philip skrev:Ja alltså anledningen till att jag själv blev intresserad av mastring var inte för att jag tyckte det fanns mycket bra mastringar utan tvärt om för att den generella kvalitén var så dålig och jag tyckte jag hade något att tillföra branschen.
Just därför blev jag så paff över att så många mastringar i det testet jag var med i höll så hög kvalité.
Då lyssnade jag nivåmatchat och det fanns masters som låg på en crestfaktor på under 15dB som lät bättre än originalet. Som jag tidigare skrivit i andra trådar så korrelerar inte crestfactor och välljud. Det är pseudovetenskap.
Limitering som vi är inne på nu i den här tråden är en mycket mindre viktig faktor för välljud än tonkurvan. Ett RMS värde säger ingenting om tonkurvan.
När jag kommenterade flint var det inte nivåmatchat jag åsyftade.
Det händer att jag släpper iväg masters helt utan ljudpåverkan förutom att jag matchar nivåerna mellan låtarna och lägger på dither / resamplar. Det är mitt jobb. Låter det bra så är det bra. är kunden nöjd är jag nöjd.
Ofta behövs det dock korrigeringar.
Att det skulle införas en medelvärdesstandard är osannolikt plus att det går emot allt jag står för (inte välljudsmässigt men i min värd är alla påtvingade regler och begränsningar av ondo och hör inte hemma i ett modernt samhälle vars lagar i en perfekt värld endast är till för att garanterar en individs frihet och okränkbarhet - inte påtvinga någon "sanningar" som någon hittar på. oavsett om det är ett enat kollektiv eller inte (se gärna dokumentären "mugabe och den vita afrikanen" eller läs i valfri historiebok om nazityskland för att förstå))
Ljud är fritt och ska så vara, mitt jobb är att se till att även hörlursmixade/ns10mixade alster ska gå att njuta av. Mitt jobb är inte att vara musikpolis och skriva folk på näsan med mina åsikter men jag informerar gärna. Sedan är det upp till kunden att lyssna på mig eller diktera villkoren, det är kunden som bestämmer.
Det har inom mastringskretsar i minst 10 år (då jag började, rimligtvis redan innan) diskuterats flitigt hur loudnessracet ska tacklas. information har det funnits gott om, den enda förklaringen till att det fortsatt som jag kan ge (efter egen och andras erfarenhet) är att det funnits och bitvis finns ett rådande ideal, ett paradigm, som inte kunnat ruckas med information.
Jag förstår inte varför mastringen, den delen av inspelningskedjan som de facto försöker få ljud lyssningsbart, ska får all den kritik som egentligen är kritik mot paradigmet?
Det är lika bisarrt som att kritisera IÖ's högtalare att det låter illa när det är musiken i sig som låter illa. Eller att klaga på biltvätten för att rosten syns bättre efter tvätt.
I vilket fall, jag slutar diskutera nu eftersom det blir filosofi av ämnet i slutändan och eftersom ingen verkar vilja förstå vad mastring är.
EDIT: jag kan uppenbarligen inte sluta diskutera. Jag fortsätter svara på frågor som är relevanta.
Ett par sista ord ändå, jag försvarar inte dåligt ljud per se. Men smak och tycke är olika. Det som vissa av er tycker låter bra tycker andra låter illa.
1. Vill börja med att beklaga några av de obefogade angrepp du har
blivit utsatt för i den här tråden. Tråkigt att se att vissa av faktiskt.se's
medlemmar inte kan föra ett civilicerat resonemang fritt från person-
angrepp.
2. Vill meddela att om allt går "som det ska"
så kommer en europeisk
standard att knackas om bara några veckor - som föreskriver en
medelnivå om -23 dB!.
Det är faktiskt är till och med bättre/lägre än jag hade vågat tro på
(fick jag välja så hade det förvisso blivit -30 dB, men jag insåg ju att
det inte är realistiskt, så de nivåer jag har argumenterat för (med hopp
om att den inte skall skrämmer bort någon) i rätt så många år nu, har
varit -18 eller -20 dB, och jag trodde verkligen inte att den faktiskta
verkligheten skulle blir till och med bättre än så!
Det är kul att bli positivt överraskad av mänskligheten!
- - - - -
Den nya standarden gäller förvisso bara radiovärlden, men det är en
MYCKET behövlig standard, och jag är MYCKET förbryllad över det som
jag fetat i ditt inlägg härovan.
Därför måste jag fråga dig:
Vad tror du att en medelvärdesstandard betyder egentligen?
Den är ju inte märkligare än att man har normer och standarder som
t ex Stereostandarden, RIAA, NAB och standarder för t ex impedanser
när man överför signaler från en apparat till en annan.
Du kan väl inte mena att det inte skall finnas standarder "av rihetsskäl"?
Hur skall man kunna få höra fonogrammen som de var tänkta, om det
inte finns några standarder? En standard är ju inte fråga om att införa
begränsningar/hinder, utan är bara en hjälp för att man (alla!) skall
kunna dekoda den inspelade informationen rätt.
- - - - -
Har du uppfattat att en medelvärdesstandard skulle påtvinga något ett
"sound" som de inte vill ha, t ex att man blir tvungen att göra produk-
tioner med hög dynamik - så har du helt missförstått vad det handlar
om. (Är det vad du tror?)
Det är ju bara en begränsning av hur stark medelutstryrningsnivån på
fonogrammet får vara - men INGEN begränsning överhuvudtaget av
varken hur ljuden skall vara/låta eller hur starkt den som lyssnar på
dem skall få vrida upp volymen.
Du och alla andra som arbetar med musikproduktion är alltså fortfar-
ande fria att göra produktioner med precis vilken crestfaktor ni önskar,
liksom med valfri klang, distorsion, eller andra karaktärer - precis vad
som helst, som ni vill ha. Standarden har ju bara med nivån nota bene;
på fonogrammet att göra. Men ingenting att göra med hur starkt det
sedan skall spelas upp - det väljer varje människa själv.
Då, som nu, som sen!
- - - - -
Konceptet är inte mera reglerat än för, bara på ett bättre sätt. Man kan
säga att det inte skiljer sig från dagens system på annat sätt än genom
att vara väldigt mycket vettigare.
Redan i dag finns det ju en begränsning - som dock bara gäller för topp-
nivån - vilket gör att de som IDAG vill skapa en dynamiskt oskadad
inspelning, ju i det mediella bruset, blir helt överröstade av dem som
vill komprimera sönder ljudet.
DET är ofrihet!
Idag finns INTE frihet att konkurrera på lika villkor, i mediabruset.
Max-reglering av
medelnivån ger FRIHET för artister, producenter och
tekniker att göra produktionen PRECIS SOM DE VILL, inte tvärtom (som
du antyder).
Så - om du är för konstnärlig frihet så bör du uppskatta att alla dessa
val plötsligt kan ske på mera lika villkor.
- - - - -
Fördelarna "på etern" är om möjligt ännu mera uppenbara, för att inte
tala om när det gäller TV och de reklaminslag, som interfolierar t ex en
långfilm.
Om man tror att den här standarden tvingar någon att spela program-
materialet på en viss volym som har man missförstått den helt. Den
anger bara maximal medelnivå
utstyrningsmässigt. Det har ingenting
med varken hur musiken skall låta att göra, eller med hur starkt någon
skall spela dem.
Dock gör det kanske att framtiden blir ljusare med avseende på
möjlig-
heten att man ALLS skall kunnna spela högdynamiskt material.
För som utvecklingen sett ut se senaste 20 åren, har de absurt högre
och högre medelnivåerna dragit med sig att allt fler avspelningsappa-
rater inte längre har gain nog för att kunna spela dynamisk musik, som
alltså INTE skränar för full från första till sista stund.
När medelnivån får en nivå som gör att all musik får konkurrera på lite
mera lika villkor, kommer vi alltså kanske att på köpet få se en upp-
ryckning med avseende på enklare apparaternas utformning.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).