Du verkar ha förstått utmärkt!
Men man säga mer än så.
En resonans' konsekvens i form av tonkurvor (en för varje punkt i rummet)
har maximor på samma ställen överallt i rummet, utom i sina absoluta nod-
punkter.
Tittar man på en enkel stående våg så kallar man tonkurvorna som är deras
medsagare, för kamfilterkurvor. Dessa är, till skillnad från de från resonan-
serna - helt olika i olika punkter i rummet!
Det är delvis därför det är så viktligt att skilja mellan enkla ståendevågor
och resonanser när man tittat på ett rum med avsikt att få det att bete sig
bättre. Det är tämligen olika djur, och de behöver helt olika vård.
- - -
Jag skulle till och med försiktigt våga mig på att påstå att alla "ensamma"
stående vågor är icke-resonanta. Däremot uppstår ibland resonans om man
tvingar ihop flera stående vågor i samma rymd.
Det vill säga: Om man viker en ljudvåg så uppstår en stående våg.
Om man viker den två gånger (t ex med ett 90 gradigt hörn) så skulle man
kunna tänka sig att säga att det kan uppstå två stående vågor.
Men viker man den med två motstående vägar så viker man faktiskt ljud-
vägen oändligt många gånger (eftersom väggarna speglar sig i varandra på
ett sådant sätt att när den ena speglar sig i den andra ser både sig själv
och den andra en andra gång, och en tredje och en fjärde...) - och då är
resonansen ett faktum.
En resonans är alltså inte TVÅ stående vågor, utan oändligt många på var-
andra liggande (stående) vågor. Och just det där med att de är oändligt
många gör vågen oändligt lång, vilket gör att den bara kan ha precis den
frekvens den har (eller någon av sina övertoner) för skulle frekvensen vara
en annan så skulle summan bli noll!

Frekvensen kallas föga förvånande
för resonansfrekvensen.
Man kan faktiskt även se det som att ett kamfilter överlagras med oändligt
många nya kamfilter. Fast då har man förstås bytt domän.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Jag gör trots allt ett försök.
Kronkan skrev:Hej IÖ!
Jag hinner inte på grund av kvällsarbete inte kommentera hela ditt inlägg. Jag tycker att jag i mina senare inlägg varit mycket tydlig att jag talar om resonanta stående vågor. Jag ser att sådana fenomen definitivt har med trådfrågan att göra.
Ja, det har varit tydligt att du talat om resonanser. Och jag har försökt
uppmärksamma dig på vikten av att inte glömma ståendevågorna, de som
inte är resonansta. Glömmer man dem så kommer man att misstolka alla
mätkurvor man ser.
Kronkan skrev:Så för du in begreppet resonans. Dt är definitivt inget jag skriver om.
Jo, det är det. Det är resonanserna du skriver om, men av för mig okänt
skäl så vill du inte kalla rumsresonanserna för resonanser.
Det gör inte bara diskussionen svår att föra utan det riskerar att vilseleda
dem som följer den också. Det tycker jag är synd.
Kronkan skrev:Det är i strikt mening ett helt annat fenomen.
Nej, där har du helt fel. En rumsresonans är ett utmärkt exempel på en
resonans, på samma sätt en en resonerande sträng är det.
Det finns exempel på resonanssystem där parametrarna är distribuerade
(således att vågrörelser kan skapas) och andra där de är diskreta (och inga
vågrörelser förekommer) och det ger lite skillnader förvisso, men båda är
resonanser.
Kronkan skrev:Jag förstår att du använder det såsom ett vardagligt talesätt för resonanta stående vågor.
Om det är vad du "förstår" (tror) så förstår du inte. Fenomenet resonans
heter resonans och ingenting annat. Ett exempel på när resonans kan upp-
stå är om man tar en ståendevåg och låter den interferera med en andra
ståendevåg, t ex genom att sätta en ljudkälla mellan två parallella oefter-
givliga väggar. Då uppstår resonans, och man kan kalla de två interferer-
ande ståendevågorna för en resonant ståendevåg. Men jag avråder ifrån
att använda ståendevågbegreppet för en resonans, eftersom det riskerar
att den blandas samman med en "ensam" ståendevåg. Kallar man resonan-
ser för ståendevågor, vad skall man då kalla ståendevågor för?
Kronkan skrev:Men resonans är väl latin och betyder väl ungefär återljud.
Javisst. Re = åter, sonare = ljuda.
Som t ex en rumsresonans eller ett musikinstrument gör, båda pipor, skinn,
strängar och kroppar. Det fortsätter att låta efter att insignalen (högtalar-
en, läpparna, klubban, fingret...) upphört.
Vi änvänder ju ordet resonera även om den metod som går ut på att "med
ord låta sitt förnuft för att komma till klarhet", men i överförd betydelse kan
man ju resonera även med bokstäver.
Som vi gör här.
Kronkan skrev:Alltså fenomenet att en kraft/vågrörelse kan överföras till ett annat material.
Det är näppeligen definitionen, men visst, många resonansfenomen innefat-
tar energi-vågor som kan flyttas till andra material. T ex en rumsresonans,
som inte sällan sätter väggarna i förnimbar rörelse.
En resonans mellan en spole och en kondensator är dock inte en kraft i den
bemärkelsen, även om spänningen kan sägas vara en kraft och strömmen
en rörelse, men "överföra till andra material" passar kanske inte helt bra in?
Kronkan skrev:Problemet skiljer sig här definitivt från den resonanta stående vågen. Detta genom att resonanser kan sätta igång vågor med andra HZ än ursprunget.
Nu är du väldigt långt ut på gungflyet...
Nej! En rumsresonans ÄR en resonans!

Varför envisas du med att föreläsa om saker som du bara gissar saker om???
Men okej, så här är det: Huruvida en rörelse (behöver inte ens vara en som
är skapad av en resonans) som vi kan säga är sinusformad och som saknar
övertoner, kan sätta igång andra frekvenser har med OLINJÄRITETER att
göra (och i förekommande fall även med stokastiska fenomen att göra).
Det är helt andra fenomen, som jag kan tycka det är för tidigt att blanda in,
om du fortfarande inte är på det klara med att rummets resonanser är reso-
nanser. Krypa föra gå.
Kronkan skrev:Alltså ett material som kan svänga med 16 hz och med 32 hz kommer att också ha en tendens att svänga med 16 Hz även om det träffas med en våg på 32 Hz.
Jag vet inte vad du menar med "material" (lite lustigt ordval) eller om du
menar något annat än objekt. Men ja, sinusrörelser (som inte behöver vara
resonanta) kan trigga nya spektrala komponenter i olinjära system. Att 16
Hz (stort H) triggar 32 Hz är vanligare än att 32 Hz triggar 16, men båda är
fysikaliskt möjliga.
Kronkan skrev:Detta förklarar varför exempelvis jag alltid får en en höjning av energin i 16 hz ”stående vågen” även om det inte finns med i stycke som så att sägas spelas.
Fört och främst så kan det lika gärna (kanske till och med sannolikare) bero
på ett mätfel/en störning.
Men framförallt bytte du nu just hållning - och anförde just ett argument
för att din "stående våg" är en resonans...
Ett ogiltigt argument förvisso eftersom deinitionen på resonanser inte har
med triggning av nya spektrala komponenter att göra, men ändå ett lustigt
eftersom det motsäger det du sade alldeles innan:
"Men resonans är väl latin och betyder väl ungefär återljud. Alltså fenomenet att en kraft/vågrörelse kan överföras till ett annat material. Problemet skiljer sig här definitivt från den resonanta stående vågen. Detta genom att resonanser kan sätta igång vågor med andra HZ än ursprunget."Du har alltså både fel, är inkonsekvent och är motsägande. Och jag tycker
faktiskt att du borde ha insett det innan du postade.
Då finns det något som du missförstår i antingen begreppet stående våg
eller i begreppet resonans (och jag talar nu förstås bara om det fysikaliska
begreppet resonans, inte överförda betydelser).
Kronkan skrev:Samma sak gör du när du pratar om stor och hård och inte vill förstå dem i sitt vardagliga uttryck.
Nu är du direkt oförskämd. Du vet ingenting om vad jag vill eller inte vill.
Men jag kan försäkra dig att jag inte vill missförstå någon, och att du
talar om att jag missförstår (mig själv?) när JAG pratar om begrepp är ju
helt absurt.
Det jag skrev var bara att man inte kan ta ett komplext problem, t ex hur
ett objekt i vägen för en ljudvåg kommer att agera, vilket beror på ett fler-
tal fysikaliska egenskaper hos objektet, och förenkla alla dessa till en, som
du gjorde. Det är FEL.
Det finns ingen vardaglig förenkling (tumregel) som duger som beskrivning.
Försöker man ändå göra en så blir det fel.
En kon i ett högtalarelement kännetecknas inte heller av bara sin styvhet,
eller sin massa eller sin upphängnings styvhet, eller sammas dämpning, eller
av motordrivningens impedans eller av hur lufttät den är (och det slutar inte
där utan det finns flera egenskaper som bestämmer hur konen kommer att
kommunicera till luften) utan av den kombination av ALLA de egenskaper
som gäller för den. Och man behöver adressera i varje fall de som inte är
försumbara för frågeställningen.
Bara för att någon VILL att det skall vara enkelt blir det inte det. Inte i den
fysiska världen i varje fall.
Horoskop och läkande kristaller må fungera annorlunda eftersom de inte har
med den fysiska verkligheten att göra på ett sådant direkt sätt som rums-
akustik har.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).