av lennartj » 2010-06-24 02:40
Vågar jag ta upp en annan faktor där rörförstärkare i allmänhet skiljer sig från transistorförstärkare i allmänhet, enligt min uppfattning?
Tystnaden mellan toner
För mig som lyssnar ganska mycket på relativt gles akustisk musik är en viktig faktor för realistisk återgivning att ljuden börjar och slutar utan ett subjektivt intryck av "grums".
Enligt mina erfarenheter hanterar majoriteten av alla rörförstärkare detta såpass bra att jag inte hänger upp mig på det.
När det gäller transistorförstärkare är det tvärtom, endast en minoritet är tillräckligt bra för att jag ska vara nöjd.
Ett gott exempel är Lavardins förstärkare, dock är jag tveksam till deras förklaringar.
Praktiskt taget alla multikanals-burkar jag hört är usla, jag har hört ett par undantag, men de har kostat över 50.000 SEK.
Dåliga programkällor och/eller försteg saboterar insignalen, då kan ett rörslutsteg inte rädda resultatet.
Det förefaller vara ett fenomen som bara ger sig till känna med icke repetitiva signaler, likt pulserna som nämns i artikeln som refereras i trådstarten, för det framkommer ju inte som dåligt signal/brus-förhållande uppmätt på traditionellt sätt.
Jag upplever det ungefär som ett modulationsbrus.
Känslan för mig påminner om det kontor jag jobbat på de senaste åren.
Jag tänker inte på fläktbruset när jag kommer från trafikljuden på morgonen, men när ventilationssystemet tystnar kl.17 är det som en befrielse.
Grov generalisering: fläktbrus - typiskt transistor
Jag har inget principiellt mot vare sig transistorer eller op-ampar när de sitter i kompetenta konstruktioner, jag har normalt båda sorter i signalvägen (för att inte tala om majoriteten av alla mina fonogram).
[size=50]Lyra Delos-Jelco SA-750D-Systemdek IIS, Oppo BDP-95, Mytek Stereo 192 DSD DAC, McIntosh C2300, ino cr80s+infra,Ezon PowerAmp,2x McIntosh MC75,Yamaha A-320, 4xOB52, 2xOA52.2,(2xB&W DM4),OD11[/size]