Skjut mig för helvete!
Piparna sattes på en sista resa till en Linnbroder i dag men fick en sista chans att svänga i dennes lyssningsrum ackompanjerad av Linnelektronik. Denna gång var det Ivor,Mini-Ivor och Tonkas hockeykompis Jan som utgjorde trion av välljud.
Inledningsvis spelade vi på Jans B&W som han helt ogenerat hade kopplat till den ack så ädla Linnelektoniken som tyngde ner svänget. Detta hade Golvtonka effektivt låtit bota med en i av aluminum och något träslag utförd hyllmöbel av modell större för bästa sväng. Därav hade alla vibrationer medelst stor empiri förflyttats till ett område där de mest bidrog till välmående hos lyssnaren. Det lirade riktigt bra och vi körde några låtar i sann tunedem anda dvs zappade mellan låtarna.
Sedan fick Ingvars små stativare ta plats på scen för att utstöta lite halvkvävda atonala toner inför en skoningslös jury...
Tätt ställde vi dem, för så gör Linnfolk. Lirade bra tyckte jag men tänkte att jag ska inget säga. Linnisten gav mig en blick,bytte låt till en upptempo med mer grötiga inslag,bytte igen och fällde utlåtandet ´bra´varpå ett par låtar till spelades nästan till ända.
Sedan vi funnit att det var så pass okej att det var lönt att börja förflytta dem mer seriöst så åkte B&W åt sidan och vi ställde dem betydligt bredare,så där som Faktianer brukar vilja ha det...
Det lät förjävligt!
Åja,det vittnar i alla fall om att de vinner på att tunas in och vi gav Sportbilsentusiasten ett plus i kanten för att han sågade vår provlyssning hemma hos mig för någon helg sedan. Högtalarna åkte ihop och så plötligt stämmer allt! Akustikfluffet hade glömts hemma den aktuella kvällen kan jag nämna. Jannes mamma ville ha hjälp med att ställa om till svenskt tal på DVD spelaren i rummet bredvid så vi blev själv en stund och jag hann tänka för mig själv: jäsiken vad trevligt det låter! Vi spelade vidare och pratade lite kring DS tekniken medan piparna lirade på i bakgrunden och vi hann fundera kring olika vägval,-givetvis rörande Linn,vilken uppgradering som hade betytt mest och vart det var lönt att sätta in största stötarna. Ehuru piP och Pi60 förtjänade bättre källa,om Lejonklous favoritsetup bestående av ett par M109 var det enda rättrådiga eller om det var ATC eller Klimax som egentligen betydde något i slutändan och om man lika gärna kunde ligga kvar på en lagom nivå trots allt?
Där någonstans,kommer den där trummande tunedem känslan krypande på mig genom Öhmans burkar fast jag inte ens lyssnar aktivt. Den finns där och jag håller nästan på att säga som Michael Jackson sa när han var in i en antikvitetsaffär med dyra saker i och pekar på alla saker därinne och frågar:
"-Vad kostar den där vasen?"
"-50.000$"
"-Jag tar den!"
"-Och den där ansiktsmasken?"
-"25.000$"
"-Jag tar den också"
"-Och den där vasen?
"-Den har du redan köpt"
"-Oh,my,i´m sorry,forgot that!"
Jag höll på att fråga vad han ville ha för dem då jag kom på att jag redan rår om dem,de spelade verkligen så som jag vill!
Så jag får nog lov att dementera att inte piP trivs med bättre elektronik,i ett bra rum och framför allt ordentligt placerade i rummet!
Det jag hörde fick mig att våndas ännu mer,och omman ångrar sig så är det närmaste jag kan komma på att ersätta dem med ett par 109 från Takt & ton för tre tusenlappar till! Men då utlovas svänget,groovet,osv osv..
Jag ville han skulle behålla dem ett par dagar,lyssna och jämföra,eventuellt så skulle en svåger som försöktes vallas in i Linnfållan få sig en lyssning också. Jag tänkte att dels så skulle jag vilja höra vad han tycker om ett par dagar när inntrycken satt sig,dels så måste jag få höra detta en gång till då så mycket kan inverka på hur man upplever saker. Helt klart så var det här en bättre pi-P upplevelse än någonsin förr.
Nu ska Inoljudet spolas ut med lite Linn ett par dagar och därefter ett litet återbesök så får vi se om det blir dementi igen?
Bra källa,förstärkeri och en bra högtalare,bra uppställda i ett bra rum=BRA
/Ingenjör Ivors betraktelser
Har en formel och empiri som stödjer mitt inlägg men det skulle ni ändå inte förstå..