IngOehman skrev:Jo, jag har testat några hundra D/A-omvandlare sedan DiAna kom, och att de flesta låter klart olika (och skapar en färgande AD-DA-kedja när man gör en riktig F/E-lyssning) är knappast någon nyhet.
Tvärtom är det ju därför de inte har blivit rekommenderade.
Ok, en fråga bara ang detta: varför använder ni inte den eminenta
Denon DN-600F för 4000 pix som referensåtergivare istället för Diana DAC:en? Denonspelaren färgar ju inte hörbart i jämförelse med Diana så då är de väl likvärdiga? Det borde vara smidigare att ha en Denon kombinerad transport+dac som presterar motsvarande som en Diana+ospecad transport. Dessutom är den billigare. Tänk, en cd-spelare för 4000 som slår allt annat på marknaden både idag och i framtiden. Med ert ofelbara test så har ni ju kommit fram till att Diana/Denon apparaterna är perfekta och inte kan överträffas någonsin
Relaterad fråga:
Jag läste någonstans att du kommit fram till att högtalares frekvenssvar inte ska vara absolut rakt på mikronivå, för att bättre framhäva illusionen av inspelningsrummet (3D-illusion). Stämmer det? Men, att bygga in toppar och dalar i ett frekvenssvar är väl detsamma som att framhäva vissa frekvenser och återhålla andra? Hur förenar du din nitiska jakt på objektivt ofärgad återgivning vad gäller t ex signalkällor (Diana), med ditt stöd för den subjektiva lyssningsupplevelsen (och färgningen) av det som förmedlas av en högtalare? Det står på LTS hemsida att alla komponenter utom högtalare går att F/E testa, och att högtalare måste man därför välja ut efter hur man tycker att de låter. Eftersom detta är helt subjektivt så menar du uppenbarligen att det finns utrymme för att manipulera lite i filtren så att det ska låta bättre än med ett spikrakt frekvenssvar? Då kommer äntligen min fråga: vad är det som hindrar att liknande
färgning i andra delar av systemet inte också kan medföra
positiva skillnader i den subjektive lyssnarens öron? Varför skulle detta vara begränsat till just högtalarkonstruktioner? Emotser med intresse ditt uttömmande svar
