Moderator: Redaktörer
dawen skrev:Callisto, hur kom du fram till att det var just OP:en som var problemkällan i 668?
Jag överlämnar allt tekniskt vetande till de som har lust till sånt, och lever väldigt nöjd med min Denon 625mk2, fast jag vet att den inte låter optimalt. Jag vet ändå att jag har mångdubbelt värre problem.
Fast det är givetvis vara jag!
dawen skrev:Meningen med själva f/e-lyssningen är väl precis att man inte behöver lyssna efter några saker, utan inte har några stora problem med att skilja a från b?
dawen skrev:Jag tror att du har fel faktiskt. Jag tror att 668 är en mycket bra musikåtergivare, men att den helt enkelt inte passar allas smak.
Fel avseende skillnaden alltså, att den skulle vara stor. Apparaten blir säkert bättre, frågan är om det är värt det.
Rydberg skrev:Overall, this is about as good a measured performance as you can get from the 16-bit CD medium.—John Atkinson
Morello skrev:Rydberg skrev:Overall, this is about as good a measured performance as you can get from the 16-bit CD medium.—John Atkinson
Jag räknade med att du skulle citera den snutten
dawen skrev:Bill: Intressanta funderingar! Skillnaderna som detekteras då man f/e-lyssnar borde vara exempelvis klang och brusnivå.
Om prylen man testar har lägre brus än referensen? Ja, om bruset har någon avgörande betydelse torde man höra skillnaden! Om det föreligger något annat fel, då är kanske inte det väldligt låga bruset intressant längre, iom att det uppkommer andra fel? Det beror givetvis på vad man söker efter...
Subjektiva tester i kombination med f/e-tester tror jag är nyttigt. Dessutom tror jag att det är nyttigt att ha lite distans till det hela med hifi. För min del är det åtminstone ingen sak att bråka speciellt mycket om, huruvida en cdspelare låter jämfört med en annan.
Man har ju ändå bra många mycket värre problem. Eller?
Rydberg skrev:Emphasis användes väl mest på 80-talet, idag är det väl i princip försvunnet?
Bill50x skrev:Skämt åsido, visst finns det viktigare saker att bry sig om än hifi. Men då kallas det kärlek, mat, whisky eller politik, och ialla fall politik ska inte diskuteras här
"...om bruset har någon avgörande betydelse torde man höra skillnaden!" Sååå? Om REF "brusar" -80 dB, hur vet man då om DUT ligger på -90, -95, -100? Om REF distar 1%, hur vet man om DUT distar 0,5 eller 0,1 procent? Visst, varje tillskott till den befintliga disten borde vara hörbar. Hörs inget tillskott borde DUT ha extremt lågt brus, relativt sett.
Om REF har ett givet dynamiskt omfång och man inte hör någon skillnad med DUT, då borde DUT vara perfekt - eller? Samma gäller frekvensomfång förstås. Men är det så i verkligheten?
Om REF inte har någon som helst återgivning över, säg, 20k beroende på filtrens utseende i den digitala domänen (teoretiskt 22k minus beroende på filtrens branthet osv), hur ska då eventuella fördelar med en utsträckt frekvensgång till 45k (som vissa pickuper och analoga bandare klarar) kunna påvisas? OBS - jag säger inte att en frekvensgång till 45k skulle betyda bättre ljud, bara att OM det gjorde så kan man inte påvisa detta i ett system som i sig bara klarar 20k.
Men nu låter brus, dist etc ganska olika, beroende på en massa faktorer. Hör vi dessa i en f/e-lyssning? Ja kanske. Ju mer skillnad mellan distorsionsformen i REF och DUT, ju enklare borde den vara att detektera. Men det är inte givet vilka dist-former vi kan detektera och vilka som maskeras av referensen. Det är mycket mer komplext än så. Det låter så enkelt när man säger "det är bara skillnaden melllan REF och DUT vi ska lyssna på". Jag tror man kan komma långt med f/e, men någon absolut sanning innebär metoden inte. Detta vet IÖ med flera duktiga människor i LTS och på andra ställen. Det är också därför dom gärna kompletterar med andra mätmetoder för att få en så rättvis bedömning som möjligt.
Alltså, som jag ser det fyller de olika testmetoderna - f/e, a/b (blint eller öppet), långtidslyssning, mätningar på olika nivåer etc - sin roll med sina respektive fördelar och tillkortakommanden. Kan vi dessutom addera någon form av "lyssningstillfredsställelse", dvs hur mycket av musikernas musikaliska intentioner förmedlas genom det fonogram som avspelas - ja då skulle mycket vara vunnet! Kan denna intention bedömmas utan inslag av slewrate, dist, etc skulle i ala fall jag bli glad.
/ B
Magnuz skrev:"Kan vi dessutom addera någon form av "lyssningstillfredsställelse", dvs hur mycket av musikernas musikaliska intentioner förmedlas genom det fonogram som avspelas - ja då skulle mycket vara vunnet! "
Tyvärr är det nog totalt omöjligt. För övrigt är det nog ingen bra idé att sätta likhetstecken mellan lyssningstillfredställelse och god musikerintentionsförmedling. Vad säger att just jag blir tillfredsställd av en viss musikers (förmodat goda) musikaliska intentioner? För det andra kanske musikern är en elak jäkel vars intentioner är att ge lyssnaren illamående.
IngOehman skrev:Vad är det för något du menar när du skriver "REF"?
Om vi talar om F/E-lyssning i LTS regi är REf insignalen (F) och det har för det mesta varit en bredbandig källa (rullband och/eller vinyl ofta, i någ fall till och med en live-signal direkt från en mikrofons mikrofonförstärkare), medan E varit det som apparaten putar ut.
Är du säker på att du förstått hur F/E-lyssning fungerar?
Vh, iö
hifirocker skrev:Morello:
känner du till om LTS har gjort liknande mätningar på Pioneer 668?
Om, i så fall, hur presterar den mätmässigt?
Användare som besöker denna kategori: Bing [Bot] och 17 gäster