Lyssnar du relativistiskt, eller är du absolutist?

[Svante]

Ja, lite skämtsamt formulerat, jag ska försöka förklara frågan:

Jag tycker mig ha märkt att olika människor blir olika påverkade av vad de har hört nyss när de bedömmer ljudkvaliteten. Ungefär "att ha lyssnat på något diskanthöjt gör att nästa sak låter dovt". Att automatiskt jämföra med det man hörde nyss skulle vara att vara relativist. Eller bortser du från det du nyss hörde? Då är du absolutist.

Så, tycker du själv att du är absolutist eller relativist?

Den som inte vill rösta slipper .

[Nattlorden]

Jag vill vara absolutist, men tror inte jag (eller någon annan frisk människa) kan undvika att vara relativist, så jag var därtill nödd och tvungen att rösta på det senare.

[Flint]

Jag tycker att det funkar ganska bra att vara absolutist såvida jag inte misshandlar hörseln rejält med hög volym under en längre tid.

[paa]

På "Minnenas Televison", i ett gammalt program om dragspelare så var det en dragspelare som förutspådde att folk snart skulle tröttna på elgitarrernas kraftiga diskantljud.
Samtidigt tyckte Sten Broman att dragspelen saknade övertoner.
På tal om ingenting.

[Strmbrg]

Jag gillar inte att jämföra.
Men det kanske är oundvikligt att göra det likafullt?

Åtminstone gillar jag inte att jämföra olika apparater.
Eller att jämföra effekten av "olika inställningar hit och dit".
Blir mest frustrerad över att behöva uppbåda den koncentration som jag inbillar mig krävs många gånger, för att överhuvudtaget notera skillnaderna och beskriva dem.

Men lik förbålt så jämför jag nog.
Fast då mot en inre referens, om hur realistisk jag tycker att den akustiska musiken låter.

[subjektivisten]

Jag försöker vara absolutist. Jag försöker inte jämföra hur det lät innan utan försöker, så gott det går, "leta felen i hela ljudbilden". Något som är svårt och omöjligt att verkligen göra perfekt.
Men jag tror man lär sig det rätt så hyfsat med tiden, det blir lite som att se, utan att veta, om en bluray har en bra överförig av en film eller om dom har manipulerat den. Man får en övergripande känsla om det stämmer eller ej.

[30Hzbone]

Absolutist, absolut!

[conny_a]

Absolutist - men för stor skillnad i ljudvolym, frekvensgång, komprimering ruinerar en följande lyssning. Öronen måste vänja sig lite först. Jag har märkt att det tar allt från några minuter till timmar. Timmar kan det ta efter en konsert med alltför hög ljudvolym ...

[Svante]

Själv är jag utpräglad relativist, men jag tror jag har lärt mig vara medveten om det.

[petersteindl]

Jag kan gå in i båda typer av lyssning beroende på vad jag vill.

[Harryup]

Och vad jämför en absolutist lyssningen mot? Absolut ingenting?
Om man inte tänker lyssna relativistiskt så lär man ju vara tvungen att höra något unik varje gång.


mvh/Harryup

[KarlXII]

Va?

[Objektivisten]

Kan man lyssna för bra?

[Harryup]

Va?

Om du lyssnar absolutisktiskt så kommer man iaf lyssna jämfört med typ levande musik i bästa fall.
Resultatet lär ju vara i relation till något. Verkligheten, en annan apparat eller något.

mvh/Harryup

[Laila]

Och vad jämför en absolutist lyssningen mot? Absolut ingenting?
Om man inte tänker lyssna relativistiskt så lär man ju vara tvungen att höra något unik varje gång.


mvh/Harryup

En absolutist(får mig osökt att tänka på IOGT o liknande) kan ju
faktiskt ha sin inre referens ganska så utmejslad(vad var det som
mamsingen så ofta sa . . "ta gärna en pilsner till maten i alla fallen
din tråkmåns") . . . o den referensen är nog inte att leka med . .
jag gissar alltså att jag är såpass präglad att jag är en absolutist,
samtidigt att det vore dumt att försöka förneka att jag samtidigt
är en sann relativist . . . svårt att vara något annat, tror jag . .

[Objektivisten]

Saknar alternativet 'alkoholist'.

[Laila]

Ja, eller hur . . .

[Objektivisten]

'Musikälskare' alltså.

[DS]

'Musikälskare' alltså.

Gillar din nya underliner

[Ragnwald]

Klart man noterar skillnaden. Men den säger ju inget om vad som är korrekt, om nu inte det ena råkade vara livemusiken.

[MagnusÖstberg]

Jag jämför inte högtalare mot varandra, bara slutresultat i rum liksom.

Vet faktiskt inte när jag senast jämförde på det viset...alltså högtalare mot högtalare. Orkar inte och känner inte att det ger mig något. Försöker bara ge råd och lite invinklingar till de som redan har något om hur de kanske kunde få ut mer av det de har. Och tar emot sådanna råd själv. Det ger mig mer.

Edit: Senast var nog på Svantes kurs, men där var det ju samma grundmaterial men med väldigt stor skillnad i resultat. Påvisade mycket tydligt såväl delningsfiltret som avstämningens betydelse.

Hur borde jag rösta - jag jämför ju mot mitt hörselminne av en mängd återgivningssituationer och hur jag uppfattar ljud i verkligheten i en salig blandning..

[Richard]

Ja, lite skämtsamt formulerat, jag ska försöka förklara frågan:

Jag tycker mig ha märkt att olika människor blir olika påverkade av vad de har hört nyss när de bedömmer ljudkvaliteten. Ungefär "att ha lyssnat på något diskanthöjt gör att nästa sak låter dovt". Att automatiskt jämföra med det man hörde nyss skulle vara att vara relativist. Eller bortser du från det du nyss hörde? Då är du absolutist.

Så, tycker du själv att du är absolutist eller relativist?

Den som inte vill rösta slipper .

Relativist, naturligtvis.

Jag har märkt att andra är det också.

Vid jämförelse av hifiprylar så blir alltid hemanläggningen omedveten referens, man har ju vant sig vid alla klangfelen och själva rummet, och låter det annorlunda hos kompisen så blir ofta första reaktionen att det låter sämre där....

[IngOehman]

Intressant fråga.

Vad man tror att man är (alltså trådfrågan) kan man undersöka genom att
fråga folk vad de tror att de är. Men vad de är på riktigt, detvmåste man
undersöka kliniskt för att få svar på.

Det har jag gjort, ett antal gånger.

Vad jag funnit är att de flesta låter sig påverkas, massor, av jämförelseob-
jektets egenskaper - man hör skillnader mycket mer än absolutegenskaper.

Det betyder i praktiken, att om man är intresserad av att få veta hur en
anläggning låter så bör man undvika att jämföra med en annan anläggning.
Ett relevant intryck, ett som hållet i längden, får man bäst genom att BARA
lyssna på det man vill bilda sig en uppfattning om hur det låter.

A/B-jämförelser kan vara mycket vilseledande.

- - -

Men riktigt så enkelt är det förstår inte.

Dels vet man ofta inte hur programmaterialet är, och därför kan det vara en
poäng att lyssna på det i många olika anläggningar, för att bilda sig en upp-
fattning om det (med det behöver man inte göra i form av A/B-jämförelser).

Dessutom är faktiskt inte alla människor lika påverkbara av jämförelser. Det
finns alltså lyssnare som är påfallande stabila, och dessa hittar man nästan
alltid bland dem som INTE så lätt hamnar i byteskarusellen.

Jag har också sett ett släktskap mellan att ha en relativ hörsel (höra ett
objekts klangpåverkan som skillnaden mot ett annat) och att påverkas av
andra intryck än själva ljudet.

Jag tror att det, som med så mycket annat, finns både en genetisk del och
en inlärningsdel därvidlag. Det skriver jag eftersom jag sett hur det för rätt
många lyssnare faktiskt går att "öva upp sig absoluta hörsel", genom att
jämföra de intryck man får när man lyssnar öppet och blindt. Ju mer man
ägnat sig åt det, desto bättre blir man på att sortera bort vad som är jäm-
förelseeffekter och suggestionseffekter, och vad som inte är det. Man blir
helt enkelt bättre på att inte "lura sig själv".

Vissa är dock, av skäl som jag inte känner till, inte särskilt mottagliga för
sådan hjälp att isolera vad som är "verkligt" från de intryck som beror av
annat, såsom kunskap om pris, utseende, rykte, och, som sagt, hur något
som man hörde alldeles innan, lät.

De som är påverkabara därvidlag lever ofta ett rätt så frustrerat hifi-liv där
de med jämna eller ojämna mellanrum tror att de framme, för att efter en
tid (när suggestionseffekterna tynat bort en en mera sann bild av anlägg-
ningen slår rot) känna att det fattas något väsentligt, som drar igång en
jakt på något nytt, som kommer att vinna på jämförelserna, med just det
programmaterial som används, och i just den kombination med alla de övriga
apparaterna i anläggningen. För en lite tid, tills felen blir hörbara även för
personen ifråga...

- - -

Fast så enkelt är det förstås inte, heller.

Problemet drabbar ju inte dem som inte bryr sig så mycket. Och som sagt,
inlärningsdelen kan göra underverk. Och en liten liten del av alla människor
verkar till och med genetiskt ha begåvats med en skapligt absolut hörsel.

Jag tror inte att det är någon fördel, eftersom vår hörsel inte ÄR statisk,
och den som är genetiskt försedd med förmågan att höra absolut, torde ha
större svårigheter att anpassa sig till exempelvis de förändringar som hör-
seln går igenom, dels från dag till dag, men även från år till år.

- - -

Jag vet inte hur det är med min egen hörsel, eftersom jag inte kom på att
man kunde undersöka de här sakerna förrän långt efter att jag mer eller
mindre oavsiktligt gått igenom en himla massa lyssningsförsök av olika slag,
och på så vis lärt mig hur man lätt låter sig luras. Men min hörsel är bland
de mest absoluta jag träffat på. Får jag gissa så tror jag dock att det beror
på övning snarare än på medfödd förmåga. Jag tror alltså inte jag har någon
speciell talang därvidlag.

Brukar även påminna om vikten av att träna sin tolerans minst lika mycket
som sin förmåga att höra felaktigheter! Det skall ju bara kul att lyssna på
musik, och att falla in i fällan att "lyssna efter fel" avråder jag alla ifrån - å
det bestämdaste till och med.

Jag lyssnar aldrig efter fel, utan alltid på musiken! Fast visst finns det fall
då felen är i största laget för att de skall gå att ignorera. Men försöka kan
man alltid.


Vh, iö

- - - - -

PS. Den som jämför med sin egen anläggning när man är hos någon annan,
är nog trots allt en person med ett rimligt inslag av absolut hörsel. Då är
det ju lång tid emellan, och kan man jämföra med det ljud man har hemma,
så är det nog egentligen sin inre regerens man jämför med, mot vilken ju
det egna ljudet även det kan jömföras. Det blir en jämförelse via, liksom.

Men självklart är alla människor en blandning mellan människor med relativ
och absolut hörsel.

De enda saker jag vågar säga säkert, är att de flesta tror att deras hörsel
är mycket absolutare än den är.

Och att de som inte tycker att de kan uttala sig om något som de inte får
direktjämföra med något känt, har en väldigt relativ hörsel.

- - -

En specialpoäng med det senare, är ju att man då faktiskt inte heller behö-
ver en anläggning som man bara hör är bättre när man direktjämför, för det
kommer man ju inte att göra när man använder anläggningen.

Kort sagt; de som bara kan bilda sig en uppfattning om någon anläggning
genom att jämföra med en annan - kan köpa något väldigt enkelt och billigt.

[phloam]

Egoist, min inre referens rular fett

[80-talet]

Jag är väldigt medveten om att det, för mig, är svårt att vara något annat än relativist. D v s att jag hör och förstår att mina intryck är påverkade men jag upplever det som svårt att bortse från intryck som ligger så nära i tid.

[Strmbrg]

Som jag väl yrade om i mitt förra inlägg i den här trån, så tycker jag att det är så attans jobbigt att "sitta och jämföra".
Oavsett om det handlar om något ganska lättskiftat, som kablar, eller om det handlar om att byta fram och åter mellan olika apparater.

En möjligen relativiserande faktor som jag ofta använder mig av (eller det sker väl snarast automatiskt) är huruvida jag distraheras i själva musiklyssnandet.

Men just omkopplandet och analyserandet ligger helt enkelt inte för mig.

Och, några vidlyftigare slutsatser av lyssning hos bekanta med "minnesjämförelser" med den egna riggen, drar jag överhuvudtaget inte.

[Strmbrg]

En annan sak, som jag tycker förtjänar ett eget inlägg, är:

Jag tycker att "bra-bättre-bäst" inte är relevant i sig.

Det kan ju hampa sig så att inte ens det bästa av alternativen i fråga är bra.

"Bäst i test" behöver ju inte vara bra.

Å andra sidan så kan det ju även vara så ibland att redan det som "kom sist" kan vara bra.

[subjektivisten]

Intressant inlägg där Ingvar, styrker det jag trott ett tag.

[Flint]

Jag har tänkt om och ändrat mig. Det är nog så att jag bara tror att jag lyssnar neutralt och objektivt. Sanningen är nog att jag hela tiden gradvis vänjer mig och inte uppfattar en förändring som en förskjutning av referensen. Jag litar dock skapligt på intrycket när något låter direkt illa och öronpinande.

[Strmbrg]

...
De enda saker jag vågar säga säkert, är att de flesta tror att deras hörsel
är mycket absolutare än den är.

...

Ja, jag kan tänka mig att många har en övertilltro till sin egen hörsel.

Jag tror att man "kommer längre" om man har lite självdistans.

Å andra sidan, så behöver man ju inte "komma längre" så länge man åtminstone tror att man gör det.

[Harryup]

IÖ och Koppen,
när ni bygger högtalare jämför ni då inte enskilda element mot varandra?
Är ingen retorisk fråga utan bara en fundering på om det går att jobba på ett annat sätt vid design än jämförelser.
Jag kommer jämföra hur 2 olika trähorn låter nästa vecka och jag kommer definitvt jämföra dom mot varandra eftersom ingen av dom sprider som "verkligheten".

mvh/Harryup

[IngOehman]

Som jag väl yrade om i mitt förra inlägg i den här trån, så tycker jag att det är så attans jobbigt att "sitta och jämföra".
Oavsett om det handlar om något ganska lättskiftat, som kablar, eller om det handlar om att byta fram och åter mellan olika apparater.

En möjligen relativiserande faktor som jag ofta använder mig av (eller det sker väl snarast automatiskt) är huruvida jag distraheras i själva musiklyssnandet.

Men just omkopplandet och analyserandet ligger helt enkelt inte för mig.

Och, några vidlyftigare slutsatser av lyssning hos bekanta med "minnesjämförelser" med den egna riggen, drar jag överhuvudtaget inte.

En annan sak, som jag tycker förtjänar ett eget inlägg, är:

Jag tycker att "bra-bättre-bäst" inte är relevant i sig.

Det kan ju hampa sig så att inte ens det bästa av alternativen i fråga är bra.

"Bäst i test" behöver ju inte vara bra.

Å andra sidan så kan det ju även vara så ibland att redan det som "kom sist" kan vara bra.

Håller med om allt det där, och av just dessa skäl avråder jag alltid ifrån
A/B-jämförelser. De tar bara ifrån lyssnaren möjligheten att höra respektive
alternativ såsom det är.

Eller med andra ord - alla lyssnare är både relativa och absoluta, endast ett
mätintstrument är bara absolut - och den som vill veta vad man tycker "på
riktigt", alltså i ett absolut perspektiv (det som svarar mot hur man faktiskt
kommer att uppfatta apparaturen i ett längre perspektiv) bör se till så att
man lyssnar så absolut som möjligt - vilket betyder att man bör undvika alla
A/B-jämförelser*.

Den som A/B-jämför blir nästan alltid blind för saker som skulle ha gått att
höra om man lyssnat på ett mera normalt sätt, och det gäller faktiskt även
lyssnare som är av den mera absoluta typen, för det som gör någons hörsel
mera absolut är faktiskt inte en förmåga att höra mera absolut utan snarare
en förmåga (som oftast är intränad) att bortse ifrån de intryck som troligen
är osäkra på grund av att A/B-jämförelser varit rådande.

En absolutare hörsel handlar alltså för det mesta alltså snarast om att inte
låta sig luras, men betyder inte att man är immun mot svårigheten att höra
absolut i en jämförelsesituation.

Så A/B-jämförelser förstör för ALLA, absolut eller relativ hörsel, att bedöma
helheter. Skillnaden är bara att de som har absolut hörsel känner sig störda
av jämförelsen, medan de som har en mera relativ hörsel hör "påverkat", för
det mesta utan att veta det, eller ens tro på det.


Vh, iö

- - - - -

*Är man ute efter god återgivning är dock F/E-lyssning en möjlig väg för att
bilda sig en uppfattning om en enskild länk i en kejda, för där ÄR ju defacto
skillnaden = felet.

Men av praktiska skäl är det nog klokt för de flesta att avstå F/E-lyssning i
hemmet, för det är en grannlaga uppgift att åstadkomma en sådan studie
på en hifi-apparat utan att något blir fel.


Vh, iö

[Ragnwald]

IÖ och Koppen,
när ni bygger högtalare jämför ni då inte enskilda element mot varandra?

Bilsomproppar i öronen och mätmikarna riggade, så gallras de värsta exen och håller placebon ordentligt på avstånd.

[mapem]

Jag vet inte. När jag lyssnar är det på musiken och inte anläggningen och då är jag väl absolutist antar jag. Men när jag har försökt jämföra högtalare och apparater så har jag live orkestermusik som referens, eller försöker ha i alla fall, och då är jag kanske relativist i förhållande till den. Eller tvärtom. Eller.

[MagnusÖstberg]

IÖ och Koppen,
när ni bygger högtalare jämför ni då inte enskilda element mot varandra?
Är ingen retorisk fråga utan bara en fundering på om det går att jobba på ett annat sätt vid design än jämförelser.
Jag kommer jämföra hur 2 olika trähorn låter nästa vecka och jag kommer definitvt jämföra dom mot varandra eftersom ingen av dom sprider som "verkligheten".

mvh/Harryup

Kan inte svara för Ingvar som till skillnad från mig kan kallas för designer.

Jag är mer hobbybyggare än Ingvar

Nej, jag har aldrig gjort så. Jag skule aldrig ha råd, jag har valt utifrån tekniska parametrar, uppmätta kurvor, distmätningar och hur ett element uppfattas kunna prestera i ett av mig upplevt tidigare sammanhang.

Ibland har jag chansat av ren nyfikenhet som med Audax kolfiberbasar och Morels diskanter och fått bita i det sura äpplet i filterdesignen.

Jag har medvetet valt bort element som kräver avancerade och branta filter av ren lathet/kunskapsbrist. Aluminiumkoner får tex finna sig i att bli förpassade till basområdet.

[Jax]

Relativist för att jag tror det är svårt att lyssna absolutistiskt med tanke på att hörseln är adaptiv, dvs man vänjer sig. Lätt att testa, dra upp diskanten lite och lyssna på några musikstycken. Dra tillbaka diskanten och lyssna på ett stycke du inte lyssnat på på ett tag. Det kommer att låta dovt.

[IngOehman]

Ja, det flesta upplever det precis så, men det är faktiskt något man kan
"träna bort". Har gjort exakt det experimentet, fast med skillnaden att de
som deltog fick uppdraget att ratta in rätt tonkurva efter att ha lyssnat på
diskanthöjd respektive diskantsänkt version.

Från början klarade de flesta inte alls av uppgiften, men ju mer vi lyssnade,
och lärde oss om hur fel vi gjorde, desto bättre blev nästan alla (inte riktigt
alla dock) på att med vilja åkalla den inre referensen, och glömma det vi just
hört.

Till saken hör, att möjligheten att medveten "underkompensera" fanns inte,
för det ingick inte i förutsättningarna att få veta om det man fått lyssna på
först var diskanthöjt eller -sänkt.

Kan även nämna att målet inte var att ställa tonkurvan på uppspelningen
rakt, utan att ställa den likadant som när man ställde på fri hand utan att
först ha hört på programmaterialet i justerad version. Så måste det vara,
eftersom inget säger att programmaterialet i sig är neutralt, eller i någons
tycke. Studien av hur relativ respektive absolut man är, handlar därför bara
om konsekventhet.

- - -

Kan väl även nämna att det faktiskt är ännu svårare i basregistret, närmare
bestämt att klara av att gå från en bashöjd version till en neutral utan att
tycka att det fattas en väldig massa bas.

Men även där så ger träning färdighet!

IÖ och Koppen,
när ni bygger högtalare jämför ni då inte enskilda element mot varandra?
Är ingen retorisk fråga utan bara en fundering på om det går att jobba på ett annat sätt vid design än jämförelser.
Jag kommer jämföra hur 2 olika trähorn låter nästa vecka och jag kommer definitvt jämföra dom mot varandra eftersom ingen av dom sprider som "verkligheten".

mvh/Harryup

Hela idén att jämföra element med varandra låter helt meningslös. De har inte
till uppgift att låta som varandra, så vad skulle en jämförelse tjäna till? Det är
deras absoluta egenskaper som betyder något. Inte hur man uppfattar dem
"jämfört med något annat".

Jag lyssnar massor, i synnerhet i slutet av elementutvecklingen, men faktiskt
då mest på specialframtagna särskildt svåra signaler, för att provocera fram
dåliga beteenden från element. Och då aldrig jämförande mellan olika element.

- - -

Jag utvecklar dessutom nästan alltid ett element från ingenting, annat än min
målbild för vad elementet skall ha för egenskaper, vilket i sin tur beror på dess
roll i den färdiga konstruktionen.

Att jämföra olika element med varandra låter mest som en metod att gå vilse
med, som gör att man väljer något som är sämre men som råkar passar bättre
till programmaterialet eller får en subjektiv fördel i just jämförelsesituationen
men som ger en mindra korrekt bild av vad som finns på programmaterialet.

Att lyssna på sådant under en längre tid (som vanligt, utan jämförelser) leder
som regel till att färgningarna blir uppenbara, och att man såsmåningom inte
står ut, och måste börja från början.

Det är bra om man gillar byteshobbyn och att gå runt i cirklar, men dåligt om
målet var att göra något som skulle blir bra på riktigt.

Hag jag någongång haft en situation där två parallella lösningar har utvärderats
sida vid sida, så har jag ändå alltid studerat dem var för sig, eftersom det är
hur de presterar i ett absolut perspektiv som är av intresse.

- - -

Element som är riktigt, riktigt dåliga, mycket sämre än jag någonsin kommer
att/skulle vilja använda, kan det i och för sig vara meningsfullt att lyssna på
sida vid sida, med målet att på så vis göra en subjektiv jämförelse mellan de
två, för att få svar på vilket fel som är lättast att stå ut med.

Men sådana egenskaper skall ju bort, och då finns inte de egenskaperna med
i ekvationen längre.


Vh, iö

[sprudel]

Själv är jag utpräglad relativist, men jag tror jag har lärt mig vara medveten om det.

Du sade det själv. Vi är inte utrustade med absoluta sinnen, alla upplevelser vi får ifrån dem har ett avstamp i en annan upplevelse, som i sin tur kan vara en mer eller mindre förvanskad minnesbild. Är man medveten om detta kan man ta höjd för det, och ha respekt för det. Du är en klok man Svante.

[IngOehman]

Själv är jag utpräglad relativist, men jag tror jag har lärt mig vara medveten om det.

Vilket väl är att vara absolutist , eller i varje fall det bästa sätter att nå dit.

Jag tror ingen har förmågan att vara sant absolut, i en situation där man blir
störd av att behöva jämföra, men den som förstår det problemet, kan göra
det som behövs för att undvika dessa vilseledande lyssningssituationer, och
istället lyssna på en sak i tagen, utan några jämförelser, och på så sätt ge
vår absoluta förmåga en chans.

- - -

För alla har en inre referens. Och skillnaderna är kanske inte ens hur påverk-
bar den är, bara hur medvetna vi är om det. Kanske.

Jag skriver kanske för saken är svår att undersöka. Så jag kan förstås inte
utesluta att det kan finnas även rätt så stora genetiska skillnader därvidlag.

Oavsett vilket så är det enda som är intressant på riktigt, tycker jag, hur vi
kan göra för att inte låta oss luras av att vår subjektivism även har den där
relativa, bedrägliga, sidan.

Och jag tror att det viktigaste är att börja med att alls få upp ögonen för
fenomenet. Att detta relativa fenomen finns - att det vi upplever subjektivt
ofta blir rätt så mycket påverkat av omständigheterna, där en jämförelse är
det värsta vi kan göra, och att inse det är ett stort problem - i varje fall om
målet är att skaffa en ackurat bild av hur en apparatur "på riktigt" påverkar
musiksignalen.

Med på riktigt menar jag då det som man som ägare av apparaterna kommer
att uppleva i det långa perspektivet.


Vh, iö

[DVD-ai]

Jag tycker alltid att t.ex. min anläggning låter likadant, samma nu som när jag plockade ihopp den och så har det alltid varit.

Jag jämför med någon slags reference som jag inte kan avgöra ursprunget från, jag tror att det är verkligheten då jag värdesätter naturtrogen ljud framför allt. just närvaro och "naturlighet" (självklarhet = "bara musik") är det som gäller oavsett övriga parametrar.

Alltså vill jag kalla mig för absolutist då jag jämför mot dessa grunder, "låter det verkligt" och vad är det som inte gör det och varför osv...

Har alldrig upplevt att någon anläggning låter direkt olika från tillfälle till tillfälle, inga störra skillnader i alla fall om inte alkohol har varit inblandat och blindat mina sinnen

Och dom gånger jag gjort A/B jämförelser så har resultata alltid blivit det samma som när jag gjort med långvariga lyssningar.
jag hävdar att det beror på att jag inte lyssnar efter detaljer utan efter en helhet.
Denna helhet i sig drabbas kraftigt och blir förändrad mer eller mindre om någon av detaljerna inte stämmer. Och på så sätt kan jag sedan utröna VAD det är som inte stämmer, utan att blanda ihopp vilket som "låter rätt"

Jag lyssnar alltså på vad som låter mest realistiskt och verklighetstroget och det är jätte lätt att utröna, och det är den högtalaren jag föredrar
Sedan när jag konstaterat detta så kan jag ju lyssna mig in på VAD det egentligen är som högtalarna gör annorlunda.

Att lyssna efter detaljer är verkligen sjukt tråkigt... och jag tycker det är omöjligt att då verkligen höra "hur det låter"...

[Bill50x]

Har alldrig upplevt att någon anläggning låter direkt olika från tillfälle till tillfälle, inga större skillnader i alla fall om inte alkohol har varit inblandat och blindat mina sinnen

Ja - och nej. Min anläggning låter i stort sett likadant från dag till dag, från plats till plats. Faktiskt.

Men ändå är det skillnad. Jag flyttade i augusti förra året och jag har ännu inte lyckats få det låta lika bra som på förra stället. Det beror på (som jag tror) två saker:
1) Jag har mer begränsade möjligheter till placering
2) Jag har inte orkat engagera mig

Någon vill säkert lägga till "3) Sämre akustik" men det är inte min uppfattning utan det handlar nog mer om fintrimning.

Ibland uppfattar jag återgivningen som ganska OK ändå, men det verkar ha mycket med programmaterial, ljudvolym och min egen "status" att göra.

/ B