JM skrev:IngOehman skrev:JM skrev:Dvs monopolen "sfäriska" ljudutbredning klarar inte att få samma tidfördröjning på reflexljudet som dipolen med sin "8-liknande" utbredning utan måste ha längre avstånd till sidoväggarna. Systematisk asymmetri kan ha en ljudförbättrande funktion under 300 Hz men sannolikt inte över 300 Hz.
Misstänker Hifikgs artikel egentligen handlar om asymmetri under 300 Hz.
JM
"Sannolikt inte över 300 Hz"?
På vilken grund vilar du denna tro?
Vh, iö
Ingvar jag misstänker att vi är överens att om reflexljudet har en fördröjning på ca 20 ms relativt direktljudet har vi en hyffsat bra spatial upplevelse. På samma sätt är den spatiala upplevelsen medioker om vi har bara direktljud utan något reflexljud.
Nej, så enkelt är det verkligen inte. Inte ens i närheten.
Först och främst måste man skilja mellan att återge äkta och att skapa ett falskt rum (inte en värdering, bara en beskrivning, och det skall inte förstås som att det ena låter subjektivt trevligare än det andra heller) och värdet av att skapa ett falskt rum ökar möjligen när inspelningarna man spelar saknar sådana kvaliteter, men att påstå att det är en objektiv sanning att en hyfsat bra spatiell upplevelses recept är 20 ms fördröjda reflexer, är bara så fel.
Jag vill inte återge stereofoniskt material utan reflekterade ljud från lyssningsrummet, men det beror inte på att jag vill tillföra en "spatiell effekt" utan det beror på att bara en begränsad del av rymdvinkeln är representerad av inspelningen. Och jag vill bara höra (i betydelsen medvetet varsebli) det rum som tillhör inspelningen den vägen, men därtill få en akustisk förankring mellan detta rum och det jag sitter i (undermedveten varseblivning, eller i varje fall halvvägs dig). Det, rätt utfört, tillför inte spatiella effekter till upplevelsen, men det låter naturligare (inspelningar i ekofria rum kan faktiskt låta väl som spatiellt, men det kräver mycket mera av inspelningen och det är svårt att få det att fungera om man inte befinner sig på exakt rätt plats mellan högtalarna).
Lite reflexer från det egna rummet (helst nästan inga alls från ljudbildsriktningen) gör det inte bara till en mera naturlig upplevelse utan rätt utfört hjälper det även till att trolla bort de delar av stereosystemfelen som gör det lätt att avslöja högtalarna som ljudkällor.
Hur reflekterat ljud bidrar till upplevelsen beror vidare på så mycket mera än hur fördröjda de är. Riktningen och graden av sönderslagenhet påverkar hur de påverkar, massor. 20 ms motsvarar knappa 7 meters gångtidsfördröjning, och jag ser gärna att nästan inga reflexer alls kommer tidigare än så, men i praktiken är det svårt att undvika tidigare reflexer helt. Speciellt i de lite för små rum som står till buds i hemmen.
Och mest påverkan av upplevelsen får man av avsevärt senare anlända ljud än så, men de får inte vara ensamma, för de hörs de som eko.
Det finns annars skäl att undvika begrepp som "spatiell upplevelse" som om det vore något entydigt. Det är det inte. Det kan vara massor av olika saker, och det kan definitivt handla om både rumslig upplösning i själva ljudbilden, och om känslan av att vara i ett rum med klang i.
Inte bara det - att återge det spatiella skeende som tillhör inspelningen är något helt annat än att skapa ett falskt rum (som kan vara både "där framme" och runt om lyssnaren) vid uppspelningstillfället, och i själva verket är de oftast varandras fiender. Man kan inte skapa utan att återge sämre. Och då menar jag inte bara att just det skapade inte är återgivet, för det är värre än så. Det falska maskerar det som är äkta.
JM skrev:I extremfallet har en tänkt hypotetisk stereohögtalaruppställning där höger högtalare bara har direktljud medan vänster högtalare har direktljud + 20 ms fördröjt reflexljud kommer asymmetrin ge inte bara en medioker utan även en förvirrande upplevelse.
Nej, varifrån har du fått detta?
Det låter inte det minsta förvirrande med en utomhusorkester som spelar framför ett hus således att de ser huset till höger och du ser det till vänster. Samma sak gäller för högtalare.
Med det sagt så är det inte en asymmetri som jag skulle rekommendera för ett lyssningsrum. Som jag skrivit tidigare så hänger du upp dig på frekvensregister när detta handlar om tid.
Asymmetrin går inte ut på att det skall komma ljud bara från ett håll, utan på att reflexmönstren från vänster respektive höger sida skall ha olika tidssignatur, således att de inte i sig skapar en fantomprojektion framåt, uppåt bakåt eller i lyssnarens huvud.
För det mesta ritar jag rum som i grunden är symmetriska, och den asymmetri som behövs åstadkommer man på andra sätt. Men rätt så ofta får man hjälp av små asymmetrier som rummen oundvikligen har.
JM skrev:Så den spatiala perceptionen blir i varierande grad suboptimal vid lika direktljud men olika reflexljud för alla frekvenser där vi har spatial lokalisationsförmåga dvs ffa över 80 Hz.
Som jag uppfattar det har det lilla rummets faktiska fysiska konfiguration inkl möbler mm en påverkan på ljudet under 300 Hz som är väsensskild från över 300 Hz. Kalkylerad asymmetrisk högtalarplacering i rummet kan minimera resonanser, interferenser mm som är ljudförstörande. Priset för detta blir en suboptimal spatial perception över 80 Hz. Min personliga uppfattning är att det här gäller att gilla läget - man har det rum man har.
Så asymmetrisk högtalarplacering ger suboptimal spatial upplevelse men detta är vanligen mindre störande än resonanser.
Ledstjärnan för mig har alltid varit att akustiska problem skall alltid lösas akustiskt så långt det bara är möjligt. Därefter o aldrig före kan möjligen en equalizer göra viss nytta.
Ja, vad skall jag säga...
Om du redan vet allt om detta så är det ju ingen ide att berätta något för dig.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
).
