Klistrar in en del av en fundering från en annan tråd:
Richard skrev:
..och kanske ett förhöjt q-värde för baselementet vid mycket långa kabel längder, vilket borde generera mera bas i en högtalare med något mindre kontroll om allt är optimerat för en kortare kabel innan högtalaren ( med lägre resistans ).
Eller är jag ute och cyklar här ?
Flint skrev:
Närå. Det är ju bland annat det som hörs på mina testfiler i nfb-tråden. Att basresonansfrekvensen(erna) bumlar till sig när utimpedansen blir för hög. Nu har jag inte räknat på vad en rulle lampsladd ger men 4-6ohm i rörsteget är ju direkt hörbart. Sen är det nog inte säkert att all skulle ogilla det om de inte vet omet. Kan nog skilja.
Richard skrev:
...och detta innbär i sin tur att en högtalare med upplevd "tunn bas" beroende på alltför lågt q-värde i basregistret kommer att låta en smula mera balanserad och med mera bas med tex. ett 2 ohms motstånd i serie med högtalarens pluspol.?*
------------------
Ovanstående resonemang borde väl betyda att dimensioneringen av filterspolens resistans i serie med baselementet påverkar hela högtalarens uppförande med avseende på q-värde och avstämningsamplitud i basområdet ? En spole med tunn tråd är således inte alltid bättre än en tjock tråd?
Kan man få exakt samma effekt med en pålimmad magnet på baksidan av baselementet ?
Eller påverkas då musiken dynamiskt beroende på effekten man skickar in i systemet- magnetisk modulering ?
Är det någon skillnad med att "leka" med resistansen innan högtalaren, än att "leka" med magneter ?
Existerar magnetisk modulering ?
