lindvall trumma.

Musikaliskt ingen höjdare, platsar inte i tråden. Mera av demomusik med bra inspelningskvalitet.

[Morello]

Det är ju en smaksmak - som sagt, jag tycker det är ett oerhört starkt album.

[I-or]

Speaking In Melodies har i mitt tycke förvisso ett aningen för snällt uttryck överlag, men är ändå mycket starkt musikaliskt sett.

[momotom]

Vore det inte ännu roligare om vi fokuserade på album utan svaga spår och som dessutom håller högklassig ljudkvalitet.

Nja, nej då faller ju massor av 80-talsmetal bort. Vinande gitarrer, spandex och obligatoriskt O-face på trummisen.

[eljulio]

Allt nedan uppspelat via Qobuz.

Lite kommentarer från mig och bara om de plattor eller artister jag inte har hört tidigare.

Fluke: Lite industriellt, repetetivt men ändå rätt så melodiöst. Påminner om ett annat 90-talsband som jag just nu inte kommer på namnet på... Möjligen risk för att ljudmattan efter ett tag blir lite jämntjock. Ok ljud. Ett bra tips som jag kommer att återkomma till.

Blondie, Parallel lines: Jävlar vilka stänkare till pop/rocklåtar. One way or another är ett bra exempel på attityd! Grym platta!!

Black Sabbath, Heaven & hell: Tungt... Och bra ljud. Gillar Sabbath och hade inte hört denna platta.

Therion - Vovin: Fy fan så jävla bra! Kan man kalla det för modern symfonirock? Funkar utmärkt att spela starkt också.

Carole King, Tapestry: Välbehövligt skifte efter några tyngre plattor. Det här är mer i linje med det jag brukar lyssna på. Fin inspelning och mycket bra musik. Inga fillers över huvud taget. Och så några fantastiska hits, exempelvis You´ve got a friend.


Det får räcka för idag.

[Calleberg]

Vore det inte ännu roligare om vi fokuserade på album utan svaga spår och som dessutom håller högklassig ljudkvalitet.

Då blir det inte mycket kvar, redan kriteriet "inga svaga spår" tummas det redan kraftigt på, men som sagt, inte gör det nåt, kul ändå,

Ska det snävas in ytterliggare blir det mindre kul... Tycker jag alltså dårå.

[eljulio]

Vore det inte ännu roligare om vi fokuserade på album utan svaga spår och som dessutom håller högklassig ljudkvalitet.

Då blir det inte mycket kvar, redan kriteriet "inga svaga spår" tummas det redan kraftigt på, men som sagt, inte gör det nåt, kul ändå,

Ska det snävas in ytterliggare blir det mindre kul... Tycker jag alltså dårå.

Nej, vi kan inte göra sådan insnävningar i denna tråd, då faller typ 98% bort av tänkbara plattor och det är ju inte så kul. Bra musik är ändå viktigast. I alla fall för mig. Sen får man gärna lägga till information om ljudkvalitet också.

[eljulio]

Då blir det inte mycket kvar, redan kriteriet "inga svaga spår" tummas det redan kraftigt på, men som sagt, inte gör det nåt, kul ändå,

Allt är väl tycke och smak och var man drar gränser. Inga svaga spår kan ju betyda lite vad som helst egentligen, men om man säger så här att man inte kastar sig på fjärrkontrollen i panik när låten dyker upp för att skifta spår. Men jag anser att ska vara vääääääldigt begränsat med mellanmjölkslåtar för att albumet ska kunna klassas som starkt rakt igenom.

[eljulio]

Även om jag inte håller med p.g.a. lite för stora inslag av aningen oinspirerad hästjazz på sina ställen skulle I-ora definitivt vilja ta med:
Eagles - Hotel California

Alltså "hästjazz" har jag aldrig hört förut. Var har du fått det ifrån I-or?

[I-or]

Det är förstås ett gammalt nedsättande uttryck för kaooontry (som musikkritikern Jan Gradvall alltid säger), men detta är ju också kul: https://www.tidningenridsport.se/hastjazz/

(För övrigt har jazzen försetts med en omotiverat stor andel av liknande pejorativa musikkopplade benämningar som mässjazz, hissjazz, struljazz, jazztobak o.s.v.)

[Nattlorden]

Allt av Adolphson&Falk.

[eljulio]

Det är förstås ett gammalt nedsättande uttryck för kaooontry (som musikkritikern Jan Gradvall alltid säger), men detta är ju också kul: https://www.tidningenridsport.se/hastjazz/

(För övrigt har jazzen försetts med en omotiverat stor andel av liknande pejorativa musikkopplade benämningar som mässjazz, hissjazz, struljazz, jazztobak o.s.v.)

Ha, ha... det var ju en underbar artikel du länkade till!

[Max_Headroom]

Fluke: Lite industriellt, repetetivt men ändå rätt så melodiöst. Påminner om ett annat 90-talsband som jag just nu inte kommer på namnet på...

Underworld, kanske. De är dock mycket mer ojämna. Bitvis genialiskt, bitvis njae... Chemical Brothers är på samma avdelning. Geniala grejjor blandas med rena kalkoner.

Nämner Fancy - Get Your Kicks. Många tycker säkert inte den platsar, men det gör den! TIll skillnad från många andra (inom euro-synth-disco) samma tid som körde med Juno 60 och DX7 prestes, så lade man ned ett stort arbete på att modellera fram ljud specifikt för albumet och en enhetlig ljud-stil. Gillar man inte stilen blir ju hela albumet knas, men för den sofistikerade finsmakaren så blir albumet bra rakt igenom.

[eljulio]

adele-21-blackvinyl-1_1800x1800.jpg

[ YouTube ]

Dotterns absolut favoritartist så dessa låtar har jag hört om och om igen... Och de är bra. Nu var som sagt ljudkvalitén inte i fokus i denna tråd, men jag tycker det är synd att man inte gärna drar på så mycket, när man vill göra det i baladerna då ljudet blir väl hårt/pressat då.

[makesrain]

Flera bra förslag hittills. Här är några som (nog) inte har ett enda svagt spår:
Paul Simon, Graceland
Paul Simon, There Goes Rhymin' Simon
Dire Straits, Love over Gold
Boston, Boston (såg att albumet redan tipsats om men det är så bra att det är värt att nämna igen)

[Tell]

Vore det inte ännu roligare om vi fokuserade på album utan svaga spår och som dessutom håller högklassig ljudkvalitet.

Nej det vore tråkigt, då skulle inte finfina album som detta inte platsa här:


Ja alltså det låter ju garanterat inte dålig, inte alls, men det finns ändå lite rum för förbättringar men eftersom musiken är så högklassig så det är inget som stör oavsett

[eljulio]

Vi jobbar på...

Nio broars väg - Peter LeMarc. Nej, inte helgjutet vid första genomlyssningen, men jag misstänker att detta är en platta som växer med tiden. LeMarc har en hög lägstanivå generellt. En av mina första CD-skivor var för övrigt Närmare gränsen som är riktigt bra.

Nu är det fokus Champions leauge, inte sant?

[Kenta]

Rush-Moving Pictures
Deep Purple-In Rock
Black Sabbath-Masters of Reality
Led Zeppelin-I och II
Lou Reed-Transformer
Prince-1999 och Sign of the times
Rolling Stones-Sticky Fingers
Beatles-Abbey Road
Kate Bush-Aerial
Budgie-Never turn your back on a friend och In for the kill
Captain Beyond
Jeff Beck-Blow by blow
Creedence Clearwater Revival-Green River och Willy and the poorboys
Groundhogs-Hogwash
John Mayall and the Bluesbreakers-With Eric Clapton och A hard road

Dessa får räcka för nu, finns ju så måååånga bra album!

[Ayrton]

Mera mera

The Traveling Wilburys-Vol.1
Slash-Slash

[Ted_B]

Russ Ballard med skivan Russ Ballard.
Verkar som han gett ut två skivor med samma titel, en 1974 och en 1984, det är den senare som är så jäkla bra.

[makesrain]

Whitesnake, Slide it in
Accept, Restless and wild
Def Leppard, Hysteria
Guns n’ Roses, Appetite for destruction
Prince, Purple rain
Jean-Michel Jarre, Oxygène

[eljulio]

Whitesnake, Slide it in
Accept, Restless and wild
Def Leppard, Hysteria
Guns n’ Roses, Appetite for destruction
Prince, Purple rain
Jean-Michel Jarre, Oxygène

Sköna plattor. Gun´s med Appetite är för mig helt klockren och därför är det väl också en klassiker inom genren. Jarre var faktiskt min första compact disc någonsin. Också bra rakt igenom.

[Hjalmar_Branting]

Mens vi fortfarande rör oss bland distade guror så ärmitt nästa bidrag;

Skid Row-Slave to the grind.

Stark platta rakt igenom. lite som Guns Appetite så var den lite skitigare, hårdare och råare än vad som var brukligt just då i den genren.

[data_foggen]

Flera av mina favoriter har omnämts redan t.ex Miles Davies - Kind of Blue, Rush - 2112. Men jag fortsätter med ylande gitarrer och dundrande dubbelkaggar.

1988 kom "Queensryche - Operation Mindcrime"
"A musical turning point" för lilla jag. Satan i gatan vad jag knarkade den plattan då och återvänder till den flera gånger per år.
Helt objektivt, inte ett dåligt spår på hela plattan.

Nästa "turning point" kom 2022 "An Abstract Illusion - Woe" som knockade mig helt. Fantastiska låtar som griper tag i en med hull hår (en liten paus får man i ett talat stycke).

Båda plattorna är som gjorda att plåga och uppfostra högtalarna med så att de vet att vad som helst kan spelas på dem.

[momotom]

1988 kom "Queensryche - Operation Mindcrime"
"A musical turning point" för lilla jag. Satan i gatan vad jag knarkade den plattan då och återvänder till den flera gånger per år.

Ett givet val.

[Ogjort]

Det är en knepig fråga...
Nivån sätts ju då jämfört med sig själv, så att säga, inte med andra.
(Och jag antar att klassiska verk går bort - det kan ju ofta vara bara en låt på ett helt album.)

Och ett albumbygge bör kanske ha några svagare spår för att helheten ska bli bra. Det kan vara påfrestande att ha allt uppinyllet hela tiden.

"Ikoniska" album som t.ex. Dark side of the Moon... så hoppar jag alltid över "Money". (vad har den där att göra?)
Abby Road så måste jag hoppa "Here comes the sun"
Conelis/Jan Johanssons Grimascher och Telegram ligger bra till - men så kommer den där "Jag hade en gång en båt", och sabbar...

Alltså i mitt tycke extremt bra album - men så har de var sitt bottennapp.

Så vad blir det då? Spontant så kommer jag på ett, där alla spår är bra på lite olika vis:

OverniteCover.jpg (211.89 KiB) Visad 3978 gånger

Ska fundera vidare...

/Anders O.

[Tell]

Asura - 360. Här av vi en redig resa, psychill på hög nivå rakt igenom!



(kom igen nu gubbar, ge oss Youtube-länkar så man slipper jaga runt på musiken för att lyssna på era tips )

[PekkaJohansson]

Och ett albumbygge bör kanske ha några svagare spår för att helheten ska bli bra. Det kan vara påfrestande att ha allt uppinyllet hela tiden.

Jag menar att man kan acceptera ett eller två inte fullt så starka spår på ett album - det kan vara två av sex, åtta, tio eller tolv spår beroende på eran - men inte av andrumsskäl utan för att det är rimligt att ha förståelse för att det är svårt att skriva, arrangera och framföra riktigt bra låtar.

Sagas fyra första album är alla starka alster. Just symfonirock framstår, tillsammans med vismusik, som en genre med hög och jämn standard.

Med vänlig hälsning

Pekka

[Prozac]

Många många bra som redan nämnts...några jag inte kunde se att de fanns med:

Beastie Boys - Licenced to ill
Simple Minds - New Gold Dream
Ultravox - Vienna
Propaganda - A Secret Wish
Sophie Zelmani - A Decade of Dreams

[Max_Headroom]

Många många bra som redan nämnts...några jag inte kunde se att de fanns med:

Beastie Boys - Licenced to ill
Simple Minds - New Gold Dream
Ultravox - Vienna
Propaganda - A Secret Wish
Sophie Zelmani - A Decade of Dreams

Jag skrev visst fel, ser jag nu. Jag skrev "Wishful Thinking" som er remix-plattan. I princip en variant av A Secret Wish kan man säga och det var egentligen den jag menade. Det finns en remix-platta till, "Outside World".

"A Secret Wish" är ett av de bästa album som gjorts.

[makesrain]

Många många bra som redan nämnts...några jag inte kunde se att de fanns med:

Beastie Boys - Licenced to ill
Simple Minds - New Gold Dream
Ultravox - Vienna
Propaganda - A Secret Wish
Sophie Zelmani - A Decade of Dreams

Jag skrev visst fel, ser jag nu. Jag skrev "Wishful Thinking" som er remix-plattan. I princip en variant av A Secret Wish kan man säga och det var egentligen den jag menade. Det finns en remix-platta till, "Outside World".

"A Secret Wish" är ett av de bästa album som gjorts.

p:Machinery tyckte jag var fantastisk när det begav sig men jag lyssnade nog aldrig ordentligt på någon annan av deras låtar. Det får bli ändring på det.

[30Hzbone]

Lyssnar just på Planeterna av Gustav Holst,
inga svaga spår så långt örat når.

[reference_joel]

Gillar verkligen Kate Bush
Ett riktigt favorit album för mig är Never for Ever.

Fin tråd med mycket bra musik tips!

[petersteindl]

Lyssnar just på Planeterna av Gustav Holst,
inga svaga spår så långt örat når.

+1 på Planeterna

[Almen]

bob hund, Jag rear ut min själ! Allt skall bort!!!

[eljulio]

Lyssnar just på Planeterna av Gustav Holst,
inga svaga spår så långt örat når.

+1 på Planeterna

På Qobuz finns den en mängd utgåvor av The Planets. Vilken har ni lyssnat på?

I övrigt hoppas jag komma ikapp med lyssnandet nu i helgen. Har varit myyyyycket jobb....

[petersteindl]

Kolla i denna https://www.gramophone.co.uk/features/article/holst-s-the-planets-a-quick-guide-to-the-best-recordings

Jag vill gärna ligga till inspelningen med Zubin Mehta med LAPO, Los Angeles Philharmonic Orchestra. Inspelad i början på 70-talet om jag minns rätt.

[Max_Headroom]

Tomas Dolby - Aliens ate my buick menar jag platsar. Inte ett svagt spår och dessutom en del havsdjupa texter.

[30Hzbone]

Lyssnar just på Planeterna av Gustav Holst,
inga svaga spår så långt örat når.

+1 på Planeterna

På Qobuz finns den en mängd utgåvor av The Planets. Vilken har ni lyssnat på?

I övrigt hoppas jag komma ikapp med lyssnandet nu i helgen. Har varit myyyyycket jobb....

När jag skrev om avsaknad av svaga spår så roterade nedanstående på svarven men just nu så lyssnar jag
på samma inspelning men från qobuz. Musiken är lika go oavsett.

[eljulio]

+1 på Planeterna

På Qobuz finns den en mängd utgåvor av The Planets. Vilken har ni lyssnat på?

I övrigt hoppas jag komma ikapp med lyssnandet nu i helgen. Har varit myyyyycket jobb....

När jag skrev om avsaknad av svaga spår så roterade nedanstående på svarven men just nu så lyssnar jag
på samma inspelning men från qobuz. Musiken är lika go oavsett.

[ Bild ]

Då hittade jag rätt från start. Behöver lite inlyssning, men klart lovande. Härlig dynamik för övrigt.

[eljulio]

Man skäms ju nästan lite...

Men tack för att jag blir instyrd på fler klassiker. Zeppelins 1 och 2 samt Reeds Transformer är precis vad tråden handlar om. Kvalitet rakt igenom. Jag har lyssnat på några till. Russ Ballard kanske kräver mer inlyssning, men än så länge är jag inte riktigt fast. Kanske är det soundet som inte passar mig riktigt. Graceland med Paul Simon visste jag egentligen att det var bra innan, men det är alltid bra med påminnelser. Klass! Boston, Boston har jag inte lyssnat till tidigare utöver megahiten "More than a feeling" som jag är rätt trött på. Albumet verkar dock lovande. More than feeling kvalar alltså inte in den andra tråden om "bangers". För mig.

[makesrain]

Man skäms ju nästan lite...

Men tack för att jag blir instyrd på fler klassiker. Zeppelins 1 och 2 samt Reeds Transformer är precis vad tråden handlar om. Kvalitet rakt igenom. Jag har lyssnat på några till. Russ Ballard kanske kräver mer inlyssning, men än så länge är jag inte riktigt fast. Kanske är det soundet som inte passar mig riktigt. Graceland med Paul Simon visste jag egentligen att det var bra innan, men det är alltid bra med påminnelser. Klass! Boston, Boston har jag inte lyssnat till tidigare utöver megahiten "More than a feeling" som jag är rätt trött på. Albumet verkar dock lovande. More than feeling kvalar alltså inte in den andra tråden om "bangers". För mig.

Jag tycker inte att du ska skämmas över att det finns musik du inte "hittat" tidigare. Känn istället glädje över att du upptäcker musik som antingen är helt ny för dig, eller att du inte riktigt lyssnat på hela skivorna tidigare. Själv "hittade" jag ju Blood on the tracks alldeles nyligen. Har aldrig gillat Dylan tidigare men tack vara det albumet har jag börjat förstå hans storhet.
Om du inte har sett/lyssnat på när Rick Beato analyserar More than a feeling så gör det. Jag tror att du kommer att börja gilla låten igen
https://youtu.be/ynFNt4tgBJ0?feature=shared

[pingvinen]

Sparks - Kimono my house
Sparks - Indiscreet
Dire Straits - första album
Queen - A Night at the Opera
Donald Fagen - The Nightfly

[carpelux]

Hoppar in med två album jag inte sett i tråden:

Flying Burrito Brothers - The Gilded Palace Of Sin (möjligen skulle den bli ännu bättre om avslutningsspåret ”Hippie Boy” lämnats i arkivet)

Crosby, Stills, Nash & Young – Déjà Vu

[Kermit116]

Sparks - Kimono my house
Sparks - Indiscreet
Dire Straits - första album
Queen - A Night at the Opera
Donald Fagen - The Nightfly

Förbaskat också, gick o flina för mig själv o tänkte; "-Undrar när jag ska smasha in The Nightfly, helt uppenbart att I-or glömde den i sin lista".

eljulio,
Efter Pingvinens, I-ors o makesrains bidrag kan Du nog låsa den här tråden. Den är klar, typ.
/Frog

[I-or]

Donalds Fagens The Nightfly var liksom många andra album påtänkt (jag gjorde t.o.m. en remaster för några år sedan eftersom jag ofta lyssnar på det och ville bli av med den lite tunna klangen), men hade en tveksam låt för mycket.

I-or är en hård domare medan andra kanske är lite mer tillåtande, men visst kunde detta album också ha fått plats i listan.

[Kermit116]

Donalds Fagens The Nightfly var liksom många andra album påtänkt (jag gjorde t.o.m. en remaster för några år sedan eftersom jag ofta lyssnar på det och ville bli av med den lite tunna klangen), men hade en tveksam låt för mycket.

I-or är en hård domare medan andra kanske är lite mer tillåtande, men visst kunde detta album också ha fått plats i listan.

Du har PM.

Jag kan kanske förstå vad Du menar med "tunn klang", samtidigt är det det lite "kliniska ljudet" som jag uppskattat och som gör att jag oregelbundet alltid kommer tillbaka till den för att "tvätta öronen".

The Nightfly o Qunicy Jones The Dude var några av de CD-skivor som genom åren misshandlats i framsätena (och på golvet, hemska tanke) på mina bilar så till den grad att när jag rippade ner min CD-samling så tror jag att jag fick låna ihop ett ex av The Nightfly för att få några av spåren korrekt nedlästa. The Dude tror jag att jag köpte en till av.

Beträffande återkommande musiker så litar jag på den genomgång Du gjort men hade nog förväntat mig att även återfinna Steve Gadd, Nathan East, Marcus Miller, Paul Jackson Jr. o The Brecker Bro's på listan. Någon nämnde Greg Phillinganes ovan o han hade jag nog också förväntat mig.

Så här skriver wikipedia om The Nightfly:
"...
Legacy
The album remains a favorite among audiophiles. According to Paul Tingen of Sound on Sound, The Nightfly was "for years a popular demonstration record in hi-fi stores across the globe". Paul White, editor-in-chief of Sound on Sound, said The Nightfly "is always a good reference for checking out monitoring systems and shows what good results could be obtained from those early digital recording systems in the right hands". In addition to its use in recording studio tests, Clive Young of Pro Sound News called Fagen's "I.G.Y." the "Free Bird" of pro audio, claiming that almost every live sound engineer uses the song to test the front-of-house system's sound response.
..."

[Kermit116]

...jag kommer kunna lyssna från start till mål utan att det blir jobbigt, oxå en anledning till att hålla fast vid fysiskt media då det faktiskt uppmuntrar linjär lyssning av hela album.
..."

Det där är en klok aspekt i en värld med färdigkurerade spellistor. Förr var ju en del artister så pretentiösa att dom gjorde "konceptalbum" och då kan man ju inte hoppa över någon eller några låtar när man lyssnar.

[Kermit116]

eljulio,
Vänta en stund med att stänga tråden, det är några till som måste med:

Crosby, Stills & Nash - CSN ("Båt-LP'n")
Van Morrison - Avalon Sunset
Ulf Lundell - Den Vassa Eggen; ett dubbelalbum utan en enda transportsträcka, måste vara unikt! (Lyssna inte på den remastrade, den innehåller spår som inte var med på orginalet och inte platsar där heller.)

[distad]

Enda skiva som jag hört som håller rakt igenom. Kermit116 lär älska denna platta.

[I-or]

Beträffande återkommande musiker så litar jag på den genomgång Du gjort men hade nog förväntat mig att även återfinna Steve Gadd, Nathan East, Marcus Miller, Paul Jackson Jr. o The Brecker Bro's på listan. Någon nämnde Greg Phillinganes ovan o han hade jag nog också förväntat mig.

Ja, många av det gänget är med på vissa av albumen, men de som nämns ovan deltar (snabbräkning, så det behöver inte vara fullständigt korrekt) på flest album även om inte jag heller hade gissat att det skulle vara just dessa musiker. Urvalet av album är allt annat än enormt, så slumpens skördar kan förstås spela oss ett spratt här.

Att Steve Porcaro skulle stå som segrare i min inofficiella och högst godtyckliga musiktävling var dock det allra mest överraskande resultatet.

[pingvinen]

En annan spaning är vilka årtal och decennier som är representerade

[I-or]

1979 vinner förstås. Detta har vi även konstaterat i en annan tråd med lika godtyckliga kriterier som vanligt.

Det äldsta albumet i min lista släpptes 1972 och det yngsta 2017.

[Almen]

Sjuttiotalet är naturligtvis det överlägsna decenniet varav jag håller den första halvan högst, dock med några sena höjdpunkter 1977-1979.

[I-or]

Här har vi de 5 (!) albumen från 1979:

Supertramp - Breakfast In America
Toto - Hydra
Earth, Wind & Fire - I Am
Michael Jackson - Off The Wall
Delegation - Eau De Vie

Som synes olika genrer från rock till funk, soul och disco, vilket var precis varför detta år var så bra. Endast 1978 och, kanske något oväntat, 1984 kommer i närheten med 3 album vardera - även då med stor variation:

Toto - Toto
Flash And The Pan - Flash And The Pan
Gino Vannelli - Brother To Brother

Camel - Stationary Traveller
Al Jarreau - High Crime
Sade - Diamond Life


Detta betyder dock fortfarande inte att andra artister inte gjorde bra album och minst lika starka låtar de här åren - bara att dessa album oftast innehöll en hel del utfyllnad och ibland kanske bara en halvkass låt för mycket.

[Magnus_L]

Nirvana, Nevermind
Måste vara största milstenen sedan Beatles.

Depeche Mode, Music For the Masses

Laibach, Let it be

Ministry, Psalm 69

Teddybears STHLM, Rock N Roll Highschool

[eljulio]

Så mycket att lyssna på som jag inte har koll på eller bara har hört hitsen! Här kommer (tror jag) de tips som hittills har kommit in:

Sum 41 - All killer, No Filler
Eagles - Hotel California
Blondie - Parallel Lines
Black Sabbath - Heaven and hell
Therion - Vovin. Den säregne Christofer Johnssons mästerverk.
Bob Marley & The Wailers - Exodus
Forever Young - Alphaville
The Rise and Fall of Ziggy Stardust and the Spiders From Mars - David Bowie
Kind of Blue - Miles Davis
Tapestry - Carole King
Rumours - Fleetwood Mac
Nio broars väg - Peter LeMarc
The Cure - Wish
Adele - 21
Shpongle - The inexpresseble
Prodigy - Jilted generation
Prodicy - The fat of the land
Metallica - The black album
The Jesus Lizard - Goat
Easily Embarrassed - Idyllic life
Guns n´Roses-Appetite for Destruction
Black Sabbath - Paranoid
Led Zeppelin IV
Whos Next
Genesis - Selling England
Dark Side of the Moon
Neil Young - Harvest
A Clockwork Orange - Soundtrack
Cure - Head on the Door
Bruce Springsteen - The River
Bruce Springsteen - The ghost of Tom Joad
Rush - 2112
Yes - Close to the Edge (1972), Going for the One (1977)
Deep Purple - Machine Head (1972)
Genesis - Foxtrot (1972), The Lamb Lies Down on Broadway (1974)
Gentle Giant - Octopus (1972), The Power and the Glory (1974)
Pink Floyd - Wish You Were Here (1974)
Jethro Tull - A Passion Play (1973), Heavy Horses (1978)
UK - UK (1978), Danger Money (1979)
Frank Zappa - One Size Fits All (1975)
The Who Quadrophenia 1973
Keith Jarrett - Kölnkonserten

David Bowie - The Rise And Fall Of Ziggy Stardust And The Spiders From Mars
Supertramp - Crime Of The Century
Pink Floyd - Wish You Were Here
Bob Marley & The Wailers - Exodus
Steely Dan - Aja
Supertramp - Breakfast In America
Toto - Toto
Flash And The Pan - Flash And The Pan
Gino Vannelli - Brother To Brother
Toto - Hydra
Earth, Wind & Fire - I Am
Michael Jackson - Off The Wall
Delegation - Eau De Vie
Quincy Jones - The Dude
Level 42 - Level 42
Toto - Toto IV
Michael Jackson - Thriller
Koinonia - More Than A Feelin'
James Ingram - It's Your Night
Camel - Stationary Traveller
Al Jarreau - High Crime
Sade - Diamond Life
Dire Straits - Brothers In Arms
Daft Punk - Random Access Memories
Maroon 5 - Red Pill Blues
Propaganda - Whishful thinking
Depeche Mode - Violator
Depeche Mode - Some Great Reward
Frankie Goes to Hollywood - Welcome to the Plessuredome
Frankie Goes to Hollywood - Liverpool
Act - Laughter, Tears and Rage
Tears for Fears - Songs From the big Chair
Heaven 17 - The Luxury Gap
Pet Shop Boys - Introspective
Blue for Two - Blue for Two
Koop - Waltz for Koop
Malcolm McLaren - Waltz Darling
OTT - Heads
OTT - Skylon
Nina Hagen Band - Nina Hagen Band
Nina Hagen - Unbehagen
Heather Nova - Blow
Gary Numan - Jagged
Kim Wilde - Select
Lustans Lakejer - Uppdrag i Genève
Björk - Debut
Taylor Swift - Red
The Clash - London Calling
Bo Hansson - Sagan om ringen.
NASA - Rememering the future
Lisa Nilsson - Himlen runt hörnet
The Police - Regatta de Blanc
Mike Oldfield-Crises
Meat Loaf-Bat out of hell. Kass inspelning dock.
Bruce Springsteen-Born in the USA
Boston-Boston
Queen- The game
Deep Purple - Machine Head
Marillion - Misplaced childhood
Fluke - Puppy
Peter Gabriels - So
Peter Gabriels - Us
Kent - Vapen och Ammunition
Händels Messiah Trevor Pinnock
Anita Baker - Compositions
Antia Baker - Rapture
City Boy - The Day The Earth Caught Fire
Tori Amos - Boys for Pele
Sarah McLachlan - Fumbling Towards Ecstasy
Eva Dahlgren - Ung och stolt (1987)
Thomas Di Leva - Rymdblomma (1989)
Tori Amos - Little Earthquakes (1992) och Under the Pink (1994)
Radiohead - OK Computer (1997)
Michael Ruff - Speaking in melodies
Allt av Adolphson&Falk
Fancy - Get Your Kicks
Paul Simon, Graceland
Paul Simon, There Goes Rhymin' Simon
Dire Straits, Love over Gold
Hidden Orchestra - Archipelago
Rush-Moving Pictures
Deep Purple-In Rock
Black Sabbath-Masters of Reality
Led Zeppelin-I och II
Lou Reed-Transformer
Prince-1999 och Sign of the times
Rolling Stones-Sticky Fingers
Beatles-Abbey Road
Kate Bush-Aerial
Budgie-Never turn your back on a friend och In for the kill
Captain Beyond
Jeff Beck-Blow by blow
Creedence Clearwater Revival-Green River och Willy and the poorboys
Groundhogs-Hogwash
John Mayall and the Bluesbreakers-With Eric Clapton och A hard road
The Traveling Wilburys-Vol.1
Slash-Slash
Russ Ballard - Russ Ballard
Whitesnake, Slide it in
Accept, Restless and wild
Def Leppard, Hysteria
Guns n’ Roses, Appetite for destruction
Prince, Purple rain
Jean-Michel Jarre, Oxygène
Skid Row-Slave to the grind
Queensryche - Operation Mindcrim
Overnite
Asura - Asura 360
Beastie Boys - Licenced to ill
Simple Minds - New Gold Dream
Ultravox - Vienna
Propaganda - A Secret Wish
Sophie Zelmani - A Decade of Dreams
Propaganda - A Secret Wish
Gustav Holst - Planeterna
Kate Bush - Never forever
Bob hund, Jag rear ut min själ! Allt skall bort!!!
Tomas Dolby - Aliens ate my buic
Sparks - Kimono my house
Sparks - Indiscreet
Dire Straits - första album
Queen - A Night at the Opera
Donald Fagen - The Nightfly
Flying Burrito Brothers - The Gilded Palace Of Sin (möjligen skulle den bli ännu bättre om avslutningsspåret ”Hippie Boy” lämnats i arkivet)
Crosby, Stills, Nash & Young – Déjà Vu
Crosby, Stills & Nash - CSN ("Båt-LP'n")
Van Morrison - Avalon Sunset
Ulf Lundell - Den Vassa Eggen
Smith & Thell - Soul prints
Nirvana - Nevermind
Depeche Mode - Music For the Masses
Laibach - Let it be
Ministry - Psalm 69
Teddybears STHLM - Rock N Roll Highschool

[eljulio]

Har som sagt en del att beta av...

Nu snurrar Toto av Toto. Riktigt bra platta som helt har missats förutom ett par superhits då.
Nightfly har jag precis spelat och den kände jag inte alls till. Tack!!

[makesrain]

Ja, det blev en diger lista. Bra initiativ, det finns en hel del där som jag inte riktigt har koll på sedan tidigare. Att smaken är som delad blir väldigt tydligt då några av artisterna/grupperna på listan knappt gjort en enda lyssningsbar låt. Men vilka de är håller jag för mig själv, jag respekterar allas rätt till dålig musiksmak Totos debutskiva har jag inte lyssnat på jag vet inte hur länge, tack för påminnelsen, den snurrar nu

[I-or]

Vafalls? Detta fantastiska album måste man ju lyssna på flera gånger om året.

De överbegåvade snorvalparna i Toto, födda in i Los Angeles musikindustri, började som ett high school-band i början av 1970-talet och var några år senare fullfjädrade studiomusiker.

1978 vände de med debutalbumet upp-och-ned på musikvärlden så pass att Ted Gärdestad snodde soundet till låten Satellit på inrådan av Janne Schaffer som just hade kommit hem från LA. Den låten blev förvisso inte riktigt lika bra, men kul är det likafullt.

[sammel]

Mycket trevlig tråd och fint engagemang,
Läser o lyssnar tyckte också om Totos 1:a var
fin, har nog bara hört ett par låtar innan.
På den här tiden var det Curt & Roland som gällde
och det man lyckades höra i uppehållsrummet på skolan.
Har breddat mig lite sen dess, men det går sakta

[I-or]

Toto har gjort två album till på denna jämna nivå (Hydra och IV) och ytterligare två som håller nästan samma jämnhet (Farenheit och The Seventh One).

[Tell]

Är VA-album tillåtna? I så fall vill jag nominera Destination Goa 2, en samling på två skivor med goatrance från mitten av nittiotalet där varenda spår är top notch! Favoriten är väl dock Hallucinogens Space Pussy (CD1 ca 22:22 in) där introt är nåt av det fetaste som finns med en bas som går ner under 20Hz, mumma!

[momotom]

Aah, Goatrance från mitten på -90 är grymt. Finns inget bättre att slumra in till, och bara sväva iväg.

[eljulio]

Det digra "arbetet" att lyssna igenom tipsen som har inkommit fortsätter. Nu spisas Shpongle - The inexpresseble. Måste medge att jag är något överaskad av detta album. För genren är det mer "musikaliskt" än väntat. Den här ha potential att spelas fler gånger framöver.

[pingvinen]

Gick igenom eljulios sammanfattning och jag har 70 av dessa album, övriga blir att utforska. Och de jag redan har inspireras jag att lyssna på igen.

[eljulio]

Gick igenom eljulios sammanfattning och jag har 70 av dessa album, övriga blir att utforska. Och de jag redan har inspireras jag att lyssna på igen.

Bara det faktum att få inspiration att lyssna om är ju trevligt i sig.

[Tell]

Det digra "arbetet" att lyssna igenom tipsen som har inkommit fortsätter. Nu spisas Shpongle - The inexpresseble. Måste medge att jag är något överaskad av detta album. För genren är det mer "musikaliskt" än väntat. Den här ha potential att spelas fler gånger framöver.

Ja den år väldigt trevlig den! Ena halvan av Shpongle går ju också under namnet Hallucinogen som jag tipsade om med VA-skivan ovan, vilket är betydligt mer dunka-dunka än vad Shpongle är.
För övrigt så heter skivan Tales of the Inexpressable. Dom gillar deras motsägelsefulla namn dom

[Dartman]

Återupptäckte ett av sena 70-talets mest underskattade album igår kväll.

City Boy - The Day The Earth Caught Fire

Lysande platta!


//Jonas

[NADifierad]

High Voltage
Let there be Rock
Powerage
Highway to hell
Back in Black
Och så naturligtvis Bayou Country med ccr

[Dartman]

Steven Wilson - The raven that refused to sing and other stories

Så inutta bra!


//Jonas