Vill påminna om att rättegångar startas av åklagare, inte av för-
svarsadvokater. Jag har agerat det senare när jag tagit del av de
saker som LTS beskyllts för, under en tid som jag inte haft något
ansvar för verksamheten men har haft en del insikt eftersom jag
hjälpt till - så jag vet att anklagelserna saknar grund.
Jag ogillar verkligen händelsernas utveckling och har väldigt svårt
att förstå vad missförstånd har i en offentlig diskussion att göra.
Den som vill reda ut sådant gör det bättre direkt med de inblandade
(och jag räknar mig inte som en av dem) ansikte mot ansikte, och
inte via en email-lista.
Tycker det är mycket obehagligt när anklagelser drabbar oskyldiga,
men även missförstånd och spekulationer kan få liknande effekter
när de framförs offentligt.
- - -
Så jag tycker den här tråden (nedan) är både mindre OT, och klart
mycket intressantare!
Strmbrg skrev:Jag tror aldrig den riktigt inbitne blir 100 procent nöjd, tror man är på tok för nyfiken hur det kunde/kan låta, hur det eller det låter med den anläggning man har hemma/som referens
Det kan du kanske ha rätt i.
Fast, hur definierar man "den riktigt inbitne"?
Men, visst. Till 100% är nog ingen nöjd.
Inte ens undertecknad.
Sedan är det nog olika för olika människor vad som driver sökandet efter förbättringar.
En del motiveras av sin nyfikenhet och entusiasm inför tekniska förbättringar. Positiv motivation.
För egen del motiverades jag tyvärr snarast av irritation, frustration och missnöje med det jag hade. Negativ motivation.
Jag fokuserade på felen och bristerna snarare än på de goda egenskaperna, som ju också fanns där samtidigt.
(Min rödning härovan.)
Fast jag är till 100% nöjd med nästan# alla av mina anläggningar.
Men det menar jag att jag har 0% intresse av att ändra på något i
dem - att jag tycker det är jobbigt när någon länk går sönder och
man behöver ersätta den med något nytt.
De gör det jag vill att de skall göra, och jag spelar musik i dem utan
att påminnas om varken några brister eller om själva den tekniska
apparaturen (ibland påminns jag dock om vissa fonograms brister,
men även det skrev faktiskt påfallande sällan, eftersom musiken
trots allt förmedlas så bra).
#Jag skrev nästan alla, för en av mina anläggningar har en kapacitets-
begränsning i basregistret, som någon enstaka gång då och då visar
sig.
Skall ta hand om det, någon gång.

Det är svårt att få inspiration
dock, när det är så sällsynt att problemet "påminner mig".
- - -
Jag tycker det du skrev om positiv och negativ motivation var intres-
sant - även om jag som sagt inte känner så mycket av varken den
ena eller andra av dem. Är ju så nöjd med alla mina anläggningar att
det inte finns någon motivation att ändra något alls.
Men en kommentar om det har jag, och det är att jag tror på vår för-
måga som människor = reflekterande varelser, att tänka och välja
hur vi skall se på vår värld - OCH hur vi vill uppleva den!
Vi kan välja att se saker från ovan (hoppas på gott, och irritera oss
på bristerna) eller underifrån (hoppas på inget, och gläda oss över
allt fint vi upptäcker), men det tar inte slut där - vi kan göra faktiskt
båda också, på samma gång, i varje fall om någon har påmint oss
om att vi faktiskt kan det.
- - -
Jag minns en gång för länge sedan, tror det var på en räkbåt, som
R&T/EV/Ljud och Bild-redaktör Bertil Hellsten yttrade orden "vi kan
så till den milda grad träna vår hörsel, att vi till slut inte står ut med
att lyssna på några av våra skivor" (tror det är rätt så ordagrant).
Mitt (inte fullt så ordagranna) svar på hans rätt dystra (tyckte jag)
utsaga, var något i stil med: "-Man får aldrig glömma att träna sin
förmåga till tolerans, minst lika mycket som förmågan att detek-
tera fel!"
Och vad menar jag med det då?
Jo, att man faktiskt kan (om jag får låna dina begrepp) använda sig
av BÅDE en positiv och en negativ motivation - rätt motivation för
varje tillfälle!
- - -
När man bygger sin anläggning ligger alltid den positiva motivatio-
nen i botten (utan den finns det ju ingen mening med det alls) men
den negativa är väl så viktig som metod - eftersom varje fel som
man fångar upp när man bygger sin anläggning, slipper komma
tillbaka och hemsöka anläggningens ägare senare.
Så att använda en god del negativ motivation när man sätter ihop
anläggningen är ett bra skydd mot felen som sådana, eftersom man
kan undvika de fel man hör (det vill säga - om man även förstår sig
på dem, så man kan lista ut vad som orsaker felen, och alltså vad
som måste ändras för att slippa dem).
Men svagheten med att fokusera på den negativa motiveringen är
att många har svårt att släppa det "teknikkritiska lyssnandet" efter
att de har slipat sin förmåga att höra alla fel.
(Vilket ju var vad BH illustrerade.)
Men - människor är kapabla organismer, och de allra flesta kan fak-
tiskt lära sig att välja hur de skall lyssna, och vissa kan till och med
lyssna på många sätt på samma gång. Men om man inte reflekterat
över det är det svårare att göra ett aktivt val.
Då är det lätt att fastna i det där trista "felletningslyssnandet", och
ingenting blir kul, och på det kommer en hel hop med suggestions-
effekter som kan ställa till det än värre.

(Skulle kunna skriva en
hel bok om vår förmåga att trolla fram negativa upplevelser av fel,
som inte ens finns...)
Jag brukar kalla hela detta syndrom av felletningslyssnande + ofri-
villigt suggestivt felprojicerande, för "audiofilia neurosa".
Att människor helt ofrivilligt hamnar i "fel mode", och i praktiken
mer eller mindre förlorar sin förmåga att lyssna på musik OCH för-
lorar sin förmåga att skilja verkliga fel från framsuggererade. DÅ är
man genuint illa ute...
Undvik det! Det är mitt råd. Glöm aldrig att det ursprungliga syftet
var att ha glädje av apparaterna - eller rättare sagt av det som de
ger ifrån sig - att det var den positiva motivationen som gjorde att
det alls skaffades en anläggning.
Så glöm inte bort, att glömma bort det felletande lyssnandet*, när
det skall lyssnas på musik!
Man kan faktiskt bli oerhört bra på att lyssna fel-tolerant, om man
bara tränar lite på det.
Vh, iö
- - - - -
*En stor fördel är även att lära sig en del om vad som gått snett i
perseptionsapparaten när man det uppstår ickeexisterande men fullt
hörbara fantomfel i återgivningen.
Fel som bara tycks kunna kurreras med ormolja, och dessutom bara
för en kort stund - för ur det svarta hål som är vårt sinne, kan hur
många nya fel som helst plockas fram, så att anläggningen aldrig
blir riktigt musiklyssningsbar annat än för korta stunder...
Kan väl nämna att det ofta när det talats om suggestionseffekter
här på faktiskt, verkar som om det är förbättringarna som är själva
"effekterna av suggestionen" (som om det vore placeboeffekter)
men min erfarenhet av de suggestionsstudier på människor som jag
har gjort är att det faktiskt är vanligare ett det är tvärtom - alltså
att det är MED diverse tweeks, som de "suggestionskänsliga" lyss-
narna (kortvarigt) SLIPPER ifrån sina negativa suggestioner.
Alltså att tweekandet som sådant får dem att "tro" och därför slapp-
na av för ett ögonblick - så att de hör musik och hur bra det låter!
Men som sagt - effekten är oftast kortvarig, och tweekarna börjar
snart "lyssna aktivt efter fel igen" och suggerera fram en massa som
hamnar i vägen för musiken.
Kontenta: Man kan faktiskt själv välja om man vill vara den person-
en eller inte. I varje fall efter att man fått möjlighet och tillfälle att
fundera igenom det hela. Det är därför jag talar klarspråk om det
(trots att jag vet att det inte är hifi-politiskt korrekt att göra det).
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).