Moderator: Redaktörer
Strmbrg skrev:Men, för att inte missuppfatta det hela:
Vad är det egentligen du gör?
Vad är det vi utvärderar?
Flint skrev:Strmbrg skrev:Men, för att inte missuppfatta det hela:
Vad är det egentligen du gör?
Vad är det vi utvärderar?
Jag spelar en musiksnutt från datorn igenom ett 2W se-slutsteg. Steget matar samma konstbelastning som LTS använder i sina f/e-test. Jag har kopierat det från schemat som finns på paa:s hemsida. Spänningen som hamnar över belastningen "spelar jag in" på datorn och sen redigerar jag den till samma nivå som filen jag spelade upp. Då har jag två filer. Ett original och en tagen "efter" slutsteget med alla fel och brister som det lägger till. Dom två filerna kan jag och du sen lyssna på och jämföra hur de stämmer mot varandra. Fil "efter" har alltså slutstegets fel tillagda. I princip samma funktion alltså som LTS:s f/e-test men dom gör det live. Vi kan upprepa lyssningen när som helst och hur många gånger som helst iom att vi har de två filerna lagrade på datorn. Säg till om jag uttryckte mig luddigt.
KarlXII skrev:Flint skrev:"Efter" har 1.5dB större/högre crestfaktor. Inte mycket men ändå. Det händer i alla fall något med den upplevda dynamiken.
Det var som fan! Hur kan den bli det?![]()
Har jag missat något tidigare i tråden?
Svante skrev:Du menar för att toppfaktorn stiger?
Det är inte alls konstigt om man ändrar tonkurvan på (eller allpassfiltrerar) en phonmaximerad signal.
Svante skrev:Att toppfaktorn stiger gör dock inte med nödvändighet att den upplevda dynamiken stiger.
Flint skrev:Svante skrev:Att toppfaktorn stiger gör dock inte med nödvändighet att den upplevda dynamiken stiger.
Instämmer. Däremot tippar jag att bastoppen "efter" kan bli tårta på tårta med uppspelningsanläggningens basegenskaper så att man uppfattar någon form av ändrat tryck. Kan dock lika gärna bli motsatsen skulle jag tro.
petersteindl skrev:Flint skrev:Ni som anser att det inte går att konstruera en (rör)förstärkare utan motkoppling - var anser ni att motkopplingen finns i det här steget? Det är schemat på mitt "husets stärkare"...
R2=100k
R5=100k
Det betyder att 6sj7gt belastas med 50k på anoden (då C3 har låg impedans förhållandevis).
Transkonduktansen är ung 2400 mikromhos vilket innebär Ri(6sj7gt)=417 ohm.
Plate resistance=8kohm.
Teoretiska myfaktorn= 19,2 ungefär eller avrundat till 19.
Nu kommer R2 parallellt med R5 in i bilden och även R4.
Som jag ser det, så är det dessa motstånds inverkan på den teoretiska myfaktorn som blir som en återkoppling.
En triods teoretiska myfaktor ges av transkonduktans och inre resistans på katod.
Om transkonduktans och inre resistans är helt linjära så blir myfaktorn också linjär. Men så är inte fallet hos förstärkande enheter, men trioder och bipolära transistorer har en annan trevlig egenskap.
Eftersom Ri minskar olinjärt med ökad ström och transkonduktansen ökar olinjärt med ökad ström så blir myvärdet i sig olinjärt. Men om man kan hitta den arbetspunkt där olinjäriteten i Ri och olinjäriteten i transkonduktansen blir lika men i motfas, så att säga, så tar dessa olinjäriteter ut varandra i trioden och i den bipolära transistorn och i sådant läge blir den teoretiska myfaktorn konstant och disten blir således låg då strömmen ändras vid utstyrning. För att detta förhållande skall kunna gälla i trioden, så skall anoden gå obelastad (d v s oändligt anodmotstånd eller konstantströmgenerator) och katoden jordas d v s katodmotståndet sätts till 0 ohm. Ersätter man katodmotståndet mot ett reellt värde och anodmotståndet mot ett reellt värde t.ex. 50 kohm, så rubbas denna olinjäritetsbalans i trioden och distorsionen kan öka.
Så har jag fått lära mig det hela, fast det var ju länge sedan![]()
![]()
Svaret på din fråga blir att R2 parallellt med R5, samt att R4 bildar ett återkopplingsnät, men eftersom R4 är shuntad med en kondensator så kommer den också in i bilden och växelströmsjordar katoden.
MvH
Peter
Ronnie skrev:vad tyst "efter" lät.
tyckte "före" var vackrare för örat.
Flint skrev:JTarnstrom
Håller med. Före låter mer omusikalisk.
Laila skrev:Flint skrev:JTarnstrom
Håller med. Före låter mer omusikalisk.
Det måste ju nästan innebära att rör, förutom alla andra
trevligheter, nästan reparerar halvtaskigt ljud !![]()
Laila skrev:Flint, den lille "rördoktorn" .
Flint skrev:Laila skrev:Flint, den lille "rördoktorn" .
Ibland har du nog mer rätt än vad du själv är medveten om.
Ronnie skrev:Jag tycker Stravinsky lät jävligt sunkig "efter"! Testade att sänka volymen på "före" för att jämna ut lite, men det hjälpte inte.
Här är det lyssna och tyck för hela slanten
Har du byggt nån förstärkare (med eller utan motkoppling) som driver den där otäcka Öhmanbelastningen utan att det blir särskilt stor skillnad jämfört med rent resistiv belastning?
Flint skrev: Bedöma grejer det gör jag i deras rätta funktion och omgivning.
JTarnstrom skrev:Föredrar spontant "efter". "Före" låter hårdare och mer distat (även om det faktiska förhållandet kanske är annorlunda). Känns som om "efter" slätar över det vassa. "Efter" låter också mer organisk i mina öron.
lennartj skrev:petersteindl skrev:Eftersom Ri minskar olinjärt med ökad ström och transkonduktansen ökar olinjärt med ökad ström så blir myvärdet i sig olinjärt. Men om man kan hitta den arbetspunkt där olinjäriteten i Ri och olinjäriteten i transkonduktansen blir lika men i motfas, så att säga, så tar dessa olinjäriteter ut varandra i trioden och i den bipolära transistorn och i sådant läge blir den teoretiska myfaktorn konstant och disten blir således låg då strömmen ändras vid utstyrning.
Ingen som nappar på den här teorin som jag försökte nämna på förra sidan?
Jag har fetat en bit av Peters text i rött.
Ponera att vi medvetet eller omedvetet inte har en arbetspunkt där nämnda olineariter tar ut varandra, kan vi då inte råka ut för att inom en del av arbetsområdet ökar förstärkningsfaktorn med ökande insignal, det vill säga vi får en expansion, INTE kompression, som så många beskyller rörförstärkare för, men som strider mot mångas lyssningsintryck?
Givetvis kommer kompression om man krämar ytterligare, så att förstärkaren kommer upp mot klippningsområdet.
Svante skrev:Mja, vore det så att det ena egenskapens olinjäritet vore inversen av den andra så skulle det funka. Men så är det ju inte. Det som händer är att disten blir symmetrisk, dvs de jämna deltonerna släcks ut. Kvar blir de udda deltonerna. Någon skulle kanske kalla det trissedist.
Med reservation för att jag kanske inte förstod frågeställningen.
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 18 gäster