Streamingtjänster bidrar till end of loudness war?

[Mats]

http://www.bbc.com/news/entertainment-arts-35250557

Vad säger ni, har professor Cox rätt?

"The move from downloading tracks and buying CDs, to listening to streaming services such as Spotify, seems likely to change things for the better.
Streaming services are usually set so that every music track appears to be equally loud. This means that if a music track is overly compressed while it is being recorded, to make it seem louder, once it is passed through the streaming service, the loudness advantage will be gone, and all that would be left is the nasty distortion.
The incentive for ever louder tracks may soon disappear."

[Morello]

Problemet är att den yngre generationen vant sig vid att skiftningar i styrka ersatts med skiftningar i graden av distorsion. (lyssna på godtycklig radiopop)

Jag tror det kommer ta ganska lång tid att avvänja folk vid detta okynne.

[darkg]

Tror att just detta har varit uppe i en tråd..? Nån hittar?

[Svante]

Problemet är att den yngre generationen vant sig vid att skiftningar i styrka ersatts med skiftningar i graden av distorsion. (lyssna på godtycklig radiopop)

Jag tror det kommer ta ganska lång tid att avvänja folk vid detta okynne.

Sant. Och det är på ett sätt praktiskt att det är så. När jag var ung ropade mina föräldrar ofta till mig: "DRA NER!". Jag har aldrig ropat det till mina barn. De lyssnar tystare, och "modernt producerad" musik vill man inte dra på starkt.

Samtidigt så tror jag att medelnivånormerade medier kommer att få folk att återupptäcka det sköna i att spela transientrikt material starkt. Kanske mina barn kommer att ropa "DRA NER" till mina barnbarn .

[RogerGustavsson]

[är jag var ung ropade mina föräldrar ofta till mig: "DRA NER!". Jag har aldrig ropat det till mina barn. De lyssnar tystare, och "modernt producerad" musik vill man inte dra på starkt.

Precis, modernt producerad musik vill inte jag heller dra på med!

[Conan]

Stora problemet är väl att en streamingtjänst inte kan normalisera till för låg nivå dBFS för då räcker inte krämen i bärbara apparater till för att det ska låta tillräckligt högt i lurarna. Det måste till en lösning på den fronten innan vi kan hoppas på normalisering som en lösning på loudness war.

[kusling]

http://www.bbc.com/news/entertainment-arts-35250557

Vad säger ni, har professor Cox rätt?

"The move from downloading tracks and buying CDs, to listening to streaming services such as Spotify, seems likely to change things for the better.
Streaming services are usually set so that every music track appears to be equally loud. This means that if a music track is overly compressed while it is being recorded, to make it seem louder, once it is passed through the streaming service, the loudness advantage will be gone, and all that would be left is the nasty distortion.
The incentive for ever louder tracks may soon disappear."

Jag gissar, och hoppas, att han har rätt. Många har lärt sig om loudnesswar nu också, det är ingen liten dirty secret längre som bara mastringsansvariga vet om. Detta sätter åtminstone lite press på dem att bättra sig!

Stora problemet är väl att en streamingtjänst inte kan normalisera till för låg nivå dBFS för då räcker inte krämen i bärbara apparater till för att det ska låta tillräckligt högt i lurarna. Det måste till en lösning på den fronten innan vi kan hoppas på normalisering som en lösning på loudness war.

Man kan ju hoppas att loudnessfunktionen isåfall sker i mjukvaran, och att den går att stänga av. Precis som loudnessknappen på gamla förstärkare

[ottovonkopp]

https://www.change.org/p/music-streamin ... m=copylink

[Conan]

Men det är ju fortfarande ett stor knäckfråga att uteffekten i många portabla spelare inte räcker till för att spela så högt användaren vill, om nivån på musiken sänks för långt från full scale.

Dom där två sakerna (ned med medelnivån och upp med "krämen" i spelarna) måste gå hand i hand. Streamingtjänsterna kan ju inte vända sig från en stor del av användarna som lyssnar med portabla enheter i lurar, och tillverkarna av de portabla spelarna får ju inte styra ut volymen tillräckligt för det finns (tror jag) lagkrav som styr detta.

[ottovonkopp]

Men det är ju fortfarande ett stor knäckfråga att uteffekten i många portabla spelare inte räcker till för att spela så högt användaren vill, om nivån på musiken sänks för långt från full scale.

Dom där två sakerna (ned med medelnivån och upp med "krämen" i spelarna) måste gå hand i hand. Streamingtjänsterna kan ju inte vända sig från en stor del av användarna som lyssnar med portabla enheter i lurar, och tillverkarna av de portabla spelarna får ju inte styra ut volymen tillräckligt för det finns (tror jag) lagkrav som styr detta.

Finns väl sk "ljudförbättrare" i de flesta mobiler. Bara att slå på.

[IngOehman]

Njae... Även om man kan hävda att uteffekten inte räcker till så är det inte det stora problemet.

Det stora problemet är att gain inte räcker till. Det gör att man inte kan välja volym som man vill. Och problemet med otillräcklig gain än i de flesta fall faktiskt en programmeringsgfråga, så även om det kan vara lite småknepigt att rätta till förefintliga apparater så är det väldigt lätt att börja producera apparater med tillräcklig gain.


Vh, iö

[joakimfors]

Men det är ju fortfarande ett stor knäckfråga att uteffekten i många portabla spelare inte räcker till för att spela så högt användaren vill, om nivån på musiken sänks för långt från full scale.

Dom där två sakerna (ned med medelnivån och upp med "krämen" i spelarna) måste gå hand i hand. Streamingtjänsterna kan ju inte vända sig från en stor del av användarna som lyssnar med portabla enheter i lurar, och tillverkarna av de portabla spelarna får ju inte styra ut volymen tillräckligt för det finns (tror jag) lagkrav som styr detta.

Är ju närmast trivialt att dynamikkomprimera. Dessutom vet ju streamingtjänsterna vilken platform de kör på så att bara skruva upp volymen digitalt internt i appen är ju enkelt, kan t.o.m. vara standardinställning att köra DRC på mobila plattformar om de är oroliga. Däremot är det omöjligt att återskapa klippta toppar så ursprungsfilerna borde följa EBU R 128. Då kan de som tycker att dyrkantvåg och ~6 dB crest är bra grejjer få det medan folk som vill ha energirika transienter faktiskt kan få det. Som det är nu tillgodoses ju bara den ena gruppens "önskemål".

[Conan]

Är ju närmast trivialt att dynamikkomprimera. Dessutom vet ju streamingtjänsterna vilken platform de kör på så att bara skruva upp volymen digitalt internt i appen är ju enkelt, kan t.o.m. vara standardinställning att köra DRC på mobila plattformar om de är oroliga. Däremot är det omöjligt att återskapa klippta toppar så ursprungsfilerna borde följa EBU R 128. Då kan de som tycker att dyrkantvåg och ~6 dB crest är bra grejjer få det medan folk som vill ha energirika transienter faktiskt kan få det. Som det är nu tillgodoses ju bara den ena gruppens "önskemål".

Jomen, nämen... om syftet med att införa medelvärdes-normalisering är att få hejd på loudness race så måste ju en dynamiksvag och en dynamikstark inspelning kunna få låta lika upplevt starkt. Om det finns sätt att komma runt frågan så att dynamiksvag musik ändå kan upplevas spela starkare än dynamikstark, så är vi ju tillbaka där vi är i dag och det kan finnas konkurrensfördelar med att tokkomprimera för att inte lika snart slå i taket på toppnivå. Enklast är ju om man ger uppspelarna tillräcklig "kräm" (gain) för att kunna styra ut materialet så stark som man vill lyssna trots att det har plockats ner i normaliseringen.

[joakimfors]

Visst, men det kommer ju att bli en övergångsperiod oavsett hur man gör. Om nu inte någon MasVisian råkar bli diktator över hela världen vill säga.

Annars, om man vet att medelnivån är lika på alla filer så är det ju enkelt att höja så alla låter lika starkt med DRC också. Klippta toppar och sånt med DRC gör väl inget eftersom det är kutym i dagsläget. Sen kan ju stremingföretagen hålla reda på vilka telefoner[1] som sen får tillräcklig gain så man kan slå av DRC automatiskt.

[1] Borde vara relativt trivialt för dom med tanke på vilka summor de har att röra sig med. Betydligt mindre företag klarar nämligen av det.

[JBjorkman]

Visst, men det kommer ju att bli en övergångsperiod oavsett hur man gör. Om nu inte någon MasVisian råkar bli diktator över hela världen vill säga.

Det borde finnas en extremt stor tröghet i systemet med tanke på just övergångsperioden. Att byta ut befintlig uppspelningsmetodik (eller vad man ska kalla det) till exempelvis EBU R-128 kommer av många uppfattas som att man sänker musikkvaliteten och en form av förmynderi: "vi vet vad som är bäst så nu bestämmer vi att all musik som producerats de senaste 20 åren kommer låta (mer?) skit ... det kommer att bli bättre längre fram när skivbolagen skärpt sig, vi lovar ... "

Jag tänkte på det när jag lyssnade på P2-dokumentären "Vad är det som låter" som någon här på forumet har varit vänlig att göra (kommer inte ihåg vem just nu)*. När han demonstrerade vad som händer när man spelar upp en komprimerad pop-låt på medelnivå, hur illa det lät.
Varför skulle människor acceptera det?




*Kan den inte säljas in till P3-dokumentär med i lite redigerad variant med mer fininspelad pop-/rock-musik och mindre klassiskt, öka genomslaskraften

[Conan]

Precis huvet på spiken! Klart nästan alla lyssnare kommer att säga; "tusan vad lågt det har blivit på Spotify nu!". Alla streamingtjänster måste ju göra detta samtidigt annars kommer många bara att hoppa över till den som låter högre (och den tjänsten kommer säkert att marknadsföra sig därefter: "Tidal - här låter det som det var tänkt från början. ).

Det måste lösa sig på apparatsidan före eller samtidigt som streamingtjänsterna sänker nivån.

[hcl]

Precis huvet på spiken! Klart nästan alla lyssnare kommer att säga; "tusan vad lågt det har blivit på Spotify nu!". Alla streamingtjänster måste ju göra detta samtidigt annars kommer många bara att hoppa över till den som låter högre (och den tjänsten kommer säkert att marknadsföra sig därefter: "Tidal - här låter det som det var tänkt från början. ).

Det måste lösa sig på apparatsidan före eller samtidigt som streamingtjänsterna sänker nivån.

Alltså kommer det inte ske, inte på det viset i varje fall. "Alla skall komma överens, samtidigt" - snacka om utopi.

Jag tror att enda vägen fram är att visa - med goda exempel - på hur det blir när dynamik används och det gör verken bättre än om dynamiken inte använts på det sättet utan komprimeras bort. Det kan man bäl konstatera att man inte lyckats med, men å andra sidan har kvalitet inte legat i första rummet på mycket länge. Kvantitiet (antal låtar per tillgängligt minnesutrymme) och ett nytt musikaliskt uttryck "fett crunchat ljud" har varit det som gällt vilket öppnat upp för en gradvis medelnivåhöjning. Automatiska shuffle-låtlistor (eller liknande hantering i etermedia) utan medelnivåreglering har också drivit på.

Det måste börja i inspelningsleden. Så länge som musiker, producenter, mixare och mastrare inte "vågar" släppa den höga medelnivån så kommer ingen förändring. Dessvärre är det så många inblandade att det är svårt att trycka på vem som vill ha den höga medelnivån. Det har blivit norm, ingen är ensamt skyldig och man tenderar att peka på någon annan när man ifrågasätts. Det är dessutom så att man, precis som någon var inne på ovan, nu ofta lyssnar med utrustning som inte klarar av dynamisk musik. Antingen fattas gain eller så fattas headroom. Fattas det gain så går det inte spela så starkt som man vill och det upplevs som trist. Fattas headroom så går det inte heller spela tillräckligt starkt, för då låter det illa, vasst och trasigt. Olika apparater klarar att hålla ett anständigt ljud trots klippning, olika bra.

Vi har vandrat snett under lång tid och kan förvänta oss att det kommer ta viss tid att rätta till.

[Bill50x]

Precis huvet på spiken! Klart nästan alla lyssnare kommer att säga; "tusan vad lågt det har blivit på Spotify nu!". Alla streamingtjänster måste ju göra detta samtidigt annars kommer många bara att hoppa över till den som låter högre (och den tjänsten kommer säkert att marknadsföra sig därefter: "Tidal - här låter det som det var tänkt från början. ).

Det måste lösa sig på apparatsidan före eller samtidigt som streamingtjänsterna sänker nivån.

Alltså kommer det inte ske, inte på det viset i varje fall. "Alla skall komma överens, samtidigt" - snacka om utopi.

Jag tror att enda vägen fram är att visa - med goda exempel - på hur det blir när dynamik används och det gör verken bättre än om dynamiken inte använts på det sättet utan komprimeras bort. Det kan man bäl konstatera att man inte lyckats med, men å andra sidan har kvalitet inte legat i första rummet på mycket länge. Kvantitiet (antal låtar per tillgängligt minnesutrymme) och ett nytt musikaliskt uttryck "fett crunchat ljud" har varit det som gällt vilket öppnat upp för en gradvis medelnivåhöjning. Automatiska shuffle-låtlistor (eller liknande hantering i etermedia) utan medelnivåreglering har också drivit på.

Det måste börja i inspelningsleden. Så länge som musiker, producenter, mixare och mastrare inte "vågar" släppa den höga medelnivån så kommer ingen förändring. Dessvärre är det så många inblandade att det är svårt att trycka på vem som vill ha den höga medelnivån. Det har blivit norm, ingen är ensamt skyldig och man tenderar att peka på någon annan när man ifrågasätts. Det är dessutom så att man, precis som någon var inne på ovan, nu ofta lyssnar med utrustning som inte klarar av dynamisk musik. Antingen fattas gain eller så fattas headroom. Fattas det gain så går det inte spela så starkt som man vill och det upplevs som trist. Fattas headroom så går det inte heller spela tillräckligt starkt, för då låter det illa, vasst och trasigt. Olika apparater klarar att hålla ett anständigt ljud trots klippning, olika bra.

Vi har vandrat snett under lång tid och kan förvänta oss att det kommer ta viss tid att rätta till.

Kloka tankar HCL!

/ B

[shifts]

Kvantitiet (antal låtar per tillgängligt minnesutrymme) och ett nytt musikaliskt uttryck "fett crunchat ljud" har varit det som gällt vilket öppnat upp för en gradvis medelnivåhöjning.

Det är inte så snyggt att torpedera ett inlägg som innehöll så mycket mer än det jag citerar, men vill ändå kommentera enbart detta. De två har ju inget (väldigt lite i alla fall) med varandra att göra. Det första handlar datakomprimering. När det i nyhetsmedia talas om hur dåligt modern musik låter blandas detta friskt ihop, vilket känns väldigt synd.

[Bill50x]

Kvantitiet (antal låtar per tillgängligt minnesutrymme) och ett nytt musikaliskt uttryck "fett crunchat ljud" har varit det som gällt vilket öppnat upp för en gradvis medelnivåhöjning.

Det är inte så snyggt att torpedera ett inlägg som innehöll så mycket mer än det jag citerar, men vill ändå kommentera enbart detta. De två har ju inget (väldigt lite i alla fall) med varandra att göra. Det första handlar datakomprimering. När det i nyhetsmedia talas om hur dåligt modern musik låter blandas detta friskt ihop, vilket känns väldigt synd.

Jag tror inte HCL blandar ihop detta, snarare att han menar att det är vad "man" koncentrerat sig på. Alltså att få in så många låtar som möjligt på sin spelare och få ett så "fett" ljud som möjligt.

/ B

[shifts]

Så är det säkert i och med meningen innan, men kommenterar ändå, iom att det även på hififorum då och då dyker upp inlägg som visar att de inte vet skillnaden.

[joakimfors]

Så är det säkert i och med meningen innan, men kommenterar ändå, iom att det även på hififorum då och då dyker upp inlägg som visar att de inte vet skillnaden.

Vem vet, kanske de är så finurliga så de väljer att toppklippa för att på så sätt få bättre Huffmankodning.

[Bill50x]

Så är det säkert i och med meningen innan, men kommenterar ändå, iom att det även på hififorum då och då dyker upp inlägg som visar att de inte vet skillnaden.

Vem vet, kanske de är så finurliga så de väljer att toppklippa för att på så sätt få bättre Huffmankodning.

Hur hänger det ihop?

/ B

[joakimfors]

Så är det säkert i och med meningen innan, men kommenterar ändå, iom att det även på hififorum då och då dyker upp inlägg som visar att de inte vet skillnaden.

Vem vet, kanske de är så finurliga så de väljer att toppklippa för att på så sätt få bättre Huffmankodning.

Hur hänger det ihop?

/ B

Egentligen inte alls då det bara var ett skämt, men rent teoretiskt skulle man kunna få bättre kompression av PCM data (ej applicerbart på frekvensbaserad kodning) om flera sampel hade samma värde vilket är fallet då man toppklipper.

Så mao, snålkodning och dynamisk kompression har inget med varandra att göra i praktiken.

[Zeeall]

Känns lite som ett sisyfosarbete att få bort loudness war.

[ottovonkopp]

https://octo.hku.nl/octo/repository/get ... LlZPGSVXFM

[Max_Headroom]

https://octo.hku.nl/octo/repository/getfile?id=qLlZPGSVXFM

Någon som orkar läsa och kan ge en kort sammanfattning?

[ottovonkopp]

https://www.facebook.com/groups/loudnes ... =bookmarks

[hcl]

Känns lite som ett sisyfosarbete att få bort loudness war.

Lite åt det hållet, men det är ändå värt det (tycker jag).

Det hade varit trevligt om man när man köper musik fick ett par olika utgåvor; lågkomprimerad, för lyssning i kapabla anläggningar och under goda lyssningsförhållanden och en något mer komprimerad version för de tillfällen då de mer dynamiska utgåvorna är svåravnjutna (t.ex. i bilen, i bullrig miljö eller i apparater med för dåligt med gain (eller på annat sätt begränsande).

[Svante]

Känns lite som ett sisyfosarbete att få bort loudness war.

Lite åt det hållet, men det är ändå värt det (tycker jag).

Det hade varit trevligt om man när man köper musik fick ett par olika utgåvor; lågkomprimerad, för lyssning i kapabla anläggningar och under goda lyssningsförhållanden och en något mer komprimerad version för de tillfällen då de mer dynamiska utgåvorna är svåravnjutna (t.ex. i bilen, i bullrig miljö eller i apparater med för dåligt med gain (eller på annat sätt begränsande).

Lite läskigt att du inte skrev okomprimerad. Det alternativet verkar liksom inte finnas bland producenterna.

Själv ser mitt idealscenario ut som så att all musik distribueras utan tak (-23 dBLUFS är väl en vettig kompromiss, dock) och att det är spelarnas uppgift att komprimera när spelarnas effektkapacitet inte räcker till, eller om man sitter och nattlyssnar.

Annars, I väntan på det skulle jag gärna se att alla album även släpptes utan masteringsprocessning, ungefär som du säger. Fallet Witherscape visar dock att problemet är större än bara masteringsprocessning och att det behöver produceras utan gröt.

[hcl]

Känns lite som ett sisyfosarbete att få bort loudness war.

Lite åt det hållet, men det är ändå värt det (tycker jag).

Det hade varit trevligt om man när man köper musik fick ett par olika utgåvor; lågkomprimerad, för lyssning i kapabla anläggningar och under goda lyssningsförhållanden och en något mer komprimerad version för de tillfällen då de mer dynamiska utgåvorna är svåravnjutna (t.ex. i bilen, i bullrig miljö eller i apparater med för dåligt med gain (eller på annat sätt begränsande).

Lite läskigt att du inte skrev okomprimerad. Det alternativet verkar liksom inte finnas bland producenterna.

Själv ser mitt idealscenario ut som så att all musik distribueras utan tak (-23 dBLUFS är väl en vettig kompromiss, dock) och att det är spelarnas uppgift att komprimera när spelarnas effektkapacitet inte räcker till, eller om man sitter och nattlyssnar.

Annars, I väntan på det skulle jag gärna se att alla album även släpptes utan masteringsprocessning, ungefär som du säger. Fallet Witherscape visar dock att problemet är större än bara masteringsprocessning och att det behöver produceras utan gröt.

Okomprimerad (dynamisk komprimering, inte att förväxla med datakomprimering) musik tror jag få vill ha, generellt sett (det blir helt enkelt för stor skillnad mellan medel och topp och det är få anläggningar och lyssningssituationer där det verkligen fungerar bra). Komprimering används också för att åstadkomma musikaliska effekter som inte låter sig göras på annat sätt. Klassisk musik är nog en genre där komprmering inte är önskvärt. Med komprimering menar jag då den som görs i mix-stadiet inte något av det som görs enkom för att krana upp medelnivån, vid mastring.

Problemet med komprimering i apparaterna är att det inte finns någon generell komprimeringsalgoritm som inte samtidigt förstör musiken - när den tillämpas på helheten. Komprimering, rätt använd vid mixning görs med stor försiktighet och på ett sådant sätt så att det t.o.m. kan tillföra kvaliteter som inte finns i ursprungsmaterialet. Därför föreslog jag att man fick två varianter när man köper ett album. Så som musikerna anser är det bästa och en nästan lika bra mix gjord för besvärande lyssningsförhållanden.

[Harryup]

Har en god vän i Schweiz som spelar oboe och klarinett i några symphonieorkestrar och han spelar även in en hel del skivor.
Han är dessutom audiofil och har också god kännedom om på marknaden förekommande apparater.
Han anser numera mot hans tidigare åsikter att man måste faktiskt oftast mastra även klassisk musik lite försiktigt. Okomprimerat anser han numera att musik i regel alltid låter sämre. Under ett långt musikstycke uppkommer obalanser och även mellan olika tagningar. Skall man spela ett helt orkesterstycke och det skall låta som en enda tagning så måste man pilla på nivåer av konstnärlig anledning.

/Harryup

[RogerJoensson]

Skall man spela ett helt orkesterstycke och det skall låta som en enda tagning så måste man pilla på nivåer av konstnärlig anledning.

/Harryup

Ja, men detta har ingenting med mastring à la loudness war att göra. Jag tror extremt få invänder mot att man balanserar nivåer osv.

[Svante]

Okomprimerad (dynamisk komprimering, inte att förväxla med datakomprimering) musik tror jag få vill ha, generellt sett (det blir helt enkelt för stor skillnad mellan medel och topp och det är få anläggningar och lyssningssituationer där det verkligen fungerar bra).

...fast det är ju just de anläggningarna som den okomprimerade versionen skulle rikta sig till. Plus att jag inte håller med om att okomprimerat inte funkar i dåliga anläggningar. Nu är detta beroende av genre, och hur väl musikerna har lärt sig att hantera dynamik. Jag har känslan av att det har blivit sämre med den varan, "det där fixar ju kompressorn" ändå...

Annars håller jag förstås med om att det är väsensskilda saker att komprimera färdig mix och de individuella spåren.

[Svante]

Skall man spela ett helt orkesterstycke och det skall låta som en enda tagning så måste man pilla på nivåer av konstnärlig anledning.

/Harryup

Ja, men detta har ingenting med mastring à la loudness war att göra. Jag tror extremt få invänder mot att man balanserar nivåer osv.

Jag tänkte just skriva detsamma.

[Harryup]

Skall man spela ett helt orkesterstycke och det skall låta som en enda tagning så måste man pilla på nivåer av konstnärlig anledning.

/Harryup

Ja, men detta har ingenting med mastring à la loudness war att göra. Jag tror extremt få invänder mot att man balanserar nivåer osv.

Jag tänkte just skriva detsamma.

När Svante vill ha omastrat och okomprimerat så är det ju omastrat och okomprimerat han vill ha. Om det inte är tokmastrat så får han skriva det och det innefattar i så fall att man får viss dynamikbegränsning när det är behövligt.

[RogerJoensson]

Ja, men detta har ingenting med mastring à la loudness war att göra. Jag tror extremt få invänder mot att man balanserar nivåer osv.

Jag tänkte just skriva detsamma.

När Svante vill ha omastrat och okomprimerat så är det ju omastrat och okomprimerat han vill ha. Om det inte är tokmastrat så får han skriva det och det innefattar i så fall att man får viss dynamikbegränsning när det är behövligt.

Det finns väl inget som säger att nivåanpassning (t ex mellan tagningar) automatiskt leder till dynamikbegränsning?
-Och i en tråd som handlar om loudness war, så är väl det svårt att inte förstå omastrat och okomprimerat som frihet från tokmastring.

[Harryup]

Jag tänkte just skriva detsamma.

När Svante vill ha omastrat och okomprimerat så är det ju omastrat och okomprimerat han vill ha. Om det inte är tokmastrat så får han skriva det och det innefattar i så fall att man får viss dynamikbegränsning när det är behövligt.

Det finns väl inget som säger att nivåanpassning (t ex mellan tagningar) automatiskt leder till dynamikbegränsning?
-Och i en tråd som handlar om loudness war, så är väl det svårt att inte förstå omastrat och okomprimerat som frihet från tokmastring.

Min gode vän föredrar även måttliga komprimeringar på skivorna om det nu inte framgick, och det finns ju grader i helvetet också. Okomprimerat är okomprimerat och inte aningen komprimerat, eller tror du Svante uttrycker sig så oexakt att han säger en sak men menar en annan?

/Harryup

[RogerJoensson]

Ingen aning vad du refererar till, men att t ex volym-åka (manuellt eller med långsam parallellkomprimering) för att lyfta svaga partier en aning eller att milt hantera starka utbrott som det brukar göras på klassisk musik räknar åtminstone inte jag till tokmastring eller loudness war. -Om det nu inte skett en generell utveckling i den genren som jag missat, alltså där man på samma sätt som på popmusik bara trumlar ner och trycker ihop allt som sticker ut (med svår dynamikpumpning och/eller klippdist som resultat).

[i]

Ingen aning vad du refererar till, men att t ex volym-åka (manuellt eller med långsam parallellkomprimering) för att lyfta svaga partier en aning eller att milt hantera starka utbrott som det brukar göras på klassisk musik räknar åtminstone inte jag till tokmastring eller loudness war. -Om det nu inte skett en generell utveckling i den genren som jag missat, alltså där man på samma sätt som på popmusik bara trumlar ner och trycker ihop allt som sticker ut (med svår dynamikpumpning och/eller klippdist som resultat).

Att kapa dynamiken i en nivåstegring förstör uttrycket. Det finns en mening med ett dynamiskt utbrott i ett musikstycke.

[Harryup]

Ingen aning vad du refererar till, men att t ex volym-åka (manuellt eller med långsam parallellkomprimering) för att lyfta svaga partier en aning eller att milt hantera starka utbrott som det brukar göras på klassisk musik räknar åtminstone inte jag till tokmastring eller loudness war. -Om det nu inte skett en generell utveckling i den genren som jag missat, alltså där man på samma sätt som på popmusik bara trumlar ner och trycker ihop allt som sticker ut (med svår dynamikpumpning och/eller klippdist som resultat).

Att kapa dynamiken i en nivåstegring förstör uttrycket. Det finns en mening med ett dynamiskt utbrott i ett musikstycke.

Det är för att anpassa olika instrument till varandra och även det inspelade materialet över tiden. Är ganska vanligt att folk endera talar om tokmastring eller okomprimerat. Men verkligheten klarar sig nog inte utan mild komprimering. Få har anläggningar eller grannar som klarar av full dynamik.

[i]

Ingen aning vad du refererar till, men att t ex volym-åka (manuellt eller med långsam parallellkomprimering) för att lyfta svaga partier en aning eller att milt hantera starka utbrott som det brukar göras på klassisk musik räknar åtminstone inte jag till tokmastring eller loudness war. -Om det nu inte skett en generell utveckling i den genren som jag missat, alltså där man på samma sätt som på popmusik bara trumlar ner och trycker ihop allt som sticker ut (med svår dynamikpumpning och/eller klippdist som resultat).

Att kapa dynamiken i en nivåstegring förstör uttrycket. Det finns en mening med ett dynamiskt utbrott i ett musikstycke.

Det är för att anpassa olika instrument till varandra och även det inspelade materialet över tiden. Är ganska vanligt att folk endera talar om tokmastring eller okomprimerat. Men verkligheten klarar sig nog inte utan mild komprimering. Få har anläggningar eller grannar som klarar av full dynamik.

Om det sistnämnda: inte så få om man har låg grundnivå. (I ett tyst rum.)
Allmänt så är ju idealet (det man strävar efter) att man får ett återgivande så likt ursprungsspelningen som möjligt. Och för mig i alla fall så är dynamiken oerhört viktig.

[Harryup]

Att kapa dynamiken i en nivåstegring förstör uttrycket. Det finns en mening med ett dynamiskt utbrott i ett musikstycke.

Det är för att anpassa olika instrument till varandra och även det inspelade materialet över tiden. Är ganska vanligt att folk endera talar om tokmastring eller okomprimerat. Men verkligheten klarar sig nog inte utan mild komprimering. Få har anläggningar eller grannar som klarar av full dynamik.

Om det sistnämnda: inte så få om man har låg grundnivå. (I ett tyst rum.)
Allmänt så är ju idealet (det man strävar efter) att man får ett återgivande så likt ursprungsspelningen som möjligt. Och för mig i alla fall så är dynamiken oerhört viktig.

Absolut, men det betyder inte att man någonsin får okomprimerat hemma om man inte spelar in själv.

[RogerJoensson]

Ingen aning vad du refererar till, men att t ex volym-åka (manuellt eller med långsam parallellkomprimering) för att lyfta svaga partier en aning eller att milt hantera starka utbrott som det brukar göras på klassisk musik[/b] räknar åtminstone inte jag till tokmastring eller loudness war. -Om det nu inte skett en generell utveckling i den genren som jag missat, alltså där man på samma sätt som på popmusik bara trumlar ner och trycker ihop allt som sticker ut (med svår dynamikpumpning och/eller klippdist som resultat).

Att kapa dynamiken i en nivåstegring förstör uttrycket. Det finns en mening med ett dynamiskt utbrott i ett musikstycke.

Som om jag skulle tycka annorlunda?
-Men det är väl ändå en ordentlig skillnad på den behandling som normalt sker på inspelningar med klassisk musik och popmusik?

[i]

Ingen aning vad du refererar till, men att t ex volym-åka (manuellt eller med långsam parallellkomprimering) för att lyfta svaga partier en aning eller att milt hantera starka utbrott som det brukar göras på klassisk musik[/b] räknar åtminstone inte jag till tokmastring eller loudness war. -Om det nu inte skett en generell utveckling i den genren som jag missat, alltså där man på samma sätt som på popmusik bara trumlar ner och trycker ihop allt som sticker ut (med svår dynamikpumpning och/eller klippdist som resultat).

Att kapa dynamiken i en nivåstegring förstör uttrycket. Det finns en mening med ett dynamiskt utbrott i ett musikstycke.

Som om jag skulle tycka annorlunda?
-Men det är väl ändå en ordentlig skillnad på den behandling som normalt sker på inspelningar med klassisk musik och popmusik?

Visst. Men jag är ofta/ibland besviken på klassiska inspelningar m a p dynamiken. Vilket jag tror beror på alltför mycket användande av limitering/dynamikbegränsning.

[petersteindl]

Att kapa dynamiken i en nivåstegring förstör uttrycket. Det finns en mening med ett dynamiskt utbrott i ett musikstycke.

Som om jag skulle tycka annorlunda?
-Men det är väl ändå en ordentlig skillnad på den behandling som normalt sker på inspelningar med klassisk musik och popmusik?

Visst. Men jag är ofta/ibland besviken på klassiska inspelningar m a p dynamiken. Vilket jag tror beror på alltför mycket användande av limitering/dynamikbegränsning.

Det där har varit sedan urminnes tider. Det var ju endast Stig Carlssons inspelningar/skivor och ProPrius och en del Bis samt direktgraverade skivor som inte var dynamikbegränsade. Birgit Nilsson gick exempelvis inte att spela in utan dynamikbegränsning. Hon överstyrde allt. Egentligen är mikrofonteknik hos sångare en slags dynamikbegränsning för att slippa överstyrning och ibland är det för att öka det konstnärliga.

Med vänlig hälsning
Peter

[i]

Som om jag skulle tycka annorlunda?
-Men det är väl ändå en ordentlig skillnad på den behandling som normalt sker på inspelningar med klassisk musik och popmusik?

Visst. Men jag är ofta/ibland besviken på klassiska inspelningar m a p dynamiken. Vilket jag tror beror på alltför mycket användande av limitering/dynamikbegränsning.

Det där har varit sedan urminnes tider. Det var ju endast Stig Carlssons inspelningar/skivor och ProPrius och en del Bis samt direktgraverade skivor som inte var dynamikbegränsade. Birgit Nilsson gick exempelvis inte att spela in utan dynamikbegränsning. Hon överstyrde allt. Egentligen är mikrofonteknik hos sångare en slags dynamikbegränsning för att slippa överstyrning och ibland är det för att öka det konstnärliga.

Med vänlig hälsning
Peter

Jag kan tänka mig det. Men idag borde man väl klara allt vid inspelning av musik?
(Vad gäller "direktgravering" av vinylskivor borde väl själva "vinyltekniken" begränsa trots allt för viss musik - föreställer jag mig. Eller handlar det bara om vilket brusgolv man accepterar s a s?)

[hcl]

I varje fall jag hade ingen aning om att så mycket (i princip all musik) komprimeras så hårt som det görs och har gjorts i alla tider. När jag själv gav mig in i inspelnings och mixningsbranschen har jag insett vidden av detta och även att det görs för att göra musiken spelbar ö.h.t. Artistens teknik för att begränsa dynamiken bör man väl f.ö. räkna som en form av komprimering. Det gör i varje fall att det man lyssnar på inte har originaldynamik.

[Almen]

Artistens teknik för att begränsa dynamiken bör man väl f.ö. räkna som en form av komprimering. Det gör i varje fall att det man lyssnar på inte har originaldynamik.

Men hur kan du inte räkna artistens output som originaldynamik?

Nu känns det som vi virrat bort oss en hel del. Loudness War handlar om kompressionen på slutmixen, inget annat.

[Svante]

Ja, men detta har ingenting med mastring à la loudness war att göra. Jag tror extremt få invänder mot att man balanserar nivåer osv.

Jag tänkte just skriva detsamma.

När Svante vill ha omastrat och okomprimerat så är det ju omastrat och okomprimerat han vill ha. Om det inte är tokmastrat så får han skriva det och det innefattar i så fall att man får viss dynamikbegränsning när det är behövligt.

Jag kanske missförstod det första du skrev. Jag fattade det som att man ibland klipper ihop delar från olika tagningar, och att man då måste balansera delarna mot varandra, eller att det är högst normalt att man ändrar ljudstyrkan på saker när man mixar. Det är väsensskilt från att tokmastra. Och det är INTE att dynamikbegränsa.

[hcl]

Artistens teknik för att begränsa dynamiken bör man väl f.ö. räkna som en form av komprimering. Det gör i varje fall att det man lyssnar på inte har originaldynamik.

Men hur kan du inte räkna artistens output som originaldynamik?

Nu känns det som vi virrat bort oss en hel del. Loudness War handlar om kompressionen på slutmixen, inget annat.

Det jag skrev var för att nyanser debatten om kompression och belysa att kompression i mixningen är något som är både lämpligt och oftast nödvändigt. Vansinneskompressionen som tillämpats de senaste 15-20 åren är dock väldigt trist och jag välkomnar verkligen r128 och andra initiativ. Jag skulle dessutom gärna se nya grepp för att sprida musiken så att den kunde avnjutas så som artisterna önskat, d.v.s. utan hänsyn till att det skall göra sig bra i radio eller i bullriga lyssningsmiljöer. Den kompromisslösa varianten på det är att det gjordes flera mixar (t.ex. två), en mix för goda lyssningsförhållanden och en som kräver lite mer kompression. En medelväg skulle kunna vara en kompressionsstandard där det definierades ett sätt att styra en kompressionsalgoritm i uppspelningsapparaten och där musikmaterialet kunde innehålla styrdata för att välja hur kompressorn skall jobba. Då kunde valet av kompressionsparametrar väljas så att det påverkade musikmaterialet med så liten negativ påverkan som möjligt.


Ang. dynamikhantering så är givetvis artistens output där vi börjar. Att variera avståndet till mikrofonen är en teknik som artisten använder för att begränsa dynamiken, kanske den bästa varianten, men det ger inte originaldynamik rel. artistens output. Det är dock en bra metod för att begränsa dynamiken in i mikrofonen. Eftersom de flesta mikrofoner med någon riktverkan har varierande frekvensfunktion som fkt av avstånd mellan ljudkälla och mikrofon så kånglar det till mixningen en del, men det är en annan sak och som behöver hanteras på sitt sätt.

[nissling]

Det var ju endast Stig Carlssons inspelningar/skivor och ProPrius och en del Bis samt direktgraverade skivor som inte var dynamikbegränsade.

Hur många "direktgraverade" skivor kan det finnas? Alltså sådana som är tagna direkt från mixerbordet utan mastering och dylikt. Under förutsättningen att vi pratar om vinylskivor är det en inte särskilt vettig strategi. På CD klarar det sig förstås bättre men är ändå inget som jag skulle vilja hända med min musik, om jag så gjorde någon.

[petersteindl]

Det var ju endast Stig Carlssons inspelningar/skivor och ProPrius och en del Bis samt direktgraverade skivor som inte var dynamikbegränsade.

Hur många "direktgraverade" skivor kan det finnas? Alltså sådana som är tagna direkt från mixerbordet utan mastering och dylikt. Under förutsättningen att vi pratar om vinylskivor är det en inte särskilt vettig strategi. På CD klarar det sig förstås bättre men är ändå inget som jag skulle vilja hända med min musik, om jag så gjorde någon.

Alltså, graverlacket hade ofta 20-30 dB lägre brusnivå än dåtidens bandspelare och band. Lacket kan ligga på 90-95 dB. Bandspelare låg på 60-75 dB. Vissa specialbandspelare hade någon dB bättre. Det fanns även brusreduceringar för bandspelare där Dolby och dbx. Det gäller att vid direktgravering sätta nivå så att graverdosan inte överstyrs men ändå hamnar nära gränsen för att få lägsta brus. Därför var det i princip endast de bästa masterarna som skötte spakarna. Dessutom var det förknippat med att musikerna spelade bra och på en hels skivsida. Ungefär som det som gäller vid liveframförande. Tippar att det totalt kanske kan finnas mellan 1 000 till 5 000 titlar direktgraverade LP.

Med vänlig hälsning
Peter

[Svante]

Lacket kan ligga på 90-95 dB.

En så låg siffra har jag aldrig hört, har du någon källa på det?

[petersteindl]

Lacket kan ligga på 90-95 dB.

En så låg siffra har jag aldrig hört, har du någon källa på det?

Menar du att siffran skulle vara högre, t.ex. 100 dB En så hög siffra har jag aldrig hört om.

[Laila]

[Svante]

Lacket kan ligga på 90-95 dB.

En så låg siffra har jag aldrig hört, har du någon källa på det?

Menar du att siffran skulle vara högre, t.ex. 100 dB En så hög siffra har jag aldrig hört om.

Ajfasen, menade du att bruset var 90-95 dB STARKARE än signalen...

Allvarligt, har du någon källa på att bruset låg så lågt som -90 dB?

[petersteindl]

En så låg siffra har jag aldrig hört, har du någon källa på det?

Menar du att siffran skulle vara högre, t.ex. 100 dB En så hög siffra har jag aldrig hört om.

Ajfasen, menade du att bruset var 90-95 dB STARKARE än signalen...

Allvarligt, har du någon källa på att bruset låg så lågt som -90 dB?

Det var de siffror som jag hörde från branschfolk och ingenjörer i grammofonindustrin på den tiden det begav sig. Det var -90 till -94 som påtalades i själva graverlacken då de hade som bäst kvalitet. Det gäller således själva lacken då de var som bäst. Dessa siffror var då man spelade av lacken direkt.

Bruset ökas dock markant i efterföljande metal plating process eftersom själva metallplätteringen har större/grövre molekylär struktur.

Nu försökte jag svara nissling och han skrev följande: "Under förutsättningen att vi pratar om vinylskivor är det en inte särskilt vettig strategi. På CD klarar det sig förstås bättre...".
Då försökte jag förstå vad nissling menade och en sak jag tänkte var att nissling kanske menade överstyrningsreserv vid direktgravering i förhållande till brusnivå. Eftersom överstyrningsreserven i förhållande till brusnivån inte är sämre i själva graverprocessen i lacket än CD så svarade jag som jag gjorde. Bruset i vinyl/LP var ofta från bandspelare och efterföljande plätteringsprocesser samt i vinylen med dess färgämne för att färga vinylen svart.

Så totalt sett från vinylavspelning skall man nog vara glad om man uppnår 65-70 dB. Men i själva graverlacken kan brusnivån ligga på -90 dB. Då en pickupnål sänks ner i ett graverat lack så är det knäpptyst. Sedan kommer brusnivån från bandspelaren in och låter som ett vattenfall i jämförelse. Så var det på cutting room en gång då jag utsattes för sådan lyssning. Det var visserligen med hög ljudnivå inställt men det visade i alla fall lackens enormt tysta bakgrundsbrusnivå.

För att få ner bruset i efterföljande elektroplätteringsprocess så kom DMM från Neuman/Telefunken där man graverade direkt i koppar. Detta material hade en finare molekylstruktur än den elektroplättering som gjordes på graverlack. Det var väl för att uppnå eller närma sig graverlackets tysta yta.

Jag googlade lite nyss, men jag hittade inga data gällande graverlack för LP.

Med vänlig hälsning
Peter

[hcl]

Spotify sällar sig till övriga streamingtjänster (TIDAL, Youtube,...) och anammar LUFS som normeringsstandard.

https://www.studio.se/artikel/tips/du-h%C3%A5ller-v%C3%A4l-koll-p%C3%A5-spotifys-nya-volymstandard-r479/

Dock lägger de sig alla på en i mitt tycke för hög medelnivå -14 dB LUFS (om jag fattat rätt). Som jag ser det så behövs minst 17-18 generellt, på albumnivå. Varför de inte helt enkelt anammar -23dB LUFS som ju är den egentliga standarden förstår jag inte riktigt. Det hade givit viss marginal och tillåtit även högdynamiskt material att passa hyggligt inom dynamikramarána.

[goat76]

Spotify sällar sig till övriga streamingtjänster (TIDAL, Youtube,...) och anammar LUFS som normeringsstandard.

https://www.studio.se/artikel/tips/du-h%C3%A5ller-v%C3%A4l-koll-p%C3%A5-spotifys-nya-volymstandard-r479/

Dock lägger de sig alla på en i mitt tycke för hög medelnivå -14 dB LUFS (om jag fattat rätt). Som jag ser det så behövs minst 17-18 generellt, på albumnivå. Varför de inte helt enkelt anammar -23dB LUFS som ju är den egentliga standarden förstår jag inte riktigt. Det hade givit viss marginal och tillåtit även högdynamiskt material att passa hyggligt inom dynamikramarána.

Det är rätt få dynamiskt oförstörda album i världen vars starkaste låt ligger långt under -14 LUFS, och att låta starkt har ändå inte varit ambitionen för det segment av album som ligger lägre än den nivån.

Men nivån -17-18 skulle varit perfekt.

[Almen]

Spotify sällar sig till övriga streamingtjänster (TIDAL, Youtube,...) och anammar LUFS som normeringsstandard.

https://www.studio.se/artikel/tips/du-h%C3%A5ller-v%C3%A4l-koll-p%C3%A5-spotifys-nya-volymstandard-r479/

Dock lägger de sig alla på en i mitt tycke för hög medelnivå -14 dB LUFS (om jag fattat rätt). Som jag ser det så behövs minst 17-18 generellt, på albumnivå. Varför de inte helt enkelt anammar -23dB LUFS som ju är den egentliga standarden förstår jag inte riktigt. Det hade givit viss marginal och tillåtit även högdynamiskt material att passa hyggligt inom dynamikramarána.

Det är rätt få dynamiskt oförstörda album i världen vars starkaste låt ligger långt under -14 LUFS, och att låta starkt har ändå inte varit ambitionen för det segment av album som ligger lägre än den nivån.

Ja precis, jättedumt att inte lägga sig på -23 dB.

[hcl]

Spotify sällar sig till övriga streamingtjänster (TIDAL, Youtube,...) och anammar LUFS som normeringsstandard.

https://www.studio.se/artikel/tips/du-h%C3%A5ller-v%C3%A4l-koll-p%C3%A5-spotifys-nya-volymstandard-r479/

Dock lägger de sig alla på en i mitt tycke för hög medelnivå -14 dB LUFS (om jag fattat rätt). Som jag ser det så behövs minst 17-18 generellt, på albumnivå. Varför de inte helt enkelt anammar -23dB LUFS som ju är den egentliga standarden förstår jag inte riktigt. Det hade givit viss marginal och tillåtit även högdynamiskt material att passa hyggligt inom dynamikramarána.

Det är rätt få dynamiskt oförstörda album i världen vars starkaste låt ligger långt under -14 LUFS, och att låta starkt har ändå inte varit ambitionen för det segment av album som ligger lägre än den nivån.

Men nivån -17-18 skulle varit perfekt.

Fast det hade ju inte skadat med lite marginal heller. Det hade man fått med -23dB LUFS. Med -14dB LUFS är marginalen negativ <=> korkat! Det skulle inte spela någon roll om de bara kunde komma överens om -23dB LUFS som standard => ”End of diskussion.” -17, -18 eller -23 spelar. Indre roll.

[goat76]

Spotify sällar sig till övriga streamingtjänster (TIDAL, Youtube,...) och anammar LUFS som normeringsstandard.

https://www.studio.se/artikel/tips/du-h%C3%A5ller-v%C3%A4l-koll-p%C3%A5-spotifys-nya-volymstandard-r479/

Dock lägger de sig alla på en i mitt tycke för hög medelnivå -14 dB LUFS (om jag fattat rätt). Som jag ser det så behövs minst 17-18 generellt, på albumnivå. Varför de inte helt enkelt anammar -23dB LUFS som ju är den egentliga standarden förstår jag inte riktigt. Det hade givit viss marginal och tillåtit även högdynamiskt material att passa hyggligt inom dynamikramarána.

Det är rätt få dynamiskt oförstörda album i världen vars starkaste låt ligger långt under -14 LUFS, och att låta starkt har ändå inte varit ambitionen för det segment av album som ligger lägre än den nivån.

Men nivån -17-18 skulle varit perfekt.

Fast det hade ju inte skadat med lite marginal heller. Det hade man fått med -23dB LUFS. Med -14dB LUFS är marginalen negativ <=> korkat! Det skulle inte spela någon roll om de bara kunde komma överens om -23dB LUFS som standard => ”End of diskussion.” -17, -18 eller -23 spelar. Indre roll.

När jag lyssnar på musik sent på kvällen så är det de starka partierna som får mig att greppa efter volymkontrollen för att sänka volymen för att inte störa grannarna, medelvolymen är klart lättare att hålla koll på, därför är jag inte speciellt mån om absolut lika medelnivå från den lugna balladen till den något mer intensiva poplåten. Det är precis det som Tidals egna undersökning visade, att det för de flesta människor finns en förväntad medelnivåskillnad mellan olika typer av låtar som balladen och poplåten, just därför är dessa typer av låtar oftast mixade med olika medelnivåer om de råkar befinna sig på samma skiva.

Orsaken till att jag tycker en medelnivå på -17 till -18 LUFS är en mer balanserad nivå än -23 LUFS är p.g.a de starkare partierna, för om balladen innehåller några starkare partier så kommer dessa överrösta poplåtens starkaste partier med upp till 6 dB och det leder till att det är balladen som får mig att greppa efter volymkontrollen. En nivå på -23 LUFS tippar alltså över och gör att det kantrar åt det andra hållet istället vilket inte är ett dugg bättre än nivån -14 LUFS som dels dödar Loudness War med råge OCH bibehåller samtidigt balansen i de starkaste partierna i låtarna.

Jag gjorde för ungefär två år sedan en massa LUFS-mätningar av ett stort antal låtar där jag först såg till att ingen av dessa var söndermastrade, det var musik från alla typer av genreer och jag landade då på en genomsnittlig LUFS-nivå på -17,5. Den nivån är den som skulle ge bäst balans överlag för de starkaste partierna i låtarna samtidigt som även det skulle ta död på Loudness War med råge.

Så ja, det spelar visst roll vilken nivå det skulle bli mellan -17 och -23 LUFS, den sistnämnda är dock väldigt passande för radiosändningar där medelnivån bör passa såväl musik som tal utan att det ena eller det andra låter för starkt jämfört med varandra.

[hcl]

Det är rätt få dynamiskt oförstörda album i världen vars starkaste låt ligger långt under -14 LUFS, och att låta starkt har ändå inte varit ambitionen för det segment av album som ligger lägre än den nivån.

Men nivån -17-18 skulle varit perfekt.

Fast det hade ju inte skadat med lite marginal heller. Det hade man fått med -23dB LUFS. Med -14dB LUFS är marginalen negativ <=> korkat! Det skulle inte spela någon roll om de bara kunde komma överens om -23dB LUFS som standard => ”End of diskussion.” -17, -18 eller -23 spelar. Indre roll.

När jag lyssnar på musik sent på kvällen så är det de starka partierna som får mig att greppa efter volymkontrollen för att sänka volymen för att inte störa grannarna, medelvolymen är klart lättare att hålla koll på, därför är jag inte speciellt mån om absolut lika medelnivå från den lugna balladen till den något mer intensiva poplåten. Det är precis det som Tidals egna undersökning visade, att det för de flesta människor finns en förväntad medelnivåskillnad mellan olika typer av låtar som balladen och poplåten, just därför är dessa typer av låtar oftast mixade med olika medelnivåer om de råkar befinna sig på samma skiva.

Orsaken till att jag tycker en medelnivå på -17 till -18 LUFS är en mer balanserad nivå än -23 LUFS är p.g.a de starkare partierna, för om balladen innehåller några starkare partier så kommer dessa överrösta poplåtens starkaste partier med upp till 6 dB och det leder till att det är balladen som får mig att greppa efter volymkontrollen. En nivå på -23 LUFS tippar alltså över och gör att det kantrar åt det andra hållet istället vilket inte är ett dugg bättre än nivån -14 LUFS som dels dödar Loudness War med råge OCH bibehåller samtidigt balansen i de starkaste partierna i låtarna.

Jag gjorde för ungefär två år sedan en massa LUFS-mätningar av ett stort antal låtar där jag först såg till att ingen av dessa var söndermastrade, det var musik från alla typer av genreer och jag landade då på en genomsnittlig LUFS-nivå på -17,5. Den nivån är den som skulle ge bäst balans överlag för de starkaste partierna i låtarna samtidigt som även det skulle ta död på Loudness War med råge.

Så ja, det spelar visst roll vilken nivå det skulle bli mellan -17 och -23 LUFS, den sistnämnda är dock väldigt passande för radiosändningar där medelnivån bör passa såväl musik som tal utan att det ena eller det andra låter för starkt jämfört med varandra.

Ja, jo, men ...

1. Om medelnivån var -17.5 dB så betyder det att ca, hälften av albumen skulle komprimeras om normen valdes att vara a-17.5 dB => DÅLIGT!

2. Hur menar du att det spelar roll? Det spelar knappast någon väsentlig roll avs. hur det skulle låta. Tillverkarna kan mycket väl hantera -23 dB LUFS som -17.5 dB LUFS.

3. Ev. komprimering kopplad till specifika lyssningssituationer borde göras i uppspelningsänden och inte i produktionsänden (när den så är önskvärd). Helst skulle jag se att ljudfiler kunde biläggas nivåjusterings-info som kunde användas (appliceras) t.ex. vid lyssning i bullrig miljö eller för att sänka dynamiken för att undvika stora variationer där så inte är önskvärt. På så sätt skulle komprimering kunnat väljas enligt hur musikskaparen i så fall tycker att det görs bäst (ur ett musikaliskt perspektiv).

4. -23 dB LUFS är en stanardiserad nivå. Varför inte välja en standard istället för att hitta på en ny "godtyckligt" vald nivå?

[Belker]

Men hcl, här förutsätter du väl att uppspelaren komprimerar? Det är ju isf helt fel implementerat. En normalisering ska aldrig höja eller komprimera, bara sänka (i ”silent mode”, sen kan det ju finnas bullermiljölägen som användaren kan välja, men det är en annan sak).

[Conan]

Men hcl, här förutsätter du väl att uppspelaren komprimerar? Det är ju isf helt fel implementerat. En normalisering ska aldrig höja eller komprimera, bara sänka (i ”silent mode”, sen kan det ju finnas bullermiljölägen som användaren kan välja, men det är en annan sak).

Aldrig & aldrig... om man vill att "alla låtar ska låta lika högt" då? Det är ju här läget -23 kommer in t.ex. Då kommer kanske 99.9% av alla låtar inte behöva komprimeras. Vill man avnjuta någon av de andra tiondels procenten utan komprimering, så går ju normaliseringen att stänga av.

[Belker]

Men hcl, här förutsätter du väl att uppspelaren komprimerar? Det är ju isf helt fel implementerat. En normalisering ska aldrig höja eller komprimera, bara sänka (i ”silent mode”, sen kan det ju finnas bullermiljölägen som användaren kan välja, men det är en annan sak).

Aldrig & aldrig... om man vill att "alla låtar ska låta lika högt" då? Det är ju här läget -23 kommer in t.ex. Då kommer kanske 99.9% av alla låtar inte behöva komprimeras. Vill man avnjuta någon av de andra tiondels procenten utan komprimering, så går ju normaliseringen att stänga av.

Inget ska komprimeras, jag vet inte var ni fått det från. Det är inte så det fungerar.

[Conan]

Fast det hade ju inte skadat med lite marginal heller. Det hade man fått med -23dB LUFS. Med -14dB LUFS är marginalen negativ <=> korkat! Det skulle inte spela någon roll om de bara kunde komma överens om -23dB LUFS som standard => ”End of diskussion.” -17, -18 eller -23 spelar. Indre roll.

När jag lyssnar på musik sent på kvällen så är det de starka partierna som får mig att greppa efter volymkontrollen för att sänka volymen för att inte störa grannarna, medelvolymen är klart lättare att hålla koll på, därför är jag inte speciellt mån om absolut lika medelnivå från den lugna balladen till den något mer intensiva poplåten. Det är precis det som Tidals egna undersökning visade, att det för de flesta människor finns en förväntad medelnivåskillnad mellan olika typer av låtar som balladen och poplåten, just därför är dessa typer av låtar oftast mixade med olika medelnivåer om de råkar befinna sig på samma skiva.

Orsaken till att jag tycker en medelnivå på -17 till -18 LUFS är en mer balanserad nivå än -23 LUFS är p.g.a de starkare partierna, för om balladen innehåller några starkare partier så kommer dessa överrösta poplåtens starkaste partier med upp till 6 dB och det leder till att det är balladen som får mig att greppa efter volymkontrollen. En nivå på -23 LUFS tippar alltså över och gör att det kantrar åt det andra hållet istället vilket inte är ett dugg bättre än nivån -14 LUFS som dels dödar Loudness War med råge OCH bibehåller samtidigt balansen i de starkaste partierna i låtarna.

Jag gjorde för ungefär två år sedan en massa LUFS-mätningar av ett stort antal låtar där jag först såg till att ingen av dessa var söndermastrade, det var musik från alla typer av genreer och jag landade då på en genomsnittlig LUFS-nivå på -17,5. Den nivån är den som skulle ge bäst balans överlag för de starkaste partierna i låtarna samtidigt som även det skulle ta död på Loudness War med råge.

Så ja, det spelar visst roll vilken nivå det skulle bli mellan -17 och -23 LUFS, den sistnämnda är dock väldigt passande för radiosändningar där medelnivån bör passa såväl musik som tal utan att det ena eller det andra låter för starkt jämfört med varandra.

Ja, jo, men ...

1. Om medelnivån var -17.5 dB så betyder det att ca, hälften av albumen skulle komprimeras om normen valdes att vara a-17.5 dB => DÅLIGT!

2. Hur menar du att det spelar roll? Det spelar knappast någon väsentlig roll avs. hur det skulle låta. Tillverkarna kan mycket väl hantera -23 dB LUFS som -17.5 dB LUFS.

3. Ev. komprimering kopplad till specifika lyssningssituationer borde göras i uppspelningsänden och inte i produktionsänden (när den så är önskvärd). Helst skulle jag se att ljudfiler kunde biläggas nivåjusterings-info som kunde användas (appliceras) t.ex. vid lyssning i bullrig miljö eller för att sänka dynamiken för att undvika stora variationer där så inte är önskvärt. På så sätt skulle komprimering kunnat väljas enligt hur musikskaparen i så fall tycker att det görs bäst (ur ett musikaliskt perspektiv).

4. -23 dB LUFS är en stanardiserad nivå. Varför inte välja en standard istället för att hitta på en ny "godtyckligt" vald nivå?

Ni glömmer en stor (den största?) knäckfrågan och det är att ljudvolymen på många mobila uppspelare med lurar inte räcker till när nivån plockas ner till -23 dB LUFS. Det är ju därför läget heter "Tyst" på Spotify. Jag spelar med det läget, men då är det nästan full kran på volymen och jag spelar inte öronbedövande högt.

[Belker]

Det är ju mycket riktigt en stor anledning till att -23 är olämpligt. Men varför promotar du det i inlägget ovan?

[Conan]

Men hcl, här förutsätter du väl att uppspelaren komprimerar? Det är ju isf helt fel implementerat. En normalisering ska aldrig höja eller komprimera, bara sänka (i ”silent mode”, sen kan det ju finnas bullermiljölägen som användaren kan välja, men det är en annan sak).

Aldrig & aldrig... om man vill att "alla låtar ska låta lika högt" då? Det är ju här läget -23 kommer in t.ex. Då kommer kanske 99.9% av alla låtar inte behöva komprimeras. Vill man avnjuta någon av de andra tiondels procenten utan komprimering, så går ju normaliseringen att stänga av.

Inget ska komprimeras, jag vet inte var ni fått det från. Det är inte så det fungerar.

I vart fall tidigare så gjorde väl Spotify så att man konsekvent la nivån på den normaliserade nivån oavsett om det innebar sänkning eller komprimering och höjning? Det kanske var det som ändrades nu?

[Conan]

Det är ju mycket riktigt en stor anledning till att -23 är olämpligt. Men varför promotar du det i inlägget ovan?

Vad är lämpligt istället då?

[Belker]

Aldrig & aldrig... om man vill att "alla låtar ska låta lika högt" då? Det är ju här läget -23 kommer in t.ex. Då kommer kanske 99.9% av alla låtar inte behöva komprimeras. Vill man avnjuta någon av de andra tiondels procenten utan komprimering, så går ju normaliseringen att stänga av.

Inget ska komprimeras, jag vet inte var ni fått det från. Det är inte så det fungerar.

I vart fall tidigare så gjorde väl Spotify så att man konsekvent la nivån på den normaliserade nivån oavsett om det innebar sänkning eller komprimering och höjning? Det kanske var det som ändrades nu?

Spotify gör fel, Tidal och några andra gör rätt.

[Belker]

Det är ju mycket riktigt en stor anledning till att -23 är olämpligt. Men varför promotar du det i inlägget ovan?

Vad är lämpligt istället då?

Jag ligger på -14 i Roon och det är extremt sällan nivån blir ”positiv”. Visst kan man sänka några db till, men det skulle inte tjäna så mycket till. I synnerhet inte för loudness race. Man vill ju inte sabba s/n i onödan

[Conan]

Det är ju mycket riktigt en stor anledning till att -23 är olämpligt. Men varför promotar du det i inlägget ovan?

Vad är lämpligt istället då?

Jag ligger på -14 i Roon och det är extremt sällan nivån blir ”positiv”. Visst kan man sänka några db till, men det skulle inte tjäna så mycket till. I synnerhet inte för loudness race. Man vill ju inte sabba s/n i onödan

Men låtar som ligger under -14 skulle ju då ändå låta lägre. Normalkonsumenten av musik på Tidal, Apple Music eller Spotify använder inte normalisering för att stoppa loudness race utan för att få jämn ljudnivå i sin spellista.

[Belker]

Det är därför jag använder Roons normalisering också. För att få jämn ljudnivå mellan album. Jag har ingen fjärr till försteget, så volymen vill jag slippa ställa där. Med Roons normalisering slipper jag det, om man inte vill gå in i party mode . Och som sagt, det är extremt sällan ett album blir för tyst, klassiska ”referensskivor” inräknat.

[Belker]

Loudness race-stoppet får man liksom på köpet, när man ger normalkonsumenten jämn avspelningsvolym.

[I-or]

Ni glömmer en stor (den största?) knäckfrågan och det är att ljudvolymen på många mobila uppspelare med lurar inte räcker till när nivån plockas ner till -23 dB LUFS. Det är ju därför läget heter "Tyst" på Spotify. Jag spelar med det läget, men då är det nästan full kran på volymen och jag spelar inte öronbedövande högt.

Ja, detta stämmer bra. Frankrike har länge haft, numer har även EU, ett korkat regelverk (EN 50332) angående maximalt tillåtna ljudtrycksnivåer från portabla mediaspelare (100 dB). Detta kan för en icke insatt person (EU-politiker) framstå som en hög nivå och kan även låta ganska högt med tokkomprimerat material, men med en toppfaktor för icke-stympat material om 20-25 dB blir medelnivån inte mer än 75-80 dB, vilket inte är i närheten av att kunna orsaka hörselskador ens vid lyssning 40 timmar i veckan. Så går det när Storebror tycker att han vet bäst. Idag är det inte speciellt svårt att implementera smarta begränsningar som tar hänsyn till både exponeringstid och -nivå och den som är orolig för sin egen eller sina barns del skulle ju kunna köpa sig en sådan apparat istället för att begränsa friheten för en hel befolkning.

Som tur är går det fortfarande att byta hörlurar och mindre tillverkare tycks dessutom inte alltid hålla sig till regelverket, men hela upplägget är av typisk Frankrike-inspirerad EU-klass.

Lägger man sig vid -23 dB LUFS, så blir det av ovanstående orsaker definitivt problem med förstärkningen i typiska mobila enheter.

[Baffel]

Vill man köra med lurar via tex mobilen och kabel så kan man fixa en USB C DAC från USA . De kör fortfarande , tror jag, modeller med en liten förstärkare i . Om man nu vill förstärka signalen dvs.

[I-or]

Ja, jag har bl.a. en FiiO Q1 som fungerar bra och trycker ur sig hygglig effekt för lite trögare lurar.

[goat76]

Fast det hade ju inte skadat med lite marginal heller. Det hade man fått med -23dB LUFS. Med -14dB LUFS är marginalen negativ <=> korkat! Det skulle inte spela någon roll om de bara kunde komma överens om -23dB LUFS som standard => ”End of diskussion.” -17, -18 eller -23 spelar. Indre roll.

När jag lyssnar på musik sent på kvällen så är det de starka partierna som får mig att greppa efter volymkontrollen för att sänka volymen för att inte störa grannarna, medelvolymen är klart lättare att hålla koll på, därför är jag inte speciellt mån om absolut lika medelnivå från den lugna balladen till den något mer intensiva poplåten. Det är precis det som Tidals egna undersökning visade, att det för de flesta människor finns en förväntad medelnivåskillnad mellan olika typer av låtar som balladen och poplåten, just därför är dessa typer av låtar oftast mixade med olika medelnivåer om de råkar befinna sig på samma skiva.

Orsaken till att jag tycker en medelnivå på -17 till -18 LUFS är en mer balanserad nivå än -23 LUFS är p.g.a de starkare partierna, för om balladen innehåller några starkare partier så kommer dessa överrösta poplåtens starkaste partier med upp till 6 dB och det leder till att det är balladen som får mig att greppa efter volymkontrollen. En nivå på -23 LUFS tippar alltså över och gör att det kantrar åt det andra hållet istället vilket inte är ett dugg bättre än nivån -14 LUFS som dels dödar Loudness War med råge OCH bibehåller samtidigt balansen i de starkaste partierna i låtarna.

Jag gjorde för ungefär två år sedan en massa LUFS-mätningar av ett stort antal låtar där jag först såg till att ingen av dessa var söndermastrade, det var musik från alla typer av genreer och jag landade då på en genomsnittlig LUFS-nivå på -17,5. Den nivån är den som skulle ge bäst balans överlag för de starkaste partierna i låtarna samtidigt som även det skulle ta död på Loudness War med råge.

Så ja, det spelar visst roll vilken nivå det skulle bli mellan -17 och -23 LUFS, den sistnämnda är dock väldigt passande för radiosändningar där medelnivån bör passa såväl musik som tal utan att det ena eller det andra låter för starkt jämfört med varandra.

Ja, jo, men ...

1. Om medelnivån var -17.5 dB så betyder det att ca, hälften av albumen skulle komprimeras om normen valdes att vara a-17.5 dB => DÅLIGT!

2. Hur menar du att det spelar roll? Det spelar knappast någon väsentlig roll avs. hur det skulle låta. Tillverkarna kan mycket väl hantera -23 dB LUFS som -17.5 dB LUFS.

3. Ev. komprimering kopplad till specifika lyssningssituationer borde göras i uppspelningsänden och inte i produktionsänden (när den så är önskvärd). Helst skulle jag se att ljudfiler kunde biläggas nivåjusterings-info som kunde användas (appliceras) t.ex. vid lyssning i bullrig miljö eller för att sänka dynamiken för att undvika stora variationer där så inte är önskvärt. På så sätt skulle komprimering kunnat väljas enligt hur musikskaparen i så fall tycker att det görs bäst (ur ett musikaliskt perspektiv).

4. -23 dB LUFS är en stanardiserad nivå. Varför inte välja en standard istället för att hitta på en ny "godtyckligt" vald nivå?

1. Precis som Belker påpekar så förutsätter jag att normaliseringen inte är så dumt gjord att den använder "positive gain", ingenting bör höjas eller komprimeras med en normalisering. Det enda jag tycker en normalisering ska göra är att ta bort den dynamik-förstörande delen där musikens dynamik har stympats till förmån för att bara uppnå starkare/högre volym, det bör dock inte finnas en gräns nedåt för hur svagt/lågt ett musikstycke får vara vilket måste få vara ett konstnärligt val av skaparen av musiken.

2. Det spelar roll på så det viset jag tidigare beskrev. Ytterst få musikaliska verk av all musik som inte har stympats i sin dynamik och som har sin fulla dynamik intakt ligger på låga -23 LUFS, dessa verks starkaste partier kommer därmed ligga på 5-6 dB starkare nivå än genomsnittet av all icke sönderstympade musik. En normaliseringsnivå på -23 LUFS skulle därmed vara anpassad för högst 1% av alla dessa fina musikproduktioner vilket skapar en större obalans i de starkaste parierna än om man väljer en normaliseringsnivå på -17,5 LUFS som överenstämmer bättre med genomsnittet av all icke stypad musik vilket vi kanske kan summera till omkring 50%.

Exempel vid normaliseringsnivå -17,5 LUFS:
Musikstycke 1 är en ostympad produktion med medelnivå som överenstämmer med genomsnittet av all annan ostympad musik på -17,5 LUFS och de starkaste partierna i låten ligger strax under 0 dB. Musikstycke 2 har en medelnivå på -23 LUFS men de starkaste partierna i låten ligger även den på strax under 0 dB. Detta medför att båda dessa musikstycken spelar likvärdigt starkt i de starkaste partierna men där musikstycke 2 får "tillåtelse" till uppbyggnad från en lägre nivå, en för de flesta lyssnare en förväntad och naturligt lägre medelnivå som överenstämmer med verkets uppbyggnad utan att de starkaste partierna gör att du behöver slänga dig på volymkontrollen för att sänka när dessa dyker upp.

Exempel vid normaliseringsnivå -23 LUFS:
Vid denna nivå behöver merparten av all ostympad musik sänkas med 5-6 dB vilket då även medför att de starkaste partierna i dessa låtar kommer spelas 5-6 dB under nollgränsen, detta sker dock inte med den musik som redan i sin natur låg på en medelnivå på -23 LUFS och de starkaste partierna kommer forfarande spela nära 0 dB. Gissa vilket av dessa musikstycken du troligtvis vill sänka när de starkaste partierna dyker upp?

3. Håller med, eventuell komprimering får väl de som vill ha det applicera själva vad gäller den färdiga produktionen vid uppspelning.

4. Normaliseringsnivån på -23 LUFS är en nivå för att skapa balans mellan musik och tal vid radiosändningar, och uppenbarligen inte mellan musik och musik med tanke på hur få musikverk det är som ligger på -23 LUFS.


Summa summarum: Varför anpassa normaliseringen efter en bråkdel av väldens oförstörda musik och inte ett genomsnitt av alla oförstörda verk för att bibehålla balansen även i de starkaste partierna? Med en normalisering utan s.k "positive gain" så är det ändå inget material som tar skada.

[I-or]

Jag håller inte med om att t.ex. -17,5 LUFS skulle vara ett bättre val än -23 LUFS, vilket är ett klokt val både i blandade tal/musik-tillämpningar och för ren musik. Många vettiga överväganden har ingått i EBU:s beslut för rekommendationen R 128.

Inverterad toppfaktor och LUFS är inte exakt samma sak, men det finns mycket stora likheter och lite slarvigt kan man påstå att det är samma sak.

Även för en samlare av högdynamiska inspelningar som undertecknad är det mycket ovanligt att träffa på toppfaktorer över 23 dB, vilket leder till extremt få fall där nivån kommer att reduceras (eller dynamiken begränsas vid produktionen) med en nivåinställning om -23 LUFS. Däremot är det vanligt speciellt för musik inspelad fram till tidigt 90-tal att toppfaktorn ligger omkring 20 dB. Ett välkänt exempel som alla kan relatera till är ABBA som uppvisar toppfaktorer mellan ca 16 dB och 21 dB för sina olika låtar och album i ostympade versioner. Ett något modernare exempel som den ostympade versionen (DSD) av Daft Punks Random Access Memories uppvisar en toppfaktor runt 18-20 dB för de olika låtarna. Ostympad klassisk musik ligger ofta omkring 20-23 dB i toppfaktor.

Med upplösningen i dagens digitala system behöver man inte vara det minsta obekväm över det faktum att man förlorar motsvarande ca en bit S/N för en inspelning med -17,5 LUFS. Detta är i praktiken inte ens nära att vara hörbart.

För övrigt får inspelningarna naturligtvis inte dynamikbegränsas utöver vad som är konstnärligt befogat, om man lyssnar under annat än optimala förutsättningar skall eventuell komprimering ske valbart i uppspelningsenheten precis som i hemmabiosammanhang.

Vem skulle komma på tanken att reducera kontrasten på Blueray-utgåvan av den senaste Marvel-brakaren för att någon dumskalle får ont i ögonen vid 100 IRE eller för att bilden blir för mörk i hans omgivningsljusstörda rum? Audioområdet har tyvärr alldeles för länge lämnats åt sitt öde, där diverse totalt okunniga tyckare fullständigt har förstört förutsättningarna för bra ljud. Problemet är att alldeles för många tomtar tror sig förstå sig på ljudåtergivning, vilket aldrig har varit fallet för bildåtergivning som alltid har varit mer tekniskt orienterat och standardiserat.

Hur många recensioner, där en f.d. violinist har konstruerat en "musikalisk" högtalare som akustiskt beter sig som hans Stradivarius har vi inte läst? Å andra sidan, hur många gånger har man träffat på en skådespelare som har sadlat om och byggt den perfekta videoprojektorn? Alla skruvar fortfarande vettlöst hit och dit runt 35-40 år efter att både psykoakustisk vetenskap och fantastiskt bra in-/avspelningsutrustning funnits på plats.

ITU R 128 borde omedelbart implementeras överallt. Jag kan t.o.m. acceptera att den handfull inspelningar jag innehar med en toppfaktor över 23 dB skulle ha blivit aningen komprimerade eftersom vinsterna är närmast oändligt stora.

[I-or]

Det var de siffror som jag hörde från branschfolk och ingenjörer i grammofonindustrin på den tiden det begav sig. Det var -90 till -94 som påtalades i själva graverlacken då de hade som bäst kvalitet. Det gäller således själva lacken då de var som bäst. Dessa siffror var då man spelade av lacken direkt.

Bruset ökas dock markant i efterföljande metal plating process eftersom själva metallplätteringen har större/grövre molekylär struktur.

Nu försökte jag svara nissling och han skrev följande: "Under förutsättningen att vi pratar om vinylskivor är det en inte särskilt vettig strategi. På CD klarar det sig förstås bättre...".
Då försökte jag förstå vad nissling menade och en sak jag tänkte var att nissling kanske menade överstyrningsreserv vid direktgravering i förhållande till brusnivå. Eftersom överstyrningsreserven i förhållande till brusnivån inte är sämre i själva graverprocessen i lacket än CD så svarade jag som jag gjorde. Bruset i vinyl/LP var ofta från bandspelare och efterföljande plätteringsprocesser samt i vinylen med dess färgämne för att färga vinylen svart.

Så totalt sett från vinylavspelning skall man nog vara glad om man uppnår 65-70 dB. Men i själva graverlacken kan brusnivån ligga på -90 dB. Då en pickupnål sänks ner i ett graverat lack så är det knäpptyst. Sedan kommer brusnivån från bandspelaren in och låter som ett vattenfall i jämförelse. Så var det på cutting room en gång då jag utsattes för sådan lyssning. Det var visserligen med hög ljudnivå inställt men det visade i alla fall lackens enormt tysta bakgrundsbrusnivå.

För att få ner bruset i efterföljande elektroplätteringsprocess så kom DMM från Neuman/Telefunken där man graverade direkt i koppar. Detta material hade en finare molekylstruktur än den elektroplättering som gjordes på graverlack. Det var väl för att uppnå eller närma sig graverlackets tysta yta.

Jag googlade lite nyss, men jag hittade inga data gällande graverlack för LP.

Med vänlig hälsning
Peter

Mycket intressant, Peter, jag visste att graverlacken var bra, men inte så bra.

[hcl]

En standardnivå som ger album med medelnivå under standarden och som inte höjer medelnivån på dessa lågnivåalbum kommer missgynna dessa album och därmed konservera en medelnivå till standardens nivå. Den som tror att -17.5 dB LUFS räcker för okomprimerat musikmaterial har fett fel. Att det räcker bra och är passande för flertalet förekommande album är bara en indikation på att nästan all musik anpassats till den dynamiknivån och att man, lyssnare såväl som branschfolk vant sig vid och accepterat den nivån

Jag anser att det bör finnas en hälsosam marginal till denna nivå så att standarden ger visst spelrum utan att automatiskt diskriminera album som utnyttjar högre dynamik.

Med detta sagt kan jag hålla med om att album mixade till -17.5 dB LUFS i många fall mycket väl kan uppfattas som lagom dynamiska.

[goat76]

En standardnivå som ger album med medelnivå under standarden och som inte höjer medelnivån på dessa lågnivåalbum kommer missgynna dessa album och därmed konservera en medelnivå till standardens nivå. Den som tror att -17.5 dB LUFS räcker för okomprimerat musikmaterial har fett fel. Att det räcker bra och är passande för flertalet förekommande album är bara en indikation på att nästan all musik anpassats till den dynamiknivån och att man, lyssnare såväl som branschfolk vant sig vid och accepterat den nivån

Jag anser att det bör finnas en hälsosam marginal till denna nivå så att standarden ger visst spelrum utan att automatiskt diskriminera album som utnyttjar högre dynamik.

Med detta sagt kan jag hålla med om att album mixade till -17.5 dB LUFS i många fall mycket väl kan uppfattas som lagom dynamiska.

Men här är en inspelning som du mycket väl känner till då du själv har varit med och gett ut den, använde ni någon form av dynamikreducering i den produktionen?

Inte ens det albumet kommer klara sig utan att behöva sänkas något vid en album-normaliseringsnivå på -17,5 LUFS, lägg där till eventuellt ytterligare en sänkning på 1 dB då i princip alla streamingtjänster har en peak-begränsning på -1 dB.

# Title LUFS [dB]
1 Luka Sorkocevic, Symphony No.3, Allegro -19.94
2 Luka Sorkocevic, Symphony No.3, Andante -26.65
3 Luka Sorkocevic, Symphony No.3, Presto -20.27
4 Johann Sebastian Bach, BWV 1043, Vivace -19.77
5 Johann Sebastian Bach, BWV 1043, Largo -26.33
6 Johann Sebastian Bach, BWV 1043, Allegro -21.05
7 Edvard Grieg, Holberg Suite, Op.40, Prelude -18.78
8 Edvard Grieg, Holberg Suite, Op.40, Sarabande -19.79
9 Edvard Grieg, Holberg Suite, Op.40, Gavotte & Musette -18.95
10 Edvard Grieg, Holberg Suite, Op.40, Air -21.18
11 Edvard Grieg, Holberg Suite, Op.40, Rigaudon -20.79
12 Dubravko Palanovic, Towards The Stars -17.30

[goat76]

Ett något modernare exempel som den ostympade versionen (DSD) av Daft Punks Random Access Memories uppvisar en toppfaktor runt 18-20 dB för de olika låtarna.

Kan du göra en LUFS-mätning på alla låtarna från det albumet?
https://youlean.co/file-loudness-meter/
Tryck på "Analyze From File" och kopiera sedan resultatet och lägg upp det här i tråden.

[hcl]

En standardnivå som ger album med medelnivå under standarden och som inte höjer medelnivån på dessa lågnivåalbum kommer missgynna dessa album och därmed konservera en medelnivå till standardens nivå. Den som tror att -17.5 dB LUFS räcker för okomprimerat musikmaterial har fett fel. Att det räcker bra och är passande för flertalet förekommande album är bara en indikation på att nästan all musik anpassats till den dynamiknivån och att man, lyssnare såväl som branschfolk vant sig vid och accepterat den nivån

Jag anser att det bör finnas en hälsosam marginal till denna nivå så att standarden ger visst spelrum utan att automatiskt diskriminera album som utnyttjar högre dynamik.

Med detta sagt kan jag hålla med om att album mixade till -17.5 dB LUFS i många fall mycket väl kan uppfattas som lagom dynamiska.

Men här är en inspelning som du mycket väl känner till då du själv har varit med och gett ut den, använde ni någon form av dynamikreducering i den produktionen?

Inte ens det albumet kommer klara sig utan att behöva sänkas något vid en album-normaliseringsnivå på -17,5 LUFS, lägg där till eventuellt ytterligare en sänkning på 1 dB då i princip alla streamingtjänster har en peak-begränsning på -1 dB.

# Title LUFS [dB]
1 Luka Sorkocevic, Symphony No.3, Allegro -19.94
2 Luka Sorkocevic, Symphony No.3, Andante -26.65
3 Luka Sorkocevic, Symphony No.3, Presto -20.27
4 Johann Sebastian Bach, BWV 1043, Vivace -19.77
5 Johann Sebastian Bach, BWV 1043, Largo -26.33
6 Johann Sebastian Bach, BWV 1043, Allegro -21.05
7 Edvard Grieg, Holberg Suite, Op.40, Prelude -18.78
8 Edvard Grieg, Holberg Suite, Op.40, Sarabande -19.79
9 Edvard Grieg, Holberg Suite, Op.40, Gavotte & Musette -18.95
10 Edvard Grieg, Holberg Suite, Op.40, Air -21.18
11 Edvard Grieg, Holberg Suite, Op.40, Rigaudon -20.79
12 Dubravko Palanovic, Towards The Stars -17.30

Jag hade inte haft något emot att normera till en lägre nivå, men som det är nu skulle det vara synnerligen ofördelaktigt.

Just stråkkvartett hör inte heller till det mest dynamiska man kan spela in... Vi har dock andra album med originaldynamik (efter mix d.v.s. med inkl. kompression) bortåt -30 dB LUFS.

[Baffel]

Men det finns väl radiokanaler som INTE spelar sönderkomprimerad musik? Är nästan säker att jag såg några sådana där de medvetet valde ut låtar som inte var
sönderkomprimerade. Ska se om jag hittar de kanalerna igen.

[petersteindl]

Det var de siffror som jag hörde från branschfolk och ingenjörer i grammofonindustrin på den tiden det begav sig. Det var -90 till -94 som påtalades i själva graverlacken då de hade som bäst kvalitet. Det gäller således själva lacken då de var som bäst. Dessa siffror var då man spelade av lacken direkt.

Bruset ökas dock markant i efterföljande metal plating process eftersom själva metallplätteringen har större/grövre molekylär struktur.

Nu försökte jag svara nissling och han skrev följande: "Under förutsättningen att vi pratar om vinylskivor är det en inte särskilt vettig strategi. På CD klarar det sig förstås bättre...".
Då försökte jag förstå vad nissling menade och en sak jag tänkte var att nissling kanske menade överstyrningsreserv vid direktgravering i förhållande till brusnivå. Eftersom överstyrningsreserven i förhållande till brusnivån inte är sämre i själva graverprocessen i lacket än CD så svarade jag som jag gjorde. Bruset i vinyl/LP var ofta från bandspelare och efterföljande plätteringsprocesser samt i vinylen med dess färgämne för att färga vinylen svart.

Så totalt sett från vinylavspelning skall man nog vara glad om man uppnår 65-70 dB. Men i själva graverlacken kan brusnivån ligga på -90 dB. Då en pickupnål sänks ner i ett graverat lack så är det knäpptyst. Sedan kommer brusnivån från bandspelaren in och låter som ett vattenfall i jämförelse. Så var det på cutting room en gång då jag utsattes för sådan lyssning. Det var visserligen med hög ljudnivå inställt men det visade i alla fall lackens enormt tysta bakgrundsbrusnivå.

För att få ner bruset i efterföljande elektroplätteringsprocess så kom DMM från Neuman/Telefunken där man graverade direkt i koppar. Detta material hade en finare molekylstruktur än den elektroplättering som gjordes på graverlack. Det var väl för att uppnå eller närma sig graverlackets tysta yta.

Jag googlade lite nyss, men jag hittade inga data gällande graverlack för LP.

Med vänlig hälsning
Peter

Mycket intressant, Peter, jag visste att graverlacken var bra, men inte så bra.

Man bör kanske betänka att skall man kolla brusnivån på ett graverlack så görs det efter RIAA. Vet inte riktigt vad det får för konsekvens.

Jag minns att de bästa graverlacken hade brusnivå över 90 dB. Kan ha varit 93-94 dB. Det finns även de lacker med sämre värden.

Mvh
Peter

[goat76]

En standardnivå som ger album med medelnivå under standarden och som inte höjer medelnivån på dessa lågnivåalbum kommer missgynna dessa album och därmed konservera en medelnivå till standardens nivå. Den som tror att -17.5 dB LUFS räcker för okomprimerat musikmaterial har fett fel. Att det räcker bra och är passande för flertalet förekommande album är bara en indikation på att nästan all musik anpassats till den dynamiknivån och att man, lyssnare såväl som branschfolk vant sig vid och accepterat den nivån

Jag anser att det bör finnas en hälsosam marginal till denna nivå så att standarden ger visst spelrum utan att automatiskt diskriminera album som utnyttjar högre dynamik.

Med detta sagt kan jag hålla med om att album mixade till -17.5 dB LUFS i många fall mycket väl kan uppfattas som lagom dynamiska.

Men här är en inspelning som du mycket väl känner till då du själv har varit med och gett ut den, använde ni någon form av dynamikreducering i den produktionen?

Inte ens det albumet kommer klara sig utan att behöva sänkas något vid en album-normaliseringsnivå på -17,5 LUFS, lägg där till eventuellt ytterligare en sänkning på 1 dB då i princip alla streamingtjänster har en peak-begränsning på -1 dB.

# Title LUFS [dB]
1 Luka Sorkocevic, Symphony No.3, Allegro -19.94
2 Luka Sorkocevic, Symphony No.3, Andante -26.65
3 Luka Sorkocevic, Symphony No.3, Presto -20.27
4 Johann Sebastian Bach, BWV 1043, Vivace -19.77
5 Johann Sebastian Bach, BWV 1043, Largo -26.33
6 Johann Sebastian Bach, BWV 1043, Allegro -21.05
7 Edvard Grieg, Holberg Suite, Op.40, Prelude -18.78
8 Edvard Grieg, Holberg Suite, Op.40, Sarabande -19.79
9 Edvard Grieg, Holberg Suite, Op.40, Gavotte & Musette -18.95
10 Edvard Grieg, Holberg Suite, Op.40, Air -21.18
11 Edvard Grieg, Holberg Suite, Op.40, Rigaudon -20.79
12 Dubravko Palanovic, Towards The Stars -17.30

Jag hade inte haft något emot att normera till en lägre nivå, men som det är nu skulle det vara synnerligen ofördelaktigt.

Just stråkkvartett hör inte heller till det mest dynamiska man kan spela in... Vi har dock andra album med originaldynamik (efter mix d.v.s. med inkl. kompression) bortåt -30 dB LUFS.

Jag vill nog förtydliga att när jag talar om normalisering förutsätter jag att det handlar om album-normalisering, allt annat än det är bara dumt.

Eftersom en album-normalisering endast utgår ifrån den låt på albumet med högst medelnivå så är en nivå på -17,5 LUFS i realiteten en lägre satt nivå än vad siffran antyder, därav är även Tidals nivå på -14 LUFS en nivå som dödar Loudness War med råge.

Det är väl möjligt att något spår i eran produktion har legat nere på - 30 LUFS, men det viktigaste är vilken nivå det starkaste spåret på samma album ligger på då det är det spåret som avgör albumets nivå.

Får jag fråga varför ni dynamik-reducerar era produktioner inom klassisk musik, det kan väl knappast finnas någon kommersiell orsak till det?

[I-or]

Ett något modernare exempel som den ostympade versionen (DSD) av Daft Punks Random Access Memories uppvisar en toppfaktor runt 18-20 dB för de olika låtarna.

Kan du göra en LUFS-mätning på alla låtarna från det albumet?
https://youlean.co/file-loudness-meter/
Tryck på "Analyze From File" och kopiera sedan resultatet och lägg upp det här i tråden.

Matlab har tydligen implementerat beräkning av LUFS fr.o.m. den release jag använder (2016b - jag borde förstås ha kollat detta tidigare), så nu är det lätt gjort att plocka fram dessa nivåer. Oftast är skillnaden liten mellan inverterad toppfaktor och LUFS, men för enstaka låtar kan det skilja ca 3 dB.

Give Life Back To Music -19.75 LUFS
The Game Of Love -21.56 LUFS
Giorgio by Moroder -19.48 LUFS
Within -21.86 LUFS
Instant Crush -19.21 LUFS
Fragments Of Time -19.02 LUFS
Lose Yourself To Dance -18.76 LUFS
Touch -21.03 LUFS
Get Lucky-20.25 LUFS
Beyond -19.55 LUFS
Motherboard -21.88 LUFS
Doin' It Right -19.48 LUFS
Contact -18.27 LUFS
Horizon -23.42 LUFS

[goat76]

Ett något modernare exempel som den ostympade versionen (DSD) av Daft Punks Random Access Memories uppvisar en toppfaktor runt 18-20 dB för de olika låtarna.

Kan du göra en LUFS-mätning på alla låtarna från det albumet?
https://youlean.co/file-loudness-meter/
Tryck på "Analyze From File" och kopiera sedan resultatet och lägg upp det här i tråden.

Matlab har tydligen implementerat beräkning av LUFS fr.o.m. den release jag använder (2016b - jag borde förstås ha kollat detta tidigare), så nu är det lätt gjort att plocka fram dessa nivåer. Oftast är skillnaden liten mellan inverterad toppfaktor och LUFS, men för enstaka låtar kan det skilja ca 3 dB.

Give Life Back To Music -19.75 LUFS
The Game Of Love -21.56 LUFS
Giorgio by Moroder -19.48 LUFS
Within -21.86 LUFS
Instant Crush -19.21 LUFS
Fragments Of Time -19.02 LUFS
Lose Yourself To Dance -18.76 LUFS
Touch -21.03 LUFS
Get Lucky-20.25 LUFS
Beyond -19.55 LUFS
Motherboard -21.88 LUFS
Doin' It Right -19.48 LUFS
Contact -18.27 LUFS
Horizon -23.42 LUFS

Vid en album-normalisering hos Tidal och ifall deras gräns låg vid -17,5 LUFS så hade den starkaste låten på albumet ("Contact") nätt och jämt klarat sig undan en sänkning, den klarar sig med 0,77 dB.
Med Tidals nuvarande normalisering på -14 LUFS skulle detta albumets starkaste låt inte ha legat mer än 4,27 dB lägre än de absolut starkaste albumen i deras musikbibliotek.

Synd dock att inte DSD-versionen är den officiella releasen, tyvärr ser CD-versionen ut så här:

01 - Give Life Back to Music.flac Integrated = -12.08 LUFS
02 - The Game of Love.flac Integrated = -12.16 LUFS
03 - Giorgio by Moroder.flac Integrated = -10.63 LUFS
04 - Within.flac Integrated = -12.30 LUFS
05 - Instant Crush.flac Integrated = -10.52 LUFS
06 - Lose Yourself to Dance.flac Integrated = -10.41 LUFS
07 - Touch.flac Integrated = -11.66 LUFS
08 - Get Lucky.flac Integrated = -10.87 LUFS
09 - Beyond.flac Integrated = -11.45 LUFS
10 - Motherboard.flac Integrated = -13.22 LUFS
11 - Fragments of Time.flac Integrated = -10.52 LUFS
12 - Doin' it Right.flac Integrated = -10.66 LUFS
13 - Contact.flac Integrated = -9.29 LUFS

[hcl]

Jag vill nog förtydliga att när jag talar om normalisering förutsätter jag att det handlar om album-normalisering, allt annat än det är bara dumt.

Håller helt med.

Eftersom en album-normalisering endast utgår ifrån den låt på albumet med högst medelnivå så är en nivå på -17,5 LUFS i realiteten en lägre satt nivå än vad siffran antyder, därav är även Tidals nivå på -14 LUFS en nivå som dödar Loudness War med råge.

Dödar knappast, men det är ett stort steg i rätt riktning. Det är trist att det verkar som att utöver de som håller på med mastring så tycks upplysningen inte sevärts välspridd i branschen.

Det är väl möjligt att något spår i eran produktion har legat nere på - 30 LUFS, men det viktigaste är vilken nivå det starkaste spåret på samma album ligger på då det är det spåret som avgör albumets nivå.

Kanske blandar du ihop produktioner, men det är inte ovanligt med musik med slagverk, som är relativt gles eller med få instrument där dynamiken är mycket hög även efter användning av kompressorer vid mix. Jag har tyvärr inte något jag kan peka på på någon streaminsite. Det har rört sig om andra produktioner.

Får jag fråga varför ni dynamik-reducerar era produktioner inom klassisk musik, det kan väl knappast finnas någon kommersiell orsak till det?

Det gör vi inte och har inte heller skrivit att vi gör. Vad får dig att undra något sådant?

[hcl]

Vid en album-normalisering hos Tidal och ifall deras gräns låg vid -17,5 LUFS så hade den starkaste låten på albumet ("Contact") nätt och jämt klarat sig undan en sänkning, den klarar sig med 0,77 dB.
Med Tidals nuvarande normalisering på -14 LUFS skulle detta albumets starkaste låt inte ha legat mer än 4,27 dB lägre än de absolut starkaste albumen i deras musikbibliotek.

Synd dock att inte DSD-versionen är den officiella releasen, tyvärr ser CD-versionen ut så här:

01 - Give Life Back to Music.flac Integrated = -12.08 LUFS
02 - The Game of Love.flac Integrated = -12.16 LUFS
03 - Giorgio by Moroder.flac Integrated = -10.63 LUFS
04 - Within.flac Integrated = -12.30 LUFS
05 - Instant Crush.flac Integrated = -10.52 LUFS
06 - Lose Yourself to Dance.flac Integrated = -10.41 LUFS
07 - Touch.flac Integrated = -11.66 LUFS
08 - Get Lucky.flac Integrated = -10.87 LUFS
09 - Beyond.flac Integrated = -11.45 LUFS
10 - Motherboard.flac Integrated = -13.22 LUFS
11 - Fragments of Time.flac Integrated = -10.52 LUFS
12 - Doin' it Right.flac Integrated = -10.66 LUFS
13 - Contact.flac Integrated = -9.29 LUFS

Varför tror du de valt att trycka upp medelnivån på den officiella streamingmetoder- och CD-versionen?

4dB lägre nivå är mer än nog för att något skall framstå som inte lika engagerande och därmed riskera att få mindre uppmärksamhet.

Det är uppenbart bättre med en mer förlåtande standard (d.v.s. som föreskriver en lägre medelnivå), att den bör tillämpas på album och inte enskilda spår samt att det även behöver erbjuda viss marginal för minst hälften av albumen. Därav anser jag att det hade varit bättre om de anammade -23 dB LUFS än -14 dB eller -17-5 dB LUFS (där -17.5 dB LUFS givetvis är att föredra).

[goat76]

Jag vill nog förtydliga att när jag talar om normalisering förutsätter jag att det handlar om album-normalisering, allt annat än det är bara dumt.

Håller helt med.

Eftersom en album-normalisering endast utgår ifrån den låt på albumet med högst medelnivå så är en nivå på -17,5 LUFS i realiteten en lägre satt nivå än vad siffran antyder, därav är även Tidals nivå på -14 LUFS en nivå som dödar Loudness War med råge.

Dödar knappast, men det är ett stort steg i rätt riktning. Det är trist att det verkar som att utöver de som håller på med mastring så tycks upplysningen inte sevärts välspridd i branschen.

Om alla musikproduktioner skulle börja anpassa sig till normaliseringsnivån på -14 LUFS (album-normalisering) så skulle det självklart döda Loudness War, vilket jag anser först börja vid den gräns där komprimering/limitering skett på det färdiga stereospåret. Vad som dynamikreducerats i själva mixen vet både du och jag hör till de konstnärliga penseldragen och vissa anpassningar för att de mer "spretiga" ljudinslagen ska passa in med övriga ljudinslag i mixen. Dessa åtgärder lämnar iallafall jag utanför pratet om Loudness War.

Den kommersiella musiken som har ambitionen att "sälja" ingår i regel inom musiktyper där den med sin fulla dynamik (icke komprimerat/limiterat stereospår) i regel sträcker sig från ungefär -11 till -18 LUFS. Med tanke på att denna musik i de flesta fall ingår i ett album där den starkaste låten med nästan garanti mer lutar åt -11 LUFS än åt det andra hållet så kommer de flesta skivor även i detta framtida "önskescenario" att behöva sänkas för att nå normaliseringsgränsen på nuvarande -14 LUFS.

Det är väl möjligt att något spår i eran produktion har legat nere på - 30 LUFS, men det viktigaste är vilken nivå det starkaste spåret på samma album ligger på då det är det spåret som avgör albumets nivå.

Kanske blandar du ihop produktioner, men det är inte ovanligt med musik med slagverk, som är relativt gles eller med få instrument där dynamiken är mycket hög även efter användning av kompressorer vid mix. Jag har tyvärr inte något jag kan peka på på någon streaminsite. Det har rört sig om andra produktioner.

Även om du skulle lyckas hitta något enstaka exempel på ett ljudspår med LUFS-nivåer ner mot -30 så kommer det spåret med största sannolikhet ändå ingå i ett album vars andra låtar har LUFS-värden på betydligt högre nivåer.

När vi pratar om önskad album-normaliseringsnivå så måste vi hela tiden tänka på att nästan alla album innehåller några spår med klart lägre LUFS-värden än de med de lägsta, och det är ju som vi båda vet dessa starkare spår som då "bestämmer" vad som ska ske med albumet vid normalisering.

Du kan ju försöka hitta åtminstone några exempel på sådana album. När du letat relativt länge så inser du att de är så ovanliga att vi knappast bör basera valet av normaliseringsnivå efter dessa enstaka verk. Och eftersom normaliseringen inte bör ha någon form av "positive gain" så kommer dessa enstaka verk inte heller ta skada på något vis och kommer bara låta svagare än genomsnittet av all icke stympad musik vars normaliseringsgränsen förhoppningsvis är bättre anpassad till. För än en gång, varför anpassa normaliseringen efter mindre än 1 % av all musik då inget ändå tar någon skada?

Får jag fråga varför ni dynamik-reducerar era produktioner inom klassisk musik, det kan väl knappast finnas någon kommersiell orsak till det?

Det gör vi inte och har inte heller skrivit att vi gör. Vad får dig att undra något sådant?

Jag missuppfattade säkert det du menade när du tidigare skrev följande:

"Just stråkkvartett hör inte heller till det mest dynamiska man kan spela in... Vi har dock andra album med originaldynamik (efter mix d.v.s. med inkl. kompression) bortåt -30 dB LUFS."

Jag misstolkade ovanstående som att just detta album inte har sin originaldynamik intakt, men att ni har andra album där ni inte reducerat dynamiken. Jag misstänker dock grundat på ordvalet "bortåt" att du fortfarande talar om enskilda spår och att det inte är det starkaste spåret som ingår i det albumet. Det är inte alls svårt att hitta enskilda spår med medelnivåer på -23 till -30 LUFS, men att hitta album vars starkaste låt ligger på dessa nivåer hör till ovanligheterna.


--------------------------------------------------------------------------


Jag forsätter hävda att en normaliseringsnivå på -17/-18 representerar merparten av alla icke-stympade album i världen och att en sådan normaliseringsnivå därmed är bättre anpassad för musik i stort. Troligtvis ligger detta medelvärde uppe vid -15/-16 LUFS om vi skulle ha mätt på precis alla goda musikproduktioner för att hitta den exakta siffran.

Den nuvarande nivån på -14 LUFS tar helt kål på Loudness War ifall alla produktioner skulle börja hålla sig under denna gräns, det mesta inom den kommersiella musiken som har varit mån om att låta högst/starkast har i sin oförstörda natur ändå inte någon större dynamik än så i de flesta fall, och någon större vinst i att "pressa" mixen från omkring -15/-17 LUFS till -14 existerar inte.

[hcl]

Jag vill nog förtydliga att när jag talar om normalisering förutsätter jag att det handlar om album-normalisering, allt annat än det är bara dumt.

Håller helt med.

Eftersom en album-normalisering endast utgår ifrån den låt på albumet med högst medelnivå så är en nivå på -17,5 LUFS i realiteten en lägre satt nivå än vad siffran antyder, därav är även Tidals nivå på -14 LUFS en nivå som dödar Loudness War med råge.

Dödar knappast, men det är ett stort steg i rätt riktning. Det är trist att det verkar som att utöver de som håller på med mastring så tycks upplysningen inte sevärts välspridd i branschen.

Om alla musikproduktioner skulle börja anpassa sig till normaliseringsnivån på -14 LUFS (album-normalisering) så skulle det självklart döda Loudness War, vilket jag anser först börja vid den gräns där komprimering/limitering skett på det färdiga stereospåret. Vad som dynamikreducerats i själva mixen vet både du och jag hör till de konstnärliga penseldragen och vissa anpassningar för att de mer "spretiga" ljudinslagen ska passa in med övriga ljudinslag i mixen. Dessa åtgärder lämnar iallafall jag utanför pratet om Loudness War.

Den kommersiella musiken som har ambitionen att "sälja" ingår i regel inom musiktyper där den med sin fulla dynamik (icke komprimerat/limiterat stereospår) i regel sträcker sig från ungefär -11 till -18 LUFS. Med tanke på att denna musik i de flesta fall ingår i ett album där den starkaste låten med nästan garanti mer lutar åt -11 LUFS än åt det andra hållet så kommer de flesta skivor även i detta framtida "önskescenario" att behöva sänkas för att nå normaliseringsgränsen på nuvarande -14 LUFS.

Det är väl möjligt att något spår i eran produktion har legat nere på - 30 LUFS, men det viktigaste är vilken nivå det starkaste spåret på samma album ligger på då det är det spåret som avgör albumets nivå.

Kanske blandar du ihop produktioner, men det är inte ovanligt med musik med slagverk, som är relativt gles eller med få instrument där dynamiken är mycket hög även efter användning av kompressorer vid mix. Jag har tyvärr inte något jag kan peka på på någon streaminsite. Det har rört sig om andra produktioner.

Även om du skulle lyckas hitta något enstaka exempel på ett ljudspår med LUFS-nivåer ner mot -30 så kommer det spåret med största sannolikhet ändå ingå i ett album vars andra låtar har LUFS-värden på betydligt högre nivåer.

När vi pratar om önskad album-normaliseringsnivå så måste vi hela tiden tänka på att nästan alla album innehåller några spår med klart lägre LUFS-värden än de med de lägsta, och det är ju som vi båda vet dessa starkare spår som då "bestämmer" vad som ska ske med albumet vid normalisering.

Du kan ju försöka hitta åtminstone några exempel på sådana album. När du letat relativt länge så inser du att de är så ovanliga att vi knappast bör basera valet av normaliseringsnivå efter dessa enstaka verk. Och eftersom normaliseringen inte bör ha någon form av "positive gain" så kommer dessa enstaka verk inte heller ta skada på något vis och kommer bara låta svagare än genomsnittet av all icke stympad musik vars normaliseringsgränsen förhoppningsvis är bättre anpassad till. För än en gång, varför anpassa normaliseringen efter mindre än 1 % av all musik då inget ändå tar någon skada?

Får jag fråga varför ni dynamik-reducerar era produktioner inom klassisk musik, det kan väl knappast finnas någon kommersiell orsak till det?

Det gör vi inte och har inte heller skrivit att vi gör. Vad får dig att undra något sådant?

Jag missuppfattade säkert det du menade när du tidigare skrev följande:

"Just stråkkvartett hör inte heller till det mest dynamiska man kan spela in... Vi har dock andra album med originaldynamik (efter mix d.v.s. med inkl. kompression) bortåt -30 dB LUFS."

Jag misstolkade ovanstående som att just detta album inte har sin originaldynamik intakt, men att ni har andra album där ni inte reducerat dynamiken. Jag misstänker dock grundat på ordvalet "bortåt" att du fortfarande talar om enskilda spår och att det inte är det starkaste spåret som ingår i det albumet. Det är inte alls svårt att hitta enskilda spår med medelnivåer på -23 till -30 LUFS, men att hitta album vars starkaste låt ligger på dessa nivåer hör till ovanligheterna.


--------------------------------------------------------------------------


Jag forsätter hävda att en normaliseringsnivå på -17/-18 representerar merparten av alla icke-stympade album i världen och att en sådan normaliseringsnivå därmed är bättre anpassad för musik i stort. Troligtvis ligger detta medelvärde uppe vid -15/-16 LUFS om vi skulle ha mätt på precis alla goda musikproduktioner för att hitta den exakta siffran.

Den nuvarande nivån på -14 LUFS tar helt kål på Loudness War ifall alla produktioner skulle börja hålla sig under denna gräns, det mesta inom den kommersiella musiken som har varit mån om att låta högst/starkast har i sin oförstörda natur ändå inte någon större dynamik än så i de flesta fall, och någon större vinst i att "pressa" mixen från omkring -15/-17 LUFS till -14 existerar inte.

Jag pratar också om normalisering av album och är med på allt du skriver utom att jag tycker det hade varit bäst att gå direkt till grundstandarden -23 dB LUFS istället för att hitta på mellansteg. Anpassning inapparaterna är i stort sett bara en mjukvaruuppdatering bort.

[goat76]

Håller helt med.


Dödar knappast, men det är ett stort steg i rätt riktning. Det är trist att det verkar som att utöver de som håller på med mastring så tycks upplysningen inte sevärts välspridd i branschen.

Om alla musikproduktioner skulle börja anpassa sig till normaliseringsnivån på -14 LUFS (album-normalisering) så skulle det självklart döda Loudness War, vilket jag anser först börja vid den gräns där komprimering/limitering skett på det färdiga stereospåret. Vad som dynamikreducerats i själva mixen vet både du och jag hör till de konstnärliga penseldragen och vissa anpassningar för att de mer "spretiga" ljudinslagen ska passa in med övriga ljudinslag i mixen. Dessa åtgärder lämnar iallafall jag utanför pratet om Loudness War.

Den kommersiella musiken som har ambitionen att "sälja" ingår i regel inom musiktyper där den med sin fulla dynamik (icke komprimerat/limiterat stereospår) i regel sträcker sig från ungefär -11 till -18 LUFS. Med tanke på att denna musik i de flesta fall ingår i ett album där den starkaste låten med nästan garanti mer lutar åt -11 LUFS än åt det andra hållet så kommer de flesta skivor även i detta framtida "önskescenario" att behöva sänkas för att nå normaliseringsgränsen på nuvarande -14 LUFS.

Kanske blandar du ihop produktioner, men det är inte ovanligt med musik med slagverk, som är relativt gles eller med få instrument där dynamiken är mycket hög även efter användning av kompressorer vid mix. Jag har tyvärr inte något jag kan peka på på någon streaminsite. Det har rört sig om andra produktioner.

Även om du skulle lyckas hitta något enstaka exempel på ett ljudspår med LUFS-nivåer ner mot -30 så kommer det spåret med största sannolikhet ändå ingå i ett album vars andra låtar har LUFS-värden på betydligt högre nivåer.

När vi pratar om önskad album-normaliseringsnivå så måste vi hela tiden tänka på att nästan alla album innehåller några spår med klart lägre LUFS-värden än de med de lägsta, och det är ju som vi båda vet dessa starkare spår som då "bestämmer" vad som ska ske med albumet vid normalisering.

Du kan ju försöka hitta åtminstone några exempel på sådana album. När du letat relativt länge så inser du att de är så ovanliga att vi knappast bör basera valet av normaliseringsnivå efter dessa enstaka verk. Och eftersom normaliseringen inte bör ha någon form av "positive gain" så kommer dessa enstaka verk inte heller ta skada på något vis och kommer bara låta svagare än genomsnittet av all icke stympad musik vars normaliseringsgränsen förhoppningsvis är bättre anpassad till. För än en gång, varför anpassa normaliseringen efter mindre än 1 % av all musik då inget ändå tar någon skada?

Det gör vi inte och har inte heller skrivit att vi gör. Vad får dig att undra något sådant?

Jag missuppfattade säkert det du menade när du tidigare skrev följande:

"Just stråkkvartett hör inte heller till det mest dynamiska man kan spela in... Vi har dock andra album med originaldynamik (efter mix d.v.s. med inkl. kompression) bortåt -30 dB LUFS."

Jag misstolkade ovanstående som att just detta album inte har sin originaldynamik intakt, men att ni har andra album där ni inte reducerat dynamiken. Jag misstänker dock grundat på ordvalet "bortåt" att du fortfarande talar om enskilda spår och att det inte är det starkaste spåret som ingår i det albumet. Det är inte alls svårt att hitta enskilda spår med medelnivåer på -23 till -30 LUFS, men att hitta album vars starkaste låt ligger på dessa nivåer hör till ovanligheterna.


--------------------------------------------------------------------------


Jag forsätter hävda att en normaliseringsnivå på -17/-18 representerar merparten av alla icke-stympade album i världen och att en sådan normaliseringsnivå därmed är bättre anpassad för musik i stort. Troligtvis ligger detta medelvärde uppe vid -15/-16 LUFS om vi skulle ha mätt på precis alla goda musikproduktioner för att hitta den exakta siffran.

Den nuvarande nivån på -14 LUFS tar helt kål på Loudness War ifall alla produktioner skulle börja hålla sig under denna gräns, det mesta inom den kommersiella musiken som har varit mån om att låta högst/starkast har i sin oförstörda natur ändå inte någon större dynamik än så i de flesta fall, och någon större vinst i att "pressa" mixen från omkring -15/-17 LUFS till -14 existerar inte.

Jag pratar också om normalisering av album och är med på allt du skriver utom att jag tycker det hade varit bäst att gå direkt till grundstandarden -23 dB LUFS istället för att hitta på mellansteg. Anpassning inapparaterna är i stort sett bara en mjukvaruuppdatering bort.

Alla former av normalisering är ett steg i rätt riktning, jag tycker som sagt att normaliseringen bör anpassas musik mot musik och då är inte -23 LUFS något representativt medelvärde när man ser vilka nivåer icke söndermastrad musik i snitt hamnar på. -23 LUFS är dock en bra balans mellan musik och prat då det sistnämnda har ett rejält sving från låga till höga ljud, det blir därmed svårt med anpassningen mellan musik och prat så därav kom de fram till att -23 LUFS var en passande nivå för den blandningen.

Att ha ett högre LUFS-värde för rena musiktjänster utan mellanprat och som istället är mer representativt för musik mot musik är inte ett mellansteg, det är en balanserad beräkning för det material som det för den kanalen handlar om.

Och som bör påpekas vid varje tillfälle, den musik som håller en icke genomsnittlig medelnivå och ligger lägre kommer ju ändå inte ta skada då den ligger orörd kvar på den lägre medelnivån, så som skaparna av verket valt och/eller där den ligger av oförstörd natur.
Att pricka rätt nivå för musik överlag ger en jämnare nivå mellan olika verk i de starkare partierna, samt bibehåller den förväntade lägre medelnivån som vissa glesare verk bör ligga på.

[I-or]

Man måste dock vara medveten om att med -17,5 LUFS kommer marknaden att anpassa sig och lägga sig just här, även om det skulle låta betydligt bättre med ett större dynamikområde för många musikgenrer. Det är helt enkelt dumt att ge loudnessracet en möjlighet att komma igång även om det blir på en mindre skadlig nivå. -23 LUFS täcker i praktiken upp dynamikområdet för nästan alla någorlunda normala produktioner och man vinner mycket på att utnyttja en heltäckande defacto-standard enligt EBU R 128 som sträcker sig hela vägen från produktionsledet till återgivningsledet i allehanda sammanhang (alltså inte bara för streamingtjänster). Detta förhindrar effektivt alla dumheter vi har sett här de senaste 30 åren eller så och hela audioområdet kommer att transformeras från det träsk det är idag.

[hcl]

Man måste dock vara medveten om att med -17,5 LUFS kommer marknaden att anpassa sig och lägga sig just här, även om det skulle låta betydligt bättre med ett större dynamikområde för många musikgenrer. Det är helt enkelt dumt att ge loudnessracet en möjlighet att komma igång även om det blir på en mindre skadlig nivå. -23 LUFS täcker i praktiken upp dynamikområdet för nästan alla någorlunda normala produktioner och man vinner mycket på att utnyttja en heltäckande defacto-standard enligt EBU R 128 som sträcker sig hela vägen från produktionsledet till återgivningsledet i allehanda sammanhang (alltså inte bara för streamingtjänster). Detta förhindrar effektivt alla dumheter vi har sett här de senaste 30 åren eller så och hela audioområdet kommer att transformeras från det träsk det är idag.

Håller helt med. En gemensam standard skulle förenkla och därmed snabba upp övergången. Jag ser ingen relevant fördel med att mellanlanda på någon högre nivå.

[goat76]

hcl, jag förstår mycket väl varför du argumenterar för den lägre nivån på -23 LUFS, det är ganska enkelt att förstå att den nivån medför en större "säkerhetsmarginal" mot komprimerad och limiterad musik.

Men frågan är om du har förstått att jag tagit tanken ett steg vidare från det och belyser problematiken som uppstår när en nivå på -23 LUFS gör att det istället "kantrar över", vilket medför att den glesare och tunnare musikens starkaste partier kommer överrösta de tätare låtarnas starkaste partier?



Om man tar ett extremt exempel:
Låt A är ett elektroniskt stycke som består av en relativt tjock massa ljud, den är dock inte förstörd vid mastring men den ligger på -12 LUFS p.g.a att den är uppbyggd av dessa ljud i mixen av konstnärliga skäl och ligger nära 0 dB i de starkaste partierna.

Låt B är också ett elektroniskt stycke som är väldigt lågmält och glest genom 90% av låten, men i det sista partiet av låten dundrar det på rejält och håller sig nära 0 dB, denna del av låten påminner starkt om kompaktheten i det starkaste partiet i låt A men denna låt har en medelnivå på -23 LUFS.

Vid en normaliseringsnivå som är satt till -23 LUFS kommer låt B bli helt opåverkad och de starkaste partierna kommer kvarstå nära nollgränsen, men låt A kommer sänkas med hela 11 dB trots att den har sin fulla dynamik intakt och de starkaste partierna i denna låt kommer då ligga på 11 dB under nollgränsen, detta trots att den delen rimligtvis borde ligga nära nollgränsen.

Om normaliseringsgränsen hade legat på en nivå mittemellan dessa två låtar så hade inte skillnaden blivit lika stor i de starkaste delarna, kanske knappt märkbar och man hade knappast behövt kasta sig på volymkontrollen för sänka när den glesare låtens starkaste parti helt plötsligt dundrar på med 11 dB starkare nivå.
Och skulle skaparna av det glesare stycket helt plötsligt få för sig att de absolut måste pressa sitt verk till -17,5 LUFS? Nä, jag skulle inte tro det, annars hade de väl gjort det för länge sen då det inte fanns någon normaliseringsgräns alls.

[I-or]

Jo, åtminstone för mig har det varit uppenbart att du resonerar på det sättet i ganska många inlägg ovan. Du har en poäng, men s.k. integrated loudness (vilket även om det inte uttryckligen framgår, är den nivå som uttrycks i LUFS för låtarna ovan) behöver i praktiken inte bli riktigt så låg som du förutsätter.

Låt B i ditt exempel kommer sannolikt att erhålla en högre nivå för integrated loudness än vad man skulle kunna tro. Om crescendot brakar på med i snitt -8 LUFS under 10 % av låtens speltid, så landar integrated loudness på ca -19 LUFS. Detta är ett teoretiskt exempel, men ändå inte orimligt, jag testade en högdynamisk låt (toppfaktor 26 dB) med liknande egenskaper som visade sig ligga på just -19 LUFS.

För övrigt delar algoritmen in signalen i överlappande block om 400 ms och sorterar bort allting under -70 LUFS. På detta sätt kommer partier med brus eller riktigt låga nivåer inte att minska integrated loudness.
Denna beräkningsmetod har implementerats eftersom man klokt nog har insett att partier av enbart brus i signalen eller partier av låga nyttosignalnivåer lätt skulle kunna leda till en opåkallad säkning av integrated loudness. Som jag skrev tidigare så är det här en mycket väl genomarbetad metod.

Hur man än gör kommer förfarandet ändå alltid att bli en kompromiss och det är inte svårt att plocka fram exempel när upplägget haltar, oavsett hur man implementerar normaliseringen. Det viktiga är dock att få en rimligt funktionell lösning och framförallt att avhålla alla inblandade från att återgå till the loudness war.

https://www.itu.int/dms_pubrec/itu-r/rec/bs/R-REC-BS.1770-4-201510-I!!PDF-E.pdf

[goat76]

Det som är synd är att branschen inte tagit till sig detta med normalisering än, jag var hoppfull för några år sen men än så länge har jag inte sett någon större tendens till mer dynamiska produktioner. Tyvärr är det nog så illa att allmänheten förväntar sig och faktiskt tycker om det sound komprimerad musik ger.

Hoppas jag har fel och att det de närmaste åren brakar lös och börjar rassla in bättre produktioner.

[hcl]

Det som är synd är att branschen inte tagit till sig detta med normalisering än, jag var hoppfull för några år sen men än så länge har jag inte sett någon större tendens till mer dynamiska produktioner. Tyvärr är det nog så illa att allmänheten förväntar sig och faktiskt tycker om det sound komprimerad musik ger.

Hoppas jag har fel och att det de närmaste åren brakar lös och börjar rassla in bättre produktioner.

Ja. Det är verkligen synd. Det kommer nog, men tar tid och förståelsen är inte jättestor och de metoder som anammats under loudnes-war eran har både musiker, producenter och lyssnare vant sig vid och inkluderat som en del av det konstnärliga uttrycket. Man tycker helt enkelt att det skall låta SÅ.

Med mer tillåtelse för högre dynamik kommer det konstnärliga uttrycket berikas och åter igen kunna innehålla dynamik som ett uttryck d.v.s. ett återtagande av något som varit till följd av loudness-war samt att de nya metoderna alltjämt kommer vara tillgängliga. Trist bara att detta drabbat årtionden av musikskapande.

[hcl]

Men frågan är om du har förstått att jag tagit tanken ett steg vidare från det och belyser problematiken som uppstår när en nivå på -23 LUFS gör att det istället "kantrar över", vilket medför att den glesare och tunnare musikens starkaste partier kommer överrösta de tätare låtarnas starkaste partier?

Nej, det beror ju på hur man räknar och precis som I-or skriver så blir det inte riktigt som du antagit. Ett försök att exploatera algoritmen kommer dels påverka det musikaliska uttrycket och knappast på något positivt sätt. Långa avsnitt med extremt låg nivå lär inte uppfattas som att det skulle öka musikstyckets attraktivitet. Förmodligen tvärt om, i synnerhet som den korta andel av stycket skulle framstå som tämligen off - om det gjordes av just denna anledning. Om det passar musiken är det en helt annan sak och knappast något som skulle dra lyssnare för den sakens skull. Ett vettig mätmetod (dit nog integrerad LUFS ändå bör räknas) tar hänsyn till detta på ett adekvat sätt.

[ottovonkopp]

Det som är synd är att branschen inte tagit till sig detta med normalisering än, jag var hoppfull för några år sen men än så länge har jag inte sett någon större tendens till mer dynamiska produktioner. Tyvärr är det nog så illa att allmänheten förväntar sig och faktiskt tycker om det sound komprimerad musik ger.

Hoppas jag har fel och att det de närmaste åren brakar lös och börjar rassla in bättre produktioner.

Ett tag såg jag en svag tendens åt rätt håll då det var lite snack om Loudness penalty.

https://www.loudnesspenalty.com/

[goat76]

Men frågan är om du har förstått att jag tagit tanken ett steg vidare från det och belyser problematiken som uppstår när en nivå på -23 LUFS gör att det istället "kantrar över", vilket medför att den glesare och tunnare musikens starkaste partier kommer överrösta de tätare låtarnas starkaste partier?

Nej, det beror ju på hur man räknar och precis som I-or skriver så blir det inte riktigt som du antagit. Ett försök att exploatera algoritmen kommer dels påverka det musikaliska uttrycket och knappast på något positivt sätt. Långa avsnitt med extremt låg nivå lär inte uppfattas som att det skulle öka musikstyckets attraktivitet. Förmodligen tvärt om, i synnerhet som den korta andel av stycket skulle framstå som tämligen off - om det gjordes av just denna anledning. Om det passar musiken är det en helt annan sak och knappast något som skulle dra lyssnare för den sakens skull. Ett vettig mätmetod (dit nog integrerad LUFS ändå bör räknas) tar hänsyn till detta på ett adekvat sätt.

Nu var ju inte mitt lilla exempel någon exakt uträkning, det behöver ju inte vara 10% av den glesare låten som behöver ha ett starkt parti, det kan lika gärna vara 5, 3 eller 2% av låten, ja det räcker med 10 sekunder för att det partiet kommer låta väldigt mycket högre än allt annat.

Jag menar inte att någon börjar forma sin musik för att nyttja det, det vore väl ytterst konstigt. Själv lyssnar jag mycket på genren Post Rock och där är låtarna ofta väldigt lågmälda uppbyggnader för att sedan totalt explodera, en sån låt kan mycket väl skrämma slag på lyssnaren om volymen är för hög i den svaga delen.

[Conan]

Här rekommendationerna från Eelco Grimm på HKU University som (om jag fattade rätt) Tidal anlitade för att få normaliseringen studerad.

https://octo.hku.nl/octo/repository/get ... LlZPGSVXFM

Recommendations to Music Streaming Services
1. Turn album normalization ON by default. With album
normalization, the loudest tracks of all albums are adjusted to the
same loudness during playback.
2. Use the industry standard ITU BS1770-4 measurement so that
mastering engineers can predict the result of their work for all
services at once.
3. In mobile devices, use a target level of -14 LUFS for the loudest
track of an album.
4. In a living room setting, lower target levels such as -18 LUFS to
-20 LUFS are preferred. The advantage is that albums of more
dynamic genres such as classical and jazz will also become loudness
normalized.
5. To avoid clipping, only attenuate tracks, never apply positive gain.
If the loudest track of an album is softer than target level, all tracks of
the album will play soft.
6. In the preferences, loudness normalization should optionally be
turned off, for people who are concerned about automatic changes to
the data, or for research purpose.
7. Although it seems attractive to add the third option of “track
normalization” in the preference to satisfy all users, this can
potentially confuse many people. It is not recommended.
8. Provide playback device manufacturers with the option to merge
loudness normalization with playback gain, since this offers the
highest possible loudness normalization and sound quality. In this
case the loudness meta data information of a track is sent downstream
all the way to the final gain stage of the system. The playback device
manufacturer then merges the normalization data with the user set
playback gain and applies just a single gain change. (Mark that if the
system is floating point throughout, both gains can also be set
independently). The advantage is that over a large range of playback
levels, both very dynamic and compressed albums will be perfectly
aligned in loudness, and there is no need to select a ‘target level’
anymore.

[I-or]

Crescendo-låten som jag refererade till ovan, Flim & The BB's - Born To Love You, är värd en genomlyssning på full spätta. Bas ned till 17 Hz, en toppfaktor på 26 dB och med ett otroligt tryck på slutet, dock med några aningen klippta toppar. Hur som helst, den finns oskruvad på Spotify och är garanterat en av de mest dynamiska inspelningar som man hittar där.

borntoloveyou.jpg (20.98 KiB) Visad 2639 gånger

[Zappa]

Crescendo-låten som jag refererade till ovan, Flim & The BB's - Born To Love You, är värd en genomlyssning på full spätta. Bas ned till 17 Hz, en toppfaktor på 26 dB och med ett otroligt tryck på slutet, dock med några aningen klippta toppar. Hur som helst, den finns oskruvad på Spotify och är garanterat en av de mest dynamiska inspelningar som man hittar där.

borntoloveyou.jpg

Ja, högdynamiskt med maffig djupbas, däremot var klippningen rejält ful!

[BellsnWhistles]

Crescendo-låten som jag refererade till ovan, Flim & The BB's - Born To Love You, är värd en genomlyssning på full spätta. Bas ned till 17 Hz, en toppfaktor på 26 dB och med ett otroligt tryck på slutet, dock med några aningen klippta toppar. Hur som helst, den finns oskruvad på Spotify och är garanterat en av de mest dynamiska inspelningar som man hittar där.

För mig har Flim & The BB's varit borttaget från Spotify rätt länge och hittar det inte nu heller?
Finns dock på Tidal.

[I-or]

Det lustiga är att klippningen hörs ganska tydligt, men den är inte jättelätt att se i tidsdata. Den lär dock gå att reparera ganska bra (och därmed höja den redan skyhöga toppfaktorn någon dB eller så), här ser vi hur det klipper en aning både på den positiva och negativa sidan:

borntoloveyou1.jpg (24.99 KiB) Visad 2617 gånger

[I-or]

För mig har Flim & The BB's varit borttaget från Spotify rätt länge och hittar det inte nu heller?
Finns dock på Tidal.

Märkligt, jag hittar alla deras album på Spotify.

[BellsnWhistles]

För mig har Flim & The BB's varit borttaget från Spotify rätt länge och hittar det inte nu heller?
Finns dock på Tidal.

Märkligt, jag hittar alla deras album på Spotify.

...och det gör jag också, nu, väldigt konstigt. Tänker inte skylla på något annat är sbs upprepade gånger (jag) just när det gäller Flim då jag letat efter dem flertalet gånger tidigare.
Case closed.

[juanth]

https://www.meterplugs.com/blog/2022/03 ... pA1ZLd96Ro

Apple switches to Lufs, enables soundcheck by default

[hcl]

Det lustiga är att klippningen hörs ganska tydligt, men den är inte jättelätt att se i tidsdata. Den lär dock gå att reparera ganska bra (och därmed höja den redan skyhöga toppfaktorn någon dB eller så), här ser vi hur det klipper en aning både på den positiva och negativa sidan:

borntoloveyou1.jpg

Det kan mycket väl vara något tidigare i kedjan som drivs för hårt vid dessa höga nivåer?

[music4ever]

Crescendo-låten som jag refererade till ovan, Flim & The BB's - Born To Love You, är värd en genomlyssning på full spätta. Bas ned till 17 Hz, en toppfaktor på 26 dB och med ett otroligt tryck på slutet, dock med några aningen klippta toppar. Hur som helst, den finns oskruvad på Spotify och är garanterat en av de mest dynamiska inspelningar som man hittar där.

Bilagan borntoloveyou.jpg finns inte längre

Den skivan har jag inte. Har en tidig CD-press av Tricycle som jag vill minnas går att spisa på rejält.

tricycle.jpg (15.25 KiB) Visad 2161 gånger

[I-or]

Det är trummorna som klipper på Born To Love You och det är nog mest avsaknad av maskering som gör att detta hörs så tydligt. I en mer kompakt mix hör man klippningen mer som en konstant hårdhet/spetsighet, medan trummorna låter spräckta här. Man blir ofta förvånad över hur det hela låter när man tittar på tidssignaler, vilka är oerhört svåra att tolka med ögonen. Stora konstigheter hörs ibland inte alls och små dito kan framträda enormt tydligt.

För övrigt är samtliga inspelningar med Flim & the BB's på audiofilbolaget DMP ovanligt högdynamiska och välljudande. Det första albumet på DMP, Tricycle, en helt digital inspelning från 1982, är en gammal audiofildemofavorit även om det via en väl tillbakalutad klangbalans nog är det minst välljudande av gruppens inspelningar för bolaget. Flim & the BB's gjorde ganska udda musik som huvudsakligen utgörs av någon form av modern jazz med vissa symfoniska inslag ibland, speciellt på nedanstående två album.

Albumet Big Notes med låten Born To Love You:

Big Notes.jpg (53.74 KiB) Visad 2148 gånger

Albumet Neon uppvisar dock den högsta ljudkvaliteten och är i mitt tycke också bäst musikaliskt:

Neon.jpg (42.86 KiB) Visad 2148 gånger