Snabbt svar:
De speciella mekanismer du talar om som hör till hjärnans sätt att han-
tera musik, gör faktiskt musiken mycket lättare att återge än många
andra ljud. Det betyder inte att det är fel att testa med sådant fokus,
men det är ett bra sätt att missa många färgningar.
De rent musikaliska aspekternas eventuella förvrängningar är lätta att
undersöka med F/E-lyssning, det handlar bara om vilka instruktioner
till lyssnarna som råder, och förstås val av programmaterial och längd
på inslagen, men faktiskt är det så, att det tenderar göra apparaterna
(nästan alla) väldigt svåra att överhuvudtaget detektera.
Kronkan skrev:subjektivisten skrev:lennartj skrev:En hädisk tanke är att denna brist tystas ner av F/E-anhängarna för att metoden inte ska ifrågasättas.

Vad då? Det är ju ingen brist överhuvudtaget. Verkar som du tycker musik är värsta voodoo prylen. Om du ska ifrågasätta så kan du väl hitta ett argument som håller?
personligen tycker jag om IÖ:s öppna hållning i ämnet "illusionist kontra neutralist". Den erbjuder att man beskriver skillnaden först istället för att börja baklänges med själva debatten.
Rätt ordning helt enkelt. I varje fall om man vill slippa att debatten kör
fast på grund av att folk pratar om varandra.
Kronkan skrev:Men nu är vi ju i debatten. I stort sett verkar det som att neutralisten försöker mäta sig fram till en kedja som är tänkt att bli transparant.
Kan tänka mig att det finns sådana filurer, men jag vet inte vem det
skulle vara av dem som deltagit i detbatten såhär långt?
Fast det beror förstås på vad du menar med mätning. Tycker du att en
F/E-lyssning är en mätning? En undersökning är det ju, och mäter OM
man kan detektera förändring gör den ju också... Men förändringen
som sådan mäts ju inte, utan den beskrivs bara med lyssnarnas egna
ord.
Kronkan skrev:Illusionisten lyssnar sig subjektivt fram till vad som han/hon anser varaen god återgivning.
Men där skulle jag föredra om man använde orden trovärdig eller illu-
sorisk återgivning. För om den är bra (ursprungstrogen) är ju inte vet-
bart. Jag försöker inte alls krångla, utan bara se till så att det skall finnas språk tillgängligt för att kunna beskriva även när återgivningen
är höggradigt korrelerad med ursprungshändelsen (eller insignalen om
det är en enskild länk man talar om) - och man vet det genom att man
har isolerat objektet och har referens tillgänglig att jämföra med.
Menar alltså inte att den ena eller andra inställningen är bättre eller
finare än den andra, utan att båda är rätt för den som väljer dem, och att de därför båda är intressanta att diskutera (liksom inställningen att
det inte behöver vara varken ursprungstroget eller illusoriskt utan bara
njutbart) vilket försvåras om inte alla ord suddas ut så att det inte går
att beskriva skillnaden mellan infallsvinklarna.
Kronkan skrev:Jag har ju stegvist infört rör i ljudkedjan. Lite tveksamt eftersom jag varit kvar mätningens grepp.
Jag brukar säga såhär: Mätningar är förrädiska bara om man inte
känner dem tillräckligt väl.
När man lärt känna dem så ramlar ju alla proportioner på plats, och
man slutar jaga i domäner där det redan är tillräckligt bra.
Om man t ex jämför två förstärkare och den ena har en worst case-THD
om 0,000 05% medan den andra ligger på 0,05% dominerad av låga
övertoner (2 & 3), så är det ju lätt att inbilla sig att den ena är 1000
gånger bättre.
Men en bättre slutsats är att de är precis lika bra sedda ur det mera
insatta perspektivet (ett där man känner mätningarna och vet hur de
korrelerar till hörbarheter) och då inser man kanske att man bör titta
på några andra egenskaper, om man verkligen vill hitta de signifikanta
skillnaderna mellan dem.

Kronkan skrev:Jag tror inte heller hela sanningen är så enkel som att rör färgar i mängd något mer än en bra transistorförstärkare.
Det tror inte jag heller. Och jag tror inte ens att det finns någon som tror att det är så enkelt.
Mängd är bara en sak, hur mängden korrelerar till detektionströsklarna
en helt annat, och karaktärerna är en tredje, som blir intressant när en
apparat påverkar så mycket att det hörs.
Kronkan skrev:Enorm svårt, omöjligt?, att med ord beskriva upplevelsen av ljud. Men hemma blir det en mera fysisk återgivning, sonen säger att han hemma får mera liv i musiken. Om detta är en kompensation för vad som förloras vid inspelningen och senare förluster vet jag inte. Men är detta en omöjlig tanke?
Menar nog att det finns ett större problem än svårigheten att beskriva
ljud - nämligen svårigheten i att inse att en beskrivning av en kombi-
nation av aparater bara är partiellt relevant för en annan kombination
med en eller flera gemensamma delar. Detta trots att den som gör
beskrivningen kanske försökt peka med den, mot ett specifikt objekt i
kedjan. Men det KAN man inte göra, annat än med gissningar som
guide...
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).