Hur f-n lyssnar du egentligen?

[Strmbrg]

Jag tror att vissa av oss lyssnar på ganska olika sätt på musiken.
Några här skriver om någon detalj de inte hört tidigare eller om hur någon del av tonområdet i ett musikstycke låter med den eller den högtalaren.

För egen del så är det egentligen bara helheten som jag tar till mig.
Visst, helheten består självklart av enskilda detaljer. På samma sätt som att mat består av enskilda råvaror i olika proportioner med tillsatta smaksättningar i olika mängd et cetera. En del äter med fokus på att urskilja enskildheterna. "Mmm, jag känner att du har en knivs-udd av xxx i såsen!.. Men förra gången du bjöd på detta var det nog inte bintje utan magnum bonum i omeletten..."
Själv analyserar jag nog aldrig sådant utan fokuserar på helheten. Glupar, kanske några analytiker skulle vilja kalla det. Det går utmärkt, i så fall.

När det kommer till musik-spisningen, så handlar det för min del nästan uteslutande om att menyn består av "klassisk musik" (Njä, inte så mycket Mozart och Bach, snarare lite mindre klassisk, klassisk musik. Gärna av kompositörer som jag precis upptäckt av en slump.)
Det är jätteofta som jag råkat scrolla fram någon kompositör, som jag börjar lyssna på, men som jag inte ens minns namnet på, när musiken väl sätter igång... Gillar jag det, så är det därför bra att markera stycket i Tidal-appen så att jag kan alls hitta det igen senare.

Att ett notställ faller några minuter in i andra satsen, eller att man kan höra ett dovt frustande från dirigenten precis innan ett forte hör jag nog förvisso, men viftar liksom bort det för att det inte skall distrahera mig från helheten. Det är inte så intressant. Framförallt inte intressant huruvida det hörs lika tydligt med en högtalare som med en annan.
Däremot är det jätteintressant och angeläget för mig om helheten känns realistisk eller inte. Utan noggrant återgivna detaljer blir det nog inte någon god realism. Samtidigt faller realismen bort om jag - för mycket - försöker analysera de detaljer som skapar den.

Jag är inte så intresserad av hur anläggningen presterar eller mäter. Lika lite som jag är intresserad av vridmomentkurvan hos en bilmotor eller brytningsindexet i de glas som optikern har valt för mina glasögon. Däremot är jag väldigt intresserad av resultatet av den teknik och de val som optikern och andra konstruktörer använt sig av. Med ett lågt brytningsindex på glasen blir glasen tjocka. Blir de tjocka så blir de tunga. Blir de tunga så glider glasögonen ner.
Men det får optikern lösa.

Så, lyssnar du på detaljer eller på helheten?
Är du en såndär som svarar "Både och!"? Ja men svara det då. Fast utveckla gärna.

Nä, nu blir det hotellfrukost i Karlskrona! Glup-glup.

[Nattlorden]

Snarare antingen/eller än både och.

[Perfector]

Jag lyssnar på musiken, inte på högtalarna och så har jag alltid gjort.
Men visst kan jag fångas av detaljer när man sitter och njuter.
Däremot har jag aldrig under de 25 år jag byggde högtalare rättat mig efter mätningar annat än när något låtit katastrofalt illa.
Musik är för mig en resa, jag far iväg och kommer tillbaks till soffan när det slutar.
Viss musik tar mig dock ingenstans utan jag bara sitter och undrar, "varför lyssnar jag på det här"

[Bill50x]

Huvudsakligen helheten. Det handlar om hur detaljerna hänger ihop, inte bara hur de låter. Hur skön en triangel än låter så spelar det mindre roll om den inte passar in i helheten - som den gör live.

Hur man lyssnar verkar dock kunna avgöra hur man uppfattar musiken, kolla till exempel denna SVT-artikel:
https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/sa-reagerar-hjarnan-pa-a-capella
Klart intressant.

/ B

[matssvensson]

Vid lyssning för att njuta blir det fokus på helheten för mig. För konstruktions/utvärderingslyssning kan det skifta och är behovsstyrt.

mvh, mats

[Tell]

Det är detaljerna som gör helheten Jag är en person som rent allmänt gillar detaljer så det är ofta dom jag lyssnar på. Var dock lite annorlunda förr innan jag började göra egen musik, då lyssnade jag lite mer rent "allmänt" på musiken, alltså helheten. Men inte längre då alltså, utan jag lyssnar gärna lite extra på dom ljuden i min elektroniska musik jag gillar mer, typ basgången lyssnar jag gärna på om det är en riktigt snygg en, är ju typ det bästa som finns imo. Eller om dom fått till en riktigt snärtig snare/klapp, eller om synnleaden är en go en, eller kanske nån pad i bakgrunden som har en fin textur. Beror dock såklart mode, om jag bara är hemma med bakgrundsmusik så blir det inte mycket detaljlyssning, men om jag istället är stekt ute på promenad så blir det så detaljerat det kan bli. Mycket trevligt alltså
Ibland kan jag lyssna på högtalarna också iofs, men då är det mer att "uj, va cleant o fint dom här små piParna kan spela den här musiken!" o sen lyssnar jag vidare som vanligt

[sammel]

Jag gillar akustisk musik främst gitarr.
Det jag lyssnar efter är varmt gitarrljud med'krispighet i anslaget
och med god känsla av ljudet från konsertsalen.
Lyssnar nog både på helhet och detaljer.
Har svårt att uppskatta ett album om jag inte tycker om
inspelningskaraktären, även om musikerna gör ett bra jobb.
Till inspelningskaraktären räknar jag med allt som är gjort
även efter inspelningen. Är inte så guld-örad att jag anser mig
kunna skilja ur vad som är vad alltid

[goat76]

Jag har gått igenom tre huvudsakliga steg i min lyssning och det har mycket att göra med ökad kunskap av instrument och inspelningsteknik.

Det första steget var när jag först började intressera mig för musik, då tog man bara in musiken i sin helhet och hade inga fördjupade kunskaper alls om hur något instrument ens fungerade.

Det andra steget i förmågan att kunna fördjupa mig i musiken var när jag lärde mig spela gitarr och därmed fick ökad förståelse även för andra instrument (utan att för den delen kunna spela dem), detta gjorde det möjligt att med betydligt större kunskap ha förmågan att göra en mer djupdykande analys av musikens uppbyggnad.

Det tredje steget har tillkommit då jag insåg att det finns stora möjligheter att skapa egen musik i hemmet tack vare tillgången av proffesionell inspelningsutrustning till överkomliga priser.
I och med att jag gjort mig insatt i inspelningsteknik har min analytiska förmåga av inspelad musik tagit väldigt många steg framåt. Jag kan oftast höra när artificiell reverb har använts instället för äkta rumsupptagning, jag kan höra när en kompression har använts på enskilda spår även om det är av det mindre uppenbara slaget tack vare att jag faktiskt har en riktig kompressor i min ägo och vet hur dessa beter sig och fungerar i olika inställningar. Ofta kan jag inom min huvudsakliga musik-genre räkna ut med hyfsad precission hur många mikrofoner som använts, vilka typer av mikrofoner och hur dessa sedan panorerats i mixen för att skapa stereo-effekter eller känsla av rum.

Jag kan precis när jag vill backa ur mitt detalj-analytiska lyssnande och bara njuta av helheten av musiken, inga problem alls, men eftersom jag är intresserad av att både spela musik själv och har ett intresse av inspelningsteknik så har jag utvecklat förmågan att höra hur de har gått tillväga vid inspelning och mixning.



P.S. Bara så att ingen får för sig att jag påstår mig mig vara någon slags inspelnings-guru. Mina egna mixningar av min egen musik är fortfarande rätt halvkassa så jag vill inte påstå att jag är speciellt bra på det, det här med att få till en bra helhet är extremt komplicerat och jag hackar forfarande någonstans på toppen av isberget, och jag har börjat inse att det där med equalizer som jag tidigare helt motsatt mig nog är ett måste för att att de olika instrumentens ljud inte ska överlappa varandra i vissa hörselkänsliga frekvensområden.

[Tangband]

Jag tror att vissa av oss lyssnar på ganska olika sätt på musiken.
Några här skriver om någon detalj de inte hört tidigare eller om hur någon del av tonområdet i ett musikstycke låter med den eller den högtalaren.

För egen del så är det egentligen bara helheten som jag tar till mig.
Visst, helheten består självklart av enskilda detaljer. På samma sätt som att mat består av enskilda råvaror i olika proportioner med tillsatta smaksättningar i olika mängd et cetera. En del äter med fokus på att urskilja enskildheterna. "Mmm, jag känner att du har en knivs-udd av xxx i såsen!.. Men förra gången du bjöd på detta var det nog inte bintje utan magnum bonum i omeletten..."
Själv analyserar jag nog aldrig sådant utan fokuserar på helheten. Glupar, kanske några analytiker skulle vilja kalla det. Det går utmärkt, i så fall.

När det kommer till musik-spisningen, så handlar det för min del nästan uteslutande om att menyn består av "klassisk musik" (Njä, inte så mycket Mozart och Bach, snarare lite mindre klassisk, klassisk musik. Gärna av kompositörer som jag precis upptäckt av en slump.)
Det är jätteofta som jag råkat scrolla fram någon kompositör, som jag börjar lyssna på, men som jag inte ens minns namnet på, när musiken väl sätter igång... Gillar jag det, så är det därför bra att markera stycket i Tidal-appen så att jag kan alls hitta det igen senare.

Att ett notställ faller några minuter in i andra satsen, eller att man kan höra ett dovt frustande från dirigenten precis innan ett forte hör jag nog förvisso, men viftar liksom bort det för att det inte skall distrahera mig från helheten. Det är inte så intressant. Framförallt inte intressant huruvida det hörs lika tydligt med en högtalare som med en annan.
Däremot är det jätteintressant och angeläget för mig om helheten känns realistisk eller inte. Utan noggrant återgivna detaljer blir det nog inte någon god realism. Samtidigt faller realismen bort om jag - för mycket - försöker analysera de detaljer som skapar den.

Jag är inte så intresserad av hur anläggningen presterar eller mäter. Lika lite som jag är intresserad av vridmomentkurvan hos en bilmotor eller brytningsindexet i de glas som optikern har valt för mina glasögon. Däremot är jag väldigt intresserad av resultatet av den teknik och de val som optikern och andra konstruktörer använt sig av. Med ett lågt brytningsindex på glasen blir glasen tjocka. Blir de tjocka så blir de tunga. Blir de tunga så glider glasögonen ner.
Men det får optikern lösa.

Så, lyssnar du på detaljer eller på helheten?
Är du en såndär som svarar "Både och!"? Ja men svara det då. Fast utveckla gärna.

Nä, nu blir det hotellfrukost i Karlskrona! Glup-glup.

Ljudet ska släppa helt från högtalarna, det ska låta som det gör live. Pitchen på tex en kontrabas ska uppfattas som helt ”rätt” och naturligt. Inget bummel eller otydlighet. Jag skulle inte heller stå ut om jag inte visste att högtalarnas frekvensgång är hyfsat rak i olika vinklar. Rakt inom +-1,5 dB ska det vara mellan 400 -20000Hz.

[goat76]

Ljudet ska släppa helt från högtalarna, det ska låta som det gör live. Pitchen på tex en kontrabas ska uppfattas som helt ”rätt” och naturligt. Inget bummel eller otydlighet. Jag skulle inte heller stå ut om jag inte visste att högtalarnas frekvensgång är hyfsat rak i olika vinklar. Rakt inom +-1,5 dB ska det vara mellan 400 -20000Hz.

Så själva vetskapen av att frekvensgången är hyfsat rak är det viktiga för dig för att stå ut, inte nödvändigtvis om du hör avvikelser eller ej, är det så man ska tolka det du skriver?

Att en kontrabas är bumlig kan lika gärna ligga i inspelningen beroende på mikrofonens avstånd till kontrabasen och hur mycket proximity-effekt som den valda mikrofonen har, kanske har inte ett högpassfilter använts för att få bort icke önskvärd "rumble" som mikrofonen tagit upp p.g.a vibrationer i stativet och som ligger under instrumentets egna frekvensomfång?
Man måste nog ha en bra kännedom om inspelningen innan man med säkerhet kan säga att bummlet och otydligheten inte ska vara där, på just den inspelningen.

[Tangband]

Ljudet ska släppa helt från högtalarna, det ska låta som det gör live. Pitchen på tex en kontrabas ska uppfattas som helt ”rätt” och naturligt. Inget bummel eller otydlighet. Jag skulle inte heller stå ut om jag inte visste att högtalarnas frekvensgång är hyfsat rak i olika vinklar. Rakt inom +-1,5 dB ska det vara mellan 400 -20000Hz.

Så själva vetskapen av att frekvensgången är hyfsat rak är det viktiga för dig för att stå ut, inte nödvändigtvis om du hör avvikelser eller ej, är det så man ska tolka det du skriver?

Att en kontrabas är bumlig kan lika gärna ligga i inspelningen beroende på mikrofonens avstånd till kontrabasen och hur mycket proximity-effekt som den valda mikrofonen har, kanske har inte ett högpassfilter använts för att få bort icke önskvärd "rumble" som mikrofonen tagit upp p.g.a vibrationer i stativet och som ligger under instrumentets egna frekvensomfång?
Man måste nog ha en bra kännedom om inspelningen innan man med säkerhet kan säga att bummlet och otydligheten inte ska vara där, på just den inspelningen.

Nej visst. Men du vet liksom jag att uppfattad pitch, percieved pitch, kan diffa rätt mycket med olika anläggningar

Dessutom så har jag (tyvärr) lärt mig att höra avvikelser i frekvensgång och har man en gång lärt sig hur sådana fel låter så blir det svårt, för mig, att stå ut med felen. En flöjt och en fiol ska låta klangligt precis som i verkligheten.

[goat76]

Ljudet ska släppa helt från högtalarna, det ska låta som det gör live. Pitchen på tex en kontrabas ska uppfattas som helt ”rätt” och naturligt. Inget bummel eller otydlighet. Jag skulle inte heller stå ut om jag inte visste att högtalarnas frekvensgång är hyfsat rak i olika vinklar. Rakt inom +-1,5 dB ska det vara mellan 400 -20000Hz.

Så själva vetskapen av att frekvensgången är hyfsat rak är det viktiga för dig för att stå ut, inte nödvändigtvis om du hör avvikelser eller ej, är det så man ska tolka det du skriver?

Att en kontrabas är bumlig kan lika gärna ligga i inspelningen beroende på mikrofonens avstånd till kontrabasen och hur mycket proximity-effekt som den valda mikrofonen har, kanske har inte ett högpassfilter använts för att få bort icke önskvärd "rumble" som mikrofonen tagit upp p.g.a vibrationer i stativet och som ligger under instrumentets egna frekvensomfång?
Man måste nog ha en bra kännedom om inspelningen innan man med säkerhet kan säga att bummlet och otydligheten inte ska vara där, på just den inspelningen.

Nej visst. Men du vet liksom jag att uppfattad pitch, percieved pitch, kan diffa rätt mycket med olika anläggningar

Jo, det var därför jag inte sa/anmärkte något om pitch.

En flöjt och en fiol ska låta klangligt precis som i verkligheten.

...Om inspelningen har lyckats fånga fiolens eller flöjtens naturliga verkliga klang, vilket även det är svårt att veta om man inte har god kännedom om den specifika inspelningen.

Jag säger inte emot dig, jag strävar också efter det målet med min anläggning, men om just min eller din anläggning behöver en viss liten gnutta färgning eller en avikelse i frekvensgång för att låta så naturligt som möjligt är svårt att med all säkerhet veta. Det egna rummets klang och färgning påverkar i allra högsta grad även den det slutgiltiga resultatet och hur helheten uppfattas vad gäller naturlig klang.

[Strmbrg]

Själv vill jag nog inte veta hur ljudet ser ut i avbildad form eller i diskreta siffror.
Jag skulle nog bara bli lite smånojig över att få ta del av den informationen.
Lite intressant skulle det såklart vara, men jag avstår nog ändå.
Förvisso tillspetsat men jag bryr mig nog inte om hur anläggningen presterar - mer än på ett enda sätt:
Nämligen att den hjälper mig att få en god illusion av verklighet.
Det betyder INTE att den kan få bete sig lite hursomhelst.
Men jag ser inte anläggningsprestandan som ett självändamål. Det skulle jag kanske göra om jag konstruerade apparater.
Anläggningen OCH min inbyggda ”förlåtnings- och ifyllnadskrets” tillsammans, ska dock ge mig den där illusionen.

[Tangband]

Så själva vetskapen av att frekvensgången är hyfsat rak är det viktiga för dig för att stå ut, inte nödvändigtvis om du hör avvikelser eller ej, är det så man ska tolka det du skriver?

Att en kontrabas är bumlig kan lika gärna ligga i inspelningen beroende på mikrofonens avstånd till kontrabasen och hur mycket proximity-effekt som den valda mikrofonen har, kanske har inte ett högpassfilter använts för att få bort icke önskvärd "rumble" som mikrofonen tagit upp p.g.a vibrationer i stativet och som ligger under instrumentets egna frekvensomfång?
Man måste nog ha en bra kännedom om inspelningen innan man med säkerhet kan säga att bummlet och otydligheten inte ska vara där, på just den inspelningen.

Nej visst. Men du vet liksom jag att uppfattad pitch, percieved pitch, kan diffa rätt mycket med olika anläggningar

Jo, det var därför jag inte sa/anmärkte något om pitch.

Min lilla kina-förstärkare med förstärkaren tpa3116d2 spelar pitchen tydligare och mer naturligt än mitt Crown xli1500 klass A/B för 10 ggr mer pengar, då de driver baselementet i HYBRIDDIST. Detta med identiska inställningar i delningsfiltret och med högtalarna på exakt samma plats. Det blir lättare att ta till sig musiken då förstärkaren artikulerar den inspelade basen på ett tydligare sätt.

[Tangband]

Själv vill jag nog inte veta hur ljudet ser ut i avbildad form eller i diskreta siffror.
Jag skulle nog bara bli lite smånojig över att få ta del av den informationen.
Lite intressant skulle det såklart vara, men jag avstår nog ändå.
Förvisso tillspetsat men jag bryr mig nog inte om hur anläggningen presterar - mer än på ett enda sätt:
Nämligen att den hjälper mig att få en god illusion av verklighet.
Det betyder INTE att den kan få bete sig lite hursomhelst.
Men jag ser inte anläggningsprestandan som ett självändamål. Det skulle jag kanske göra om jag konstruerade apparater.
Anläggningen OCH min inbyggda ”förlåtnings- och ifyllnadskrets” tillsammans, ska dock ge mig den där illusionen.

Brukar du jämföra med din egna anläggning hur musiken låter då du tex lyssnar live på en orkester ?
För mig är det en bra jämförelse- jag strävar efter ett liknande ljud hemma som det låter i konsertsalen.

[Strmbrg]

Brukar du jämföra med din egna anläggning hur musiken låter då du tex lyssnar live på en orkester ?
För mig är det en bra jämförelse- jag strävar efter ett liknande ljud hemma som det låter i konsertsalen.

Ja, typ så. Nu var det ett bra tag sedan jag var på konsert. Massor av år sedan sist. Det sägs emellanåt att vi har ett dåligt hörselminne. Det kanske stämmer. Men samtidigt inte. Jag minns ju hur en bekants röst låter när jag tänker på den eller hör den i telefon utan att jag på annat sätt vet vem som talar.
Därför tror jag att öven ganska gamla konsertbesök kan hjälpa mig med en rimlig referens.

[goat76]

Min lilla kina-förstärkare med förstärkaren tpa3116d2 spelar pitchen tydligare och mer naturligt än mitt Crown xli1500 klass A/B för 10 ggr mer pengar, då de driver baselementet i HYBRIDDIST. Detta med identiska inställningar i delningsfiltret och med högtalarna på exakt samma plats. Det blir lättare att ta till sig musiken då förstärkaren artikulerar den inspelade basen på ett tydligare sätt.

Jag väger aldrig in priset på en produkts användar-värde (för mig) så som du gör, det jag inte har råd med eller tycker är värt det satta priset köper jag helt enkelt inte. Jag stirrar mig inte heller blind på vad den aktuella produktens samlade komponenter har för värde, utan är fullt medveten om att det i priset kan ingå flera års utvecklingskostnader och research, och i andra fall kan ett populärt varumärke trissat upp priset.

Många elektronik-företag runt om i världen har gjort det stora misstaget att flytta sin tillverkning till Kina vilket nu möjliggör att alla dessa produkter kan kopieras och säljas mycket billigare, just p.g.a att de inte behöver räkna in någon utvecklingskostnad i det slutgiltiga priset till konsument.
I valet om man som person väljer originalet eller klonen från Kina är lite av en moralisk fråga, om jag personligen skulle ställas inför valet att köpa en förstärkare från Morello för 60.000 kr eller en helt identisk kinesisk klon av hans skapelse för 8.000 kr så hade jag köpt det dyrare originalet.

Jag vill noga påpeka att jag inte dömer dig för de produkter du köper, det är upp till var och en och företagen som flyttat sin tillverkning till Kina och därmed i princip gett bort sina kunskaper får i viss mån skylla sig själva.
(Och kanske är din förstärkare från Kina en produkt framtaget av företaget som säljer den, jag vet inte.)

Förlåt för OT.

[goat76]

Brukar du jämföra med din egna anläggning hur musiken låter då du tex lyssnar live på en orkester ?
För mig är det en bra jämförelse- jag strävar efter ett liknande ljud hemma som det låter i konsertsalen.

Ja, typ så. Nu var det ett bra tag sedan jag var på konsert. Massor av år sedan sist. Det sägs emellanåt att vi har ett dåligt hörselminne. Det kanske stämmer. Men samtidigt inte. Jag minns ju hur en bekants röst låter när jag tänker på den eller hör den i telefon utan att jag på annat sätt vet vem som talar.
Därför tror jag att öven ganska gamla konsertbesök kan hjälpa mig med en rimlig referens.

Jag är hyfsat övertygad om att alla ljud vi hör i vardagen oavsett vad dessa ljud egentligen består utav är till hjälp när vi ska avgöra om våran anläggning avger en naturlig klang eller inte, det finns liksom en naturlig referens till hur vi vet att det ska låta och de allra flesta av oss hör även när det låter naturlig och har en verklighetstrogen klang.

Det egna rummets klang och karaktär är en helt avgörande faktor i hur naturligt och verklighetstroget anläggningen låter, därför är jakten på de mest neutrala komponenterna genom hela uppspelningskedjan inte nödvändigtvis det som ger det bästa och mest naturligt klangliga resultatet rent lyssningsmässigt i just det rummet.
Är det någon av er som någonsin hört två identiska anläggningar låta precis likadant i två olika hem, även om komponenterna är av neutral karaktär och båda rummen har liknande akustikbehandling?

[Tangband]

Brukar du jämföra med din egna anläggning hur musiken låter då du tex lyssnar live på en orkester ?
För mig är det en bra jämförelse- jag strävar efter ett liknande ljud hemma som det låter i konsertsalen.

Ja, typ så. Nu var det ett bra tag sedan jag var på konsert. Massor av år sedan sist. Det sägs emellanåt att vi har ett dåligt hörselminne. Det kanske stämmer. Men samtidigt inte. Jag minns ju hur en bekants röst låter när jag tänker på den eller hör den i telefon utan att jag på annat sätt vet vem som talar.
Därför tror jag att öven ganska gamla konsertbesök kan hjälpa mig med en rimlig referens.

Jag är hyfsat övertygad om att alla ljud vi hör i vardagen oavsett vad dessa ljud egentligen består utav är till hjälp när vi ska avgöra om våran anläggning avger en naturlig klang eller inte, det finns liksom en naturlig referens till hur vi vet att det ska låta och de allra flesta av oss hör även när det låter naturlig och har en verklighetstrogen klang.

Det egna rummets klang och karaktär är en helt avgörande faktor i hur naturligt och verklighetstroget anläggningen låter, därför är jakten på de mest neutrala komponenterna genom hela uppspelningskedjan inte nödvändigtvis det som ger det bästa och mest naturligt klangliga resultatet rent lyssningsmässigt i just det rummet.
Är det någon av er som någonsin hört två identiska anläggningar låta precis likadant i två olika hem, även om komponenterna är av neutral karaktär och båda rummen har liknande akustikbehandling?

Nej, det har du rätt i. Rummet och högtalarnas placering spelar stor roll. Även storleken på rummet, och materialet i väggarna, samt var lyssningsplatsen är. Tex så passar dina majik 140 högst troligt bra i ett lite större rum, medan majik 109 ( den mindre stativaren ) troligen presterar bättre i ett något mindre rum.

Sedan spelar direktiviteten dvs hur högtalaren sprider ljudet i rummet viss roll. Har man ett odämpat rum med nära sidoväggar kan en viss spridning vara ett föredra. En mindre spridning kan då vara fördelaktigt. Det kan man åstadkomma tex med horn och/eller waveguides för de övre registren. I andra fall kan en stor spridning i hela registret vara att föredra. Det kan man åstadkomma med många element som spelar sina egna register- med fysiskt optimerade storlekar på elementen för de frekvenser som ska spelas- en flervägare. K arrayen är väl ett sånt exempel

[Ronnie]

I mina tonår lyssnade jag en del på avlägsna vovvar i pink floydlåtar och vad som annars kan tänkas ha kallats detaljer.
Det kanske berodde på att man lyssnade i ekokammare och det var glädjande om något ljud plötsligt nådde fram till öronen någorlunda oförvanskat.
Nu skulle jag bli förvånad om jag skulle upptäcka nåt nytt ljud i en inspelning.
Kan nog sägas fokusera mest på helheten och på plågsamma återgivningsfel.

[thiel]

Både musikvalet och sättet jag lyssnar på beror mycket på vilket humör jag är på

[darkg]

Jag lyssnar ibland på detaljer i återgivningen på samma sätt som jag ibland tänker på att det ligger ett gruskorn i skon. Jag fokuserar inte detaljer i inspelningen (fallande notställ). Fel som hör ihop med högtalarna och rummet som jag märker är typiskt markanta fel i basen och i diskanten. Mer delikata brister går mig mestadels förbi eller är för diffusa (för mig) för att betrakta analytiskt.

[Strmbrg]

Är det ingen som brukar lägga märke till ”grötighet”?
När den förekommer, så brukar den ofta hålla på och störa i ”mellanregistret”.
Knas i basen och diskanten brukar vara ett ganska litet problem för min del. Men det kanske kan bero på min musiksmak.
Sådana fel som jag måste leta efter betraktar jag som ganska harmlösa.
Fel som jag distraheras av är däremot värda att åtgärda.
Ett fel i sig - kan såklart ligga hos mig själv, som lyssnare:
Jag tänker då på just beteendet att leta fel. Det brukar ju inte gynna musiktillgodogörelsen.

[hifikg]

Viss musik kräver sin lyssnare. Lirar David Weiss nu o det är inget man gör medan man skriver inlägg i ett forum, sorterar skivor och/eller funderar på nästa drag. Då låter det ganska vedervärdigt, men sätter jag mig ner och lyssnar, verkligen lyssnar, så faller "eländet" på plats och det blir riktigt njutbart. Har spelat god musik för personer som jag trott varit goda lyssnare, men när de velat byta stycke långt innan det var färdigspelat insåg jag att de nog inte är det. Eller så var det fel dag i månaden.

Olika musik kräver olika stor insats av lyssnaren.

[jansch]

.......
För egen del så är det egentligen bara helheten som jag tar till mig.
Visst, helheten består självklart av enskilda detaljer. På samma sätt som att mat består av enskilda råvaror i olika proportioner med tillsatta smaksättningar i olika mängd et cetera. En del äter med fokus på att urskilja enskildheterna. "Mmm, jag känner att du har en knivs-udd av xxx i såsen!.. Men förra gången du bjöd på detta var det nog inte bintje utan magnum bonum i omeletten..."
Själv analyserar jag nog aldrig sådant utan fokuserar på helheten. Glupar, kanske några analytiker skulle vilja kalla det. Det går utmärkt, i så fall.
ag är inte så intresserad av hur anläggningen presterar eller mäter. Lika lite som jag är intresserad av vridmomentkurvan hos en bilmotor eller brytningsindexet i de glas som optikern har valt för mina glasögon. Däremot ä

Jag TROR att jag gör som du....
Men hörseln är lite lurig......
Våra sinnen är utvecklade under många tusen år men att lyssna på 'fejkad musik", alltså t.ex. en mono/stereoinspelning är något vi har hållit på med i ca 100 år där de senaste 50 åren har skapat det vi kallar för HiFi, DIN standarden (DIN 45500) kom i slutet av 60-talet och därmed också klappjakten efter den "perfekta ljudåtergivningen" . Evolutionen och dess påverkan/anpassning kan vi därmed då INTE bortse ifrån.

Våra sinnen är alltså inte konstruerade för att lyssna på HiFi utan för att optimera rasens möjlighet till fortlevnad (i konkurrens med andra raser).
Man kan därför fundera över hur problematiskt det är att lyssna på helheten när hörselsinnet är fokuserat på att uppfatta sådant som exempelvis stör "lugnet".

Hur vi än försöker kommer vi att höra det som vi inte förväntar oss och "sticker ut" även om det vi förväntar oss dominerar...

[Strmbrg]

...
Man kan därför fundera över hur problematiskt det är att lyssna på helheten när hörselsinnet är fokuserat på att uppfatta sådant som exempelvis stör "lugnet".

Hur vi än försöker kommer vi att höra det som vi inte förväntar oss och "sticker ut" även om det vi förväntar oss dominerar...

Intressant tanke.

[AlbertHall]

Min lilla kina-förstärkare med förstärkaren tpa3116d2 spelar pitchen tydligare och mer naturligt än mitt Crown xli1500 klass A/B för 10 ggr mer pengar, då de driver baselementet i HYBRIDDIST. Detta med identiska inställningar i delningsfiltret och med högtalarna på exakt samma plats. Det blir lättare att ta till sig musiken då förstärkaren artikulerar den inspelade basen på ett tydligare sätt.

Jag väger aldrig in priset på en produkts användar-värde (för mig) så som du gör, det jag inte har råd med eller tycker är värt det satta priset köper jag helt enkelt inte. Jag stirrar mig inte heller blind på vad den aktuella produktens samlade komponenter har för värde, utan är fullt medveten om att det i priset kan ingå flera års utvecklingskostnader och research, och i andra fall kan ett populärt varumärke trissat upp priset.

Många elektronik-företag runt om i världen har gjort det stora misstaget att flytta sin tillverkning till Kina vilket nu möjliggör att alla dessa produkter kan kopieras och säljas mycket billigare, just p.g.a att de inte behöver räkna in någon utvecklingskostnad i det slutgiltiga priset till konsument.
I valet om man som person väljer originalet eller klonen från Kina är lite av en moralisk fråga, om jag personligen skulle ställas inför valet att köpa en förstärkare från Morello för 60.000 kr eller en helt identisk kinesisk klon av hans skapelse för 8.000 kr så hade jag köpt det dyrare originalet.

Jag vill noga påpeka att jag inte dömer dig för de produkter du köper, det är upp till var och en och företagen som flyttat sin tillverkning till Kina och därmed i princip gett bort sina kunskaper får i viss mån skylla sig själva.
(Och kanske är din förstärkare från Kina en produkt framtaget av företaget som säljer den, jag vet inte.)

Förlåt för OT.

Att många producerar i Kina gör väl inte att deras produkter blir lättare att kopiera. Hur tänker du där?
Är jag kines och vill kopiera en västerländsk produkt är det ju bara att inhandla en sådan för att sedan kopiera.

[AlbertHall]

Min lilla kina-förstärkare med förstärkaren tpa3116d2 spelar pitchen tydligare och mer naturligt än mitt Crown xli1500 klass A/B för 10 ggr mer pengar, då de driver baselementet i HYBRIDDIST. Detta med identiska inställningar i delningsfiltret och med högtalarna på exakt samma plats. Det blir lättare att ta till sig musiken då förstärkaren artikulerar den inspelade basen på ett tydligare sätt.

Jag väger aldrig in priset på en produkts användar-värde (för mig) så som du gör, det jag inte har råd med eller tycker är värt det satta priset köper jag helt enkelt inte. Jag stirrar mig inte heller blind på vad den aktuella produktens samlade komponenter har för värde, utan är fullt medveten om att det i priset kan ingå flera års utvecklingskostnader och research, och i andra fall kan ett populärt varumärke trissat upp priset.

Många elektronik-företag runt om i världen har gjort det stora misstaget att flytta sin tillverkning till Kina vilket nu möjliggör att alla dessa produkter kan kopieras och säljas mycket billigare, just p.g.a att de inte behöver räkna in någon utvecklingskostnad i det slutgiltiga priset till konsument.
I valet om man som person väljer originalet eller klonen från Kina är lite av en moralisk fråga, om jag personligen skulle ställas inför valet att köpa en förstärkare från Morello för 60.000 kr eller en helt identisk kinesisk klon av hans skapelse för 8.000 kr så hade jag köpt det dyrare originalet.

Jag vill noga påpeka att jag inte dömer dig för de produkter du köper, det är upp till var och en och företagen som flyttat sin tillverkning till Kina och därmed i princip gett bort sina kunskaper får i viss mån skylla sig själva.
(Och kanske är din förstärkare från Kina en produkt framtaget av företaget som säljer den, jag vet inte.)

Förlåt för OT.

Att många producerar i Kina gör väl inte att deras produkter blir lättare att kopiera. Hur tänker du där?
Är jag kines och vill kopiera en västerländsk produkt är det ju bara att inhandla en sådan för att sedan kopiera.

[AlbertHall]

Kineserna har dessutom kunnande nog för att producera vilken produkt som helst helt på egen hand.

[sprudel]

Jag lyssnar nog som många andra, vänjer mig vid min anläggnings presentation och tolkar musiken efter det, synkar det med mina andra erfarenheter av ljud, och njuter alltefter personligt mood. Jag är ute efter det ”goa” i musiken.
Samtidigt kan jag slås av upplevelsen hur bra det låter med ljudbild och instrument som ”hovrar” i luften. Nästan som verkligt, ändå inte riktigt samma. Det stör mig inte särskilt.

[IngOehman]

Jag har lite svårt att se musik-lyssning som beroende av ens inställning.

Man spelar väl musik bara, och det man hör det hör man. Visst kan man bli yrkesskadad och inte hunna låta bli att höra musikinstrumenten, spelandet, partituret eller hifi-anläggningen, men då är man ju yrkesskadad på ”fel sätt!”

En bra ambition när man tränar sig att höra mera är att SAMTIDIGT alltid även träna upp både sin tolerans och sin förmåga att uppleva MERA. Då slipper man att ett intryck tar över från ett annat.

Jag ser ingen annan genuin poäng med att lyssna på musik än för att få ta del av magin; tonernas, klangernas, poesins, harmonikens, rytmens magi.

Så utan det så hade det nog fått vara för min del. Att lyssna för att analysera (kunna berätta om konstruktionen) har ju inte rimligen något egenvärde, om inte dessa saker BÄR magin.

Så jag (som ju sysslat med både musik, musicerande och musikåtergivning i över ett halvt decennium) parallellanalyserar gärna, automatiskt, eftersom det inte stör upplevelsen, eller rättare sagt DÅ det inte stör upplevelsen. Att förstå det som berör, varför och hur, har ju ett egenvärde. Det gör att man kan påverka. Men analys UTAN upplevelse låter som bortkastad tid. Sådant sysslar jag inte med. Kan inte ens råka göra det under ”egentid” eftersom det finns för mycket annat som intresserar.

Jag är mycket dålig på att fokusera på sådant som jag finner vara ointressant.

Kan till och med sträcka mig längre än så - när musiken är så bra som den är när den är bäst så förlorar jag nästan helt förmågan att analysera, ibland i sådan grad att jag inte ens kan gå tillbaka i ljudminnet och göra en post-analys.

Men jag är så bra på parallellanalys att det skall väldigt mycket till för det. Väldigt, väldigt bra och berörande musik räcker inte. Den måste vara väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt bra, plus lite till. ”Lite till” representerar en sorts överväldigande, som representerar en brahetsnivå utanför graderingen. Efter någon-fem lyssningar på samma sak kommer dock parallellanalysen igång oavsett.

Och som sagt - OM jag parallellt med musikupplevandet analyserar det jag hör så kommer det aldrig i vägen för upplevelsen. Så jag behöver inte välja det ena eller det andra. Det känns bra.


Vh, iö

- - - - -

PS. Bertil Hellsten skrev för många år sedan något som rätt så bra verkar beskriva det några här i tråden tycks beskriva:

”-Man kan så till den milda grad träna sin hörsel, att man till sist inte står ut med att lyssna på någon av sina skivor!”

Han har uppenbart (av tråden att döma) rätt. Men min poäng är att det finns ett motmedel - man måste träna sin tolerans mot fel lika mycket som man tränar sin förmåga att höra dem! Då hamnar felen inte i vägen för musiken. Och allt som allt berikas man mera, i båda hjärnhalvorna!

[Strmbrg]

Det där Ingvar skriver om att träna sin tolerans, det fick mig att fundera lite på hur jag lyssnar.

I min huvudsakliga genre, den så kallat "klassiska musiken", så vimlar det ju av inspelningar av ett och samma musikstycke. Solister, orkestrar, skivbolag formligen dräller det av, och det är Beethovens fiolkonsert som framförs varje gång. Ja, eller vad det nu är som alla gör sin version av. Om och om igen...

Vad betyder det här då? Jo, det betyder att spelandet, framförandet, inspelningstekniken, det akustiska resultatet, varierar mer eller mindre fonogrammen emellan.
Vad betyder det - i sin tur - för just Strmbrg? Jo det betyder att han lägger en hel del tid på att hitta de riktigt tilltalande akustiska resultaten. Det vill säga de med "sjysstast sound". Han söker, scrollar, lyssnar, tvekar, ratar, söker igen... Hur låter stråkarna? Är det inte en väl kompakt klang? Är inte pianot onödigt uppblåst (närmickat) för att funka i en pianokonsert?..

I sitt fokus på "det sjyssta soundet" (det där jätte-illusoriska) så missar han närmast helt att fundera över det musikaliska framförandet. Han menar att om det inte låter jättesjysst, så kan han överhuvudtaget inte lyssna på't. Även om det skulle vara jättebra rent musikaliskt.

Så, om han kunde träna sin tolerans lite (nä, ganska mycket) så kanske han kunde få nya och angenäma upplevelser av sin tid i lyssningsfåtuljen framför sterion.

Men han är väl ganska hopplös...

[dewpo]

Det där Ingvar skriver om att träna sin tolerans, det fick mig att fundera lite på hur jag lyssnar.

I min huvudsakliga genre, den så kallat "klassiska musiken", så vimlar det ju av inspelningar av ett och samma musikstycke. Solister, orkestrar, skivbolag formligen dräller det av, och det är Beethovens fiolkonsert som framförs varje gång. Ja, eller vad det nu är som alla gör sin version av. Om och om igen...

Vad betyder det här då? Jo, det betyder att spelandet, framförandet, inspelningstekniken, det akustiska resultatet, varierar mer eller mindre fonogrammen emellan.
Vad betyder det - i sin tur - för just Strmbrg? Jo det betyder att han lägger en hel del tid på att hitta de riktigt tilltalande akustiska resultaten. Det vill säga de med "sjysstast sound". Han söker, scrollar, lyssnar, tvekar, ratar, söker igen... Hur låter stråkarna? Är det inte en väl kompakt klang? Är inte pianot onödigt uppblåst (närmickat) för att funka i en pianokonsert?..

I sitt fokus på "det sjyssta soundet" (det där jätte-illusoriska) så missar han närmast helt att fundera över det musikaliska framförandet. Han menar att om det inte låter jättesjysst, så kan han överhuvudtaget inte lyssna på't. Även om det skulle vara jättebra rent musikaliskt.

Så, om han kunde träna sin tolerans lite (nä, ganska mycket) så kanske han kunde få nya och angenäma upplevelser av sin tid i lyssningsfåtuljen framför sterion.

Men han är väl ganska hopplös...

Jag har en fråga till alla som lyssnar på den typen av musik som här beskrivs.

Vad är skillnaden mellan en Tolkning av ett verk, Vilket framförs som något fint!
Och B versionen, En cover?

[Strmbrg]

...en massa ord...

Jag har en fråga till alla som lyssnar på den typen av musik som här beskrivs.

Vad är skillnaden mellan en Tolkning av ett verk, Vilket framförs som något fint!
Och B versionen, En cover?

Någon cover brukar det inte finnas. Det vill säga det finns ju inte Mozarts eget framförande och en massa andras framföranden av Mozarts musik.
Alltsammans är tolkningar. Eller jag föredrar att kalla det för framföranden. "Tolkning" låter så pretentiöst.
Står det något halvkryptiskt som tex "Allegro con brio", dvs att det skall spelas på ett visst sätt, så kan det förvisso tolkas lite hipp som happ.

[Tangband]

Jag har lite svårt att se musik-lyssning som beroende av ens inställning.

Man spelar väl musik bara, och det man hör det hör man. Visst kan man bli yrkesskadad och inte hunna låta bli att höra musikinstrumenten, spelandet, partituret eller hifi-anläggningen, men då är man ju yrkesskadad på ”fel sätt!”

En bra ambition när man tränar sig att höra mera är att SAMTIDIGT alltid även träna upp både sin tolerans och sin förmåga att uppleva MERA. Då slipper man att ett intryck tar över från ett annat.

Jag ser ingen annan genuin poäng med att lyssna på musik än för att få ta del av magin; tonernas, klangernas, poesins, harmonikens, rytmens magi.

Så utan det så hade det nog fått vara för min del. Att lyssna för att analysera (kunna berätta om konstruktionen) har ju inte rimligen något egenvärde, om inte dessa saker BÄR magin.

Så jag (som ju sysslat med både musik, musicerande och musikåtergivning i över ett halvt decennium) parallellanalyserar gärna, automatiskt, eftersom det inte stör upplevelsen, eller rättare sagt DÅ det inte stör upplevelsen. Att förstå det som berör, varför och hur, har ju ett egenvärde. Det gör att man kan påverka. Men analys UTAN upplevelse låter som bortkastad tid. Sådant sysslar jag inte med. Kan inte ens råka göra det under ”egentid” eftersom det finns för mycket annat som intresserar.

Jag är mycket dålig på att fokusera på sådant som jag finner vara ointressant.

Kan till och med sträcka mig längre än så - när musiken är så bra som den är när den är bäst så förlorar jag nästan helt förmågan att analysera, ibland i sådan grad att jag inte ens kan gå tillbaka i ljudminnet och göra en post-analys.

Men jag är så bra på parallellanalys att det skall väldigt mycket till för det. Väldigt, väldigt bra och berörande musik räcker inte. Den måste vara väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt bra, plus lite till. ”Lite till” representerar en sorts överväldigande, som representerar en brahetsnivå utanför graderingen. Efter någon-fem lyssningar på samma sak kommer dock parallellanalysen igång oavsett.

Och som sagt - OM jag parallellt med musikupplevandet analyserar det jag hör så kommer det aldrig i vägen för upplevelsen. Så jag behöver inte välja det ena eller det andra. Det känns bra.


Vh, iö

- - - - -

PS. Bertil Hellsten skrev för många år sedan något som rätt så bra verkar beskriva det några här i tråden tycks beskriva:

”-Man kan så till den milda grad träna sin hörsel, att man till sist inte står ut med att lyssna på någon av sina skivor!”

Han har uppenbart (av tråden att döma) rätt. Men min poäng är att det finns ett motmedel - man måste träna sin tolerans mot fel lika mycket som man tränar sin förmåga att höra dem! Då hamnar felen inte i vägen för musiken. Och allt som allt berikas man mera, i båda hjärnhalvorna!

Jag har lärt mig genom mitt mätande och lyssnande hur en högtalaren med jämn frekvensåtergivning i olika vinklar upplevs, samt de upplevda fel som blir om den är krokig. Det är lite som Bertil Hellsten skrev, att det lätt kan bli en förbannelse. Många högtalare jag hör i butikerna, även mycket dyra, har sådana grava fel att om jag ägde dem vet jag att jag inte skulle bli nöjd utan modifieringar.
Jag ska försöka ta till mig ditt tips och träna upp min tolerans mot fel i ljudet. Är högtalarna hemma neutrala är det ju ingen garanti att mikrofonerna vid inspelningen eller monitorerna i studion var det. Perfektion i ett led kan vara en förbannelse, eftersom de andra leden sällan är perfekta.

[Bill50x]

Fast jag skulle ändå vilja påstå att ju bättre anläggning, desto bättre låter det vad man än matar anläggningen med. Om en anläggning inte klarar av att locka fram det bästa ur en given inspelning, då är den inte bra. Att det finns fonogram som låter extremt bra är ingen ursäkt, en anläggning ska klara av all sorts musik och all sorts inspelningar.

/ B

[Perfector]

Ju bättre delarna är desto mer stör det som inte är upp till scratch.
Det är som en ond cirkel, man gör sig av med ett fel och upptäcker nästa som nu blivit det högsta hörbara, och så kan det nog hålla på ett bra tag innan man är "hemma"

[goat76]

Min lilla kina-förstärkare med förstärkaren tpa3116d2 spelar pitchen tydligare och mer naturligt än mitt Crown xli1500 klass A/B för 10 ggr mer pengar, då de driver baselementet i HYBRIDDIST. Detta med identiska inställningar i delningsfiltret och med högtalarna på exakt samma plats. Det blir lättare att ta till sig musiken då förstärkaren artikulerar den inspelade basen på ett tydligare sätt.

Jag väger aldrig in priset på en produkts användar-värde (för mig) så som du gör, det jag inte har råd med eller tycker är värt det satta priset köper jag helt enkelt inte. Jag stirrar mig inte heller blind på vad den aktuella produktens samlade komponenter har för värde, utan är fullt medveten om att det i priset kan ingå flera års utvecklingskostnader och research, och i andra fall kan ett populärt varumärke trissat upp priset.

Många elektronik-företag runt om i världen har gjort det stora misstaget att flytta sin tillverkning till Kina vilket nu möjliggör att alla dessa produkter kan kopieras och säljas mycket billigare, just p.g.a att de inte behöver räkna in någon utvecklingskostnad i det slutgiltiga priset till konsument.
I valet om man som person väljer originalet eller klonen från Kina är lite av en moralisk fråga, om jag personligen skulle ställas inför valet att köpa en förstärkare från Morello för 60.000 kr eller en helt identisk kinesisk klon av hans skapelse för 8.000 kr så hade jag köpt det dyrare originalet.

Jag vill noga påpeka att jag inte dömer dig för de produkter du köper, det är upp till var och en och företagen som flyttat sin tillverkning till Kina och därmed i princip gett bort sina kunskaper får i viss mån skylla sig själva.
(Och kanske är din förstärkare från Kina en produkt framtaget av företaget som säljer den, jag vet inte.)

Förlåt för OT.

Att många producerar i Kina gör väl inte att deras produkter blir lättare att kopiera. Hur tänker du där?
Är jag kines och vill kopiera en västerländsk produkt är det ju bara att inhandla en sådan för att sedan kopiera.

Företag i storleksordningen Sony, Panasonic och liknande har helt egna uppsatta fabriker i Kina och kan därmed ha full kontroll på hela produktionskedjan, precis lika bra som på hemmaplan, fast med fördelen billigare arbetskraft och alla andra ekonomiska fördelar som en etablering av en fabrik i Kina ger. De kan lättare hålla sina tekniska innovationer för sig själva.
Visst kan någon köpa deras produkter, öppna locket och kolla alla komponenter och förhoppningsvis hitta dessa på marknaden om allt finns tillgängligt och inte är tweakat "in-house", och sedan förska göra en kopia av den eventuella mjukvaran som kan behövas. Självklart kan någon göra det men det krävs ändå hyfsat mycket jobb och det säkerställer inte en lika bra apparat.

Det jag talar om är små tillverkare (de kan ändå vara relativt stora inom hifi-branschen) som inte har de ekonomiska resurserna eller ens en tillräckligt stor efterfrågan på deras produkter för att sätta ihop en helt egen fabrik i Kina. Dessa företag sitter med ett relativt litet manskap och under förloppet av kanske flera år sätter ihop sina apparater med nogrannt tweakande och utval av komponenter, där vissa av dessa komponenter har beställts med några avvikelser från "on the shelf"-produkten.
När små företag som dessa väljer tillverkning i Kina så är det en fabrik som tillverkar tusentals andra små företags produkter, när man skickar en exakt beskrivning hur apparaten är uppbyggd med exakt specifikation och kanske även sin mjukvara som ska installeras så har man absolut inte full kontroll över sin produkt längre. Man har i princip öppnat upp sig och riskerat att man gett bort många kostsamma års utveckling till tredjebart som kanske inte alls räds att sälja vidare hela konceptet och kanske även helt sonika fortsätter tillverka en direkt kopia själva, det är bara att låta tillverkningbandet gå.
Självklart är detta lättare och mer kostnads-effektivt än att att själva behöva göra kopian från grunden.

[sprudel]

Fast jag skulle ändå vilja påstå att ju bättre anläggning, desto bättre låter det vad man än matar anläggningen med. Om en anläggning inte klarar av att locka fram det bästa ur en given inspelning, då är den inte bra. Att det finns fonogram som låter extremt bra är ingen ursäkt, en anläggning ska klara av all sorts musik och all sorts inspelningar.

/ B

Det där sista du skriver får jag inte ihop, även om jag brukar sympatisera med dina synpunkter annars.
En risig inspelning blir mer avslöjad som just sådan i en bra anläggning där felen inte döljs av låg upplösning. I bilen däremot kan jag stå ut med en hel del just pga risigare anläggning och mängder av andra störande moment.
Beklagar analogi nr 2, men den gamla tjock-TVn producerade SD-material på ett acceptabelt sätt som högupplösta skärmar direkt avslöjade som mediokra jämfört med HD-TV, som i sin tur inte kan återges på tjock-TV alls.

[Strmbrg]

Ja, vad innebär att locka fram det bästa?

[IngOehman]

Det där Ingvar skriver om att träna sin tolerans, det fick mig att fundera lite på hur jag lyssnar.

I min huvudsakliga genre, den så kallat "klassiska musiken", så vimlar det ju av inspelningar av ett och samma musikstycke. Solister, orkestrar, skivbolag formligen dräller det av, och det är Beethovens fiolkonsert som framförs varje gång. Ja, eller vad det nu är som alla gör sin version av. Om och om igen...

Vad betyder det här då? Jo, det betyder att spelandet, framförandet, inspelningstekniken, det akustiska resultatet, varierar mer eller mindre fonogrammen emellan.
Vad betyder det - i sin tur - för just Strmbrg? Jo det betyder att han lägger en hel del tid på att hitta de riktigt tilltalande akustiska resultaten. Det vill säga de med "sjysstast sound". Han söker, scrollar, lyssnar, tvekar, ratar, söker igen... Hur låter stråkarna? Är det inte en väl kompakt klang? Är inte pianot onödigt uppblåst (närmickat) för att funka i en pianokonsert?..

I sitt fokus på "det sjyssta soundet" (det där jätte-illusoriska) så missar han närmast helt att fundera över det musikaliska framförandet. Han menar att om det inte låter jättesjysst, så kan han överhuvudtaget inte lyssna på't. Även om det skulle vara jättebra rent musikaliskt.

Så, om han kunde träna sin tolerans lite (nä, ganska mycket) så kanske han kunde få nya och angenäma upplevelser av sin tid i lyssningsfåtuljen framför sterion.

Men han är väl ganska hopplös...

Klart du kan träna! Fast egentligen menar jag ju inte att ägna sig åt träning, utan mera att låta det komma naturligt, med åldern. Typ.

Träna på att både höra och att ”strunta i” på samma gång.

Uttrycket är allt, det vill säga efter att man valt kompositionen, som ju kan ses som fundamentalast. Om man missar upplevelsen av musiken så är ju något fel. Absolut, men är felet att man hör hur det låter, eller är felet att det stjäl uppmärksamheten?

Det senare, menar jag.

Och kanske måste man helt enkelt fråga sig själv vad som är intressant? För mig är det väldigt lätt - jag är intresserad av musiken. Är inspelningen för dåligt så stör det, men sällan så illa att jag tappar intresset av det som intresserar mig på riktigt - att få uppleva musiken.

- - -

Fast nu kom jag på att det faktiskt går att träna! Ägna någon vecka år att surfa fram en massa ”före 1956-inspelningar” på youtube bara!

Lyssna på dem av historisk nyfikenhet. Det går väldigt snabbt att glömma bort hur de ”låter”, eller rättare sagt att sluta reflektera över och nåjja om hur de låter. Man accepterar det bara! Och efter en vecka så är man typ jättefrisk!


Vh, iö

- - - - -

PS. Jag känner ju en och annan apparatofil, alltså någon som har några få fonogram för att kunna lyssna på sina apparater, som man dessutom byter delar ur jämnt och ständigt... De pratar nästan alltid om inspelningarnas ljudkvalitet, eller om sin anläggnings ljud...

Men när jag bjuder hem dem och pratar lite om att jämföra tolkningar, och spelar några olika, så glömmer bort de att lyssna på teknik! Hjärnan är ju sådan att man kan påverka tankarna ganska lätt. Se till så den fokuserar på det som en frågeställning tar fram. Men order funkar det sämre än frågor... Det är t ex kul att fråga någon om den kan låta bli att tänka på en elefant? Då kan de inte det. Det är inte frågan som styr, utan dess innehåll.

[goat76]

Ju bättre delarna är desto mer stör det som inte är upp till scratch.
Det är som en ond cirkel, man gör sig av med ett fel och upptäcker nästa som nu blivit det högsta hörbara, och så kan det nog hålla på ett bra tag innan man är "hemma"

Här håller jag med Bill50x, en bättre anläggning låter bättre med allt, inte sämre.

Det där med att en bättre anläggning är så bra så att den framhåller de dåliga inspelningarnas brister till den grad att det blir direkt olyssningsbart är en myt som folk bara måste ta och släppa snart. Det är troligtvis lättare att höra de brister som finns i inspelningen med den bättre anläggningen men det övriga i samma inspelning som är kvalitetsmässigt bra bör låta bättre, annars är det snarare ett tecken på att den ”bättre” anläggningen istället faktiskt visar sig vara den sämre, och att den i de finare inspelningarna bara inte riktigt visade sina dåliga sidor.

[IngOehman]

Det kan ju också vara så att du hävdar att så är fallet - för att just det är din definition på en bättre anläggning.

Eller hur? Men då betyder ju inte påståendet något, eller hur? Det blir axiomatiskt.

Med det sagt håller jag i princip med dig*, men inte för att jag definierar ”bättre” på det viset. Från vad du skrivit historiskt så tror jag dock att du inte definierar bättre på samma sätt som jag.


Vh, iö

- - - - -

*Men absolut inte undantagslöst! Det är rent av lätt att skapa en inspelning som låter hemskt i en objektivt bra anläggning men som kan låta helt okej i en usel, om den är usel på rätt sätt.

[AlbertHall]

Det där Ingvar skriver om att träna sin tolerans, det fick mig att fundera lite på hur jag lyssnar.

I min huvudsakliga genre, den så kallat "klassiska musiken", så vimlar det ju av inspelningar av ett och samma musikstycke. Solister, orkestrar, skivbolag formligen dräller det av, och det är Beethovens fiolkonsert som framförs varje gång. Ja, eller vad det nu är som alla gör sin version av. Om och om igen...

Vad betyder det här då? Jo, det betyder att spelandet, framförandet, inspelningstekniken, det akustiska resultatet, varierar mer eller mindre fonogrammen emellan.
Vad betyder det - i sin tur - för just Strmbrg? Jo det betyder att han lägger en hel del tid på att hitta de riktigt tilltalande akustiska resultaten. Det vill säga de med "sjysstast sound". Han söker, scrollar, lyssnar, tvekar, ratar, söker igen... Hur låter stråkarna? Är det inte en väl kompakt klang? Är inte pianot onödigt uppblåst (närmickat) för att funka i en pianokonsert?..

I sitt fokus på "det sjyssta soundet" (det där jätte-illusoriska) så missar han närmast helt att fundera över det musikaliska framförandet. Han menar att om det inte låter jättesjysst, så kan han överhuvudtaget inte lyssna på't. Även om det skulle vara jättebra rent musikaliskt.

Så, om han kunde träna sin tolerans lite (nä, ganska mycket) så kanske han kunde få nya och angenäma upplevelser av sin tid i lyssningsfåtuljen framför sterion.

Men han är väl ganska hopplös...

Jag har en fråga till alla som lyssnar på den typen av musik som här beskrivs.

Vad är skillnaden mellan en Tolkning av ett verk, Vilket framförs som något fint!
Och B versionen, En cover?

Cover?? Av Mozart, Wagner, Beethoven. Hur menar du nu?

[goat76]

Ingvar, jag begränsar mig aldrig till att allt är antingen svart eller vitt, för saker och ting är väldigt sällan det.

En inspelning är sällan 100% dålig eller 100% bra.
Om man ändå letar hårt för att hitta en inspelning som lutar åt 100% dålig så kommer den låta i princip 100% dålig oavsett anläggning.

Det som de flesta av oss kallar dålig inspelning innehåller säkert 50% inslag som skulle göra sig väl även i den 100% bra inspelningen, dessa 50% bra inslagen kommer i den klart bättre anläggningen låta mycket bättre än i den usla anläggningen som bara har en enda fördel, den döljer till viss mån det som är dåligt i inspelningen, men den spelar knappast upp det som är bra ens i närheten av den klart bättre anläggningen.

[Strmbrg]

Det verkar finnas något slag gräns. Förvisso diffus, men dock.
En ljudkvalitetsgräns, under vilken det är ganska lätt att ta till sig själva musikspeleriet. Kommer man över den där gränsen, så börjar kvalitetsnivån i sig själv få uppmärksamhet.
Jag brukar aldrig störas av ljudkvaliteten från en pytteliten portabel FM-radio eller TVn. Det betyder inte att jag tycker att det låter bra, snarare tycker jag att det låter illa, men jag störs inte av det dåliga, eftersom det är under den där gränsen, inne det där häradet där jag inte tänker på hur det låter.

Jag är en sådan där trist och o-hurtig typ som menar att man inte alls kan fokusera speciellt bra på flera saker samtidigt. Jag har ingen lust att ha många bollar i luften. (Jag ser hellre till att bollarna ligger still någonstans.)
Om jag verkligen vill lyssna på musik så vill jag verkligen inte lyssna på hur anläggningen beter sig. Eller snarare så vill jag inte distraheras av hur den beter sig. Detta oavsett om den beter sig imponerande bra eller irriterande illa.

Apropå gränsen som jag yrar om: Jag kom just på att det kanske kan finnas en gräns till. En gräns över vilken det åter blir så att jag slutar tänka på hur det låter.
Alltså finns det tre intervall:
1 Såpass illaljudande att det bara är att strunta i själva oväsendet och ägna sig åt pianistens spel eller nyhetsuppläsarens babbel om klimatkrisen. (Fast då brukar jag stänga av.)
2 Såpass bra-ljudande att det överhuvudtaget går att reflektera över vad som är bra och vad som är dåligt i ljudet. Nu blir jag splittrad i mitt fokus och börjar jonglera med diverse tankar samtidigt. Ljudet är tillräckligt bra för att det skall gå att förnimma en realism. Men det krävs att hjärnans processande hjälper till ganska mycket.
3 Såpass bra-ljudande att det inte finns några distraherande egenheter i ljudet. Inget som hjärnan måste hjälpa till med att processa speciellt mycket med i syfte att få en realism-illusion. Det enda som distraherar är att pianisten spelar falskt...

[IngOehman]

Fast jag skulle ändå vilja påstå att ju bättre anläggning, desto bättre låter det vad man än matar anläggningen med. Om en anläggning inte klarar av att locka fram det bästa ur en given inspelning, då är den inte bra. Att det finns fonogram som låter extremt bra är ingen ursäkt, en anläggning ska klara av all sorts musik och all sorts inspelningar.

/ B

Ditt inlägg är väldigt tydligt - du skriver ju uttryckligen att du definierar bättre som en anläggning som har just de egenskaperna. Du gör det till ett axiom.

Men problemet är att det inte går ihop med verkligheten! En anläggning som får VARJE inspelning att låta sitt bästa existerar inte. Det är MYCKET enkelt att göra en inspelning som låter bättre när den återges färgad. Det är också det kanske bästa argumentet för apparater med tonkontroller.


Vh, iö

[sprudel]

Ju bättre delarna är desto mer stör det som inte är upp till scratch.
Det är som en ond cirkel, man gör sig av med ett fel och upptäcker nästa som nu blivit det högsta hörbara, och så kan det nog hålla på ett bra tag innan man är "hemma"

Här håller jag med Bill50x, en bättre anläggning låter bättre med allt, inte sämre.

Det där med att en bättre anläggning är så bra så att den framhåller de dåliga inspelningarnas brister till den grad att det blir direkt olyssningsbart är en myt som folk bara måste ta och släppa snart. Det är troligtvis lättare att höra de brister som finns i inspelningen med den bättre anläggningen men det övriga i samma inspelning som är kvalitetsmässigt bra bör låta bättre, annars är det snarare ett tecken på att den ”bättre” anläggningen istället faktiskt visar sig vara den sämre, och att den i de finare inspelningarna bara inte riktigt visade sina dåliga sidor.

Alltså nej, hävdar jag, det är inte en myt.
Det beror helt och hållet på hur de olika felen sympatiserar med varandra, tror jag. Komprimerad vardagsmusik låter acceptabelt i bilen, men hemma stör komprimeringen mer.

[IngOehman]

Ingvar, jag begränsar mig aldrig till att allt är antingen svart eller vitt, för saker och ting är väldigt sällan det.

En inspelning är sällan 100% dålig eller 100% bra.
Om man ändå letar hårt för att hitta en inspelning som lutar åt 100% dålig så kommer den låta i princip 100% dålig oavsett anläggning.

Det som de flesta av oss kallar dålig inspelning innehåller säkert 50% inslag som skulle göra sig väl även i den 100% bra inspelningen, dessa 50% bra inslagen kommer i den klart bättre anläggningen låta mycket bättre än i den usla anläggningen som bara har en enda fördel, den döljer till viss mån det som är dåligt i inspelningen, men den spelar knappast upp det som är bra ens i närheten av den klart bättre anläggningen.

Saken är den att du höll med Bill, som skrev saker som är sakligt fel.

Det hindrar inte att ni båda när den övertygelsen. Att ni definierar bra på det viset.


Vh, iö

[Bill50x]

Men absolut inte undantagslöst! Det är rent av lätt att skapa en inspelning som låter hemskt i en objektivt bra anläggning men som kan låta helt okej i en usel, om den är usel på rätt sätt.

Jag köper inte den förklaringen. För resonemanget är ofta att en bra anläggning avslöjar hur usel en inspelning kan vara. För min del tycker jag att även en sådan "usel" inspelning kan vara värd att lyssna på, ungefär som ett tekniskt dåligt fotografi kan vara sevärt för att motivet är så bra.

Det finns däremot anläggningar som låter fantastiskt så länge insignalen är av god kvalitet och för dem som snöar in på detaljer och instrumentklanger så kan det vara fullt tillräckligt. Men om musiken återges som ett kaos så kanske den vackra återgivningen kompenserar för detta men om ljudet är kass blir det riktigt dåligt. En anläggning som kanske inte har riktigt lika vacker återgivning men ändå återger ett mindre kaos och gör musiken mer njutbar - vilken anläggning är då "bäst"?

/ B

[goat76]

Ingvar, jag begränsar mig aldrig till att allt är antingen svart eller vitt, för saker och ting är väldigt sällan det.

En inspelning är sällan 100% dålig eller 100% bra.
Om man ändå letar hårt för att hitta en inspelning som lutar åt 100% dålig så kommer den låta i princip 100% dålig oavsett anläggning.

Det som de flesta av oss kallar dålig inspelning innehåller säkert 50% inslag som skulle göra sig väl även i den 100% bra inspelningen, dessa 50% bra inslagen kommer i den klart bättre anläggningen låta mycket bättre än i den usla anläggningen som bara har en enda fördel, den döljer till viss mån det som är dåligt i inspelningen, men den spelar knappast upp det som är bra ens i närheten av den klart bättre anläggningen.

Saken är den att du höll med Bill, som skrev saker som är sakligt fel.

Det hindrar inte att ni båda när den övertygelsen. Att ni definierar bra på det viset.


Vh, iö

Då föreslår jag att du läser den text du just citerade lite mer ingående och om det behövs med eftertanke.

Ja, jag höll med Bill50x att allt låter bättre i en bättre anläggning, med allt menas all typ av musik i sin helhet p.g.a att även de bättre inslagen i den i överlag dåliga produktionen bör låta klart mycket bättre i den klart mycket bättre anläggningen. Om endast felen i produktionen framhävs så att det i den bättre anläggningen får musiken i sin helhet att låta sämre så visar det på att även den anläggningen har stora brister, alltså inte längre att beskrivas som klart bättre.

[Strmbrg]

Fokusera gärna på egna, självskapade eller inspirationsgenererade tankar och resonemang, än på att kommentera andras.

[goat76]

Ju bättre delarna är desto mer stör det som inte är upp till scratch.
Det är som en ond cirkel, man gör sig av med ett fel och upptäcker nästa som nu blivit det högsta hörbara, och så kan det nog hålla på ett bra tag innan man är "hemma"

Här håller jag med Bill50x, en bättre anläggning låter bättre med allt, inte sämre.

Det där med att en bättre anläggning är så bra så att den framhåller de dåliga inspelningarnas brister till den grad att det blir direkt olyssningsbart är en myt som folk bara måste ta och släppa snart. Det är troligtvis lättare att höra de brister som finns i inspelningen med den bättre anläggningen men det övriga i samma inspelning som är kvalitetsmässigt bra bör låta bättre, annars är det snarare ett tecken på att den ”bättre” anläggningen istället faktiskt visar sig vara den sämre, och att den i de finare inspelningarna bara inte riktigt visade sina dåliga sidor.

Alltså nej, hävdar jag, det är inte en myt.
Det beror helt och hållet på hur de olika felen sympatiserar med varandra, tror jag. Komprimerad vardagsmusik låter acceptabelt i bilen, men hemma stör komprimeringen mer.

Ett svårt test rent praktiskt men tänk dig in i situationen att du kopplar ur din bilstereo och placerar den i ditt lyssningsrum, lyssna nu på de inspelningar som du tycker låter fullt acceptabla i bilen och lyssna så i några dagar tills du acklimatiserat dig. But nu tillbaka till huvudanlggningen och spela samma musik, om helheten trots frambringandet av bristerna inte låter väldigt mycket bättre nu så blir jag väldigt förvånad.

[dewpo]

Det där Ingvar skriver om att träna sin tolerans, det fick mig att fundera lite på hur jag lyssnar.

I min huvudsakliga genre, den så kallat "klassiska musiken", så vimlar det ju av inspelningar av ett och samma musikstycke. Solister, orkestrar, skivbolag formligen dräller det av, och det är Beethovens fiolkonsert som framförs varje gång. Ja, eller vad det nu är som alla gör sin version av. Om och om igen...

Vad betyder det här då? Jo, det betyder att spelandet, framförandet, inspelningstekniken, det akustiska resultatet, varierar mer eller mindre fonogrammen emellan.
Vad betyder det - i sin tur - för just Strmbrg? Jo det betyder att han lägger en hel del tid på att hitta de riktigt tilltalande akustiska resultaten. Det vill säga de med "sjysstast sound". Han söker, scrollar, lyssnar, tvekar, ratar, söker igen... Hur låter stråkarna? Är det inte en väl kompakt klang? Är inte pianot onödigt uppblåst (närmickat) för att funka i en pianokonsert?..

I sitt fokus på "det sjyssta soundet" (det där jätte-illusoriska) så missar han närmast helt att fundera över det musikaliska framförandet. Han menar att om det inte låter jättesjysst, så kan han överhuvudtaget inte lyssna på't. Även om det skulle vara jättebra rent musikaliskt.

Så, om han kunde träna sin tolerans lite (nä, ganska mycket) så kanske han kunde få nya och angenäma upplevelser av sin tid i lyssningsfåtuljen framför sterion.

Men han är väl ganska hopplös...

Jag har en fråga till alla som lyssnar på den typen av musik som här beskrivs.

Vad är skillnaden mellan en Tolkning av ett verk, Vilket framförs som något fint!
Och B versionen, En cover?

Cover?? Av Mozart, Wagner, Beethoven. Hur menar du nu?

Nej jag menade mera generellt, Vad är skillnaden på till exempel en Dylan tolkning och en Dylan cover?

[IngOehman]

Men absolut inte undantagslöst! Det är rent av lätt att skapa en inspelning som låter hemskt i en objektivt bra anläggning men som kan låta helt okej i en usel, om den är usel på rätt sätt.

Jag köper inte den förklaringen. För resonemanget är ofta att en bra anläggning avslöjar hur usel en inspelning kan vara. För min del tycker jag att även en sådan "usel" inspelning kan vara värd att lyssna på, ungefär som ett tekniskt dåligt fotografi kan vara sevärt för att motivet är så bra.

Det finns däremot anläggningar som låter fantastiskt så länge insignalen är av god kvalitet och för dem som snöar in på detaljer och instrumentklanger så kan det vara fullt tillräckligt. Men om musiken återges som ett kaos så kanske den vackra återgivningen kompenserar för detta men om ljudet är kass blir det riktigt dåligt. En anläggning som kanske inte har riktigt lika vacker återgivning men ändå återger ett mindre kaos och gör musiken mer njutbar - vilken anläggning är då "bäst"?

/ B

Alltså... Det jag skrev och som du citerade var inte en förklaring. Jag redogjorde ju bara för fakta. De faktiska förhållandena, som är lätta att demonstrera med experiment.

Någon förklaring till varför det är så kom jag inte med. Vill du att jag skall förklara?

Andra halvan av ditt första stycke håller jag med om helt, men det har inget med frågan att göra.


Vh, iö

[IngOehman]

Ingvar, jag begränsar mig aldrig till att allt är antingen svart eller vitt, för saker och ting är väldigt sällan det.

En inspelning är sällan 100% dålig eller 100% bra.
Om man ändå letar hårt för att hitta en inspelning som lutar åt 100% dålig så kommer den låta i princip 100% dålig oavsett anläggning.

Det som de flesta av oss kallar dålig inspelning innehåller säkert 50% inslag som skulle göra sig väl även i den 100% bra inspelningen, dessa 50% bra inslagen kommer i den klart bättre anläggningen låta mycket bättre än i den usla anläggningen som bara har en enda fördel, den döljer till viss mån det som är dåligt i inspelningen, men den spelar knappast upp det som är bra ens i närheten av den klart bättre anläggningen.

Saken är den att du höll med Bill, som skrev saker som är sakligt fel.

Det hindrar inte att ni båda när den övertygelsen. Att ni definierar bra på det viset.


Vh, iö

Då föreslår jag att du läser den text du just citerade lite mer ingående och om det behövs med eftertanke.

Ja, jag höll med Bill50x att allt låter bättre i en bättre anläggning, med allt menas all typ av musik i sin helhet p.g.a att även de bättre inslagen i den i överlag dåliga produktionen bör låta klart mycket bättre i den klart mycket bättre anläggningen. Om endast felen i produktionen framhävs så att det i den bättre anläggningen får musiken i sin helhet att låta sämre så visar det på att även den anläggningen har stora brister, alltså inte längre att beskrivas som klart bättre.

Jag vet att du skrev det, du behöver inte skriva det om och om igen. Det ändrar inte innehållet. Det du skrev är lika fel med de nya (likvärdiga) formuleringarna. Det beror inte på att jag inte läst det, det beror på det som du skrev. Det du skrev är totalfel på alla tänkbara vis när det gäller linjära fel.

Om du inte förstår vad det betyder eller vill att jag skall förklara eller exemplifiera det så är det bara att fråga.


Vh, iö

[goat76]

Saken är den att du höll med Bill, som skrev saker som är sakligt fel.

Det hindrar inte att ni båda när den övertygelsen. Att ni definierar bra på det viset.


Vh, iö

Då föreslår jag att du läser den text du just citerade lite mer ingående och om det behövs med eftertanke.

Ja, jag höll med Bill50x att allt låter bättre i en bättre anläggning, med allt menas all typ av musik i sin helhet p.g.a att även de bättre inslagen i den i överlag dåliga produktionen bör låta klart mycket bättre i den klart mycket bättre anläggningen. Om endast felen i produktionen framhävs så att det i den bättre anläggningen får musiken i sin helhet att låta sämre så visar det på att även den anläggningen har stora brister, alltså inte längre att beskrivas som klart bättre.

Jag vet att du skrev det, du behöver inte skriva det om och om igen. Det ändrar inte innehållet. Det du skrev är lika fel med de nya (likvärdiga) formuleringarna. Det beror inte på att jag inte läst det, det beror på det som du skrev. Det du skrev är totalfel på alla tänkbara vis när det gäller linjära fel.

Om du inte förstår vad det betyder eller vill att jag skall förklara eller exemplifiera det så är det bara att fråga.


Vh, iö

Du kan väl istället för att med text exemplicera ge ett riktigt exempel på musik som låter bättre i en klockradio eller liknande än i hifi-systemet?

[goat76]

Fokusera gärna på egna, självskapade eller inspirationsgenererade tankar och resonemang, än på att kommentera andras.

Fredags-gåva till trådskaparen, du kommer falla över soffryggen vid några tillfällen, ös på!

Igor Stravinsky: The Firebird Suite & The Rite of Spring
https://tidal.com/browse/album/29524958

[Strmbrg]

Fokusera gärna på egna, självskapade eller inspirationsgenererade tankar och resonemang, än på att kommentera andras.

Fredags-gåva till trådskaparen, du kommer falla över soffryggen vid några tillfällen, ös på!

Igor Stravinsky: The Firebird Suite & The Rite of Spring
https://tidal.com/browse/album/29524958

Man tackar!

Fast, det var kanske inte ett så jättefint ljud. Lite gällt och tunt och lite klent djup.
Här får du ett annat Stravinsky-wax.
https://tidal.com/album/12412944

[IngOehman]

Ja, fast andra aspekter av tagningen är ju värre. Ingen inspelning som jag skulle slösa tid på att spela.

Då föreslår jag att du läser den text du just citerade lite mer ingående och om det behövs med eftertanke.

Ja, jag höll med Bill50x att allt låter bättre i en bättre anläggning, med allt menas all typ av musik i sin helhet p.g.a att även de bättre inslagen i den i överlag dåliga produktionen bör låta klart mycket bättre i den klart mycket bättre anläggningen. Om endast felen i produktionen framhävs så att det i den bättre anläggningen får musiken i sin helhet att låta sämre så visar det på att även den anläggningen har stora brister, alltså inte längre att beskrivas som klart bättre.

Jag vet att du skrev det, du behöver inte skriva det om och om igen. Det ändrar inte innehållet. Det du skrev är lika fel med de nya (likvärdiga) formuleringarna. Det beror inte på att jag inte läst det, det beror på det som du skrev. Det du skrev är totalfel på alla tänkbara vis när det gäller linjära fel.

Om du inte förstår vad det betyder eller vill att jag skall förklara eller exemplifiera det så är det bara att fråga.


Vh, iö

Du kan väl istället för att med text exemplicera ge ett riktigt exempel på musik som låter bättre i en klockradio eller liknande än i hifi-systemet?

”Istället för att (med text) exemplifiera ge ett riktigt exempel...”?

(Något annat än med text på detta forum är inte aktuellt)

Vad tror du att exemplifiera betyder? Eller låt mig istället formulera mig såhär: vad anser DU att det betyder? Anser du att exempel per definition är hypotetiska?

Nåväl... Alla inspelningar låter bra i min klockradio. Alla inspelningar blir då exempel. Men det finns myclet bättre exempel på hur du har fel, men om det är klockradio-relaterade som du vill ha så varsågod!


Vh, iö

[dewpo]

Fokusera gärna på egna, självskapade eller inspirationsgenererade tankar och resonemang, än på att kommentera andras.

Fredags-gåva till trådskaparen, du kommer falla över soffryggen vid några tillfällen, ös på!

Igor Stravinsky: The Firebird Suite & The Rite of Spring
https://tidal.com/browse/album/29524958

Man tackar!

Fast, det var kanske inte ett så jättefint ljud. Lite gällt och tunt och lite klent djup.
Här får du ett annat Stravinsky-wax.
https://tidal.com/album/12412944

Finns det något sätt att söka på TIDAL’s album nr i ROON

[goat76]

Jag vet att du skrev det, du behöver inte skriva det om och om igen. Det ändrar inte innehållet. Det du skrev är lika fel med de nya (likvärdiga) formuleringarna. Det beror inte på att jag inte läst det, det beror på det som du skrev. Det du skrev är totalfel på alla tänkbara vis när det gäller linjära fel.

Om du inte förstår vad det betyder eller vill att jag skall förklara eller exemplifiera det så är det bara att fråga.


Vh, iö

Du kan väl istället för att med text exemplicera ge ett riktigt exempel på musik som låter bättre i en klockradio eller liknande än i hifi-systemet?

Istället för att exemplifiera ge ett riktigt exempel?

Vad tror du att exemplifiera betyder? Eller låt mig istället formulera mig såhär: vad anser du att det betyder?


Vh, iö

Exempifiera kan man göra i textform, videoform eller ljudform. Jag är mest intresserad av något i ljudform men om du inte har något sådant exempel så är det fritt fram med något annat.

Ett internetforum är inte begränsat till skrift, man har hela nätet till sitt förfogande.

[goat76]

Fokusera gärna på egna, självskapade eller inspirationsgenererade tankar och resonemang, än på att kommentera andras.

Fredags-gåva till trådskaparen, du kommer falla över soffryggen vid några tillfällen, ös på!

Igor Stravinsky: The Firebird Suite & The Rite of Spring
https://tidal.com/browse/album/29524958

Man tackar!

Fast, det var kanske inte ett så jättefint ljud. Lite gällt och tunt och lite klent djup.
Här får du ett annat Stravinsky-wax.
https://tidal.com/album/12412944

Vad skumt, jag upplever mitt exempel som fylligare, basigare och med ett större dynamikomfång medans ditt låter mer slätstruket och allmänt tamare.

Vad tycker ni andra?

[hifikg]

...Väldigt, väldigt bra och berörande musik räcker inte. Den måste vara väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt bra, plus lite till. ”Lite till” representerar en sorts överväldigande, som representerar en brahetsnivå utanför graderingen. ...

Kan du ge ett exempel på ett sådant stycke?

[dewpo]

Fredags-gåva till trådskaparen, du kommer falla över soffryggen vid några tillfällen, ös på!

Igor Stravinsky: The Firebird Suite & The Rite of Spring
https://tidal.com/browse/album/29524958

Man tackar!

Fast, det var kanske inte ett så jättefint ljud. Lite gällt och tunt och lite klent djup.
Här får du ett annat Stravinsky-wax.
https://tidal.com/album/12412944

Vad skumt, jag upplever mitt exempel som fylligare, basigare och med ett större dynamikomfång medans ditt låter mer slätstruket och allmänt tamare.

Vad tycker ni andra?

Exempel nr 2 är tyvärr sönderstycka och jag lyckas inte få den att spela gapless, Vilket gör den plågsam att lyssna på
Annars så är jag inte tillräckligt insatt i genren för att veta vad som är fint musicerande.

[goat76]

Man tackar!

Fast, det var kanske inte ett så jättefint ljud. Lite gällt och tunt och lite klent djup.
Här får du ett annat Stravinsky-wax.
https://tidal.com/album/12412944

Vad skumt, jag upplever mitt exempel som fylligare, basigare och med ett större dynamikomfång medans ditt låter mer slätstruket och allmänt tamare.

Vad tycker ni andra?

Exempel nr 2 är tyvärr sönderstycka och jag lyckas inte få den att spela gapless, Vilket gör den plågsam att lyssna på
Annars så är jag inte tillräckligt insatt i genren för att veta vad som är fint musicerande.

Jag hörde flera digitala klippningar alternativt att filerna var trasiga i form av hack. Det är första gången jag hört sånna fel från någon streamingplattform.

[IngOehman]

Du kan väl istället för att med text exemplicera ge ett riktigt exempel på musik som låter bättre i en klockradio eller liknande än i hifi-systemet?

Istället för att exemplifiera ge ett riktigt exempel?

Vad tror du att exemplifiera betyder? Eller låt mig istället formulera mig såhär: vad anser du att det betyder?


Vh, iö

Exempifiera kan man göra i textform, videoform eller ljudform. Jag är mest intresserad av något i ljudform men om du inte har något sådant exempel så är det fritt fram med något annat.

Ett internetforum är inte begränsat till skrift, man har hela nätet till sitt förfogande.

Tack för friheten, då tar jag ett superenkelt och så tydligt exempel att nog alla kan förstå det.

Säg att en inspelning har tonkurvefel som motsvarar en anti-RIAA-korrektion. Då kommer den inte att låta maximalt bra utan RIAA-korrektion. Så en anläggning vars tonkurva är så tokig att den överensstämmer med RIAA kommer att återge inspelningen perfekt. En som inte har så extrema tonkurvefel kommer att spela upp inspelningen så resultatet blir klart sämre.

Ok?

Samma sak gäller alla linjära fel, av alla storlekar, inte bara så jättelika som i exemplet. Kort sagt - påståendet att en anläggning kan ha egenskaper som gär att ALLA inspelningar återges ”bäst” (subjektivt eller objektivt, det spelar ingen roll) är nonsens. Det är ett falskt påstående.

Konstigare än så är det inte, och vad man tror om saken påverkar inte sakförhållandena.


Vh, iö

[IngOehman]

...Väldigt, väldigt bra och berörande musik räcker inte. Den måste vara väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt bra, plus lite till. ”Lite till” representerar en sorts överväldigande, som representerar en brahetsnivå utanför graderingen. ...

Kan du ge ett exempel på ett sådant stycke?

Nu tänker väl alla att jag skall dra till med något klassiskt/akustiskt, men... Titiyos ”come along” är ett exempel.

Så bra (tycker jag) att jag inte reflekterade över den extremt usla ljudkvaliteten första gången som jag hörde den. Det var förvisso i en bilstereo, så det kan tjäna ÄVEN som ett exempel på att riktigt usla anläggningar kan göra stora ljudkvalitetsproblem lite mindre märkbara.

Även i min telefon, från youtube, kan jag lyssna utan att ljudkvaliteten är alltför störande.

https://m.youtube.com/watch?v=yLsVGwNWOA4

Älskar låten.

När jag hör den i mobiltelefonen så projicerar jag en ”hypotetisk ljudkvalitet i en god anläggning”, som dessvärre inte yttrar sig i verkligheten, oavsett hur bra anläggningen är.

Syrran Neneh Cherrys ”man child” låter sämre i mobiltelefonen men klar bättre i den riktigt goda anläggningen. Skall jag ge den ett ljudkvalitetsbetyg så blir det 3 jämfört med 1 för come along (tiogradig skala). I mobiltelefonen är båda acceptabla. Ljudkvalitet spelar helt enkelt mycket mindre roll i en riktigt dålig anläggning. Därför och bara därför, är det idiotiskt att så måbga produktioner görs för usla plattformar, där ljudkvaliteten spelar så liten roll...

https://m.youtube.com/watch?v=OJ9VBMBS3qE


Vh, iö

[goat76]

Istället för att exemplifiera ge ett riktigt exempel?

Vad tror du att exemplifiera betyder? Eller låt mig istället formulera mig såhär: vad anser du att det betyder?


Vh, iö

Exempifiera kan man göra i textform, videoform eller ljudform. Jag är mest intresserad av något i ljudform men om du inte har något sådant exempel så är det fritt fram med något annat.

Ett internetforum är inte begränsat till skrift, man har hela nätet till sitt förfogande.

Tack för friheten, då tar jag ett superenkelt och så tydligt exempel att nog alla kan förstå det.

Säg att en inspelning har tonkurvefel som motsvarar en anti-RIAA-korrektion. Då kommer den inte att låta maximalt bra utan RIAA-korrektion. Så en anläggning vars tonkurva är så tokig att den överensstämmer med RIAA kommer att återge inspelningen perfekt. En som inte har så extrema tonkurvefel kommer att spela upp inspelningen så resultatet blir klart sämre.

Ok?

Samma sak gäller alla linjära fel, av alla storlekar, inte bara så jättelika som i exemplet. Kort sagt - påståendet att en anläggning kan ha egenskaper som gär att ALLA inspelningar återges ”bäst” (subjektivt eller objektivt, det spelar ingen roll) är nonsens. Det är ett falskt påstående.

Konstigare än så är det inte, och vad man tror om saken påverkar inte sakförhållandena.


Vh, iö

Tack så mycket för exemplet!
Tror du det kan vara det som hänt alla här som består att sämre inspelningar låter bättre på sämre anläggningar, alla fick fisk på kroken när de kastade spöet på isen?

Titiyo-låten blir även den bättre på den bättre anläggningen, trots att det inte är en toppproduktion.

[IngOehman]

Det där ser ut som en både ärligt menad och intressant fråga, men jag förstår inte vad du menar. Kan du formulera om den? Lovar att svara så bra jag kan.


Vh, iö

[Strmbrg]

Det är tyvärr jättevanligt att klassisk musik blir "sönderhackad" när det är spårbyte utan att orkestern pausar. Jag har vant mig och accepterar det.

[IngOehman]

Du är en stor människa!


Vh, iö

[goat76]

Det där ser ut som en både ärligt menad och intressant fråga, men jag förstår inte vad du menar. Kan du formulera om den? Lovar att svara så bra jag kan.


Vh, iö

Frågan har kommit upp många gånger och för något år sedan gjorde någon en tråd i ämnet där det var ungefär 50% som tyckte att sämre inspelningar i stort sett alltid låter bättre på en sämre anläggning. De var av uppfattningen att ju bättre anläggningen är, desto sämre låter sämre produktioner.

Jag håller med om att felen artar sig tydligare men helheten blir inte sämre på den bättre anläggningen, säkert går det att finna något enstaka exempel som faktiskt blir just sämre. Men i en sån där medel-dålig produktion som ofta spelas på bilradion så kan jag med enkelhet koppla bort att den bättre anläggningen förtydligar felen, istället hör jag alla de förbättringar som sker och kan tack vare det ganska enkelt sålla bort felen, ungefär som du själv beskrev det i en annan tråd tidigare idag.

Kanske har folk bara olika svårt/lätt att koppla bort när något dåligt i produktionen blir tydligare?

[goat76]

Det är tyvärr jättevanligt att klassisk musik blir "sönderhackad" när det är spårbyte utan att orkestern pausar. Jag har vant mig och accepterar det.

Men så behöver det ju inte vara, uppfanns inte "gapless" för väldigt väldigt länge sen?

Felen på skivan var väl på lite random ställen, inte vid något tänkbart spårval?

[Strmbrg]

Det är tyvärr jättevanligt att klassisk musik blir "sönderhackad" när det är spårbyte utan att orkestern pausar. Jag har vant mig och accepterar det.

Men så behöver det ju inte vara, uppfanns inte "gapless" för väldigt väldigt länge sen?

Felen på skivan var väl på lite random ställen, inte vid något tänkbart spårval?

Nu vet jag ju inte vad du menar med felen. Men om du menar att det blir ett kort avbrott emellanåt så menar vi samma sak.
Det är musik till en balett. Det är inte "låtar" som är uppdelade i spår utan snarare sekvenser i baletten som skiftar och då har någon klåpare lagt in en markering om spårbyte och det blir på det där viset. Inget jag ids bry mig om.

[Strmbrg]

Du är en stor människa!


Vh, iö

Vem menar du?

[IngOehman]

Det där ser ut som en både ärligt menad och intressant fråga, men jag förstår inte vad du menar. Kan du formulera om den? Lovar att svara så bra jag kan.


Vh, iö

Frågan har kommit upp många gånger och för något år sedan gjorde någon en tråd i ämnet där det var ungefär 50% som tyckte att sämre inspelningar i stort sett alltid låter bättre på en sämre anläggning. De var av uppfattningen att ju bättre anläggningen är, desto sämre låter sämre produktioner.

Jag håller med om att felen artar sig tydligare men helheten blir inte sämre på den bättre anläggningen, säkert går det att finna något enstaka exempel som faktiskt blir just sämre. Men i en sån där medel-dålig produktion som ofta spelas på bilradion så kan jag med enkelhet koppla bort att den bättre anläggningen förtydligar felen, istället hör jag alla de förbättringar som sker och kan tack vare det ganska enkelt sålla bort felen, ungefär som du själv beskrev det i en annan tråd tidigare idag.

Kanske har folk bara olika svårt/lätt att koppla bort när något dåligt i produktionen blir tydligare?

Igen - jag svarar gärna på din fråga, om du har lust att formulera den så jag förstår vad du menar.

När jag bad dig om det så började du istället prata om helt andra saker. Formulera gärna om din fråga istället.


Vh, iö

[Perfector]

Vågar man slå ett slag för gnälltråden?
Mycket av för och emot verkar platsa där.

[petersteindl]

Så här är det! Ju bättre anläggning desto sämre låter det på dåligt inspelad musik. Ju sämre anläggning desto sämre låter det på bra inspelad musik. Då får vi två matematiska andragradsfunktioner som kan lösas där de korsar varandra och denna punkt innebär naturligtvis att anläggningen inklusive inspelningar skall vara lagom bradålig och lagom dåligbra för att vara lagom optimerad. Frågor på det?

[Strmbrg]

Så här är det! ...
//...Frågor på det?

Absolut!
Min första fråga - och den är ganska viktig - är vilka frågor jag skall ställa.

[goat76]

Så här är det! Ju bättre anläggning desto sämre låter det på dåligt inspelad musik. Ju sämre anläggning desto sämre låter det på bra inspelad musik. Då får vi två matematiska andragradsfunktioner som kan lösas där de korsar varandra och denna punkt innebär naturligtvis att anläggningen inklusive inspelningar skall vara lagom bradålig och lagom dåligbra för att vara lagom optimerad. Frågor på det?

Ett problem som jag ser det är att du förminskar musiken och dess kvalitet för att det ska passa in i en matematisk uträkning, men det blir en överförenkling eftersom ett och samma musikstycke kan innehålla både bra och mindre bra element.

Om vi återigen tar den där unga damen Billie Eilish hit-skiva som många här tycker är genomusel medans andra tycker det inte är en skänk från ovan men klart lyssningsbar. Det som antagligen splittrar uppfattningen är att den dels är komprimerad under mastring och även innehåller enstaka ljud-element som i sin tur uppenbart blivit hårt komprimerad under mixning för att skapa ett specifikt sound för basen, men skivan innehåller även massor med vackert inspelade element som verkar ha flygit under radarn och således inte blivit rörda av tvåkanals-komprimeringen.
Dessa fina ljud i mixen kommer låta väldigt mycket bättre när de spelas på en mycket bättre anläggning medans den redan hårt komprimerade basen är den som i de flesta låtarna har komprimerats ytterligare vid mastring, nu är det bara så att den redan var så hårt komprimerad att den i sig självt ändå inte låter speciellt annorlunda efter en ytterligare komprimering.

Så, är den en dålig produktion eller låter den efter alla omständigheter precis som tänkt, och väger de vackra "under radarn"-ljuden upp helheten till en acceptabel kvalitetsnivå, vilket mattetal får den?

En låt är inte 100% bra eller 100% dålig, den består av olika element där något kan anses vara dåligt medans andra är bra. En bra anläggning tar inte bort något från de bra inslagen medans den förtydligar det sämre, en dålig anläggning må gömma felen men låter tillika dåligt på de bra elementen.

[goat76]

Det där ser ut som en både ärligt menad och intressant fråga, men jag förstår inte vad du menar. Kan du formulera om den? Lovar att svara så bra jag kan.


Vh, iö

Frågan har kommit upp många gånger och för något år sedan gjorde någon en tråd i ämnet där det var ungefär 50% som tyckte att sämre inspelningar i stort sett alltid låter bättre på en sämre anläggning. De var av uppfattningen att ju bättre anläggningen är, desto sämre låter sämre produktioner.

Jag håller med om att felen artar sig tydligare men helheten blir inte sämre på den bättre anläggningen, säkert går det att finna något enstaka exempel som faktiskt blir just sämre. Men i en sån där medel-dålig produktion som ofta spelas på bilradion så kan jag med enkelhet koppla bort att den bättre anläggningen förtydligar felen, istället hör jag alla de förbättringar som sker och kan tack vare det ganska enkelt sålla bort felen, ungefär som du själv beskrev det i en annan tråd tidigare idag.

Kanske har folk bara olika svårt/lätt att koppla bort när något dåligt i produktionen blir tydligare?

Igen - jag svarar gärna på din fråga, om du har lust att formulera den så jag förstår vad du menar.

När jag bad dig om det så började du istället prata om helt andra saker. Formulera gärna om din fråga istället.


Vh, iö

Frågan var om det exempel du gav vad gällde den avvikande tonkurvan i musikproduktionen och som låter bäst på det dåliga ljudsystemet med lika avvikande tonkurva, är en trolig förklaring till att så många anser att de sämre musikproduktionerna gör sig bättre i deras bilstereo än på deras hifi-system?

[music4ever]

Jag lyssnar bara på musiken. Vill då slippa dist, dålig bandbredd, och beslöjat ljud.

[sprudel]

Så här är det! Ju bättre anläggning desto sämre låter det på dåligt inspelad musik. Ju sämre anläggning desto sämre låter det på bra inspelad musik. Då får vi två matematiska andragradsfunktioner som kan lösas där de korsar varandra och denna punkt innebär naturligtvis att anläggningen inklusive inspelningar skall vara lagom bradålig och lagom dåligbra för att vara lagom optimerad. Frågor på det?

Ett problem som jag ser det är att du förminskar musiken och dess kvalitet för att det ska passa in i en matematisk uträkning, men det blir en överförenkling eftersom ett och samma musikstycke kan innehålla både bra och mindre bra element.

Om vi återigen tar den där unga damen Billie Eilish hit-skiva som många här tycker är genomusel medans andra tycker det inte är en skänk från ovan men klart lyssningsbar. Det som antagligen splittrar uppfattningen är att den dels är komprimerad under mastring och även innehåller enstaka ljud-element som i sin tur uppenbart blivit hårt komprimerad under mixning för att skapa ett specifikt sound för basen, men skivan innehåller även massor med vackert inspelade element som verkar ha flygit under radarn och således inte blivit rörda av tvåkanals-komprimeringen.
Dessa fina ljud i mixen kommer låta väldigt mycket bättre när de spelas på en mycket bättre anläggning medans den redan hårt komprimerade basen är den som i de flesta låtarna har komprimerats ytterligare vid mastring, nu är det bara så att den redan var så hårt komprimerad att den i sig självt ändå inte låter speciellt annorlunda efter en ytterligare komprimering.

Så, är den en dålig produktion eller låter den efter alla omständigheter precis som tänkt, och väger de vackra "under radarn"-ljuden upp helheten till en acceptabel kvalitetsnivå, vilket mattetal får den?

En låt är inte 100% bra eller 100% dålig, den består av olika element där något kan anses vara dåligt medans andra är bra. En bra anläggning tar inte bort något från de bra inslagen medans den förtydligar det sämre, en dålig anläggning må gömma felen men låter tillika dåligt på de bra elementen.

Got a point!
Billie låter häftigt bättre i anläggningen än i bilen.

[Tangband]

Så här är det! Ju bättre anläggning desto sämre låter det på dåligt inspelad musik. Ju sämre anläggning desto sämre låter det på bra inspelad musik. Då får vi två matematiska andragradsfunktioner som kan lösas där de korsar varandra och denna punkt innebär naturligtvis att anläggningen inklusive inspelningar skall vara lagom bradålig och lagom dåligbra för att vara lagom optimerad. Frågor på det?

Detdär stämmer bra.
Tillägg:
Man kan implicera vissa saker i anläggningen som får sämre inspelningar att upplevas bättre och bättre inspelningar sämre.
Jag talar om tex spikes och biwiring.

Det är upp till var och en hur de vill optimera sin anläggning för maximal njutning. Utvecklar man egna högtalare märker man rätt snabbt att ” kryddor ” i form av spikar och biwiring begränsar de bästa inspelningarna.

[IngOehman]

Frågan har kommit upp många gånger och för något år sedan gjorde någon en tråd i ämnet där det var ungefär 50% som tyckte att sämre inspelningar i stort sett alltid låter bättre på en sämre anläggning. De var av uppfattningen att ju bättre anläggningen är, desto sämre låter sämre produktioner.

Jag håller med om att felen artar sig tydligare men helheten blir inte sämre på den bättre anläggningen, säkert går det att finna något enstaka exempel som faktiskt blir just sämre. Men i en sån där medel-dålig produktion som ofta spelas på bilradion så kan jag med enkelhet koppla bort att den bättre anläggningen förtydligar felen, istället hör jag alla de förbättringar som sker och kan tack vare det ganska enkelt sålla bort felen, ungefär som du själv beskrev det i en annan tråd tidigare idag.

Kanske har folk bara olika svårt/lätt att koppla bort när något dåligt i produktionen blir tydligare?

Igen - jag svarar gärna på din fråga, om du har lust att formulera den så jag förstår vad du menar.

När jag bad dig om det så började du istället prata om helt andra saker. Formulera gärna om din fråga istället.


Vh, iö

Frågan var om det exempel du gav vad gällde den avvikande tonkurvan i musikproduktionen och som låter bäst på det dåliga ljudsystemet med lika avvikande tonkurva, är en trolig förklaring till att så många anser att de sämre musikproduktionerna gör sig bättre i deras bilstereo än på deras hifi-system?

Ahh! Tack för klarifikation.

Ja, det är en trolig förklaring - EN trolig förklaring. Men det behövs flera olika. Verkligheten låter sig inte förenklas till den grad att de som vill ha enkla svar blir nöjda.

Mest av allt var det ett exempel på (och bevis för) att det inte finns (/inte kan finnas) en anläggning som får alla inspelningar att låta sitt bästa. Det är också skälet till att tonkontroller kan ha en poäng, även om vissa personer, som t ex undertecknad, inte nödvändigtvis störs av klangfel så pass att jag upplever ett tillräckligt incitament för att pilla på tonkontroller. Man kan även skaffa sig grundförutsättningar att dubbelkompensation inte skall behövas (kompensation för både inspelningars och anläggningens fel).

Det bör också nämnas att vissa sorters tonkurvefel är värre än andra - läs sådana som skapar lyssningsobehag.

Det kan även nämnas att sådana fel kan misstas för att vara tonkurverätt om man har en förenklad bild av hur tekniska data skall tolkas. Att glömma (/sakna kunskap om) stereosystemets intrinsiska påverkan är t ex legio.


Vh, iö

[Conan]

Frågan har kommit upp många gånger och för något år sedan gjorde någon en tråd i ämnet där det var ungefär 50% som tyckte att sämre inspelningar i stort sett alltid låter bättre på en sämre anläggning. De var av uppfattningen att ju bättre anläggningen är, desto sämre låter sämre produktioner.

Svårt att svara på det där. Förr hade jag nog sagt att musik - oavsett hur dålig inspelningen är - alltid upplevs bättre på en bättre anläggning men jag är inte så säker längre...

Ta ett avsnitt av "Våra Värsta År" på nån reklamkanal med 4:3-bild i lägsta upplösning och snålkodningsartefakter och kanske också har nån skruvat till produktionen med mera kontrast och ljus. På en gammal tjock-TV i ett upplyst rum betraktat från 6 meter, ser det programmet inte avsevärt annorlunda ut än om TV:n hade varit matad med senaste Blade Runner via en 4K-spelare. Men man tar återgivningen vid det tillfället för vad det är, och garvar istället gott åt Al Bundys alla tokerier.

Blås nu upp TV-programmet på en 130 tums duk via en top-of-the-line 4K-projje i ett dedikerat hemmabiorum med nedsläckt belysning.

Är det samma upplevelse? Är det övervägande en bättre upplevelse?

[goat76]

Frågan har kommit upp många gånger och för något år sedan gjorde någon en tråd i ämnet där det var ungefär 50% som tyckte att sämre inspelningar i stort sett alltid låter bättre på en sämre anläggning. De var av uppfattningen att ju bättre anläggningen är, desto sämre låter sämre produktioner.

Svårt att svara på det där. Förr hade jag nog sagt att musik - oavsett hur dålig inspelningen är - alltid upplevs bättre på en bättre anläggning men jag är inte så säker längre...

Ta ett avsnitt av "Våra Värsta År" på nån reklamkanal med 4:3-bild i lägsta upplösning och snålkodningsartefakter och kanske också har nån skruvat till produktionen med mera kontrast och ljus. På en gammal tjock-TV i ett upplyst rum betraktat från 6 meter, ser det programmet inte avsevärt annorlunda ut än om TV:n hade varit matad med senaste Blade Runner via en 4K-spelare. Men man tar återgivningen vid det tillfället för vad det är, och garvar istället gott åt Al Bundys alla tokerier.

Blås nu upp TV-programmet på en 130 tums duk via en top-of-the-line 4K-projje i ett dedikerat hemmabiorum med nedsläckt belysning.

Är det samma upplevelse? Är det övervägande en bättre upplevelse?

Nu är vi där igen med dina analogier mellan bild och ljud, och denna gång fungerar jämnförelsen extra dåligt!

Bildkvaliten på ett gammalt avsnitt av Våra värsta år är bara jämndåligt och lågupplöst och består inte av flera lager av olika kvaliteter, inte heller är vissa utvalda delar i bilden något man kan betrakta som högupplöst, självklart kommer hela bildproduktionen bara se värre och värre ut ju högre upplösning den visas i.

Om du läser mitt svar till petersteindl högre upp så inser du om du tänker efter att musik produceras av en stor drös av enskilda kanaler vars kvalitet kan skifta från det sämsta till att något som är toppklass. Basen kanske är helt bedrövlig och helt sönderkomprimerad medans pianot är riktigt fint inspelad, ta sen alla övriga inspelade kanaler och väg in var de platsar enligt audiofil-mått så borde du inse att analogin till en jämndålig och rakt igenom urusel TV-produktion (bildmässigt, jag älskar Al Bundy) är riktigt dålig.

[Conan]

Frågan har kommit upp många gånger och för något år sedan gjorde någon en tråd i ämnet där det var ungefär 50% som tyckte att sämre inspelningar i stort sett alltid låter bättre på en sämre anläggning. De var av uppfattningen att ju bättre anläggningen är, desto sämre låter sämre produktioner.

Svårt att svara på det där. Förr hade jag nog sagt att musik - oavsett hur dålig inspelningen är - alltid upplevs bättre på en bättre anläggning men jag är inte så säker längre...

Ta ett avsnitt av "Våra Värsta År" på nån reklamkanal med 4:3-bild i lägsta upplösning och snålkodningsartefakter och kanske också har nån skruvat till produktionen med mera kontrast och ljus. På en gammal tjock-TV i ett upplyst rum betraktat från 6 meter, ser det programmet inte avsevärt annorlunda ut än om TV:n hade varit matad med senaste Blade Runner via en 4K-spelare. Men man tar återgivningen vid det tillfället för vad det är, och garvar istället gott åt Al Bundys alla tokerier.

Blås nu upp TV-programmet på en 130 tums duk via en top-of-the-line 4K-projje i ett dedikerat hemmabiorum med nedsläckt belysning.

Är det samma upplevelse? Är det övervägande en bättre upplevelse?

Nu är vi där igen med dina analogier mellan bild och ljud, och denna gång fungerar jämnförelsen extra dåligt!

Bildkvaliten på ett gammalt avsnitt av Våra värsta år är bara jämndåligt och lågupplöst och består inte av flera lager av olika kvaliteter, inte heller är vissa utvalda delar i bilden något man kan betrakta som högupplöst, självklart kommer hela bildproduktionen bara se värre och värre ut ju högre upplösning den visas i.

Om du läser mitt svar till petersteindl högre upp så inser du om du tänker efter att musik produceras av en stor drös av enskilda kanaler vars kvalitet kan skifta från det sämsta till att något som är toppklass. Basen kanske är helt bedrövlig och helt sönderkomprimerad medans pianot är riktigt fint inspelad, ta sen alla övriga inspelade kanaler och väg in var de platsar enligt audiofil-mått så borde du inse att analogin till en jämndålig och rakt igenom urusel TV-produktion (bildmässigt, jag älskar Al Bundy) är riktigt dålig.

Ja jo men visst är det så att en del av upplevelsen med VVÅ kan bli bättre genom att titta på den på en 130 tums duk i en bra hemmabiogrotta, medan andra aspekter försämras? T.ex. är det ju trevligt att bara bilden blir större och du slipper ljus och reflexer från rummet där tjock-TV:n stod. Du kommer ju att uppfatta mer detaljer i TV-utsändningen och skådespelarnas minspråk. I andra vågskålen ligger att alla artefakter och den begränsade upplösningen blir synliga. Du kanske tänker; tusan vad fint det var när vi kollade på 4K-film i går kväll, och så nu det här...

Frågan som sagt är ju om vågskålen slår över till det ena eller andra håller, och jag menar att det är samma sak med en musikproduktion. Om jag lyssnar i köksradion eller bilstereon så förväntar jag mig inte en högklassig ljudåtergivning, och allt låter i princip lika illa. Det kan då vara lättare att ta till sig musiken istället. Men om jag lyssnar i vardagsrumsanläggningen, där jag vet hur bra det kan låta och där inspelningens alla fel och brister kommer i dager, så kan det ta överhanden och jag släcker ner möget och lägger på en annan skiva som låter bättre.

Den kassa inspelningen i sig låter inte bättre på en sämre anläggning, men den totala upplevelsen av musiken kan bli lidande ju bättre (eller "avslöjande" kanske man kan säga) ljudåtergivningen blir.

Du ser, analogin är ju helt kanon!

[goat76]

Svårt att svara på det där. Förr hade jag nog sagt att musik - oavsett hur dålig inspelningen är - alltid upplevs bättre på en bättre anläggning men jag är inte så säker längre...

Ta ett avsnitt av "Våra Värsta År" på nån reklamkanal med 4:3-bild i lägsta upplösning och snålkodningsartefakter och kanske också har nån skruvat till produktionen med mera kontrast och ljus. På en gammal tjock-TV i ett upplyst rum betraktat från 6 meter, ser det programmet inte avsevärt annorlunda ut än om TV:n hade varit matad med senaste Blade Runner via en 4K-spelare. Men man tar återgivningen vid det tillfället för vad det är, och garvar istället gott åt Al Bundys alla tokerier.

Blås nu upp TV-programmet på en 130 tums duk via en top-of-the-line 4K-projje i ett dedikerat hemmabiorum med nedsläckt belysning.

Är det samma upplevelse? Är det övervägande en bättre upplevelse?

Nu är vi där igen med dina analogier mellan bild och ljud, och denna gång fungerar jämnförelsen extra dåligt!

Bildkvaliten på ett gammalt avsnitt av Våra värsta år är bara jämndåligt och lågupplöst och består inte av flera lager av olika kvaliteter, inte heller är vissa utvalda delar i bilden något man kan betrakta som högupplöst, självklart kommer hela bildproduktionen bara se värre och värre ut ju högre upplösning den visas i.

Om du läser mitt svar till petersteindl högre upp så inser du om du tänker efter att musik produceras av en stor drös av enskilda kanaler vars kvalitet kan skifta från det sämsta till att något som är toppklass. Basen kanske är helt bedrövlig och helt sönderkomprimerad medans pianot är riktigt fint inspelad, ta sen alla övriga inspelade kanaler och väg in var de platsar enligt audiofil-mått så borde du inse att analogin till en jämndålig och rakt igenom urusel TV-produktion (bildmässigt, jag älskar Al Bundy) är riktigt dålig.

Ja jo men visst är det så att en del av upplevelsen med VVÅ kan bli bättre genom att titta på den på en 130 tums duk i en bra hemmabiogrotta, medan andra aspekter försämras? T.ex. är det ju trevligt att bara bilden blir större och du slipper ljus och reflexer från rummet där tjock-TV:n stod. Du kommer ju att uppfatta mer detaljer i TV-utsändningen och skådespelarnas minspråk. I andra vågskålen ligger att alla artefakter och den begränsade upplösningen blir synliga. Du kanske tänker; tusan vad fint det var när vi kollade på 4K-film i går kväll, och så nu det här...

Frågan som sagt är ju om vågskålen slår över till det ena eller andra håller, och jag menar att det är samma sak med en musikproduktion. Om jag lyssnar i köksradion eller bilstereon så förväntar jag mig inte en högklassig ljudåtergivning, och allt låter i princip lika illa. Det kan då vara lättare att ta till sig musiken istället. Men om jag lyssnar i vardagsrumsanläggningen, där jag vet hur bra det kan låta och där inspelningens alla fel och brister kommer i dager, så kan det ta överhanden och jag släcker ner möget och lägger på en annan skiva som låter bättre.

Den kassa inspelningen i sig låter inte bättre på en sämre anläggning, men den totala upplevelsen av musiken kan bli lidande ju bättre (eller "avslöjande" kanske man kan säga) ljudåtergivningen blir.

Du ser, analogin är ju helt kanon!

Nu hänger jag inte riktigt med och tycker mig se motstidigheter mellan de två blåmarkerade styckena. När jag läser din text så uppfattar jag av din beskrivning att du trots allt finner fler fördelar att se Våra värsta år på den större projektor-duken, trots sina brister.

I andra stycket som handlar om musik så tolkar jag det som att det är de negativa aspekterna som för dig tar över, så pass mycket att du väljer att stänga av.

På vilket sätt fungerar din analogi egentligen, motsättningarna blir ju bara mer och mer tydliga.
Om man ska dra en analogi så bör väl de två sakerna få ett snarstucket resultat?

[Conan]

Nu hänger jag inte riktigt med och tycker mig se motstidigheter mellan de två blåmarkerade styckena. När jag läser din text så uppfattar jag av din beskrivning att du trots allt finner fler fördelar att se Våra värsta år på den större projektor-duken, trots sina brister.

I andra stycket som handlar om musik så tolkar jag det som att det är de negativa aspekterna som för dig tar över, så pass mycket att du väljer att stänga av.

På vilket sätt fungerar din analogi egentligen, motsättningarna blir ju bara mer och mer tydliga.
Om man ska dra en analogi så bör väl de två sakerna få ett snarstucket resultat?

Det är inte svart eller vitt. Man kan inte bara räkna för- och nackdelarna och se vad som vinner. Det handlar både om det faktiska resultatet och vilka förväntningar man har. Det är motsättningar när man ökar "upplösningen" om samtidigt också felen blir tydligare tillsammans med allt annat. Det kan ju t.om. vara så att du njuter av att lyssna på B. Eilish med bästa möjliga ljudanläggning, medan nån annan tycker det blir helt olyssningsbart.

[IngOehman]

Du har helt rätt. Det är inte en fråga med svartvitt svar.

Du har även rätt i att förväntningar spelar in - om spelning i en superusel anläggning trots det ger ett intryck som får en att förvänta sig något väsentligt bättre i en bättre anläggning, och den upplevelsen uteblir, så kan man uppleva resultatet med den goda anläggningen som till och med sämre än det är.

Men intressant är att man även i blindlyssning ofta kan uppleva vissa usla inspelningar som sämre än intrycket i den enklare anläggningen var. Så fenomenet kan inte förklaras med förväntanseffekter eller rättare sagt med ouppfyllda sådana.

Frågan har kommit upp många gånger och för något år sedan gjorde någon en tråd i ämnet där det var ungefär 50% som tyckte att sämre inspelningar i stort sett alltid låter bättre på en sämre anläggning. De var av uppfattningen att ju bättre anläggningen är, desto sämre låter sämre produktioner.

Jag håller med om att felen artar sig tydligare men helheten blir inte sämre på den bättre anläggningen, säkert går det att finna något enstaka exempel som faktiskt blir just sämre. Men i en sån där medel-dålig produktion som ofta spelas på bilradion så kan jag med enkelhet koppla bort att den bättre anläggningen förtydligar felen, istället hör jag alla de förbättringar som sker och kan tack vare det ganska enkelt sålla bort felen, ungefär som du själv beskrev det i en annan tråd tidigare idag.

Kanske har folk bara olika svårt/lätt att koppla bort när något dåligt i produktionen blir tydligare?

Igen - jag svarar gärna på din fråga, om du har lust att formulera den så jag förstår vad du menar.

När jag bad dig om det så började du istället prata om helt andra saker. Formulera gärna om din fråga istället.


Vh, iö

Frågan var om det exempel du gav vad gällde den avvikande tonkurvan i musikproduktionen och som låter bäst på det dåliga ljudsystemet med lika avvikande tonkurva, är en trolig förklaring till att så många anser att de sämre musikproduktionerna gör sig bättre i deras bilstereo än på deras hifi-system?

Det är en av orsakerna ja. Därmed inte sagt att det är den enda orsaken.

Anläggningar man vara dåliga på väldigt många olika sätt. Vissa maskerar vissa av inspelningarnas fel, andra överdriver dem. Det är meningslöst att försöka förenkla det till ”allt låter bättre i en bättre anläggning”.

Man kan naturligtvis definiera ”bättre anläggning” på just det sätter (den som dåliga inspelningar låter bäst på) men det hjälper liksom inte - ingen sådan anläggning låter lika bra som i en anläggning med i sanning hög fidelitet, när de bästa inspelningarna spelas.


Vh, iö

[goat76]

Vi här på Faktiskt sitter nog alla med väldigt högpresterande ljudsystem så frågan är om det kanske mer sitter i lyssnaren där vissa personer har förmågan att koncentrera sig på de förbättringar den bättre anläggningen onekligen ger, medans andra har svårare att sålla bort felen som blivit tydligare.

[IngOehman]

Högpresterande? Varför utgå ifrån det?

Lika tokigt som att utgå ifrån att alla anläggningar man kan avlyssna på en hifi-mässa skulle vara högpresterande. Man kan tycka att det BORDE vara så, men den som har bevistat dylika mässor och har en väl fungerande hörsel, torde inte sväva i ovisshet om att mycken High End är riktigt, riktigt usel.

Saker kan vara dåliga på så många olika sätt dock, så en dålig anläggning behöver inte vara det på alla sätt, på samma sätt som en väldigt enkel anläggning kan vara bättre än vissa High End-anläggningar på vissa sätt. Även mycket stora fel kan dessutom vara förhållandevis icke-destruktiva för musiken. Men det beror förstås på vad för musik det är också.


Vh, iö

[hifikg]

Högpresterande? Varför utgå ifrån det?

Det verkar rimligt för folk som hänger på såna här fora.

[mrGaskill]

Det håller jag med om. Alla som betalar (en massa) pengar för sin Hi-fi har föhoppningsvis blivit rätt nöjda på sitt sätt, med sina val. Handlar väl om preferens, som vanligt.

[goat76]

Här på Faktiskt ser inte jag någon "dyraste high-end tävling" bland medlemmarna, för mig är det tydligt att folk här valt sina ljudsystem efter hur de presterar ljudmässigt och inte så mycket på andra faktorer. Så ja, jag utgår ifrån att många här sitter på högpresterande anläggningar.

De flesta av oss har säkerligen anläggningar som ligger inom ett tjugo-procentig toppskikt av vad världen egentligen har att erbjuda vad gäller högpresterande komponenter i våra anläggningar, sen börjar gränserna passeras för om det överhuvudtaget finns material som kan presenteras mycket bättre och då kommer det till akustiska åtgärder i lyssningsrummet som är den riktigt stora pusselbiten med största förbättrings-potential.

Högpresterande ljudsystem kan se väldigt olika ut beroende på hur lyssningsmiljön ser ut, i ett normalstort vardagsrum kanske det inte gör sig bäst med Focals största toppsystem, det kan till och med bli sämre.
Sen finns det även i slutändan ett visst utrymme för personliga preferenser och ett fönster för system-matchning.



P.S. För den som är sugen på att inleda en definations-debatt och "pin-pointa" exakt var gränsen går för vad som verkligen får kallas högpresterande så är jag helt ointresserad av den debatten, jag har här ovanför i detta inlägg redan klargjort för vad jag utgår ifrån och vad jag anser vara högpresterande. Inom denna högpresterande sektorn finns det alltid något bättre runt hörnet som passar ännu bättre in i det ljudsystem man har. Tack.

[IngOehman]

Det finns gott om anläggningar som inte ens uppfyller hifi-normen. Det gäller framförallt högtalare.

Jag ifrågasätter inte att folk värderar sina egna val, men många omvärderar dem senare. Jag har stött på massor av människor vars referensramar varit den ofta ganska dåliga ljudkvalitet som är legio på t ex hifi-mässor. Så att folk är nöjda är i sig en dålig kvalitetsmåttstock. Det säger ingenting om deras referensramar.

Att de (som är nöjda) är nöjda är dock självklart bra. Men inte i sig något som bevisar hög ljudkvalitet. I synnerhet inte en som ALLA har. Du skrev ju faktiskt ”alla”. Det vore mycket märkligt om det inte skulle finnas någon som är missnöjd med sitt hemmaljud. Jag har träffat många som vändt sig till mig just för att de varit missnöjda och velat förbättra.

Så igen - jag ifrågasätter påståendet att ALLA här sitter med ”väldigt högpresterande ljudanläggningar”. Men jag hoppas att så många som möjligt är så nöjda att de har stor behållning av sin musiklyssning.


Vh, iö

[hifikg]

Det finns gott om anläggningar som inte ens uppfyller hifi-normen. Det gäller framförallt högtalare.

Tror du sådana är vanliga bland medlemmarna här? Som huvudanläggning alltså, jag har en uppsjö av spisarprylar som iPhone, bluetooth högtalare i duschen, pipljud i vevradion mm mm, som troligen inte uppfyller någon norm, men det är knappast sådant som vi kallar "anläggningar".

[IngOehman]

Tja... +/- 4 dB, tror du t ex dessa högtalare klarar det?

D316B7E8-6316-4DC2-964B-067953E701E2.jpeg (78.64 KiB) Visad 5398 gånger

Vh, iö

[goat76]

Det finns gott om anläggningar som inte ens uppfyller hifi-normen. Det gäller framförallt högtalare.

Jag ifrågasätter inte att folk värderar sina egna val, men många omvärderar dem senare. Jag har stött på massor av människor vars referensramar varit den ofta ganska dåliga ljudkvalitet som är legio på t ex hifi-mässor. Så att folk är nöjda är i sig en dålig kvalitetsmåttstock. Det säger ingenting om deras referensramar.

Att de är nöjda är dock självklart bra. Men inte i sig något som bevisar hög ljudkvalitet.


Vh, iö

Vilken är den bästa högtalaren du någonsin stött på?

[IngOehman]

1. Bäst på vilket sätt?

2. Hurså?


Vh, iö

[goat76]

1. Bäst på vilket sätt?

2. Hurså?


Vh, iö

Vi formulerar om, vilka 5 högtalare är enligt dina kriterier världens bästa högtalare?
Jag öppnar upp för fler än en för olika stora rum.

Du måste väl ha några topp-referenser eftersom du har åsikter om alla du anser vara dåliga?

[mrGaskill]

Vad gäller mig, så skrev jag att "alla förhoppningsvis". Det säger väl i alla fall om deras referensramar, vad de har lyssnat på hittils i livet. Och skriver med en förhoppning att folk som av olika skäl är nöjda med sin stereo ska slippa skämmas. Jag försöker väl vara snäll. Någon kan ju ha fått en stereo av sina farföräldrar och vill tycka den är bäst för att de var väldigt snälla och inte så rika.

[Tell]

Alltså, det är ju klart att det finns viss musik som låter bättre i en objektivt sämre anläggning än i en bättre, men generellt sett så låter musik bättre ju bättre anläggningen är. Man vill ju ha så bra ljud som möjligt just för hur musik genomsnittligen låter, för inte är det väl så vanligt att man skaffar sig en lite sämre anläggning som råkar ha en fet tonkurveboost på 10dB vid 1000Hz för det kanske finns vissa få låtar mår bra av just den extrema avvikelsen?

[goat76]

Tja... +/- 4 dB, tror du t ex dessa högtalare klarar det?

D316B7E8-6316-4DC2-964B-067953E701E2.jpeg

Vh, iö

Linn Akurate Akubarik ska vara en riktigt högpresterande högtalare, jag har dock aldrig lyssnat på den själv. Enligt Tangband så är stativaren i samma serie det absolut bästa han någonsin hört, alltså väldigt högpresterande enligt honom.

[petersteindl]

Det finns gott om anläggningar som inte ens uppfyller hifi-normen. Det gäller framförallt högtalare.

Jag ifrågasätter inte att folk värderar sina egna val, men många omvärderar dem senare. Jag har stött på massor av människor vars referensramar varit den ofta ganska dåliga ljudkvalitet som är legio på t ex hifi-mässor. Så att folk är nöjda är i sig en dålig kvalitetsmåttstock. Det säger ingenting om deras referensramar.

Att de är nöjda är dock självklart bra. Men inte i sig något som bevisar hög ljudkvalitet.


Vh, iö

Vilken är den bästa högtalaren du någonsin stött på?

Stöter man på högtalare? Hifimänniskor kanske har den läggningen?

[IngOehman]

1. Bäst på vilket sätt?

2. Hurså?


Vh, iö

Vi formulerar om, vilka 5 högtalare är enligt dina kriterier världens bästa högtalare?
Jag öppnar upp för fler än en för olika stora rum.

Du måste väl ha några topp-referenser eftersom du har åsikter om alla du anser vara dåliga?

Formulera inte om. Svara på mina frågor istället (jag kan formulera om dessa, och byta plats mellan dem, om det hjälper dig att förstå det jag skriver):


1. Vad är skälet till att du vill att jag skall utnämna de fem bästa högtalarna?
(Bifrågor: Vill du att jag skall inkludera högtalare som jag konstruerat, eller skall jag bara peka på sådana som jag inte har inblandning i? Förstår du att listan annars bara kommer att bestå av sådana jag konstruerat? Och förstår du att det inte behöver bero på ett uppblåst ego utan kan ha sin förklaring i att jag optimerar efter samma premisser och samma omdöme som jag skulle använda för att besvara dina frågor? Kort sagt - jag konstruerar med ett optimalt resultatet som mål.)

2. ”Bästa” kan betyda väldigt många olika saker, även om en och samma person gör bedömningen) och när det gäller högtalare så är det i väldigt hög grad beroende av applikationen. En högtalare som är optimal för en sak kan vara usel för en annan.


Vh, iö

[PerStromgren]

Ingvar skrev detta 2011, som kanske kan ses som hans tips på bra högtalare som inte är hans egna.

viewtopic.php?p=1142346#p1142346

[hifikg]

Tja... +/- 4 dB, tror du t ex dessa högtalare klarar det?

D316B7E8-6316-4DC2-964B-067953E701E2.jpeg

Vh, iö

Jag vet inte, jag vet inte ens vad det är för burk, Linn anar jag av designen så jag är väl mäss-skadad. DIN 45500 var väldigt snäll, det mesta idag klarar väl den, minns inte var +/- 4dB kom in i bilden, men om det är ett krav så förmodar jag att Linn sett till att uppfylla det. På något vis. Kanske i ett ekofritt rum eller i ett vanligt vardagsrum fyllt med Rockwool

[Strmbrg]

I just sammanhanget vilka högtalare som Ingvar menar är ”bäst”, så blir kanske min käpphäst nedan överflödig. Men eftersom jag tycker just den hästen är EXTREMT väsentlig och EXTREMT förbisedd, så:
Vad innebär ”bäst”? Egentligen, alltså.
Är det sådant som hamnar överst i någon ranking?
Betyder det då per automatik att dessa saker - utöver att vara bäst - även är bra?
Som jag ser det så är det ofta någorlunda enkelt att rangordna genom att jämföra.
Om vi nu råkar jämförelse-rangordna saker där alla är förvisso är olika men INGEN av sakerna är bra ur ett ABSOLUT perspektiv, vad har vi då kommit fram till?
Samma sak - eller snarare än värre - blir det när fokus istället kretsar kring begreppet ”bättre”.
Ja, den här är bättre än den där. Men, HUR mycket bättre? Marginellt, knappt urskiljbart bättre? Eller påtagligt mycket bättre?
Vi relativiserar alldeles för ofta och mycket och fokuserar på ranking.
Vi absolut-värderar på tok för lite.

Det här är jätteviktigt! Och definitivt inte enbart inom hifi, utan inom allt.

[goat76]

1. Bäst på vilket sätt?

2. Hurså?


Vh, iö

Vi formulerar om, vilka 5 högtalare är enligt dina kriterier världens bästa högtalare?
Jag öppnar upp för fler än en för olika stora rum.

Du måste väl ha några topp-referenser eftersom du har åsikter om alla du anser vara dåliga?

Formulera inte om. Svara på mina frågor istället (jag kan formulera om dessa, och byta plats mellan dem, om det hjälper dig att förstå det jag skriver):


1. Vad är skälet till att du vill att jag skall utnämna de fem bästa högtalarna?
(Bifrågor: Vill du att jag skall inkludera högtalare som jag konstruerat, eller skall jag bara peka på sådana som jag inte har inblandning i? Förstår du att listan annars bara kommer att bestå av sådana jag konstruerat? Och förstår du att det inte behöver bero på ett uppblåst ego utan kan ha sin förklaring i att jag optimerar efter samma premisser och samma omdöme som jag skulle använda för att besvara dina frågor? Kort sagt - jag konstruerar med ett optimalt resultatet som mål.)

2. ”Bästa” kan betyda väldigt många olika saker, även om en och samma person gör bedömningen) och när det gäller högtalare så är det i väldigt hög grad beroende av applikationen. En högtalare som är optimal för en sak kan vara usel för en annan.


Vh, iö

Frågan är ganska enkel, vilka fem högtalare tycker du är de bästa i världen oavsett fabrikat. Det är fritt fram för dig att lägga in en beskrivning hur dessa gör sig bäst vad gäller externa förutsättningar.
De får dock gärna/helst finnas att köpa idag, alltså inte något man måste leta på begagnatmarknade.

Vilken betydelse anser du andras uppfattning av dina svar har? Påverkas dina val av vilka högtalare du anser vara de bästa du hört av hur andra kan uppfatta dina val?

Vad är det som är svårt med denna fråga, det verkar ju för dig vara väldigt enkelt att peka på specifika högtalare som du anser vara dåliga, det är tydligen så enkelt så att det bara är att peka på ett visst fabrikat som heter Linn?

[jansch]

Tja... +/- 4 dB, tror du t ex dessa högtalare klarar det?

D316B7E8-6316-4DC2-964B-067953E701E2.jpeg

Vh, iö

Jag vet inte, jag vet inte ens vad det är för burk, Linn anar jag av designen så jag är väl mäss-skadad. DIN 45500 var väldigt snäll, det mesta idag klarar väl den, minns inte var +/- 4dB kom in i bilden, men om det är ett krav så förmodar jag att Linn sett till att uppfylla det. På något vis. Kanske i ett ekofritt rum eller i ett vanligt vardagsrum fyllt med Rockwool

+/- 4dB mellan 100Hz - 4kHz specade HiFi normen (DIN 45500) för högtalare. Över och under detta frekvensområde var kraven lägre.....

[PerStromgren]

Vad är det som är svårt med denna fråga, det verkar ju för dig vara väldigt enkelt att peka på specifika högtalare som du anser vara dåliga, det är tydligen så enkelt så att det bara är att peka på ett visst fabrikat som heter Linn?

Nu är jag inte IÖ, men jag upprepar mitt tips om att titta i viewtopic.php?p=1142346#p1142346 , om du missade mitt inlägg ovan.

[goat76]

Vad är det som är svårt med denna fråga, det verkar ju för dig vara väldigt enkelt att peka på specifika högtalare som du anser vara dåliga, det är tydligen så enkelt så att det bara är att peka på ett visst fabrikat som heter Linn?

Nu är jag inte IÖ, men jag upprepar mitt tips om att titta i viewtopic.php?p=1142346#p1142346 , om du missade mitt inlägg ovan.

Jag har läst länken men om du läser min förra post så är jag intresserad av vad som finns på marknaden idag, i din länk är det bara högtalare från 80-90-tal, alltså 30 till 40 år gamla saker.

[PerStromgren]

Vad är det som är svårt med denna fråga, det verkar ju för dig vara väldigt enkelt att peka på specifika högtalare som du anser vara dåliga, det är tydligen så enkelt så att det bara är att peka på ett visst fabrikat som heter Linn?

Nu är jag inte IÖ, men jag upprepar mitt tips om att titta i viewtopic.php?p=1142346#p1142346 , om du missade mitt inlägg ovan.

Jag har läst länken men om du läser min förra post så är jag intresserad av vad som finns på marknaden idag, i din länk är det bara högtalare från 80-90-tal, alltså 30 till 40 år gamla saker.

Sorry.

[hifikg]

Vad är det som är svårt med denna fråga, det verkar ju för dig vara väldigt enkelt att peka på specifika högtalare som du anser vara dåliga, det är tydligen så enkelt så att det bara är att peka på ett visst fabrikat som heter Linn?

Nu är jag inte IÖ, men jag upprepar mitt tips om att titta i viewtopic.php?p=1142346#p1142346 , om du missade mitt inlägg ovan.

Jag har läst länken men om du läser min förra post så är jag intresserad av vad som finns på marknaden idag, i din länk är det bara högtalare från 80-90-tal, alltså 30 till 40 år gamla saker.

Skulle något ha hänt efter det?

[goat76]

Nu är jag inte IÖ, men jag upprepar mitt tips om att titta i viewtopic.php?p=1142346#p1142346 , om du missade mitt inlägg ovan.

Jag har läst länken men om du läser min förra post så är jag intresserad av vad som finns på marknaden idag, i din länk är det bara högtalare från 80-90-tal, alltså 30 till 40 år gamla saker.

Skulle något ha hänt efter det?

Ja, tillgängligheten.

[Strmbrg]

Med all respekt, men varför är just Ingvars svar på "de bästa högtalarna" så eftertraktat?

Har vi hamnat i något slags läge där någons favoritmärke upplevs ha "gjorts ner"? Om så är fallet så vill jag tipsa om att inte koppla ihop ett "märke" eller en pryl med sin egen person. Det brukar bli ganska jobbigt för den hopkopplade.

[goat76]

Med all respekt, men varför är just Ingvars svar på "de bästa högtalarna" så eftertraktat?

Har vi hamnat i något slags läge där någons favoritmärke upplevs ha "gjorts ner"? Om så är fallet så vill jag tipsa om att inte koppla ihop ett "märke" eller en pryl med sin egen person. Det brukar bli ganska jobbigt för den hopkopplade.

Nej, Ingvars svar är inte viktigare än andras, det råkade bara vara han jag förde en diskussion med som led till den frågan.
Läs tråden igen så ser du det.

Kanske hann du inte läsa det inlägg som Ingvar sedan redigerade bort mitt användarnamn ifrån, där han började inrikta sig på mig och min högtalare.
Om dessa är så dåliga enligt honom så är det intressant om han har några tips som jag kanske kan köpa istället.

[IngOehman]

Vi formulerar om, vilka 5 högtalare är enligt dina kriterier världens bästa högtalare?
Jag öppnar upp för fler än en för olika stora rum.

Du måste väl ha några topp-referenser eftersom du har åsikter om alla du anser vara dåliga?

Formulera inte om. Svara på mina frågor istället (jag kan formulera om dessa, och byta plats mellan dem, om det hjälper dig att förstå det jag skriver):


1. Vad är skälet till att du vill att jag skall utnämna de fem bästa högtalarna?
(Bifrågor: Vill du att jag skall inkludera högtalare som jag konstruerat, eller skall jag bara peka på sådana som jag inte har inblandning i? Förstår du att listan annars bara kommer att bestå av sådana jag konstruerat? Och förstår du att det inte behöver bero på ett uppblåst ego utan kan ha sin förklaring i att jag optimerar efter samma premisser och samma omdöme som jag skulle använda för att besvara dina frågor? Kort sagt - jag konstruerar med ett optimalt resultatet som mål.)

2. ”Bästa” kan betyda väldigt många olika saker, även om en och samma person gör bedömningen) och när det gäller högtalare så är det i väldigt hög grad beroende av applikationen. En högtalare som är optimal för en sak kan vara usel för en annan.


Vh, iö

Frågan är ganska enkel, vilka fem högtalare tycker du är de bästa i världen oavsett fabrikat. Det är fritt fram för dig att lägga in en beskrivning hur dessa gör sig bäst vad gäller externa förutsättningar.
De får dock gärna/helst finnas att köpa idag, alltså inte något man måste leta på begagnatmarknade.

Vilken betydelse anser du andras uppfattning av dina svar har? Påverkas dina val av vilka högtalare du anser vara de bästa du hört av hur andra kan uppfatta dina val?

Vad är det som är svårt med denna fråga, det verkar ju för dig vara väldigt enkelt att peka på specifika högtalare som du anser vara dåliga, det är tydligen så enkelt så att det bara är att peka på ett visst fabrikat som heter Linn?

Okej, för att jag skall kunna hjälpa dig med det du undrar över så behöver jag veta det jag frågat dig om, men du vill av något skäl inte svara på frågorna jag ställer.

Inte alldeles oväntat.

Men du skall få en sista chans.

1. Varför undrar du vilka högtalare som jag tycker är bäst? (Det är mina egna)

2. Vad menar DU med bäst? (Under vilka förutsättningar)


Vh, iö

[IngOehman]

Med all respekt, men varför är just Ingvars svar på "de bästa högtalarna" så eftertraktat?

Har vi hamnat i något slags läge där någons favoritmärke upplevs ha "gjorts ner"? Om så är fallet så vill jag tipsa om att inte koppla ihop ett "märke" eller en pryl med sin egen person. Det brukar bli ganska jobbigt för den hopkopplade.

Håller med dig helt.

Det är omöjligt att veta vad goat76 har för syfte att fråga, han behöver nog berätta om varför han frågar. Det han frågar om har ju ingenting med trådens ämne att göra.


Vh, iö

[Strmbrg]

Jag hade nog tappat bort det faktum att jag själv skapat och "riktningsbestämt" den här tråden. Det kan ju råka bli så, när det far iväg i andra riktningar än den bestämtade. (Märkligt att det ordet inte markerades som felstavat eller ickeexisterande...)
Nä, jag läser absolut inte allt i alla trådar oavsett om jag dratt igång dem eller bara skummar lite. Det får så vara, ty jag har en del annat jag vill och måste göra.

[goat76]

(Det är mina egna)

Tack, att det skulle behövas så många inlägg för att svara på en rak enkel fråga är huvudproblemet till att tråden så länge gick off topic.

Med all respekt, men varför är just Ingvars svar på "de bästa högtalarna" så eftertraktat?

Har vi hamnat i något slags läge där någons favoritmärke upplevs ha "gjorts ner"? Om så är fallet så vill jag tipsa om att inte koppla ihop ett "märke" eller en pryl med sin egen person. Det brukar bli ganska jobbigt för den hopkopplade.

Håller med dig helt.

Det är omöjligt att veta vad goat76 har för syfte att fråga, han behöver nog berätta om varför han frågar. Det han frågar om har ju ingenting med trådens ämne att göra.


Vh, iö

Om du läser tidigare inlägg i tråden så står svaret där.

On topic.

[IngOehman]

Allvarligt? Igen - varför vill du att jag skall nämna de fem bästa högtalarna jag känner till? Och vad menar du med ”bästa”? Och varför skall de vara tillverkade senare än de som Per länkade till?

Och - varför skulle jag överhuvudtaget konstruera högtalare om jag föredrog andra?


Vh, iö

[Almen]

Om du läser tidigare inlägg i tråden så står svaret där.

Vad är det som är svårt med denna fråga, det verkar ju för dig vara väldigt enkelt att peka på specifika högtalare som du anser vara dåliga, det är tydligen så enkelt så att det bara är att peka på ett visst fabrikat som heter Linn?

Linn fanboy...

[Morello]

Kan ju finnas många orsaker till sådant; tex pris (ett par nya B&W 801 matrix på 1980-talet kostade gissningsvis ohyggligt mycket mer än delarna till ett par pi60 från samma tid), glädjen i att konstruera något själv etc.

[IngOehman]

Att ta fram pi60 kostade oerhört mycket mera än att köpa ett par B&W 801. B&W-modellen som jag gillade fanns heller inte 1977. Och jag är totalt ointresserad av att konstruera. Gör det så lite som möjligt, men inte mindre än så. Har aldrig tyckt det varit kul att bygga för byggandets skull. Gör ansträngningar i den riktningen endast för målet.

- - -

Eftersom Linn-högtalare inte uppfyller DIN 45 500 från 1960-talet är de ett exempel på just detta. Det betyder ju inte att inte kan finnas flera högtalare som har större tonkurvefel än 8 dB p-p.

Dock är ett påstående om att alla har bra anläggningar tveksamt även utan att titta på tekniska data. Man kan t ex jämföra två anläggningar med varandra genom att lyssna på dem, och konstatera mycket stora skillnader. Kan då alla vara bra? Bra då i betydelsen goda återgivare?

Och OM det skulle vara så att det finns någon som springer runt på hifi-mässor och tycker att allt låter bra, då måste jag istället undra vad de har hemma? Eller om de någonsin lyssnar på levande musik i ett konserthus?

Självklart är rummen en stor del av problemen med att få till en god återgivning, så jag klandrar ingen inblandad, säger bara att man inte kan exkludera vissa delar, som t ex högtalare och rum, och sen hävda att alla har bra anläggningar.

Det finns absolut massor av dåliga anläggningar, även om man kanske, om man är så ung att man inte upplevt 70-talet, kan vara illa skadad av senare tiders inspelningar att man faktiskt tycker det mesta är bra? För lika dåliga anläggningar som medelsnittet av dagens inspelningar, är förvisso sällsynta.

Kan det vara därför folk tycker alla anläggningar är bra? Avsaknad av vettiga referenser/mkt låga krav.

Kontrollfråga: Den som menar att det är troligt att ALLA som skriver här har högklassigs anläggningar, anser ni att moderna populärmusikinspelningar typiskt låter:

1. Utmärkt!

2. Helt okej,

3. Acceptabelt,

4. Inte så bra,

5. Uselt men ändå spelbart,

6. Så illa att de är ospelbara! Alltså så att tystnad alltid är att föredra.


Vh, iö

[miaber]

Personligen är jag nog böjd att välja alternativ 6, eller möjligtvis 5, för merparten. Tyvärr.

[goat76]

Ingvar, du är en stjärna på att förvränga och baka ihop egna stories, de dåliga inspelningarna du nu pratar om är inte förknippade till de senaste sidornas diskussion. För att vi andra ska börja prata om din nya inriktning så behöver vi nog ta språngbrädan in i ditt sinne.

[Tell]

Vore det inte bättre om goat76 o Ingvar bara ignorerade varandra? Tycker det känns ganska uppenbart att ni inte gillar varandra o därmed nästan alltid skriver till varandra lite med taggarna utåt oavsett om ni ändå försöker mena väl, blir nästan aldrig så himla trevliga diskussioner då.
(En liten note to self passar nog här också..)

[IngOehman]

Jag känner inte goat76 alls och ogillar mycket sällan människor jag träffar.

Tycker den trista tendensen han har att slingra sig och/eller komma med helt irrelevanta personkommentarer istället för att delta i diskussionen om sakfrågan på ett konstruktivt sätt, är mycket tråkig dock.

Att ställa en fråga om hur bra eller dåliga folk upplever att inspelningar är, har i allra högsta grad med diskussionen att göra. Det sätter deras bedömning om hur bra eller dåliga de anser att anläggningar är, i perspektiv. Men troligen kommer inte de som borde, svara.


Vh, iö

- - - - -

PS. Mitt eget svar på frågan jag ställde till alla som deltar i tråden, är 4 eller 5. Väldigt få inspelningar är så bra att det är inspirerande, men väldigt få är å andra sidan så dåliga att de hindrar mig från att ha behållning av bra musik. Bara så dåliga att även en ganska usel anläggning duger, och om den är det på ”rätt sätt” till och med kan vara att föredra.

Ett exempel på en extra dålig anläggning är min bils. Nästan alla ljud som kommer ur den är sämre än att det är tyst bortsett ifrån vind-, väg- och motorljud.

[Tell]

Jo fast du "känner" ju ändå goat76 som den forumpersonen han är, det jag syftar på.

Angående kontrollfrågan du ställde så måste jag fråga vad du exakt du menar med "populärmusik"? Vet att med det så menar vissa renodlad radiopop o andra typ all musik som inte är klassisk musik, så vad menar du?

[IngOehman]

Jag åsyftar sådan musik som är populär i betydelsen kommersiellt framgångsrik. Men vi kan förenkla det till ”sådan som spelas mycket på radio”. Tack för frågan!

Jag tycker alla som deltar på ett diskussionsforum bör respekteras således att man läser deras inlägg och svarar eller kommenterar om det känns potentiellt meningsfullt. Så jag svarar som regel inte en person utan ett inlägg. Det som skrivits, inte den som skrivit. Ibland ser jag vem som skrivit men om det inte är mitt uppe i ett bråk (där historien har betydelse) så läser jag typiskt bara texten.

Vissa anser att man alltid skall utgå ifrån vem som skrivit något, eftersom man bör kommentera olika beroende på vem personen är. Jag menar att den som har de inställningen verkar bortse ifrån att diskussionen sker på ett diskussionsforum. Det man skriver bör alltid vara riktat till ALLA som läser det, inte bara till den person man svarar. Annars kan man lika gärna skicka ett PM.

Missförstå mig inte - självklart kan man svara en person, men gör man det på ett forum så kan man försöka svara så det blir av värde för så många som möjligt.


Vh, iö

[Tusk]

Det man skriver bör alltid vara riktat till ALLA som läser det, inte bara till den person man svarar. Annars kan man lika gärna skicka ett PM.

Missförstå mig inte - självklart kan man svara en person, men gör man det på ett forum så kan man försöka svara så det blir av värde för så många som möjligt.

Jag håller med om ovanstående, men för att förstå frågan behöver man ofta ta hänsyn till vem som ställer den och i vilken kontext frågan ställs. När det gäller exempelvis lyssningsintryck är det väldigt många som inte förmår formulera sin fråga på ett helt entydigt sätt med användande av fullt ut korrekt nomenklatur.

Ett exempel på detta är väl hur många beskriver basåtergivning av högre kvalitet som "snabb" eller "rapp". Istället för att bemöta detta ordagrant med en generell kommentar om att frågan är felformulerad eller att "det beror på" anser jag att det vore lämpligare att försöka förstå vilken kunskapsnivå användaren befinner sig på och utifrån detta förklara de viktigaste faktorerna (om man nu öht. skall lägga tid på att svara).

Ett ytterligare exempel är ditt (IÖs) svar till Morello i en annan tråd avseende förstärkares impedans. I min mening ett solklart exempel på att svaret kunnat bli mycket bättre om det beaktats vem som var avsändare.

[IngOehman]

Håller med om allt det du skriver utom det sista.

Det kan absolut vara vettigt att ställa följdfrågor om en fråga är oklart ställd, som Tell gjorde härovan och som jag gjort tidigare i tråden.

- - -

Men om jag svarar på en fråga och den som ställt frågan inte skrivit det han menade är det dock absurt att klandra den som svarar. Men framförallt är det kasst att söka konflikt genom klaga på svaret jag gav. Har man menat något annat än det man skrev så är det ju inte mitt fel, och dessutom något som den som frågat kan korrigera genom att fråga igen - om det personen verkligen menade att fråga om.

Det enda skälet till att bete sig på något annat sätt är om syftet är att bråka. Tycker det är ett uselt syfte.


Vh, iö

[Morello]

Varför i hela friden börjar du bjäbba om detta igen?
Att du på grund av bokstavstolkning och oförmåga att se kontexten gör att du gång på gång hamnar i märkliga konflikter är väldokumenterat - det finns hundratals exempel på detta bara på faktiskt.se! Klandra inte mig för dina egna tillkortakommanden!

[juanth]

5 & ibland 6, det tillskriver jag främst avsaknad av dynamik och påförd kompressionsgalenskap.

[goat76]

Jag känner inte goat76 alls och ogillar mycket sällan människor jag träffar.

Tycker den trista tendensen han har att slingra sig och/eller komma med helt irrelevanta personkommentarer istället för att delta i diskussionen om sakfrågan på ett konstruktivt sätt, är mycket tråkig dock.

På vilket sätt har jag slingrat mig?

Och på vilket sätt menar du att ditt inlägg till Hifikg där du skrev "Tror du goat76s högtalare klarar normen" inte är inriktat på mig som person för att "diskvalificera" mig från diskussionen?
Rätt många hann nog läsa det innan du valde att redigera om det inlägget, men kanske är det så du har börjat göra nu, slänga ut lite påhopp och sedan redigera bort dem?

En anläggning kan vara högklassig ur många hänseenden, om endast rak tonkurva skulle vara den enda avgörande faktorn så slår säkerligen IKEA Eneby många "Faktianers" högtalare på fingrarna.

Jag åsyftar sådan musik som är populär i betydelsen kommersiellt framgångsrik. Men vi kan förenkla det till . Tack för frågan!

Tror du det är många här på Faktiskt som sitter och lyssnar på ”sådan som spelas mycket på radio” i någon större utsträckning på sina finaste ljudanläggningar?

Den typen av musik utsätts man i regel för från radion i bilen eller på någon random plats i något köpcentrum, därför uteblir nog svaren på din fråga.

[IngOehman]

Bråk, bråk och bråk, noll konstruktivt innehåll.

Nej, jag diskvalificerar dig inte på grund av ditt val av högtalare. Jag exemplifierar bara att det inte alltid är lätt att definiera vad en ”bra anläggning är”. Därför frågar jag dig vad DU menar med det.

De högtalare som du har är ju väsensskilda mot många andra högtalare, som även skiljer sig åt inbördes. De kan inte alla återge musiken ackurat, men det kan absolut finnas någon person för varje högtalare, som tycker de spelar musiken ”trevligt” - i enlighet med deras smak, så att ett sound som de gillar uppstår.

Därför frågar jag dig - vad menar du när du säger att alla som skriver här har högklassiga anläggningar? Du behöver inte svara på frågan om du tror att det är en fälla av något slag (jag sysslar inte med sådant*), eller om du inte kan svara för att du inte har tänkt på saken, men då får du gärna berätta att du avstår att svara, så jag slipper ägna tid åt att formulera om frågan med förhoppningen att jag skall kunna få ett svar.

Om du väljer att svara på vad du menar med ”högklassig anläggning” så passa på att definiera ”bästa högtalarna” också. När du ändå håller på. Och till sist så får du gärna även svara på vad du skall ha ett svar på min uppfattning om de fem bästa, till? Vad spelar det för roll vad någon tycker?

Varför i hela friden börjar du bjäbba om detta igen?
Att du på grund av bokstavstolkning och oförmåga att se kontexten gör att du gång på gång hamnar i märkliga konflikter är väldokumenterat - det finns hundratals exempel på detta bara på faktiskt.se! Klandra inte mig för dina egna tillkortakommanden!

Tusk tog upp saken, inte jag.

Det har framgått att det är din uppfattning att det är mitt fel att du skriver något annat än du menar. Bra. Men nästa gång när du skriver fel, berätta att du råkade skriva fel och skriv sen vad du menade istället. Det är mycket mera konstruktivt än att dra igång ett bråk med en massa otrevliga personpåhopp.


Vh, iö

- - - - -

*Det beror dock på vad man menar med saken. De flesta diskussioner handlar ju om att separera subjektivt från objektivt, och sedan försöka slå fast vad som är sant. Om man kan nå sanningen genom att få svar på frågor så kan den som ogillar sanningar (eller i varje fall vissa) förstås se en meningsfull fråga därvidlag för en fälla. Men så ser inte jag på det. Ser inte diskussioner som tävlingar. Om det kommer fram i en diskussion att man har fel så är det ju en kunskapsgåva, inte en förlust.

[Tell]

Jag åsyftar sådan musik som är populär i betydelsen kommersiellt framgångsrik. Men vi kan förenkla det till ”sådan som spelas mycket på radio”. Tack för frågan!

Jag tycker alla som deltar på ett diskussionsforum bör respekteras således att man läser deras inlägg och svarar eller kommenterar om det känns potentiellt meningsfullt. Så jag svarar som regel inte en person utan ett inlägg. Det som skrivits, inte den som skrivit. Ibland ser jag vem som skrivit men om det inte är mitt uppe i ett bråk (där historien har betydelse) så läser jag typiskt bara texten.

Vissa anser att man alltid skall utgå ifrån vem som skrivit något, eftersom man bör kommentera olika beroende på vem personen är. Jag menar att den som har de inställningen verkar bortse ifrån att diskussionen sker på ett diskussionsforum. Det man skriver bör alltid vara riktat till ALLA som läser det, inte bara till den person man svarar. Annars kan man lika gärna skicka ett PM.

Missförstå mig inte - självklart kan man svara en person, men gör man det på ett forum så kan man försöka svara så det blir av värde för så många som möjligt.


Vh, iö

Japp jag har märkt att du generellt sett försöker att svara på det som skrivs o inte vem som skriver det, fint det. Men tror dock ändå det är svårt för dom flesta att helt ignorera vem det är som skriver det, speciellt om man har en viss känsla inblandad i vem det är som skriver. Vi är ju människor så det är svårt att ignorera dom där känslorna, o det gäller även dig. Men som sagt så tycker jag ändå du oftast är duktig på det
Dock så underlättar det ju ibland att se vem det är som skriver, t ex i det där fallet med Morello o förstärkarimpedansen så hade det nog varit bra om du tog med i beräkningen att det var han som skrev det o då kunde räkna ut att han antagligen gjort en liten felskrivning. Tänker då bl a på att han verkar kunna ta sånt lite personligt vilket gjorde att det blev en onödig extradebatt på det. Men med det sagt så var ditt svar där ändå inte dåligt för andra som läser o som inte har riktig koll på hur det där med förstärkarimpedans funkar, så det har du ju helt rätt i. Så tänker mig att nån balans därimellan är vettigt, att först svara till personen som skriver och sen som bonus komma med det informativa inlägget du gjorde.

Angående din kontrollfråga dock så har iaf inte jag nåt riktigt svar på det då jag inte alls lyssnar på radiomusik. Enda jag egentligen lyssnat på är några låtar av Billie Elish eftersom det kom upp på diskussion för ett tag sen o där låter låtarna stundtals 2,5 och stundtals 6. Märkligt producerat album det där.

[Ogjort]

/.../
....På samma sätt som att mat består av enskilda råvaror i olika proportioner med tillsatta smaksättningar i olika mängd et cetera. En del äter med fokus på att urskilja enskildheterna. "Mmm, jag känner att du har en knivs-udd av xxx i såsen!.. Men förra gången du bjöd på detta var det nog inte bintje utan magnum bonum i omeletten..."

/..../

Så, lyssnar du på detaljer eller på helheten?
.

Jag tycker analogin med maten är utmärkt.
Det beror ju mycket på om man även är intresserad av att laga mat, eller bara äta den.
Om jag äter något riktigt gott och då vill kunna återskapa den upplevelsen, måste jag börja analysera VAD maträtten består av och hur den är tillagad.
Det kan förstås även vara av ren nyfikenhet, för ökat matvetande, även om jag inte har som mål att tillaga maten.
Man lär sig saker, helt enkelt.

När det gäller musik och jag drabbas av en stor upplevelse, så blir jag nyfiken på hur den är konstruerad.
Hur nyfiken beror lite på hur mycket jag vill veta och varför.
Ska jag till exempel reducera andra satsen i Sjostakovitj 2:a pianokosert för en liten ensemble, så måste jag luska ut vilka linjer som är viktigt att behålla,
så att den stora orkesterns helhet bibehålls i möjligaste mån även i det lilla sammanhanget.
För mig handlar det ofta också om att "ta ut" andras musik för att spela "covers" själv, eller att andra vill göra det.
(musik man gillar är ofta rolig att spela, helt enkelt)
Har man gjort det väldigt mycket, så tränar man förstås förmågan att liksom lyssna in igenom helheten och fokusera på enskilda instrument.
Men även om jag till slut vet varenda pillekvitt i ett arr o framförande, så förtar den kunskapen inte helhetsupplevelsen på minsta vis.
Snarare ökar.

Här ett exempel på en "uttagning" för en helt annan ensemble än originalet.
Och här hoppas man ju att man hittat och bevarat just det som ger ett gott helhetsintryck, trots omarrangeringen.
https://soundcloud.com/ogjort/proclamation-slagverk

Just nu är jag till exempel specialintresserad av harmoniken i Prokofjevs "Klassiska Symfoni".
Plötsligt hör jag en passage som gör något med mig när jag lyssnar. Varför?
Ahaa... det är andrafiolerna som altererar stämföringen i reprisen på ett oväntat vis. Hela harmoniken vrids till liksom.
I det fallet är det lätt - det är ju bara att skaffa partituret och titta.
Just "Proffes" harmonik är ofta väldigt svår att lyssna fram. Det är liksom aldrig de toner men tror. Vilket man upptäcker när man själv spelar
ett stycke av honom i ensemble. "jäkla konstiga oväntade toner jag spelar, det borde låta apa - ändå gör det inte det"

Något jag ofta upptäckt också när folk spelar "egenuttagna" Zappa-låtar.
De spelar ofta de toner de tror är rätt, eller de som det kanske borde vara enligt gängse harmonisk progression, istället för de toner det faktiskt är.

Jag kan tänka mig att det är en väsentlig skillnad på hur folk lyssnar beroende på om de själva utövar, skapar eller producerar musik.
Likt den som "bara" kör en BMW, jämfört med de som konstruerar bilen eller jobbar på en BMW-verkstad.
Men... en M3:a blir ju inte tristare att köra bara för att man vet hur den funkar. Det kanske till och med gör att du kan utnyttja bilens potential bättre,
och därför öka körupplevelsen.

Jag tror att mitt analytiska lyssnade pågår hela tiden i olika grad, parallellt med den direkta och totala upplevelsen.
Det går liksom inte att stänga av.
Viss musik man gillar är uppenbar i sin konstruktion, annan nästan outgrundlig.
Det senare är helt enkelt väldigt roligt och berikande att gräva i.

Vissa saker som man gärna kulle vilja ta ut, är närmast omöjliga. Men de ligger ofta där o naggar i bakhuvudet så jag återvänder till uppgiften då och då,
med flera års mellanrum. Det SKA gå...
Inte sällan gör jag det i samarbete med någon annan.

Har någon gett sig på "triosynten/malletkombon" i avslutningen av "Ship arriving too late to save a drowning witch" strax innan "Envelopes" tar vid, och
kommit någon vart, så berätta gärna!

Ibland "räddas" man av MIDI-biblioteken på nätet. Det finns folk som har slitit och verkligen redovisar korrekta versioner.
Här ett mycket bra exempel: https://bitmidi.com/metheny-the-first-circle-mid (även om originalet är noterat i 22/8)
Men ibland precis tvärtom - nästan allt är "fel".

[IngOehman]

Om någon skriver något annat än de avser så överlåter jag till dem att hantera följderna av det.

Jag ser det inte som något konstigt att genant att råka skriva fel (jag gör det ofta) men att skämmas så man förlorar all coolness och därför hantera sitt felskrivande genom att försöka göra ned och angripa någon annan, istället för att berätta vad man menade, är absurt!


Vh, iö

[Strmbrg]

Helt oaktat trådämnet, men helt aktat en stor del av trådinnehållet:

Ta gärna illa upp nu, de som mot min förhoppning har en fallenhet för just det.
Men jag måste (fan) säga att jag har lite svårt att förstå hur man prioriterar i sin tillvaro, om man värdesätter ett omfattande "tjafsande" såpass högt, att man väljer att ägna stora mentala resurser på just den aktiviteten.

Ty, det väljer man väl själv?

Jag vet att det inte alltid är så lätt, men övning brukar löna sig.
Så jag har som målsättning att följa en egen agenda. Den agendan bygger jag upp av vad jag själv vill ägna min tid åt. Den byggs inte upp av vad som råkar komma i min väg, exempelvis i form av irriterande kommentarer. Ett visst kompromissande med den egna agendan måste självklart ske, exempelvis om jag behöver hjälpa någon i sjönöd, om ni förstår vad jag menar.
Man kan inte bara se till sig själv.

Men, jag har lärt mig att jag inte vill vara upprörd, i affekt, irriterad, arg et cetera. Så, vad kan jag göra för att slippa de tillstånden.
Nej! Inte vad borde de där dumma andra göra!

En av flera metoder att undvika de oönskade sinnestillstånden är just en egen agenda.
Jag kan kosta på mig att bortse från vissa saker.
Jag kan fundera på att formulera en egen tankegång.
Jag måste inte reagera och öda tid på andras ageranden.

Jag kan helt enkelt höja mig och stå över vissa saker.

PS
Tjafsande brukar ju ofta pågå mellan personer som sannolikt inte kommer att enas. Det gör ju företeelsen än mer märklig.
De som redan håller med behöver man ju inte ägna så mycket tid åt att resonera med.
De som aldrig kommer att hålla med - eller åtminstone medge det - är det ju resursslöseri att tjafsa vidare med.
De som däremot bedöms ha en potential att upplysa, omvända eller pusha är väl rimligtvis de som man skall fokusera på.

[Morello]

Tusk tog upp saken, inte jag.

Skyll inte på Tusk - Tusk skrev ett nyanserat inlägg och du tog spjärn i det för att bjäbba vidare.

[goat76]

/.../
....På samma sätt som att mat består av enskilda råvaror i olika proportioner med tillsatta smaksättningar i olika mängd et cetera. En del äter med fokus på att urskilja enskildheterna. "Mmm, jag känner att du har en knivs-udd av xxx i såsen!.. Men förra gången du bjöd på detta var det nog inte bintje utan magnum bonum i omeletten..."

/..../

Så, lyssnar du på detaljer eller på helheten?
.

Jag tycker analogin med maten är utmärkt.
Det beror ju mycket på om man även är intresserad av att laga mat, eller bara äta den.
Om jag äter något riktigt gott och då vill kunna återskapa den upplevelsen, måste jag börja analysera VAD maträtten består av och hur den är tillagad.
Det kan förstås även vara av ren nyfikenhet, för ökat matvetande, även om jag inte har som mål att tillaga maten.
Man lär sig saker, helt enkelt.

När det gäller musik och jag drabbas av en stor upplevelse, så blir jag nyfiken på hur den är konstruerad.
Hur nyfiken beror lite på hur mycket jag vill veta och varför.
Ska jag till exempel reducera andra satsen i Sjostakovitj 2:a pianokosert för en liten ensemble, så måste jag luska ut vilka linjer som är viktigt att behålla,
så att den stora orkesterns helhet bibehålls i möjligaste mån även i det lilla sammanhanget.
För mig handlar det ofta också om att "ta ut" andras musik för att spela "covers" själv, eller att andra vill göra det.
(musik man gillar är ofta rolig att spela, helt enkelt)
Har man gjort det väldigt mycket, så tränar man förstås förmågan att liksom lyssna in igenom helheten och fokusera på enskilda instrument.
Men även om jag till slut vet varenda pillekvitt i ett arr o framförande, så förtar den kunskapen inte helhetsupplevelsen på minsta vis.
Snarare ökar.

Här ett exempel på en "uttagning" för en helt annan ensemble än originalet.
Och här hoppas man ju att man hittat och bevarat just det som ger ett gott helhetsintryck, trots omarrangeringen.
https://soundcloud.com/ogjort/proclamation-slagverk

Just nu är jag till exempel specialintresserad av harmoniken i Prokofjevs "Klassiska Symfoni".
Plötsligt hör jag en passage som gör något med mig när jag lyssnar. Varför?
Ahaa... det är andrafiolerna som altererar stämföringen i reprisen på ett oväntat vis. Hela harmoniken vrids till liksom.
I det fallet är det lätt - det är ju bara att skaffa partituret och titta.
Just "Proffes" harmonik är ofta väldigt svår att lyssna fram. Det är liksom aldrig de toner men tror. Vilket man upptäcker när man själv spelar
ett stycke av honom i ensemble. "jäkla konstiga oväntade toner jag spelar, det borde låta apa - ändå gör det inte det"

Något jag ofta upptäckt också när folk spelar "egenuttagna" Zappa-låtar.
De spelar ofta de toner de tror är rätt, eller de som det kanske borde vara enligt gängse harmonisk progression, istället för de toner det faktiskt är.

Jag kan tänka mig att det är en väsentlig skillnad på hur folk lyssnar beroende på om de själva utövar, skapar eller producerar musik.
Likt den som "bara" kör en BMW, jämfört med de som konstruerar bilen eller jobbar på en BMW-verkstad.
Men... en M3:a blir ju inte tristare att köra bara för att man vet hur den funkar. Det kanske till och med gör att du kan utnyttja bilens potential bättre,
och därför öka körupplevelsen.

Jag tror att mitt analytiska lyssnade pågår hela tiden i olika grad, parallellt med den direkta och totala upplevelsen.
Det går liksom inte att stänga av.
Viss musik man gillar är uppenbar i sin konstruktion, annan nästan outgrundlig.
Det senare är helt enkelt väldigt roligt och berikande att gräva i.

Vissa saker som man gärna kulle vilja ta ut, är närmast omöjliga. Men de ligger ofta där o naggar i bakhuvudet så jag återvänder till uppgiften då och då,
med flera års mellanrum. Det SKA gå...
Inte sällan gör jag det i samarbete med någon annan.

Har någon gett sig på "triosynten/malletkombon" i avslutningen av "Ship arriving too late to save a drowning witch" strax innan "Envelopes" tar vid, och
kommit någon vart, så berätta gärna!

Ibland "räddas" man av MIDI-biblioteken på nätet. Det finns folk som har slitit och verkligen redovisar korrekta versioner.
Här ett mycket bra exempel: https://bitmidi.com/metheny-the-first-circle-mid (även om originalet är noterat i 22/8)
Men ibland precis tvärtom - nästan allt är "fel".

Bra inlägg!

[goat76]

Att du på grund av bokstavstolkning och oförmåga att se kontexten gör att du gång på gång hamnar i märkliga konflikter är väldokumenterat - det finns hundratals exempel på detta bara på faktiskt.se! Klandra inte mig för dina egna tillkortakommanden!

Precis som Morello påpekar så är ditt extrema sätt att lägga alldeles för stor vikt i de ordval man råkar använda, vilket leder till flera sidors debatt om något som från början bara vara en enkel reflektion.
Jag är helt ointresserad av en vidare den nuvarande diskussionen med dig.

Men, jag ska iallafall visa vad du lägger oproporsonerligt stor vikt på, i det här fallet ordet alla.

Därför frågar jag dig - vad menar du när du säger att alla som skriver här har högklassiga anläggningar? Du behöver inte svara på frågan om du tror att det är en fälla av något slag (jag sysslar inte med sådant*), eller om du inte kan svara för att du inte har tänkt på saken, men då får du gärna berätta att du avstår att svara, så jag slipper ägna tid åt att formulera om frågan med förhoppningen att jag skall kunna få ett svar.

Rent ordagrannt så har du rätt, jag kan omöjligt veta att exakt alla här har en högklassig anläggning, och helst inte ur någon annans syn på hur en sådan bör vara för att möta hans/hennes kriterier för att något ska få kallas högklassig.

Det jag utgår ifrån i mitt antagande är att medelåldern på Faktiskt är väldigt hög och att de flesta här verkar sitta nöjda med sina anläggningar och att många av dessa personer helt enkelt har hittat rätt. Med ett hifi-intresse som troligtvis har pågått kanske i genomsnitt 30 till 50 års tid så har de flesta här nog en ganska bra koll på läget och hunnit bygga ihop något som på min skala mycket sannolikt kvalificerar sig som högklassig.


Är du nöjd med svaret?
Om svar ja, bra!
Om inte, leta en annan diskussion med någon annan än mig.

[IngOehman]

Jag är nöjd med svaret. Du motiverade din inställning bra. Nästa gång så kan du starta på det sättet istället för att bråka.

Första halvan av ditt inlägg är dock bestående av provokationer och personkommentarer. Varför??? Om du inte menar det du skriver så är det väl bara att berätta vad du menade istället? Varför är det ett problem som du väljer att lösa med otrevliga kommentarer?

- - -

Du har dock fortfarande inte svarat på vad syftet är att fråga mig om ”de fem bästa högtalarna”, och inte heller om du vill att jag skall exkludera högtalare som jag konstruerat? Berätta, vad menar du med frågan och vad skall du ha svaret till?

Du behöver också redogöra för vad du menar med ”bästa”, så jag kan svara på frågan.

Jag svarar gärna, men du måste hjälpa mig att förstå frågan.

Jag föreställer mig att detta hade kunnat hanteras på direkten i en normal irl-dialog, så jag begriper inte varför det skall vara så svårt här? Om du vill så får du gärna ringa mig. Kanske fungerar det bättre? Mitt telefonnummer är 070-523 32 32.


Vh, iö

[IngOehman]

PS. Hela denna tråd problematiserar ju brister i kanske både inspelningar och anläggningar, och hur ens egen attityd kan vara en del i en situation där man inte har så stor behållning av musiklyssningen som man skulle kunna ha. Tycker det är synd att i den situationen utgå ifrån att hinder inte kan bero på anläggningarna. Och som jag skrivit - jag har sett så många ”nytända”, efter att ta fixat något med anläggningen, så för mig är det inte rimligt att starta med utgångspunkten att inga problem finns, att allt är ”högklassigt”.

[Strmbrg]

Min utgångspunkt - som kanske är fel eller dum - är att även de högklassigastestete anläggningarna är ganska långt ifrån verkligheten.
Nu surrar jag förvisso om en musikgenre som man kan lyssna på i just verkligheten och inte om sådan musik som man svårligen kan ha en verklighetsreferens till.
Det vill säga jag är hyfsat övertygad (har övertygat mig själv snarare än övertygats av någon) om att jag som mottagare måste processa det som når mitt hörselsinne för att skapa förnimmelsen av realism. På samma sätt som att jag kan förnimma en gubbe när jag ser en tecknad streckgubbe, eller att jag känner igen en röst även över en riktigt dassig telefonförbindelse. Tillspetsade exempel, men rimligtvis krävs ett processande även vid finanläggningslyssnande för att förstå vad som hörs.

Idag kom jag hem och slog på samma musikstycke som jag slog av igår. Idag lät det inte alls lika illusoriskt som igår.
Det enda som har förändrats är rimligtvis processorkraften i mig själv.

[Morello]

Nej, det måste vara 230-strömmens kvalitet.

[Strmbrg]

Nej, det måste vara 230-strömmens kvalitet.

Självklart! Men om jag bortser från den så...
Fast, äre strömmen som ä 230? Ärente spenningen?

[goat76]

Du har dock fortfarande inte svarat på vad syftet är att fråga mig om ”de fem bästa högtalarna”, och inte heller om du vill att jag skall exkludera högtalare som jag konstruerat? Berätta, vad menar du med frågan och vad skall du ha svaret till?

Du behöver också redogöra för vad du menar med ”bästa”, så jag kan svara på frågan.

Det är ganska enkelt, jag är intresserad av att höra vilka högtalare du tycker är de bästa, med bästa menar jag de som ger dig de musikaliskt största upplevelserna. Jag ville se om du med fritt spelrum fick välja dessa helt utan hänsyn till vilken tillverkaren är, inklusive dig själv. Orsaken till att de ska finnas på marknaden är att de då finns en möjlighet att lyssna på dessa i butik om tillfälle ges, och att det finns möjlighet att köpa dem om de skulle passa min smak.

Det skulle alltså för min del vara intressant om jag skulle uppskatta både de jag redan har (vilka du gång efter annan klankar ner på) och samtidigt gilla de du rekommenderar.

Att inte exkludera dina egna högtalare och att något annat ändå hade tagit någon plats på listan hade varit intressant, men med facit i hand och vetskapen att inget annat än dina egna skapelser platsar på listan så hade det varit mer intressant om dessa exkluderades.

Blev detta svaret klart nog?

[Strmbrg]

Kan inte jag få lista några högtalare istället? Eller åtminstone också?
Förvisso kanske min lista inte är lika värdefull men den kanske är lättare att få publicerad,

[IngOehman]

Du har dock fortfarande inte svarat på vad syftet är att fråga mig om ”de fem bästa högtalarna”, och inte heller om du vill att jag skall exkludera högtalare som jag konstruerat? Berätta, vad menar du med frågan och vad skall du ha svaret till?

Du behöver också redogöra för vad du menar med ”bästa”, så jag kan svara på frågan.

Det är ganska enkelt, jag är intresserad av att höra vilka högtalare du tycker är de bästa, med bästa menar jag de som ger dig de musikaliskt största upplevelserna. Jag ville se om du med fritt spelrum fick välja dessa helt utan hänsyn till vilken tillverkaren är, inklusive dig själv. Orsaken till att de ska finnas på marknaden är att de då finns en möjlighet att lyssna på dessa i butik om tillfälle ges, och att det finns möjlighet att köpa dem om de skulle passa min smak.

Det skulle alltså för min del vara intressant om jag skulle uppskatta både de jag redan har (vilka du gång efter annan klankar ner på) och samtidigt gilla de du rekommenderar.

Att inte exkludera dina egna högtalare och att något annat ändå hade tagit någon plats på listan hade varit intressant, men med facit i hand och vetskapen att inget annat än dina egna skapelser platsar på listan så hade det varit mer intressant om dessa exkluderades.

Blev detta svaret klart nog?

Det är nog så mycket jag kommer att få av dig.

Då blir mitt svar på de fem högtalarna:

1. Ino piP. De är bäst per krona. De är de högtalare jag har flest par av, typ nästan ett par i varje rum.

2. Många gånger bättre, men inte bättre per krona, är pi60s, som jag lyssnar kanske hälften så mycket på som på piP, men med ännu större behållning, ofta så stor att jag kommer av mig. Jag glömmer det jag höll på med och sitter bara med slutna ögon och reser i inspelningarnas värld.

3. Sämre än båda de nämnda men oslagbara på det de är gjorda för, är piM. De mobila minihögtalare som bor i min husbil och som jag på somrarna lyssnar på timmavis varje dag. På mitt landsställe i Gävle bor nämligen min syster med familj, så jag får bo i husbilen. Brorsam med fru bor i ett litet hus där också, och min Mamma likaså, men i mitt hus bor min syster så jag bor i husbilen. Det var piM som jag ställde upp med i ÖsterGök, och vann!

4. Bättre än alla de nämnda är i32s, som tillsammans med bassystem gör allt som pi60s gör, men upp till väsentligt högre ljudtryck.

5. Ännu bättre om rummet är stort nog, är i64s plus bassystem (profundus Y-4 eller större, eller infra Y-12 är trevligt) som (tillsammans med de ännu extremare i68es) har bjudit mig de bästa musikåtergivningarna jag någonsin hört. Men rummet måste vara stort nog och skillnaderna på olika inspelningar blir väldigt stora.

Så ju bättre högtalare desto större upplevelser, men också större besvikelser. Besvikelser om man trodde bättre om inspelningarna. Dock finns något som jag brukar kalla ”vändande kurva”...

Och vad är det? Går man från en usel återgivning till en bättre så upplever de flesta att det blir allt tydligare att så många inspelningar är så dåliga. Inte så att de nödvändigtvis låter sämre i en bättre anläggning, men de utvecklas inte som de bästa inspelningarna. Felen blir dessutom tydligare, och mera störande, det är inte roligt att höja volymen. Sen är det förvisso min erfarenhet att det vänder lite med de allra, allra bästa anläggningarna. De som nästan ingen har fått uppleva. Felen blir förvisso ännu tydligare, men de blir också transparentare. Lättare att ”höra förbi”.

Dåliga inspelningar kan självklart även bekämpas med dåliga anläggningar i betydelsen sådana som maskerar fula ljud. Sådana är jag dock inte intresserad av eftersom de även maskerar mot musiken. Det är inte för mig. Men jag förstår dem som gillar den sortens anläggningars ”snällhet”.


Vh, iö

[Ted_B]

Ett sånt inlägg är ju så mycket mer givande och intressant att läsa än tjafsandet och bråkandet som uppstår ibland.
Tack för det inlägget.
Morellos felskrivning var uppenbar för de allra flesta som läste inlägget, jag hade på skoj tänkt skriva något liknande, men inte lika detaljerat som ditt efersom jag inte har detaljkunskapen om det, men avstod. Du skrev det och hävdar att du inte noterar vem som skriver vad, men när goat skriver och du svarar så är det helt uppenbart att du är medveten om vem som skrivit inlägget.
Doesn't make sense.

[Ogjort]

1. Ino piP. De är bäst per krona. De är de högtalare jag har flest par av, typ nästan ett par i varje rum.

När jag kliver in i en studio - hemmasådan eller kommersiell - som har piP som närmonitorer, får jag automatisk högre
förtroende för ansvarig tekniker. Oavsett om det är rimligt och vettigt med sådana prejudikat eller inte.
Det bara blir så.

Kan också inflika att jag förmedlat piP till, förutom professionella applikationer, ett 10-tal musikentusiaster (flest kvinnor) som inte alls är intresserade av imposanta manicker, höga ljudtryck, eller lysdioder, utan just av musik. De brukar beskriva det som att deras livskvalitet förbättrats. Och att de delar in sitt musiklyssnande i ett före och ett efter piP.

[IngOehman]

Ett sånt inlägg är ju så mycket mer givande och intressant att läsa än tjafsandet och bråkandet som uppstår ibland.
Tack för det inlägget.
Morellos felskrivning var uppenbar för de allra flesta som läste inlägget, jag hade på skoj tänkt skriva något liknande, men inte lika detaljerat som ditt efersom jag inte har detaljkunskapen om det, men avstod. Du skrev det och hävdar att du inte noterar vem som skriver vad, men när goat skriver och du svarar så är det helt uppenbart att du är medveten om vem som skrivit inlägget.
Doesn't make sense.

Bråkandet fortsätter!

Det mejkar inte för dig kanske. Din värld är nog väldigt svartvit. Och du tolkar in en massa oskrivet när du läser det jag skriver, och bortser samtidigt från det jag defakto skrivit. Då blir det sådär fel.

När ett bråk är igång och lämnar spår i form av citat på citat framgår det ju nästan alltid vem som skrivit, och ens minne är ju där och kan förstärka det dessutom.

Vad menar du med ”Morellos felskrivning”?

Är det ”230-strömmen” som du tänker på? Den kommenterade jag ju inte. Det var någon annan.


Vh, iö

[Strmbrg]

Till ALLA:
Ge fan i att socialisera i de ämnen jag skapar!

[Morello]

Ett sånt inlägg är ju så mycket mer givande och intressant att läsa än tjafsandet och bråkandet som uppstår ibland.
Tack för det inlägget.
Morellos felskrivning var uppenbar för de allra flesta som läste inlägget, jag hade på skoj tänkt skriva något liknande, men inte lika detaljerat som ditt efersom jag inte har detaljkunskapen om det, men avstod. Du skrev det och hävdar att du inte noterar vem som skriver vad, men när goat skriver och du svarar så är det helt uppenbart att du är medveten om vem som skrivit inlägget.
Doesn't make sense.

Bråkandet fortsätter!

Det mejkar inte för dig kanske. Din värld är nog väldigt svartvit. Och du tolkar in en massa oskrivet när du läser det jag skriver, och bortser samtidigt från det jag defakto skrivit. Då blir det sådär fel.

När ett bråk är igång och lämnar spår i form av citat på citat framgår det ju nästan alltid vem som skrivit, och ens minne är ju där och kan förstärka det dessutom.

Vad menar du med ”Morellos felskrivning”?

Är det ”230-strömmen” som du tänker på? Den kommenterade jag ju inte. Det var någon annan.


Vh, iö

Om du läser Teds inlägg riktigt noga en gång till, så kommer det förhoppningsvis att vara helt solkalrt även för dig att han inte syftade på inlägget om 230-kvaliteten.

Ledtråd:

Ted: "jag hade på skoj tänkt skriva något liknande, men inte lika detaljerat som ditt efersom jag inte har detaljkunskapen om det"

Du skriver själv att du inte kommenterade 230-inlägget, vilket medför att vi kan sluta oss till att det handlade om ett annat inlägg.

Jag tror iofs att du redan listat ut det, men du kunde inte avhålla dig från att kommentera det - ehuru implicit!

[Morello]

Ett sånt inlägg är ju så mycket mer givande och intressant att läsa än tjafsandet och bråkandet som uppstår ibland.
Tack för det inlägget.
Morellos felskrivning var uppenbar för de allra flesta som läste inlägget, jag hade på skoj tänkt skriva något liknande, men inte lika detaljerat som ditt efersom jag inte har detaljkunskapen om det, men avstod. Du skrev det och hävdar att du inte noterar vem som skriver vad, men när goat skriver och du svarar så är det helt uppenbart att du är medveten om vem som skrivit inlägget.
Doesn't make sense.

Bråkandet fortsätter!

Det mejkar inte för dig kanske. Din värld är nog väldigt svartvit. Och du tolkar in en massa oskrivet när du läser det jag skriver, och bortser samtidigt från det jag defakto skrivit. Då blir det sådär fel.

När ett bråk är igång och lämnar spår i form av citat på citat framgår det ju nästan alltid vem som skrivit, och ens minne är ju där och kan förstärka det dessutom.

Vad menar du med ”Morellos felskrivning”?

Är det ”230-strömmen” som du tänker på? Den kommenterade jag ju inte. Det var någon annan.


Vh, iö

Om du läser Teds inlägg riktigt noga en gång till, så kommer det förhoppningsvis att vara helt solkalrt även för dig att han inte syftade på inlägget om 230-kvaliteten.

Ledtråd:

Ted: "jag hade på skoj tänkt skriva något liknande, men inte lika detaljerat som ditt efersom jag inte har detaljkunskapen om det"

Du skriver själv att du inte kommenterade 230-inlägget, vilket medför att vi kan sluta oss till att det handlade om ett annat inlägg.

Jag tror iofs att du redan listat ut det, men du kunde inte avhålla dig från att kommentera det - ehuru implicit!

[Tell]

Till ALLA:
Ge fan i att socialisera i de ämnen jag skapar!

Det är faktiskt det här, så du ber om det omöjliga!
För att socialisera lite extra så vill jag ändå säga att jag gillar alla dina trådar, du tar upp lite annorlunda frågeställningar som ibland är väldigt nyttiga för folk. Men som sagt, det är faktiskt så du får vara beredd på att som flesta trådar byter riktning efter ett tag, o ibland med en del käbbel också

[Strmbrg]

Till ALLA:
Ge fan i att socialisera i de ämnen jag skapar!

Det är faktiskt det här, så du ber om det omöjliga!
För att socialisera lite extra så vill jag ändå säga att jag gillar alla dina trådar, du tar upp lite annorlunda frågeställningar som ibland är väldigt nyttiga för folk. Men som sagt, det är faktiskt så du får vara beredd på att som flesta trådar byter riktning efter ett tag, o ibland med en del käbbel också

Ja, jag förväntar mig inte att socialiserandet skall upphöra bara för att jag uppmanar till det. Självklart inte. Men eftersom det är så enkelt att uppmana till det, så behöver jag inte fundera över verkningsgraden.
Jag skulle vilja ta del av fler annorlunda frågeställningar. Alltså inte bara mina egna.
Tänk om den tid och tankekraft som läggs på socialiserande tjafs kunde läggas på att skapa nya, originella, intressanta funderingar och resonemang istället.

[IngOehman]

När du skriver socialisera, menar du bråka då? Om så - ingen vore gladare än jag om allt bråk upphörde.


Vh, iö

[hifikg]

I natt jag drömde...

[Strmbrg]

När du skriver socialisera, menar du bråka då? Om så - ingen vore gladare än jag om allt bråk upphörde.


Vh, iö

Ja, jag menar bland annat bråka. Men jag menar mycket mer än så:
Jag är väldigt intresserad av att fundera, tänka utanför "lådan", associera och resonera. Det är tankarna som främst intresserar mig.

Att presentera egna tankar, erfarenheter och reflexioner tycker jag borde vara mer i fokus. Det borde ha hög prioritet på vars och ens mentala agenda, så att säga.
Att invända, kommentera och ifrågasätta är inte oviktigt. Självklart inte. Men emellanåt får jag intrycket av att just det är högt prioriterat.

Att lägga band på sig. Att "med högburet huvud" - när det börjar hetta till - ändå fortskrida i sina funderingar. Fortskrida efter sin egen agenda. Att inte låta sig distraheras - och ändra sitt fokus - i riktning mot prestige, personligt försvar och nedlåtenheter. DET är ädelt.

Väldigt få ägnar sig åt att skapa nya trådar. Trådar där de delger oss andra sina egna tankar, funderingar och resonemang.

Det är ju tankar - och hur det är - som är spännande och utvecklande. Inte minst nya tankar, resonemang och insikter. Man får nog räkna med att "pulsa igenom" en del feltänk och tok på vägen förvisso.
Men jag tänker mig att det är socialt fokuserade personer som inte vågar riskera att avslöja sina brister och tappa i den meningslösa och intellektuellt hämmande prestigejakten.

Att "sitta och lura i vassen" och invänta vad som dyker upp, är åtminstone inte min grej.

Det borde väl finnas massor av funderingar "i vassarna" att få ta del av!

[hifikg]

Själv har jag skrivit 1873 inlägg som jag aldrig publicerat. Ibland ganska långa drapor. Några har slunkit igenom och några har raderats snabbt. Jag är ingalunda konflikträdd, men jag sitter i ett hifi-forum. (raderad mening)

Nu ska jag ta mig ner i lyssningsrummet och avnjuta Christoph Stiefel & Lisette Spinnler - Bima Sakti över högtalare, i hörlurar lät de rent magiskt igår. Deras version av Jolene... mums!
På vägen till lyssningsrummet ska jag, inspirerad av Strmbrg, se om jag kan hitta någon/några av mina Nimbusskivor. Det här kan bli en fin söndag.