Placering av fornthögtalare om dom är delade cirka 80hz

[NNord]

Om vi har ett par fronthögtalare som kör fullrange, så är det ju
knepigt ibland att få till en placering av dessa.

Om vi istället har ett par högtalare som är delade nånstans
80 - 120hz till två baslådor i de främre hörnen, ja då torde väl
fronthögtalarna vara mycket mindre känsliga för att placeras
i rummet.

borde kara att stå ganska nära bakväggen väl, inte så långt ut
som en dryg meter eller så...

edit
ALLTSÅ, vad har ni för erfarenheter av detta?

[Johan_Lindroos]

Man får se till att fasförhållandena vid delningsfrekvensen att lappa ihop bra. Ofta hör man vad som är rätt, och vid senare mätkoll så ser man att det oftast stämde också.

[NNord]

Vad ska man titta efter när man genomför mätningen?

[Harryup]

Jag har inte märkt någon skillnad eftersom fortfarande är högtalarna inte tysta under 80Hz. Du har ju en viss branthet per oktav i filtret. Så sidosystem får fortfarande samma krav, möjligen klarar dom sig närmare hörn utan att låta bumligt i överkant. Men högtalare gjorda för att stå fria skall stå fria. gjorde för att stå mot vägg skall stå mot vägg.

[NNord]

Jag har totalbranda filter, och delar 120hz

[Magnus]

Jag har totalbranda filter, och delar 120hz

Är det typ nästan 90 grader

vad delar TacT med över 100dB

[IngOehman]

Tvärtom skulle jag vilja säga att en av poängerna med att använda sidosystem är att man kan placera dem långt ifrån bakväggen, utan att drabbas av problem i basen. Således ökar man tiden till ankommandet av de första destruktiva reflexerna.

En fullregisterhögtalare är inte lika fri att placeras, eftersom den måste konstrueras för att arbeta med visst avstånd till bakre väggen. I de flesta fall 50 - 100 cm mätt från elementen. Givetvis kan högtalare konstrueras för "fri placering" också, men de blir avsevärt mycket mindre effektiva / ljudtryckskapabla.

Basmodulerna däremot, placerar man för det mesta nära bakväggen. Ett delat system kan därför tillgodagöra sig det bästa av båda världar.

Fast det kan förvisso ett fullregistersystem också, men det kräver lite mera insatser å de rumsakustiska vägnarna...


Vh, iö

[Margaux]

IÖ

Sedan jag installerade mina basmoduler Y-2 har jag inte flyttat frontarna.


Givet att man får bort tillräckligt mycket basinformation från frontarna så vinner man allstå nästan alltid på att flytta fram högtalarna ytterligare någon meter?

Det måste jag prova...

[IngOehman]

Lite förenklat kan man nog sammanfatta det så här:

Om man inte har dämpning på högtalarväggen:

Står högtalaren närmare än 70 cm (diskant till vägg) börjar ljudkvaliteten och "ljudbildsprojicerandet" alltid degradera. Men för en fullregisterhögtalare kan återgivningen av basområdet (om konstruktionen är gjord för det) i gengäld bli snygg.

Ökar man avståndet till 1 meter börjar väggreflexen bli mindre "förfulande".

Ökar man avståndet till > 1,4 meter men < 5 meter, kan reflexen från bakväggen (på vissa inspelningar, läs "platta" inspelningar) vara ett subjektivt förskönande bidrag, som skapar ett (falskt) djup, således att alla inspelningar börjar låta tredimensionella.
Denna effekt kan dock bli tröttsam när man börjar uppfatta den som en egenskap hos anläggningen, snarare än en förmåga att ta fram information från inspelningen. Det kan ta någon vecka innan det är uppenbart att man drabbats av denna sameness. Vissa mera återgivningsorienterade lyssnare kan förstås ogilla denna färgning även när den låter "trevligt", tämligen direkt.

Avstånd så stora till högtalarväggen att en disparat reflex börjar höras, brukar få uppleva som något positivt. Sådana problem är dock vanligast utomhus.


Om man har dämpning på högtalarväggen:

När bakväggen är dämpad spelar plötsligt avståndet till den ingen roll längre. Detta i den illa förenklade teorin...

I den pragmatiska verkligheten, där vi alla uppehåller oss är ändå viktigt att hålla tungan i rätt mun. Det är nämligen mycket viktigt att väggen är dämpad i rätt frekvensregister. I verkligheten är ju inte högtalare frifältsidealiserade byggblock, utan många seriösa högtalare är gjorda för att fungera i ett rum, vilket kan betyda en massa olika saker, beroende på situation.

Om man utgår ifrån en fullregisterhögtalare som är gjord för att fungera i en normalt rum, med visst stöd från bakre väggen (och självklart från golvet) placerad på något avstånd från väggen (t ex 1 meter), ja då är det viktigt att inte dämpa väggen inom det frekvensregister inom vilket högtalaren påverkas hörbart kraftigt (och hyggligt fashomogent) av väggreflexen, vilket i praktiken betyder ungefär från 0 Hz och upp till 100 - 300 Hz.
(Alltså under förutsättning att högtalaren är kontruerad för ett rum och denna påverkan från väggen är viktigt för att den skall lyda väl.)

I registret under 70 Hz är väggreflexen konstruktiv, i registret mellan 70 - 140 Hz är den ofta destruktiv, och däröver börjar den bli diffus (helt olika nivå som funktion av avlyssningsvinkel).

Ett sidosystem som är gjort för att placeras ganska fritt mår typiskt bra av en vägg som är (till vissa delar) dämpad över 100 Hz, men därunder bör den vara reflekterande, eftersom bassystemen mår bra av stödet.

Ett fullregistersystem som är gjort för placering på 60 - 120 cm framför en vägg mår i regel bäst när väggen är dämpad över 250 Hz.

Till på köpet är det av stereosystemskäl normalt inte lämpligt att dämpa hela väggen bakom högtalaren. Och det är dessutom väldigt viktigt att inte göra "halva" tillfixningar av lyssningsrum, eftersom sådana plägar framplocka mera kvarvarande fel, än de eliminerar hörbarheten av ursprungliga fel.

Alltså: För att det skall bli positivt totalresultat av att ge sig på att fixa till högtalarväggen, är det väldigt viktigt att samtidigt fixa resten av rummet. Men hur det går till är en helt annan historia. Högtalarväggens dämpning är hur som helst någonting som behöver kontempleras noga innan man gör det fel, och blir tvungen att riva och göra om! (Eller drar den felaktiga slutstasen att det är fel att dämpa högtalarväggen.)


Eftersom det hela är så komplicerat brukar jag inte dela ut tumregler, utan alltid utgå ifrån de specifika förutsättningarna i varje enskilt fall.

Det betyder att man måste börja med att mäta upp, analysera och inte minst att undersöka högtalarförutsättningarna (och eventuella möbleringsrestriktioner), innan det är någon idé att börja utforma den för situationen optimala lösningen. Den blir ofta väldigt olika nämligen, i olika rum.


Vh, Ing. Öhman

[Kraniet]

låter som att Carlsson löste en hel del problem med sina vägg/golvstöds högtalare

[Piotr]

låter som att Carlsson löste en hel del problem med sina vägg/golvstöds högtalare

Yup! Samt införde en del nya.

/Peter

[IngOehman]

Man kan säga att om man väl bestämmer sig att låta högtalren vara gjord för ett verkligt rum, är resten bara fråga om skalor.

Om man placerar högtalaren mycket nära golv/vägg hamnar effekterna högt upp i frekvens, viket har fördelen att mindre absorbenter behövs, samt att de dessutom kan byggas in i högtalaren. Riktigt sant är det kanske inte dock, för geometriskt finns nackdelen att avståndsskillnaden blir mindre, så man behöver kanske lite mera dämpning än man trodde först... Och dessutom blir interferensen potentiellt elakare mellan kanalerna för snadplacerade lyssnare, när resp högtalare "smälter ihop" med sin reflexion.

Optimerar man konstruktionen för att placerar med högtalaren lite längre ifrån väggen kommer interferenseffekterna lite längre ned i frekvens, samtidigt som man bara kan tillgodaräkna sig något stöd i basregistret under 100 Hz. Nu gör det sistnämnda inte så mycket, för det är ändå bara under 100 Hz man behöver oroa sig för ljudtrycksförmågan. Men att större dämpade ytor behövs, samt att de int kan fästas på högtalaren är förstås en nackdel. Fördelen är dock att avståndet blir en variabel, och att man därför kan fintrimma placeringen lättare.

Hur man än vänder sig...

Den enda vettiga slutsats man kan dra är att rumsintegreringen inte är så annorlunda mellan Carlsson-högtalare och andra rumsanpassade högtalare - de väsentliga skillnaderna som gör Carlsson-högtalare ortoakustiska handlar primärt om ljudutstrålningen vid högre fekvenser.

Däremot är förstås högtalare utformade utan hänsyn till rum (95% av alla?) konstiga saker, som man kan fråga sig vad de skall användas till...

Vh, iö

[Maarten]

Citat IÖ:

"I registret under 70 Hz är väggreflexen konstruktiv, i registret mellan 70 - 140 Hz är den ofta destruktiv, och däröver börjar den bli diffus (helt olika nivå som funktion av avlyssningsvinkel). "

samt

"Ett fullregistersystem som är gjort för placering på 60 - 120 cm framför en vägg mår i regel bäst när väggen är dämpad över 250 Hz"

Du avråder alltså från att regelmässigt dämpa den destruktiva interferensen mellan 70-140Hz, för ett fullregistrigt system som är gjord för ovanstående placering. Får jag fråga varför? Är för att kompensation redan är inlagd i högtalaren och i sådana fall, - varför har man valt denna lösning framför krav på dämpning av registret mellan 70-140Hz?

[Thomas_A]

För att återkoppla till en annan tråd. Jag har inte gjort experimentet själv, men minskar stereoeffekten vid en högre frekvens om högtalaren står nära vägg alt. att man sitter nära vägg? Traditionellt "upphör" förmågan att skilja på höger och vänster någonstans vid 80-100 Hz, men kan detta påverkas av avstånd till vägg-lyssnare, eller högtalare-vägg?

[Piotr]

Håller med IÖ angående Carlsson och högre fekvenser samt inlägget i stort men anser att basen är ett problem när den spelar från "hörn".

/Peter