Flint skrev:Svante skrev:Flint skrev:På bilden är det bara en tidskontant med. R4//C4. Den visar hur det ser ut på ingångsrörets anod före C3.
Njaej...
Första steget belastas ju med C3+R5. Det betyder att kollektormotståndet (AC-mässigt och med ny trisseursäkt) är R2 vid låga frekvenser, men R2//R5 vid höga frekvenser. För inte har du väl kopplat bort C3+R5?
Ah... Du menar så. Rätt. Ingångsrörets belastning blir frekvensberoende runt några Hz av C3/R5 och även högt upp i frekvens av slutrörets ingångskapacitans.
Hur mycket det påverkar beror ju på det matande rörets Ri i förhållande till belastningen. Nej jag har inte kopplat bort något utan mäter som schemat är ritat.
Flint, det är ju precis det jag skrev i detta inlägg,
petersteindl skrev:Flint skrev:Ni som anser att det inte går att konstruera en (rör)förstärkare utan motkoppling - var anser ni att motkopplingen finns i det här steget? Det är schemat på mitt "husets stärkare"...
R2=100k
R5=100k
Det betyder att 6sj7gt belastas med 50k på anoden (då C3 har låg impedans förhållandevis).
Transkonduktansen är ung 2400 mikromhos vilket innebär Ri(6sj7gt)=417 ohm.
Plate resistance=8kohm.
Teoretiska myfaktorn= 19,2 ungefär eller avrundat till 19.
Nu kommer R2 parallellt med R5 in i bilden och även R4.
Som jag ser det, så är det dessa motstånds inverkan på den teoretiska myfaktorn som blir som en återkoppling.
En triods teoretiska myfaktor ges av transkonduktans och inre resistans på katod.
Om transkonduktans och inre resistans är helt linjära så blir myfaktorn också linjär. Men så är inte fallet hos förstärkande enheter, men trioder och bipolära transistorer har en annan trevlig egenskap.
Eftersom Ri minskar olinjärt med ökad ström och transkonduktansen ökar olinjärt med ökad ström så blir myvärdet i sig olinjärt. Men om man kan hitta den arbetspunkt där olinjäriteten i Ri och olinjäriteten i transkonduktansen blir lika men i motfas, så att säga, så tar dessa olinjäriteter ut varandra i trioden och i den bipolära transistorn och i sådant läge blir den teoretiska myfaktorn konstant och disten blir således låg då strömmen ändras vid utstyrning. För att detta förhållande skall kunna gälla i trioden, så skall anoden gå obelastad (d v s oändligt anodmotstånd eller konstantströmgenerator) och katoden jordas d v s katodmotståndet sätts till 0 ohm. Ersätter man katodmotståndet mot ett reellt värde och anodmotståndet mot ett reellt värde t.ex. 50 kohm, så rubbas denna olinjäritetsbalans i trioden och distorsionen kan öka.
Så har jag fått lära mig det hela, fast det var ju länge sedan
Svaret på din fråga blir att R2 parallellt med R5, samt att R4 bildar ett återkopplingsnät, men eftersom R4 är shuntad med en kondensator så kommer den också in i bilden och växelströmsjordar katoden.
MvH
Peter
Flint skrev:petersteindl skrev:Svaret på din fråga blir att R2 parallellt med R5, samt att R4 bildar ett återkopplingsnät, men eftersom R4 är shuntad med en kondensator så kommer den också in i bilden och växelströmsjordar katoden.
Tror/anser inte att det motkopplar på något sätt. Skall kollas med simulerig. Och även med ett motsvarande transistor steg. Ri i förhållande till belastning.
Ett närbesläktat experiment.
Jag kan köra en musiksignal genom röret och se om crestfaktorn ändras. Även göra samma sak med ett motsvarande transitorsteg.
Ser du någon form av alternativ koppling där du anser att din hypotetiskt antagna motkoppling skulle kunna undvikas?
Ja, med katodmotstånd = Noll ohm och Anodmotstånd= oändligheten.
Det betyder jordad katod och konstantströgenerator på anoden och R5= 100 megaohm. Nu kommer detta inte att funka pga. gallerström från efterkommande rör och möjlig självsvängning pga. resonans. Jag vet inte om 470 kohm ens funkar, men troligtvis funkar det med 6L6. Med KT88 är jag inte säker. Där tror jag man måste ha lägre värde. Man kan dock ha ett litet seriemotstånd på 2a rörets ingång för att få ner q-värdet.
Flint skrev:petersteindl
Din hypotes håller inte. Den enda motkoppling som kan uppstå är i förhållande till katodmotståndet och det "finns inte" vad gäller AC eftersom det är avkopplat med katodkondensatorn utom från några Hz och neråt. Där finns viss motkoppling eftersom kondensatorns Xc ökar där. Samma gäller för både driv och slutrör. Alternativet är att biasa styrgallret med en negativ spänningskälla. Då blir motkopplingen noll ända ner till dc.
Jo, Ri finns alltid. Även om det yttre katodmotståndet är noll. Ri är inversen på transkonduktansen i röret eller om man så vill; inversen på brantheten.
Om katodmotståndet är noll ohm och brantheten är 2400 micromhos så blir Ri= 1/2400/1000000=416,67 ohm. Tittar man på Plate resistance så är det enligt spec på röret 8kohm.
Förstärkningsfaktorn = my= μ = Plate resistance/Ri = 8000/416,67 ohm=19. Det är detta värde som anges i rörets specifikation som rörets teoretiska μ-faktor.
Nu kan man ändra det praktiska μ antingen genom att ändra Ri, eller genom att ändra Plate resistance eller genom att ändra båda delarna.
Genom att seriekoppla ett katodmotstånd med Ri så ökar hela värdet eller annorlunda uttryckt; brantheten minskar. Detta är en form av lokal återkoppling. Rörets Ri finns alltid med, vilket jag tog för givet då jag skrev mina tidigare inlägg. Det ingår alltid i nätet.
Man kan istället för att ändra totala Ri shunta plate resistance genom belastning och du hade från början R2=100kohm och även R5=100kohm. Detta ger en belastning på 50kohm. Nu har du insett detta och ändrat R5 till 470 kohm och då minskas belastningen från 50 kohm till 82,46 kohm.
Den totala plate resistance minskar då från 8kohm till 7,29 kohm. Detta är ungefär 9 % lägre vilket i detta fall innebär ett praktiskt μ=17,3, att jämföra med 19. Skillnaden är pga. den återkoppling som motstånden bidrar med och det är att betraktas som en rent lokal återkoppling.
Jag vet inte om det jag skriver kan förstås, men jag försöker dock göra mitt bästa för att det skall kunna förstås.
MvH
Peter
VD Bremen Production AB + Ortho-Reality AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.