Ja, inte är det ett problem inte. Visst finns det album som vunnit på att alla låter hamnar i följd på CD, men i de flesta fall så tycker jag manövreringen bara är en trevlig komponent i det hela.
Vissa mått är helt enkelt mera lagom än andra, och frånsett ovan nämnt exempel, och vissa symfonier, så tycker jag en skivsida är ett väldigt lagom mått för intervallet för ens insatser.
Lite på liknande sätt som en mil är ett lagomt avståndsmått. Vi (Sverige och Norge) borde exportera detta fantastiska kartmått till resten av världen. Att inte Volvo-bilar går att ställa om således att avstånd visas i mil och bränsleförbrukning visas i liter/mil, är ju skandalöst!
Man skall göra saker på bästa sättet, inte på ett sätt som man tror att alla andra gör. Konformister finns det nog av!
Rille skrev:angående att välja skivor/musik efter ljudkvaliteten på skivorna.. Jag har hoppat över att köpa rätt många skivor just för att dom låter illa, även om musiken är lyssningsbar/superbra. Jag stör mig för mycket på för komprimerade/basfattiga/SSSSsssljudande/distorderade skivor att det inte är någon mening att försöka njuta av dom, när det finns en hel drös andra som är behagligt att lyssna på. Vart jag drar gränsen för hur illa det får låta vet jag inte. Den svåra frågan är väll hur man gör skivbranchen uppmärksammad på att folk faktiskt inte köper skivor för att de låter för dåligt/komprimerade. Nu har ju jag bara 500-600 skivor så jag är ju ingen storkonsument, men skulle det varit så att jag visste att alla skivor var välljudande så skulle jag säkert ha 500-600till... låt oss räkna.. 550skivor*150kr=82500kr är alltså pengen som en av ca 10.000 hifi-entusiaster (har för mig att hifi och musik hade ca10.000 prenumeranter för ett antal år sen..) i landet väljer att inte lägga på för dåliga inspelningar. Detta är bara i lilla Sverige. hm låt oss räkna.. 82500*10.000kr=825.000.000kr finns alltså att inkassera i teoretisk försäljning i Sverige, om nu det finns fler som mig... och det är ju en slant... så snälla skivbolagsdirektörer som läser detta, sluta komprimera och mastra sönder vår musikskatt! Tack!
För mig finns knappt den där balansgången, för jag köper i princip bara skivor som jag tycker är väldigt bra, musikmässigt alltså.
Min tid är ju begränsad så vad skall jag ha skivor som har musik som bara är "lyssningsbar" till? När skall jag välja att spela sådana istället för att spela musik som jag älskar?
Och när den köp-filtreringen redan är klar, alltså att jag bara köper musik som är så bra att jag bara måste ha den, så löser sig resten mer eller mindre av sig själv - är den det så vill jag ju ha den oavsett ljudkvalitet. Jag kan enklare sagt avgöra vilka fonogram jag vill ha i vilken anläggning som helst. Men jag blir förstås ibland (rätt ofta) besviken över att ljudkvaliteten är dålig i så många fall, men praktiskt taget aldrig i sådan grad att jag vill avstå ifrån musiken av det skälet. Det känns bara så onödigt och trist att musiken förstörts helt i onödan.
Och när man konfronteras med återutgivning av äldre inspelningar så finns ofta många olika alternativ, och då kan jag bara undra hur det kan komma sig att de sämre alternativen har kommit till? De som är sämre är det ju nästan undantagslöst på grund av att de har förstörts avsiktligt.
Nästan utan undantag låter återutgivningar av gammal musik bättre och bättre ju tidigare de gjordes, och det är även lätt att se att det korrelerar till hur oförstörda de är. Den som tvekar kan jämföra lyssningsupplevelsen med vad en MasVis-analys visar.
Och med DET sagt så tror/tycker jag ändå att människor som du är en del av lösningen - alltså människor som bryr sig mera om ljudkvaliteten än jag gör.
Det är när ni väljer bort en skiva på grund av för dålig ljudkvalitet som skivbolaget får någon sorts återkoppling - de får se att de säljer mindre. Men tyvärr tror jag inte det är sannolikt att de drar riktiga slutsatser av det. De vet ju inte hur mycket de hade sålt och ljudkvaliteten varit bättre, och troligen tänker de inte ens på att ljudkvaliteten är en faktor. Då hade de knappast mastrat sönder så mycket musik innan den ges ut.
Kort sagt - om ett fonogram inte säljer så skall det nog mycket till för att skivbolaget skall förstå att det finns ljudkvalitetsorsaker till det. Därför menar jag att det, även om det är applåderbart att som du välja bort saker som är tekniskt för dåligt, inte räcker att det finns människor som offrar sig och avstår ifrån musik av ljudkvalitetsskäl, debatten måste finnas - också.
För det är bara i den som man kan få fram att det är just ljudkvaliteten som är problemet. Och som sagt ofta helt i onödan dessutom. Det vill säga det låter dåligt på grund av avsiktliga åtgärder som har gjorts.
Senaste exemplet är soundtracket till Mockingjay pt1, där ljudkvaliteten på CDn är avsevärt mycket sämre än samma musik i filmen. VARFÖR gör de så? Skivan låter inte direkt dålig, men den går inte att spela så högt som man vill, inte ens nästan, utan att ljudkvalitetsbristerna gör det otrevligt. Filmen har inte alls några sådana brister.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
vi satt kvar dock och fick återuppleva lite Mozart 
Nu är ingenjören ute och cyklar igen (igen) och bygger vidare på en missuppfattning, i sken av att själv vara expert, talesman för ALLA musiker och flitig besökare på Berwaldhallen.
