Definition på begreppet "färgat ljud"

[AVR4000]

Sökte men hittade inte en aktuell tråd med exakt detta innehåll.

Jag tycker det är intressant att utröna hur färgat ljud låter och hur man kan definiera det. Jag skrev följande inlägg om det färgade ljudet på minhembio:

Jag skulle säga att om ljudet är "ofärgat" låter det som live. Detta kan vara svårt att kontrollera men har man hört en låt live och anläggningen kan återskapa samma känsla, ljudet är rent och klart o.s.v - då har man "ofärgat" ljud.

Enligt min uppfattning. "Färgat" ljud för mig är när ljudet inte låter naturligt utan det låter "apparat" s.a.s, man får intrycket av att det ligger en filt någonstans mellan lyssnaren och inspelningen. Låter det transparent "hör man inte anläggningen" utan man får intrycket att orkestern spelar själva.

Jag vet inte om jag kan kalla min anläggning ofärgad, musiken spelar jag via Marantz SA7001 KI, Vincent KHV-1pre och Grado RS2. Mina öron antyder "ofärgat" ljud från denna uppsättning. Det baserar jag på att instrumenten låter äkta, likaså musik jag hört live låter också äkta. Det är ungefär som att filten dragits bort. Ljudet är rent, öppet och klart. Basåtergivningen är djup, på bra skivor kan man höra de låga frekvenserna tydligt vilket gör att trummor och andra instrument som är aktiva i basområdet låter naturligt. Livekänsla.

Färgat ljud för mig innebär "instängt" och "mumligt" ljud. Rent och klart, öppet ljud är ofärgat ljud. Grötas instrumenten ihop, basen mullrar slappt, mellanregistret är inte klart, röster låter inte naturligt, diskanten blir vass etc - då är ljudet helt klart färgat, även om det bara sker i ett av registren. Är basen rapp, mellanregistret klart och tydligt, instrumenten tydligt separerade (även om musiken är "rörig", diskanten klarar ljusa och höga toner bra utan essljud - då är det ofärgat och i varje fall det ljud jag vill ha och som mina öron säger mig att jag uppnått. Dessutom med spelglädje, det är alltså roligt att lyssna på musik.

Enkelt uttryckt: ofärgat ljud är rent, klart, tydligt separerat och rappt ljud som gör att man lyssnar på musik istället för på sin anläggning.

[profbd]

färgat ljud?
blue man groupe?

[Lust]

Beskriv ofärgat vatten...

Det är lättare att beskriva färgat vatten (imho).

[Flint]

AVR4000
Jag tror att du har en ganska vanlig inställning till ofärgat, den att det man tycker låter bra uppfattar man som ofärgat oavsett vilken teknisk ideologi man har i övrigt. Den har jag med. Det som låter bra är ofärgat. När en fiol låter som jag tycker att den ska göra är ljudet ofärgat. Punkt!

[Vee-Eight]

Begreppet färgat ljud är för mig solklart; skiljer sig återgivningen från källan så är det färgat. Hur sen färgningen ter sig och gör sig tillkänna är en annan sak ämnat för teknikpoeterna att lösa; de som kan sätta vackra ord på känslorna.

[Erik]

Färgning i form av att lägga till distorsion eller förändra tonkurvan är ganska lätta att mäta och kvantisera,
men utanmadrassframförhögtalareffekten när man får känslan av att det finns massor av små detaljer och en klarhet och närvaro i musiken, vad jag (och AVR4000) tycker är ofärgat/transparent ljud är svårare att mäta. Enligt svar på faktiskt.se går det åttminstone inte att utläsa ur de parametrar som vanligtvis mäts på hifiprylar.

MVH Erik

[phloam]

färgat ljud?
blue man groupe?

eller "Absolut Soul"?

[AVR4000]

Effektivaste sättet att undersöka färgning bör vara att spela in ljudet och samtidigt mäta det, därefter spela upp ljudet och mäta, skiljer det sig från live-mätningen är det färgat (självfallet mäter man från samma punkt etc och säkerställer så långt det är möjligt att det blir rättvist).

Det teoretiska målet för anläggningen bör vara att kunna återge en inspelning oförändrat mot hur det låter live, åtminstone är det min uppfattning. D.v.s att ju mer äkta musiken återges via anläggningen (kontra referensen live), desto bättre är den. Ju mer den avviker från referensen, desto sämre. Grötas ljudet ihop, låter basen onaturligt etc betyder det lägre kvalitet på ljudet.

Det vore intressant att höra andras uppfattningar om hur bra "ofärgat" ljud låter. Ska jag ställa upp min definition på vad som är bra "ofärgat" ljud blir det i.a.f:

1. Djup, snabb bas (som klarar att återge basrika instrument utan att släpa efter och bli bumlig).
2. Tydligt och rent mellanregister som kan hantera röster på ett bra sätt (rent och klart, rösten låter som personen ifråga live - så nära som möjligt).
3. Klar diskant, utan att bli vass utan den återger diskantinformationen rent, klart och sammanhållet utan att spreta.
4. Instrumenten ska återges tydligt och separerat. Man ska kunna urskilja dessa klart i ljudbilden, utan att det grötar ihop vid svårare partier. Det ska vara lätt att "följa" specifika instrument.

Färgat ljud med lägre kvalitet innebär för mig:

1. Släpig bas som inte hänger med, bumlar eller låter förhöjd (instrumenten mullrar på ett sätt de inte gör när man hör dem live).
2. Otydligt mellanregister. Klarar inte att återge röster på ett naturligt sätt, instängt.
3. Vass, ettrig diskant som låter "ess" vid diskantrikt material, misslyckas med att återge ljusa röster bra etc.
4. Bristfällig instrumentseparation, ljudet "grötar ihop" och man märker att det blir svårt att hänga med specifika instrument. Ljudbilden blir helt enkelt "rörig" och detaljeringsgraden försämras.

[paa]

Undrar om man skulle kunna koppla grejorna på något vis, så man direkt kan höra skillnaden om eller hur en apparat färgar?

[Erik]

Effektivaste sättet att undersöka färgning bör vara att spela in ljudet och samtidigt mäta det, därefter spela upp ljudet och mäta, skiljer det sig från live-mätningen är det färgat (självfallet mäter man från samma punkt etc och säkerställer så långt det är möjligt att det blir rättvist).

Jag tror att det blir svårt, vad mäter man i en musiksignal, frekvensinnehåll som funktion av tid? Spelar man in signalen med en bra inspelningsutrustning och sedan spelar upp och in igen och jämför bit för bit? Mikrofonplacering? Jag är skeptiskt till att det fungerar bra.

Erik

[niklasz]

Det vore intressant att höra andras uppfattningar om hur bra "ofärgat" ljud låter. Ska jag ställa upp min definition på vad som är bra "ofärgat" ljud blir det i.a.f:

1. Djup, snabb bas (som klarar att återge basrika instrument utan att släpa efter och bli bumlig).
2. Tydligt och rent mellanregister som kan hantera röster på ett bra sätt (rent och klart, rösten låter som personen ifråga live - så nära som möjligt).
3. Klar diskant, utan att bli vass utan den återger diskantinformationen rent, klart och sammanhållet utan att spreta.
4. Instrumenten ska återges tydligt och separerat. Man ska kunna urskilja dessa klart i ljudbilden, utan att det grötar ihop vid svårare partier. Det ska vara lätt att "följa" specifika instrument.

Färgat ljud med lägre kvalitet innebär för mig:

1. Släpig bas som inte hänger med, bumlar eller låter förhöjd (instrumenten mullrar på ett sätt de inte gör när man hör dem live).
2. Otydligt mellanregister. Klarar inte att återge röster på ett naturligt sätt, instängt.
3. Vass, ettrig diskant som låter "ess" vid diskantrikt material, misslyckas med att återge ljusa röster bra etc.
4. Bristfällig instrumentseparation, ljudet "grötar ihop" och man märker att det blir svårt att hänga med specifika instrument. Ljudbilden blir helt enkelt "rörig" och detaljeringsgraden försämras.

Men vad tillför en sådan definition? Enklast är väl att säga att ofärgad återgivning innebär att inget läggs till eller dras ifrån. Med den definition du ger ovan kan man ju inte veta det. Man kan ju inte lägga på en skiva, lyssna och bedöma om graden av t ex bumlighet i basen är precis den som rådde vid inspelningstillfället.

[phloam]

Det är ju skillnad på "Är färgat" och "Låter färgat".

Om man "hör anläggningen" så kan det ju vara positivt eller negativt helt beroende på vilken musik man spelar och i vilket sammanhang.

Många tycks utgå från "Live" som nån slags norm, men jag tycker det funkar dåligt för syntetiskt/elektroniskt alstrad musik.

[Jensevik]

Behöver ni en definition på hur en färgad fönsterruta ser ut med?

[Flint]

Behöver ni en definition på hur en färgad fönsterruta ser ut med?

Det tvivlar jag på att dom behöver för i så fall hade dom nog frågat om det.

[AVR4000]

Grundproblemet är i princip att direkt när man spelar in ljudet "färgas" det, alltså påverkas i förhållande till live. När det hamnat på en skiva eller på annat sätt når anläggningen har det absolut blivit färgat i än högre grad då det passerat diverse led och behandlingar.

Slutligen spelas det upp och då kommer frågan om anläggningen "färgar det redan färgade" eller om materialet inte färgas av anläggningen utan bara återges färgat eftersom det ju redan är färgat fr.o.m den ursprungliga mastern/mediat som tog emot det mikrofonen fångade.

Frågan är då hur relationen "välljud" och "färgat ljud" blir hos anläggningen. D.v.s krockar detaljrikt, tydligt separerat ljud med rapp bas och ess-fri diskant med färgning hos apparaten. D.v.s färgas ljudet av apparater som har dessa egenskaper eller färgas det generellt mindre om apparaten har dessa ljudegenskaper?

D.v.s att en färgande apparat har diskantproblem (vass diskant), svårt att hålla isär instrument (otydligt, grötigt ljud), svullen bas medan den "ofärgande" blir motsatsen?

Det blir absolut problem om en ofärgande apparat samtidigt lider av de ljudmässiga brister jag beskrivit. I.s.f måste jag ju säga att jag hellre tar en färgande apparat om den presterar ett klarare och tydligare ljud. Finns det sådana exempel på "ofärgande" men "otydliga" återgivare?

Med tanke på att det talas mycket om hur bra det är ofärgande utrustning vore det bra att få klarlagt om denna icke färgande utrustning även är detsamma som detaljerat, tydligt och rent naturligt ljud. Om så är fallet förstår jag absolut finessen med ofärgad återgivning.

Brister däremot det hela ifråga om detaljer, instrumentseparation, vass diskant o.s.v (utan att skivan har det) kanske det krävs fler krav på vad som är välljud.

[phloam]

Behöver ni en definition på hur en färgad fönsterruta ser ut med?

Akta så jag inte gör en tråd om "definition av bra musik" (eller lättfärgad musik kanske?)

[subjektivisten]

Igen, felet är att försöka tro man kan "färga" felaktigt ljud till att bli "ofärgat". Det funkar ju inte. Alla skivor har olika fel och det finns inget "one-fix-all" lösning.

Ofärgat ljud ÄR ljud som inte är påverkat av apparaterna, utan man får det som är exakt på skivan.

[Kaffekoppen]

Igen, felet är att försöka tro man kan "färga" felkaitgt ljud till att bli "ofärgat". Det funkar ju inte. Alla skivor har olika fel och det finns inget "one-fix-all" lösning.

Ofärgat ljud ÄR ljud som inte är påverkat av apparaterna, utan man får det som är exakt på skivan.

Vilka apparater? De man har hemma, eller de som är i studion eller en kombination? Kul att veta var man skall sätta gränsvärdet.

[Almen]

Grundproblemet är i princip att direkt när man spelar in ljudet "färgas" det, alltså påverkas i förhållande till live. När det hamnat på en skiva eller på annat sätt når anläggningen har det absolut blivit färgat i än högre grad då det passerat diverse led och behandlingar.

Slutligen spelas det upp och då kommer frågan om anläggningen "färgar det redan färgade" eller om materialet inte färgas av anläggningen utan bara återges färgat eftersom det ju redan är färgat fr.o.m den ursprungliga mastern/mediat som tog emot det mikrofonen fångade.

Frågan är då hur relationen "välljud" och "färgat ljud" blir hos anläggningen. D.v.s krockar detaljrikt, tydligt separerat ljud med rapp bas och ess-fri diskant med färgning hos apparaten. D.v.s färgas ljudet av apparater som har dessa egenskaper eller färgas det generellt mindre om apparaten har dessa ljudegenskaper?

Men om skivan är inspelad med fyllig och mjuk bas och med skrikig diskant, då är ju det anläggningen som spelar upp det med rapp bas och mjuk diskant som färgar.

[niklasz]

Brister däremot det hela ifråga om detaljer, instrumentseparation, vass diskant o.s.v (utan att skivan har det) kanske det krävs fler krav på vad som är välljud.

Jo men hur väl separerade skall instrumenten vara? Tag en symfoni som exempel. Både tonsättare och dirigent kan ha som avsikt att man inte skall uppleva separata instrument, utan en samlad orkesterklang. Om de lyckas i sina intentioner är det väl knappast fråga om återgivning i fall man vid lyssning hemma på den inspelade skivan har lättare att separera instrumenten. Det är inget självändamål att det skall vara så lätt som möjligt att separera instrumenten. Givetvis kan man ha den uppfattningen som sin personliga smak, men varför då blanda in återgivningsbegreppet?

[subjektivisten]

Vilka apparater? De man har hemma, eller de som är i studion eller en kombination? Kul att veta var man skall sätta gränsvärdet.

Dom i hemmet. Skivan är en produkt av dom ljud man har velat presentera som sitt verk.
T ex så är det inget fel av artisten att ha en otroligt bumligbas på skivan. Det är hans/hons egna val. Dock om du har ett system som väljer lägga till bumlig bas på alla skivor, så får man ju inte "ofärgat" ljud då.

[Bill50x]

Undrar om man skulle kunna koppla grejorna på något vis, så man direkt kan höra skillnaden om eller hur en apparat färgar?

Hahaha!

/ B

[AVR4000]

Självfallet ska det som finns på skivan återges "korrekt" i så hög grad som möjligt. Man ska höra det som är inspelat med så hög tydlighet som möjligt. De ljudfenomen jag syftar på är självfallet sådana som anläggningen "lägger till", d.v.s skivan är av god kvalitet men apparaterna inte kan återge den korrekt (de färgar - försämrar ljudet).

Mina öron säger att "färgning" av ljudet vanligtvis innebär "beslöjning" och att ovan beskrivna fenomen finns med i bilden. Rent, tydligt detaljerat ljud som återger musiken på ett öppet, obeslöjat sätt är lyssningsmässigt detsamma som "ofärgad".

Brister återgivningen märks det på att specifika fenomen uppkommer oavsett skiva.

Man kan väl också delvis konstatera att "färgning" vanligtvis innebär "distorsion", eller helt enkelt "orent ljud" medan "transparent" snarare betyder låg distorsion och rent, klart ljud som "avslöjar" skivorna.

[Almen]

Mina öron säger att "färgning" av ljudet vanligtvis innebär "beslöjning" och att ovan beskrivna fenomen finns med i bilden. Rent, tydligt detaljerat ljud som återger musiken på ett öppet, obeslöjat sätt är lyssningsmässigt detsamma som "ofärgad".

Med betoning på vanligtvis [min kursivering]. Du kan enkelt lyfta fram detaljer i ljudbilden genom EQ och kompression, till exempel.

Man kan väl också delvis konstatera att "färgning" vanligtvis innebär "distorsion", eller helt enkelt "orent ljud" medan "transparent" snarare betyder låg distorsion och rent, klart ljud som "avslöjar" skivorna.

En vanlig färgning är ojämn frekvenskurva.

Annars håller jag i stort sett med dig rent subjektivt.

[Harryup]

Färgat ljud är det som kommer ur vilken stereoanläggning som helst i ett vardagsrum.

[Style]

skojig tråd

[subjektivisten]

Jämför med en bild. Bilden är originalet och ser man exakt hur bilden är så är det ofärgat.

Så tar vi bilden i photoshop och påverkar kontrast, färgbalans, etc. Då kan vi helt plötsligt "plocka fram" nya detaljer, men dessa detaljer är INTE mer korrekt. Dom kommer fram på grund av en påverkan.

Samma inom audio IMO.

[subjektivisten]

För att förklara detta lättare så ska jag jämföra med en bild.

Där har vi ett original och det ser ut på ett visst sätt. Och här har vi originalet, opåverkat:


(Mig från SRF 2006).

Laddar jag in samma bild i photoshop och leker lite med den så ser det ut såhär:



Så om vi kollar nu så synd ju detaljer bättre. Så då är alltså den photoshopade bilden bättre då, eftersom den visar mer detaljer? Subjektivt, ja, man kan föredra hur den ser ut. Objektivt sett, nej, eftersom photoshop har påverkat bilden för den ska se skarpare ut.


Samma inom audio.Bara för man rent subjektivt tycker sig höra vissa saker bättre så betyder det inte att det ÄR objektivt bättre. Då kräver det bättre tester och mätningar.

[Lust]

Jag ser ingen skillnad på dina bilder...

Är det faktiskt.se som färgar alla inlägg?

[subjektivisten]

Vill man spela löjlig så går det ju bra.

[Harryup]

ser inte heller någon skillnad

[Flint]

Inte jag heller.

[Kaffekoppen]

Inte jag heller.

Men är det inte så att bild nummer 1 är en bantad bild nummer två? Är det kanske så att bild 1 är en riktigt bra gjort MP3:a? Informationsmässigt sakas det delar, men upplevelsemässigt är det egalt?

Eller har bildpunkter interpolerats till bild nummer två, men bildstorleken är så liten att det inte syns, dvs som en anläggning som färgar lite, men inte tillräckligt för hörbar förändring (behöver ju inte vara varken positivt eller negativt) ?

[meanmachine]

Är inte fingert lite mer uppe i näsan på nedre bilden eller så har det varit inne längre eftersom fingret börjat vitna...

Nåja lite skoj.

Denna debatt är verkligen intressant. Avr 4000. Jag har haft min åsikt stenklart precis som din och hamnai jättebråk med "snorisen", ja han med fingret i näsan. Ta inte illa upp. På grund av definitionsproblem. Det betyder inte ofärgat är en bra lyssningsnorm utan färgat ljud kan vara mer trevligt och klart öppnare och finare...

[Harryup]

Mmmm, undrar vem som är löjligast nu

[meanmachine]

Lite tok från ett troll.....

Subjektivisten och jag har haft några duster och han brukar kalla mig troll och dum i huvudet så jag fick chansen nu

Men detta är bara på skoj.

[AVR4000]

Vad det gäller bilder är det ju så att tar jag en bild med en digitalkamera och tar in den i Photoshop kan jag göra en enkel sak: ställa nivåerna. Det traditionella fallet är nämligen att vitpunkt och svartpunkt ligger fel: alltså ställer man dessa rätt. Resultat?

Bilden blir klarare och detaljer som tidigare maskerats av den felaktiga vit/svartpunkten framträder. Effekten kan jämföras med att dra bort en tunn film från bilden.

Tyvärr går ju inte detta att göra med inspelad musik. Finns inte informationen på skivan kan man inte på konstgjord väg få tillbaka den.

Min erfarenhet är att ojämn frekvensgång avslöjar sig genom "mullig" bas och höjd diskant, d.v.s man kan höra att ljudets balans inte är riktigt vad den borde. Det kan bli ett mer "lättlyssnat ljud" men registren är inte samspelta på det optimala sättet.

[meanmachine]

Vill bara säga så inga missförstånd inträffar att subjektivisten bild eller meningen med den är bra. En färgad bild kan vara bra eller dålig med den är inte original.

Tydligt exempel.

[Almen]

Min erfarenhet är att ojämn frekvensgång avslöjar sig genom "mullig" bas och höjd diskant, d.v.s man kan höra att ljudets balans inte är riktigt vad den borde.

Nu håller jag inte riktigt med dig. Det du pratar om är en frekvensgång med en svacka i mitten, men det kan ju lika gärna vara tvärtom, med en puckel i mitten. Då blir resultaten tightare bas (eller vad man nu vill kalla det) och mjuk diskant.

[Kaffekoppen]

Min erfarenhet är att ojämn frekvensgång är svår att enkelt bedömma

[subjektivisten]

Något strul med faktiskt. Kör såhär istället:

Originalbilden:
http://img113.imageshack.us/img113/4757/srf2006orgae9.jpg


Den fixade i photoshop:
http://img452.imageshack.us/my.php?image=srf2006fixuu8.jpg

Så, nu kan vi ta det igen:

Så om vi kollar nu så synd ju detaljer bättre. Så då är alltså den photoshopade bilden bättre då, eftersom den visar mer detaljer? Subjektivt, ja, man kan föredra hur den ser ut. Objektivt sett, nej, eftersom photoshop har påverkat bilden för den ska se skarpare ut.


Samma inom audio.Bara för man rent subjektivt tycker sig höra vissa saker bättre så betyder det inte att det ÄR objektivt bättre. Då kräver det bättre tester och mätningar.

[Harryup]

Något strul med faktiskt. Kör såhär istället:

Originalbilden:
http://img113.imageshack.us/img113/4757/srf2006orgae9.jpg


Den fixade i photoshop:
http://img452.imageshack.us/my.php?image=srf2006fixuu8.jpg

Så, nu kan vi ta det igen:

Så om vi kollar nu så synd ju detaljer bättre. Så då är alltså den photoshopade bilden bättre då, eftersom den visar mer detaljer? Subjektivt, ja, man kan föredra hur den ser ut. Objektivt sett, nej, eftersom photoshop har påverkat bilden för den ska se skarpare ut.


Samma inom audio.Bara för man rent subjektivt tycker sig höra vissa saker bättre så betyder det inte att det ÄR objektivt bättre. Då kräver det bättre tester och mätningar.

Nä, jämförelsen haltar om det nu inte var så att verkligheten var suddig.
Då har Photoshop förändrat bilden kontra verkligheten. Annars så var kameran/fotografen kass och fördärvade bilden. Där finns en viss likhet med mastering. MEN, nu vet vi ju faktiskt att originalet (dvs. verkligheten) är inte suddig så om man undantar andra fel på bilden så måste ju Photoshop ha minskat felen ( kanske en rörförstärkare).

[subjektivisten]

Sorry, det håller inte för fem öre. Första bilden ÄR originalet. Så ser den ut (låter). Bild två ÄR påverkad för se annorlunda ut för vissa föredrar det.

Samma i audio, där vissa apparater påverkar ljudet så vissa delar hörs bättre, och då tror vissa att dom dessa apparater visar som det verkligen är, när det är precis tvärtom.

[Ragnwald]

Igen, felet är att försöka tro man kan "färga" felkaitgt ljud till att bli "ofärgat". Det funkar ju inte. Alla skivor har olika fel och det finns inget "one-fix-all" lösning.

Ofärgat ljud ÄR ljud som inte är påverkat av apparaterna, utan man får det som är exakt på skivan.

Vilka apparater? De man har hemma, eller de som är i studion eller en kombination? Kul att veta var man skall sätta gränsvärdet.

Nja, det går ju inte att få mindre färgning än inspelningsteknikern hade för intentioner, gentemot liveljudet.

Däremot kan vi färga det hur mycket det nu passar oss, för att vi ska uppleva ljudet som vi subjektivt tror att det lät i verkligheten, eller så låter vi bli.

[Harryup]

Sorry, det håller inte för fem öre. Första bilden ÄR originalet. Så ser den ut (låter). Bild två ÄR påverkad för se annorlunda ut för vissa föredrar det.

Samma i audio, där vissa apparater påverkar ljudet så vissa delar hörs bättre, och då tror vissa att dom dessa apparater visar som det verkligen är, när det är precis tvärtom.

Nä, då hade du kunnat använda färgfel i bilden som exempel för där vet man inte vilka färger som originalet hade i ett visst ljus.
MEN man vet att verkligheten är skarp, en perfekt erfarenhet som man inte kommer ta fel på. Så nääää, byt till vitbalansfel, eller att det gula är korrigerat för något man tror det skall vara.

SKÄRPA går inte att använda och jag ger mig inte en tum, inte ens 5/16 tum.

[Ragnwald]

Sorry, det håller inte för fem öre. Första bilden ÄR originalet. Så ser den ut (låter). Bild två ÄR påverkad för se annorlunda ut för vissa föredrar det.

Samma i audio, där vissa apparater påverkar ljudet så vissa delar hörs bättre, och då tror vissa att dom dessa apparater visar som det verkligen är, när det är precis tvärtom.

Nä, då hade du kunnat använda färgfel i bilden som exempel för där vet man inte vilka färger som originalet hade i ett visst ljus.
MEN man vet att verkligheten är skarp, en perfekt erfarenhet som man inte kommer ta fel på. Så nääää, byt till vitbalansfel, eller att det gula är korrigerat för något man tror det skall vara.

SKÄRPA går inte att använda och jag ger mig inte en tum, inte ens 5/16 tum.

Hur ska man då förhålla sig till en bild som är tagen i mörker, det syns inget på bilden. Men med hjälp av photoshop fixas ljuset till så att allt syns som i dagsljus.
Har man då lagt till någonting eller tagit bort någonting ?

[paa]

Hur ska man då förhålla sig till en bild som är tagen i mörker, det syns inget på bilden. Men med hjälp av photoshop fixas ljuset till så att allt syns som i dagsljus.
Har man då lagt till någonting eller tagit bort någonting ?

Du menar att man skruvat upp volymen lite så det börjar höras?

[Harryup]

Sorry, det håller inte för fem öre. Första bilden ÄR originalet. Så ser den ut (låter). Bild två ÄR påverkad för se annorlunda ut för vissa föredrar det.

Samma i audio, där vissa apparater påverkar ljudet så vissa delar hörs bättre, och då tror vissa att dom dessa apparater visar som det verkligen är, när det är precis tvärtom.

Nä, då hade du kunnat använda färgfel i bilden som exempel för där vet man inte vilka färger som originalet hade i ett visst ljus.
MEN man vet att verkligheten är skarp, en perfekt erfarenhet som man inte kommer ta fel på. Så nääää, byt till vitbalansfel, eller att det gula är korrigerat för något man tror det skall vara.

SKÄRPA går inte att använda och jag ger mig inte en tum, inte ens 5/16 tum.

Hur ska man då förhålla sig till en bild som är tagen i mörker, det syns inget på bilden. Men med hjälp av photoshop fixas ljuset till så att allt syns som i dagsljus.
Har man då lagt till någonting eller tagit bort någonting ?

Du har tagit bort "svart färg". Dvs förändrat bilden, särskilt om du inte vet hur det såg ut. Det kanske var alldeles svart ju.
MEN, det var skarpt, även en tidigt söndagmorgon är verkligeheten skarp oavsett vilka erfarenheter man har. Så jag skulle jämföra att ordna skärpan till att motsvara vad som det var i verkligeheten är att återställa. Typ ta en analog signal, göra den digital och sedan återställa den exakt som det var. Har man då färgat ljudet?

[Ragnwald]

Du menar att man skruvat upp volymen lite så det börjar höras?

Just en högdynamisk inspelning, som inte visar sig i alla anläggningar, tillfullo.

[Kaffekoppen]

Grön färg skall återges som grön färg även om man gillar grönblå bättre. Annars är man smygmoderat, lite smått färgad i sin syn på verkligheten.

[Harryup]

Jag kan hjälpa subjektivisten lite på traven med att säga om du har ändrat skärpedjupet mot verkligeheten så skulle din liknelse halta mindre. Men generellt ingen skärpa alls jämfört med skärpa funkar inte.

[Kaffekoppen]

Jorå, man kan vara grön-röd med, men det är bara en annan sorts färgning.

Ingen av dem återger verkligheten ofärgat.

[Svante]

Mja, det var en tråd för några år sedan om detta. I den började jag hävda att färgning var synonymt med tonkurvepåverkan, i en tydlig analogi med hur färgning av ljus fungerar. Analogin finns också i begreppen vitt och skärt brus, det skära innehåller ju mer låga frekvenser, dvs den rödare delen av spekrumet.

Jag fick dock mothugg på detta. De flesta verkade mena att all påverkan av ljudet är färgning, och jag kanske får ge mig på den punkten. Tillägg av distorsion är ju också en påverkan av spektrum.

Hursomhelst är det enkelt att definiera ett "ankare" i att ofärgad musik, det är det ljud som upplevs live. Lyckas man återge det exakt (vilket inte går idag) så är återgivningen ofärgad.

Om man menar att varje avvikelse från detta är färgning så blir en fråga intressant att kontemplera; blir ljudet färgat om man vrider upp/ner volymkontrollen?

[Johan_Lindroos]

Jag tycker att begreppet "färgning" används ofta slentrianmässigt och onyanserat. Jag har aldrig sett ett ljud ha en färg! Det kan man ha i åtanke. På med , då blir det färgning!

Mitt förslag är att istället för "färgning" använda ordet förvrängning som jag tycker mycket bättre täcker in allehanda sorters ljudpåverkan hos en signal. Distorsion är ett annat ord för samma sak. Distorsion måste inte vara harmonisk sådan, det är bara det att folk brukar associera med det tyvärr. En frekvensgångsförändring är också distorsion (eller förvrängning). Ljudförvrängning är ett bra ord också som man skulle kunna använda sig av.

[Bill50x]

Håller med Johan. Med tillägget att färgning skulle kunna vara en del av en förvrängning och då beteckna klangfärg(sförvrängning).

Distorsion är väl också OK och i alla fall för länge sedan talade man om linjär dist (frekvensgångsavvikelser) och olinjär dist (IM, THD å sånt). Men sådan definition kanske är passé idag?

/ B

[Flint]

Förändring är ett neutralt ord. Ljudförändring.

[Harryup]

Hur stor dödssynd har man gjort om man väljer färgande komponenter som summerar till en exakt helhet? Nu är det ju hypotetisk att det skulle bli helt rätt. Men vilket är minst fel? Eller bör man välja ofärgande elektronik och så bra högtalare som det går. Eller färgande lite hipp som happ men summerar perfekt ihop med högtalarna och rummet?

[subjektivisten]

Nä, då hade du kunnat använda färgfel i bilden som exempel för där vet man inte vilka färger som originalet hade i ett visst ljus.
MEN man vet att verkligheten är skarp, en perfekt erfarenhet som man inte kommer ta fel på. Så nääää, byt till vitbalansfel, eller att det gula är korrigerat för något man tror det skall vara.

SKÄRPA går inte att använda och jag ger mig inte en tum, inte ens 5/16 tum.

Fel igen. Sorry, det håller inte det du säger. T ex så kan man kolla på bilderna och se hur överskarpa dom är, och det har inget med verkligheten att göra.

Rätt impad hur du försöker på alla möjliga sätt att försöka blunda för det öppenbara

[Johan_Lindroos]

Bill-50-kryss, visst är linjär och olinjär distorsion alldeles utmärkta begrepp! Bra att du lade till dem, jag glömde att skriva om dem.


P.S. Alla kan lätt se vad alla som pratar färgning snurrar till det...! D.S.

[Bill50x]

P.S. Alla kan lätt se vad alla som pratar färgning snurrar till det...! D.S.

Ja, det är lätt att se hur färgade åsikterna är av gamla erfarenheter

/ B

[Harryup]

Nä, då hade du kunnat använda färgfel i bilden som exempel för där vet man inte vilka färger som originalet hade i ett visst ljus.
MEN man vet att verkligheten är skarp, en perfekt erfarenhet som man inte kommer ta fel på. Så nääää, byt till vitbalansfel, eller att det gula är korrigerat för något man tror det skall vara.

SKÄRPA går inte att använda och jag ger mig inte en tum, inte ens 5/16 tum.

Fel igen. Sorry, det håller inte det du säger. T ex så kan man kolla på bilderna och se hur överskarpa dom är, och det har inget med verkligheten att göra.

Rätt impad hur du försöker på alla möjliga sätt att försöka blunda för det öppenbara

Ok, du har en färgkorrigerad skärm? Hur vet du att det bara är skärpan som det är fel på som du säger? Att du överkompenserar skärpan förändrar inte saken, du kan inte göra bilden skarpare än verkligeheten eftersom verkligheten inte är suddig. Du har ändrat på andra saker som du kallar skärpa. Du har infört artefakter, "färgat" konstrasten etc.
MEN du kan inte göra en bild skarpare än verkligheten, utom möjligen språkmässigt.
Jag är inte lika impad. Är bilden perfekt skarp är den en perfekt kopia i det avseendet. Är den mainpulerad i något annat avseende så kan man omöjligt veta det om man inte var med i fotoögonblicket själv. Däremot om du spelar en skiva hemma kan du omöjligt veta om en enda parameter är exakt som det var i konserthuset.

[Johan_Lindroos]

Bild/stereo-parallell:

En bild är kraftigt distorderad, den är ju tvådimensionell. Verkligheten är i 3D.

En parallell kan dras till stereosystemet, med vissa begränsningar kan man återge en tvådimensionell ljudbild, t.om. en tredimensionell med "riktig special". En vanlig uppfattning är att det mest går att återge en endimensionell ljudbild.


Edit - stavfel

[Svante]

Jag tycker att begreppet "färgning" används ofta slentrianmässigt och onyanserat. Jag har aldrig sett ett ljud ha en färg! Det kan man ha i åtanke. På med , då blir det färgning!

Mitt förslag är att istället för "färgning" använda ordet förvrängning som jag tycker mycket bättre täcker in allehanda sorters ljudpåverkan hos en signal. Distorsion är ett annat ord för samma sak. Distorsion måste inte vara harmonisk sådan, det är bara det att folk brukar associera med det tyvärr. En frekvensgångsförändring är också distorsion (eller förvrängning). Ljudförvrängning är ett bra ord också som man skulle kunna använda sig av.

Där tycker vi helt olika. Sätter man på ett par (färgade) solglasögon så ändras spektrum på ljuset, sätter man sig bakom en gardin dämpas diskanten i ljudet, dvs också en ändring i spektrum. Jag tycker analogin är glasklar.

Däremot tycker jag ruskigt illa om begreppet "linjär distorsion". Jag har aldrig hört någon säga att det distar för att diskanten är sänkt. Distorsion är olinjärt, helt enkelt.

IM-dist, däremot är distorsion.

Tycker lilla jag.

[Svante]

Jämförelsen med en bild är dock komplicerad, även om det går.

I en bild har man flera spektrala egenskaper. Dels färgerna, där har man tre frekvenser (rött, grönt, blått).

Sen har man frekvens i rumsled. Ska man göra spektralanalys på det så krävs det en tvådimensionell fouriertransform, och det gör man varje gång man jpeggar. Höga (rums-)frekvenser motsvarar skarpa kanter eller grynighet i bilden.

Är det dessutom rörlig bild, så har man en tidsdimension också, och tittar man på en enda pixel så kan intensiten i den också beskrivas med ett spektrum, precis som för en ljudsignal. Höga frekvenser här motsvarar snabba bildväxlingar.

Så det är inte trivialt att jämföra ljud och bild.

[Svante]

Hur stor dödssynd har man gjort om man väljer färgande komponenter som summerar till en exakt helhet? Nu är det ju hypotetisk att det skulle bli helt rätt. Men vilket är minst fel? Eller bör man välja ofärgande elektronik och så bra högtalare som det går. Eller färgande lite hipp som happ men summerar perfekt ihop med högtalarna och rummet?

Ja, det är ju det man gör med en eq. Givet att en del i kedjan har tonkurveavvikelser så är det ju helt rätt att göra nåt åt det. Ofta, iaf.

[Johan_Lindroos]

Svante, du får gärna tycka vad du vill. Eller så slår du upp SAOL och kollar vad som står där om distorsion.

[Svante]

Svante, du får gärna tycka vad du vill. Eller så slår du upp SAOL och kollar vad som står där om distorsion.

Mm, det gör jag.

dis - tortio, förvridning. Jag associerade det länge med miss-vridning, alltså en rotation som inte är perfekt. Då uppstår det övertoner.

Kanske är det en övertolkning, men inte 17 har du hört en ljudtekniker säga att det distar för att diskanten är borta?

[Flint]

Börjar inse att det som sägs på ett forum mer har att göra med definitioner än sakfrågor, och att trimma språket.

[Johan_Lindroos]

Då har obetänksamme ljudteknikern gjort en förvrängning av begreppet. Jag tror heller inte att han riktigt fått lära sig i sin utbildning vad olika distorsionsformer kan bestå av.

[Johan_Lindroos]

Ja det är bättre nu att alla återgår till att diskutera ämnet, d.v.s. "färgning", och inte gå off-topic. För h-e!...

[Lust]

Svante, du får gärna tycka vad du vill. Eller så slår du upp SAOL och kollar vad som står där om distorsion.

Om vi bortser ifrån SAOL och istället fokuserar det vi kan tänkas lyssna på...

Jag skulle tro att >90% av alla musiker tänker på en överstyrd elgitarrförstärkare för att förstå innebörden av ordet distorsion på enklast möjliga sätt.

Jag är av samma skola - en frekvenskorrigering/förändring innebär inte distorsion för mig, det är en färgning.

Distorsion innebär för mig är en oren/otydlig/överstyrd signalbehandling.

Vem säger: - "Faen, vad det distar!" när exempelvis diskanten är helt nedskruvad?

Inte jag, men kanske du?

[Harryup]

Och om man saknar diskant p.g.a. t.ex. kompression?
Dock om nån har oavsiktligt råkat vrida ner diskantkontrollen så tycker jag inte att det distar.

[Johan_Lindroos]

Till Lust:
Nej, enligt Svante var det ljudteknikern som sade så.

[Lust]

Och om man saknar diskant p.g.a. t.ex. kompression?
Dock om nån har oavsiktligt råkat vrida ner diskantkontrollen så tycker jag inte att det distar.

Om man gör det avsiktiligt då?

[Lust]

Till Lust:
Nej, enligt Svante var det ljudteknikern som sade så.

Tolkade det som att han INTE hade hört en ljudtekniker uttrycka sig så...

[Harryup]

Då har man lagt till en förändring som vissa skulle tycka var en fördärvning kanske. Men andra skulle nog bara sakna diskant eller tycka att det lät lite instängt. Menar bara att medvetna val tenderar man nog inte att kalla distorsion medans en omedveten förändring skulle man nog kunna kalla någon form av dist.

[Johan_Lindroos]

Pseudodebatt. Hejdå.

[Lust]

Då har man lagt till en förändring som vissa skulle tycka var en fördärvning kanske. Men andra skulle nog bara sakna diskant eller tycka att det lät lite instängt. Menar bara att medvetna val tenderar man nog inte att kalla distorsion medans en omedveten förändring skulle man nog kunna kalla någon form av dist.

Jimi Hendrix hade ingen dist?

[Harryup]

Då har man lagt till en förändring som vissa skulle tycka var en fördärvning kanske. Men andra skulle nog bara sakna diskant eller tycka att det lät lite instängt. Menar bara att medvetna val tenderar man nog inte att kalla distorsion medans en omedveten förändring skulle man nog kunna kalla någon form av dist.

Jimi Hendrix hade ingen dist?

I sin stereo hemma? Jo det tror jag nog att han hade. Däremot har jag ingen aning i vilket läge han hade tonkontrollerna.
Men vi diskuterar väl inte orkesteranläggningar?

[Lust]

Då har man lagt till en förändring som vissa skulle tycka var en fördärvning kanske. Men andra skulle nog bara sakna diskant eller tycka att det lät lite instängt. Menar bara att medvetna val tenderar man nog inte att kalla distorsion medans en omedveten förändring skulle man nog kunna kalla någon form av dist.

Jimi Hendrix hade ingen dist?

I sin stereo hemma? Jo det tror jag nog att han hade. Däremot har jag ingen aning i vilket läge han hade tonkontrollerna.
Men vi diskuterar väl inte orkesteranläggningar?

Någon tog upp definitionen av begreppet "distorsion" och då ska det väl spela mindre roll om det är en HiFi-förstärkare eller gitarrförstarkare vi pratar om?

Min poäng var att det är skillnad på distorsion och färgning i mitt huvud.

Jimis gitarr är distad och inte färgad, det var däremot Jimi.

[Bill50x]

Min poäng var att det är skillnad på distorsion och färgning i mitt huvud.

Jimis gitarr är distad och inte färgad, det var däremot Jimi.

Det är det i mitt huvud också. I dagligt tal kallar jag IM, THD och dylikt för dist även om jag vet att all förvrängning är distorsion. Så visst (Svante!), visst finns linjär dist

Att Jimis gitarr var distad har inte med saken att göra. Han, liksom alla andra som leker med elektronik som instrument, skapade ljud med olika typer av påverkan. Om det skapade ljudet är framtaget med vad som elektriskt sett är dist (om man mäter före eller efter påverkan) är inte relevant. Alla akustiska instrument innehåller en massa övertoner, ser man dessa som dist också?

/ B

[Lust]

Min poäng var att det är skillnad på distorsion och färgning i mitt huvud.

Jimis gitarr är distad och inte färgad, det var däremot Jimi.

Det är det i mitt huvud också. I dagligt tal kallar jag IM, THD och dylikt för dist även om jag vet att all förvrängning är distorsion. Så visst (Svante!), visst finns linjär dist

Att Jimis gitarr var distad har inte med saken att göra. Han, liksom alla andra som leker med elektronik som instrument, skapade ljud med olika typer av påverkan. Om det skapade ljudet är framtaget med vad som elektriskt sett är dist (om man mäter före eller efter påverkan) är inte relevant. Alla akustiska instrument innehåller en massa övertoner, ser man dessa som dist också?

/ B

Om distorsion står för förvrängning ifrån det "naturliga" kan övertonerna knappast vara distorsion.

Men Jimis gitarrr är lika naturlig för mig fast den är distad... vilket den verkar vara för dig med.

[subjektivisten]

Ok, du har en färgkorrigerad skärm? Hur vet du att det bara är skärpan som det är fel på som du säger? Att du överkompenserar skärpan förändrar inte saken, du kan inte göra bilden skarpare än verkligeheten eftersom verkligheten inte är suddig. Du har ändrat på andra saker som du kallar skärpa. Du har infört artefakter, "färgat" konstrasten etc.
MEN du kan inte göra en bild skarpare än verkligheten, utom möjligen språkmässigt.
Jag är inte lika impad. Är bilden perfekt skarp är den en perfekt kopia i det avseendet. Är den mainpulerad i något annat avseende så kan man omöjligt veta det om man inte var med i fotoögonblicket själv. Däremot om du spelar en skiva hemma kan du omöjligt veta om en enda parameter är exakt som det var i konserthuset.

Verkar som du hela tiden missuppfattar saken. Skivan ÄR originalet. Oavsett om den låter som det gjorde i studion eller inte så är det originalet. Samma som med bilden, oavsett hur det verkligen var i verkligheten så är den bilden originalet.

Och påverkar man originalet så kan man se vissa fördelar men det är fortfarande en påverkan. Och det blir fel hur originalet är.

[niklasz]

Vad det gäller bilder är det ju så att tar jag en bild med en digitalkamera och tar in den i Photoshop kan jag göra en enkel sak: ställa nivåerna. Det traditionella fallet är nämligen att vitpunkt och svartpunkt ligger fel: alltså ställer man dessa rätt. Resultat?

Bilden blir klarare och detaljer som tidigare maskerats av den felaktiga vit/svartpunkten framträder. Effekten kan jämföras med att dra bort en tunn film från bilden.

Tyvärr går ju inte detta att göra med inspelad musik. Finns inte informationen på skivan kan man inte på konstgjord väg få tillbaka den.

Njae, ligger vitpunkten och svartpunkten fel när man knäpper bilden går information förlorad – jämfört med samma bild tagen med optimal vitpunkt och svartpunkt. När du sedan korrigerar bilden i datorn kommer inte denna information fram, men på grund av ofullkomligheten hos ögat och hjärnan märks inte det (inom rimliga gränser).
På samma sätt är det med ljud. Att man inte på konstgjord väg kan få tillbaka informationen som saknas på skivan betyder inte att upplevelsen kan bli mer "detaljerad" genom signalmanipulation. En normal skiva innehåller åtskilligt med information som vi ändå inte lägger märke till, men som vi kan fås att lägga märke till genom kompression, tonkurveförändringar, osv.
Ditt resonemang bygger på ett antagande om kvalitéer hos hörseln och hjärnans tolkningsförmåga som inte föreligger i verkligheten.

[Flint]

Verkar som du hela tiden missuppfattar saken. Skivan ÄR originalet.

Fel. Verkliga ljud är originalet. Ljud som örat är van vid att höra "live". Ljud vi har omkring oss hela tiden i det dagliga livet. Det är referensen.

[Kaffekoppen]

Verkar som du hela tiden missuppfattar saken. Skivan ÄR originalet.

Fel. Verkliga ljud är originalet. Ljud som örat är van vid att höra "live". Ljud vi har omkring oss hela tiden i det dagliga livet. Det är referensen.

I en perfekt värld. Jag har inte förhoppningen att någon utrustning hos mig någonsin kommer kunna känna av att en ljudtekniker har haft hybris på nivåhöjjarreglagen och backa kedjan..ge skivbolagsdiriktörerna smisk och göra om mastringen, pressa nytt media och lägga den på min skivtallrik. Allt på en nanosekund.

Tills dess att så sker måste man väl ändå säga att det rimmliga är om man kan återge det som defacto finns på det mediat som skall avläsas. Bra eller dåligt konstruerat. Det är den objektiva tankegången.

Skit in, skit ut!

Men nog måste alla hålla med flink om att när vi bedömmer en återgivning så är det ju precis som han säger. Inte sjutton sitter vi med oscilloskåp och f/e-lyssnar fonogrammen för att justera in ljudet så att de blir så lika det går? Nog vill vi att en gitarr skall låta som en gitarr, eller som vi har förnimmelse till att en gitarr skall låta.

Jag tror lite som Lindroos var inne på nånstans, att lyssningströtthet kommer av att hjärnan ideligen måste omkoda det ljud som kommer till det ljud vi förväntar oss. Skulle alltså vara intressant att mäta hjärnaktiviteten hos en anläggning som återger ljud på ett så realistiskt sätt det går och en normalanläggning.

Jag vet att min hjärnaktivitet blev tämligen låg hemma hos Wlofie här på forumet. Jag föll in i musiken och slummrade till i dryga 110db nivån. Och det kändes bara skönt...

Tvåeggat svärd alltså. Det räcker inte med bra fonogram, det krävs en genomtänkt återgivningskedja med. Den bästa återgivningskedjan hjälper inte mot crappy fonogram.

[Flint]

Verkar som du hela tiden missuppfattar saken. Skivan ÄR originalet.

Fel. Verkliga ljud är originalet. Ljud som örat är van vid att höra "live". Ljud vi har omkring oss hela tiden i det dagliga livet. Det är referensen.

I en perfekt värld. Jag har inte förhoppningen att någon utrustning hos mig någonsin kommer kunna känna av att en ljudtekniker har haft hybris på nivåhöjjarreglagen och backa kedjan..ge skivbolagsdiriktörerna smisk och göra om mastringen, pressa nytt media och lägga den på min skivtallrik. Allt på en nanosekund.

Tills dess att så sker måste man väl ändå säga att det rimmliga är om man kan återge det som defacto finns på det mediat som skall avläsas. Bra eller dåligt konstruerat. Det är den objektiva tankegången.

Njae. Om vi vänder på tanken. Vilka ljud är vi vana vid? Pratar inte musik nu utan vanliga ljud vilka som helst. Vardagsljud. Min tes går ut på att ljudanläggningens ljud skall passa in i det mönstret i första hand för att vi ska känna igen oss och trivas och att det står över skivans "elektriska egenskaper". Men som sagt, jag tvingar ingen att tycka så, men jag tycker det själv för egen del.

[Kaffekoppen]

Jag skrev lite mer under tiden du gjorde ditt inlägg. Kanske förklarar att vi inte ligger så långt ifrån varandra?

[Flint]

Att koncentrera sig på exakt "skivreferens" är att göra det populistiskt amatörmässigt mycket lätt för sig. Det går att mäta sig fram vilket vilken amatörforskare som helst kan lära sig. "Titta, jag har beviset här".

[Kaffekoppen]

Utveckla gärna det där. Känner mig trög idag.

[Flint]

Utveckla gärna det där. Känner mig trög idag.

Orkar inte. Lika trögt här.

[lasselite]

Jag tänker också ge mig på en bildanalogi.

Fotografen plåtar; tänker på vinklar, perspektiv, focus och så vidare. Så hemma i studion, så kommer hon på att känslan i bilden kommer fram bättre om bilden görs svartvit.

Nu har du det skapade verket, och liksom den som spelar in en skiva, så försöker man förmedla något.

Sedan köper du bilden. Och colorerar den. Du gör det faktiskt riktigt bra, och bilden liknar verkligheten mer än den svartvita bilden. Tyvärr förmedlar den inte längre den känsla som fotografen hade för avsikt att förmedla. Men den är mer lik verkligheten.

Nu kommer vi till problematiken, som flera berört. En färgande anläggning, kan vara som ett par gula glasögon. Många bilder blir lite skarpare och lite "gladare". Men det skapar också en likhet mellan alla bilder, och alla bilder kanske inte är tänkta att förmedla "glädje". Dessutom missar du de bilder som verkligen lyckas återskapa verkligheten, för dom är ju åt helsike för gula (för dig).

Jag dragit analogierna långt, och jag tror inte att lite trivselfärgnig är så farligt. Men optimalt vore ju att ha en transparent anläggning med bra färgningsmöjligheter. För säkerhets skull, så vill jag också säga att det givetvis står var och en fritt att välja en anläggning som passar dem, och i den subjektiva domänen finns inga rätt eller fel.

Så, här på Faktiskt brukar man definiera en färgning som något som förändrar det som finns på skivan. Det är ju liksom den enda referens vi vanligtvis har. Dessutom är de flesta, på faktiskt, överens om att högtalarna och rummet är de största bovarna i färgningsdramat.

Edit: usel svenska och upprepningar

[Nagrania]

När den kommersiella televisionen invaderade landet kunde man märka att framförallt TV3 coh TV5 använde sig av kraftigt överdriven croma. Det vanliga är att bildingenjören brukar utgå ifrån den vitahudfärg och det var väl SVT och TV4 som försökte hålla ställningarna längst. PÅ TV4 är det många som jobbar som har sitt ursprung från SVT. Numera verkar det som om alla mer eller mindre släppt på allt vad som gäller naturliga hudfärger. Nu vill jag också påminna om något som de flesta inte känner till. På 70-talet startades det ett företag i USA (av en svensk) som heter Aphex. Dom tillverkade en elektroniklåda som man kallade för "Aphex Aural Exciter type A". Den här lådan kunde man bara hyra och sedan fick man betala en licens för varje inspelning där den förekom. Det här är en ljudförbättrare som kunde ge en inspelning en extra lyster på så vis att burken kunde lägga till övertoner till original materialet. Oftast kan man se på baksidan av skivkonvolutet att man användt en Aphex Exciter vid mixningen.

[Bill50x]

Lilla Lasse, jag tycker din analogi fungerar väldigt väl! Det enda jag kan invända emot är väl att valet att göra bilden svartvit ofta(st) inte verkar vara en aktiv handling och ett kreativt nyttjande för att förmedla "något" utan snarare brist på professionalism och en tro på att det är vad folk vill ha. Och att bilden ska bra ut i halvmörker på en skakig tunnelbana.

Annars är din jämförelse klockren tycker jag.

/ B

[ollemirsch]

Tillåt en gamling komma med ett inlägg.
Jag säger som Fänrik Stål sade till Runeberg: ”Jo, därom kan jag ge besked, om herrn så vill, ty jag var med.”

I början på 70-talet (för 35 år sedan!) ägnade vi Hifi-aktivister mycket tid åt att sprida kunskap om vad som krävs för att uppnå bra ljud i hemmiljö. Inom ramen för först Hifi-Institutet och senare Radiobranschens Samarbetsråd skapades en mängd normer för hur det skall låta. Vi arrangerade kurser för återförsäljare, vi arrangerade mässor, sammansatte varje år Hifi-Handboken och vi producerade en omfattande kursbok som hette LJUD. Den är en guldgruva för sanningssökande entusiaster. Ur den skall jag göra några axplock:

Det är viktigt att göra klart för sig skillnaden mellan betydelsen av själva ordet distorsion, nämligen ”förvrängning av originalljudet” och den vanligen förekommande betydelsen ”något som låter illa”. Det är nämligen inte alla distorsionsformer som låter illa.

Linjär distorsion
innebär att toner med olika frekvens efter överföringen återges med olika styrka (olika amplitud). När man justerar tonkontrollen ändrar man i själva verket den linjära distorsionen, och detta uppfattas inte som något störande. En måttlig linjär distorsion kan i stället förbättra ljudintrycket, även om detta då skulle råka avvika från originalljudet.
Alla övriga former av distorsion är icke linjära, och man skiljer på följande typer:

Sen följer en uppräkning och förklaring av olika distorsionsformer som
Harmonisk distorsion
Intermodulation
Fasdistorsion
Transientintermodulationsdistorsion
Svajning
Brus, och lite till !

Min uppfattning är att den vanligaste distorsionen är linjär. Varje ändring av frekvenskurvan, eller låt oss hellre säga tonkurvan och varje ändring av ljudnivån, allt jämfört med originalljudet, innebär linjär distorsion.
Av de olinjära distorsionerna är den harmoniska (med dess inslag av oharmoniska element) den mest besvärande. (Lyssna på distade syntar och elgitarrer)
Att jämföra musik och toner med färg är faktiskt mycket belysande; vi har ju redan begreppet ”klangfärg”. En anläggnings klangfärg, eller grad av färgat ljud bestäms därför i första hand av den olinjära distorsionen och graden av harmonisk distorsion.
I andra hand kommer många olika avvikelser mellan originalljud och det reproducerade, vilket utmärkt belysts i denna tråd.

[MichaelG]

Oj vad här pratas förbi varandra!

Vad sägs om följande försök att förtydliga olika ståndpunkter;

- Inspelningen är färgad. Tringeln låter glaskross.
- Rummet färgar. Allt låter jättebumligt.
- Elektroniken är ofärgande. Borsett från ljudstyrkan, går det inte att detektera någon som helt påverkan på eller förändring av den signal som är inspelad.
- Det låter färgat. Det låter inte alls som i verkligheten.

Jag ser alltså inget som helst motsägelsefullt i att ovanstående kan gälla en och samma anläggning vid ett och samma tillfälle!

Alternativt;

- Elektoniken är färgande. Såväl lyssningstester som mätningar visar att tonkurvan är förvrängd.
- Återgivningen av skivan är färgande. Man hör att musiken låter klangmässigt bättre än via en ofärgande anläggning.
- Återgivningen av musiken är däremot ofärgad! Det låter som om man befann sig på ort och ställe.


Det är alltså skillnad på vad som är färgande/ofärgat; inspelningen, mediet, avspelningsutrustningen, eller rummet.

Och här är har vi olika tilltro till olika strategier att erhålla välljud. Vissa väljer anläggning för att kompensera för rummet, andra väljer att optimera varje enskild del var för sig. Vissa väljer anläggning utifrån att älsklingsskivorna skall låta bra - andra utifrån att signalen från skivan skall påverkas så litet som möjligt.

Här finns inget rätt eller fel så länge man är nöjd med resultatet.

Hälsn Michael

[Flint]

MichaelG
Instämmer till 102%.

[Kaffekoppen]

Här finns inget rätt eller fel så länge man är nöjd med resultatet.

Hälsn Michael

Tillåt mig hålla med 102,38%. Siffran verifierad med pappa.

[MichaelG]

Flint o kaffekoppen; Betyder det (>100%) att ni tycker som jag mer än vad jag själv gör? Vad häftigt!

Hälsn. Michael

[Flint]

Flint o kaffekoppen; Betyder det (>100%) att ni tycker som jag mer än vad jag själv gör? Vad häftigt!

Hälsn. Michael

Betyder nog 100% med viss accentuering, vilket bör ses som en mediaanpassning. Det gäller att göra sig hörd och sydd.

[Morello]

Jag skulle nog uttrýckt mig "Jag håller med till fullo".

Siffror skall ej missbrukas.

[Flint]

Jag skulle nog uttrýckt mig "Jag håller med till fullo".

Siffror skall ej missbrukas.

Kul att även du håller med till 100%. Om missbruket tillåts.

[Max_Headroom]

Jag har inte orkat läsa hela tråden. Men färgat ser jag det som när du får ut något annat än det du stoppar in. En förstärakre ska ju förstärka förståss, men i övrigt inte göra nåt.

Spørsmål: Varför säljs det inte dist-boxar med justering och kompressorer med justering inom HiFi? Och varför anses EQ som fullt men en rörhäck med hög utgångsimpednas som ger krokig frekvensgång som helt OK? EQ kan du justera om det inte passar för stunden. Förstärkaren måste du byta om den plötsligt inte passar.

[Flint]

ørsmål: Varför säljs det inte dist-boxar med justering och kompressorer med justering inom HiFi?

Förmodligen för att det inte har funnits något behov av det, eller att marknaden inte har upptäckt att kunderna borde ha ett behov av det och därför skapat ett. Marknaden har fullt upp med hembioz å har nog tillräckligt med kulor att göra där.

[Kaffekoppen]

Alla borde få okomprimerade inspelningar och ha en komprimeringsbox för personlig komprimmering hemma.

[Flint]

Alla borde få okomprimerade inspelningar och ha en komprimeringsbox för personlig komprimmering hemma.

Räcker med en radio.

[Kaffekoppen]

Alla borde få okomprimerade inspelningar och ha en komprimeringsbox för personlig komprimmering hemma.

Räcker med en radio.

Saknar ställbar komprimmeringsnivå, men det går rätt bra att få in personlig tuch av brus.

[Flint]

Alla borde få okomprimerade inspelningar och ha en komprimeringsbox för personlig komprimmering hemma.

Räcker med en radio.

Saknar ställbar komprimmeringsnivå, men det går rätt bra att få in personlig tuch av brus.

Kanalbyte. Mest kompat - reklamradion (variationskanalerna).

[subjektivisten]

Verkar som du hela tiden missuppfattar saken. Skivan ÄR originalet.

Fel. Verkliga ljud är originalet. Ljud som örat är van vid att höra "live". Ljud vi har omkring oss hela tiden i det dagliga livet. Det är referensen.

Såklart INTE! Alla skivor låter olika och ljudet från instumenten och sången ÄR olika. Så skivan ÄR originalet för just det konstverket

[Flint]

Verkar som du hela tiden missuppfattar saken. Skivan ÄR originalet.

Fel. Verkliga ljud är originalet. Ljud som örat är van vid att höra "live". Ljud vi har omkring oss hela tiden i det dagliga livet. Det är referensen.

Såklart INTE! Alla skivor låter olika och ljudet från instumenten och sången ÄR olika. Så skivan ÄR originalet för just det konstverket

Ska vi kompromissa. Ja skivan är sitt eget original men den ska in i min lyssningsvärld. (Lät lite löjligt det där. Borde gå att formulera bättre)