av ivor-isobarik » 2011-04-10 01:55
Nu jävlar grabbar,pratar man både på in och utandningen! Blir fanimej bara ordsallad när man ska till att försöka börja skriva. Kortfattat kan man summera dagens upplevelser med OH MY FUCKING GOD så bra!
Ja,ja,vi vet vi vet,det säger den där Haraldur varje gång,spelar ingen roll vad han lyssnad på så är det så bra,en skev spiskrok eller ett våffeljärn,spelar ingen roll säger ni nu.
I vart fall så åkte jag och min svåger till Haparanda över dagen med svepskäl att göra IKEA fast vi egentligen hade annat mjöl i påsen. Vi ville nämligen höra roten till det onda,Pekkas djupdykning ner i den gamla avgrunden,det hemska Linnträsk som har mer än en vilsen själ på sitt samvete. Sagt och gjort avverkade vi de 18 milen ackompanjerade av Muddy Waters "Folk singers" i rasande fart. Rekordsnabbt och rekordbilligt pilade vi oss genom IKEA varuhuset,jag med en botten till köksskåpet som var försedd med integrerad belysning men som tidigare varit på tok för dyr i mina ögon men som nu till skillnad från förr var sänkt från 850:- pistoler till moderata 50:- Andreas fann material till en välstämd LK lådemöbel i prima stenimitation för en spottstyver som bromsade ner vår färd genom varuhuset genom sitt skrymmande format,mellantiden var dock OK med 43 minuter och tolv sekunder enligt Ajfånens tidtagarur.
Korvstopp med dryck,fri refill och expresso samt onödigt stor bulle bromsade oss något och gjorde det även påkallat att besöka IKEA´s kakelklädda mugg till tonerna av någon persisk sångerska och lite Kundradio och erbjudande om någon rabatt. Andreas konstaterade att det svängde dåligt men ekade desto mer i det porslinsklädda rummet. Här fanns ingen tid att spilla varför vi målmedvetet styrde kosan till Jussi. Snabbt fram med kardan,ner i soffan och en expresso i näven,på scen: LINN KELTIK! Högtalarnas husse dammade av en vinyl och lät den fullmatade LP Tolvan gröpa ur groovet från den fyrtio år gamla plattan. Andreas såg ut som om en blixt hade träffat honom när några takter hade våldfört sig på honom. Smilbanden åkte upp bakom öronen och ett tummen hissades i luften!
Det som hände sedan har jag inte upplevt på snart tjugo år då Den lömske slingförsedde, vallade in mig i djävulens kula i den lilla hyllan till butik som Takt & Ton hade uppe i gamla Gallerian Luleå och ett fullmatat Isobariksystem med en topptolva..
Först och främst en träff i det närmaste befriad från snack om prylar. En linnist som hållit på sedan 1979 och med minnessaker från hela resan samt skivor i drivor! Linnsnacket begränsade sig i princip till att fråga om musikerna hade stämt instrumenten,varpå vi gav ”all systems GO” och vi bokstavligen fick smaka på det mest välstämda system jag hört i modern tid! Hur sugen jag är på att använda svordomar och runda ord i min beskrivning finns inte men jag försöker hålla mig lugn i skrivande stund med en kall ÖL vilken jag kände det vattnades i munnen efter redan i soffan hos Haparandabon då temat byttes till blues. Det lirade tungt och rockigt,det smakade precis som jag ville minnas att det skulle men efter träffen hos Pekka börjat undra om jag missmint mig en smula eftersom jag inte riktigt kände igen mig och började snegla på mina Kaber igen för en stund. Xanlin fick till och med agera bollplank efter detta för att hjälpa mig bearbeta mina märkliga iakktagelser.
På begäran halades Budgie fram lite som en test på vilka plattor denna nye kompis hade och hur bra koll på skivsamlingen det var. Tror det tog 20 sekunder från det jag frågade tills ”never turn yout back on a friend” plattan låg på tallriken och ”Breadfan´s” mäktiga basintro mejslades in i min kropp skoningslöst och musikaliskt som om hela trion stod framför oss och spelade för allt de var värda.
Vad vi än frågade efter så fanns det,fatta vilken lekkamrat! Lika intresserad,lika insatt,förlåt,MER insatt ska det stå,bommade på att ha Folk Singer på vinyl och halade fram en bra utgåva på CD och petade in i en Unidisk. Här trodde vi det digitala efterblivna formatet skulle väcka oss ur vår sköna dröm med skoningslöst dyk ner ifrån den sagolika nivån som Tolvan befann sig på. Döm om förvåningen då det spelar oförskämt bra och vi än en gång glömmer varför vi är där och bara försvinner i musiken. Välbalanserat,tungt bluesigt med (jag vet,återupprepning) tyngd bakom instrumenten som hamrar sig in i varje del av kropp och sinne. En påtår senare sitter en SACD version av min allt time favourite platta ”Machine Head” med Deep Purple från 1972.
Höll på att spilla ut kaffekoppen när Glover började masturbera basen i Highway Star och Paice hissar upp förväntningarna till Gillans fortfarande oförstörda röst. Det här är STORT, Jävligt STORT! Tror vi spelar skapligt högt också men inte alls hysteriskt starkt. Den här tyngden och ändå så sjukt enkelt att fatta vad som pågår framför oss. Vi byter till Black Sabbath och plattan ”Sabotage” på vinyl. Tänker att snart blir det vasst när Ozzy får skrika i miken med försteget på volym 70,till min förvåning så är det enda som händer att jag börjar svikta om min förkärlek till min numera framlidne Ronnie James Dio och det i stället börjar gå upp för mig vad folk ser i Ozzy.
Jag nämner Burnplattan och tror Jussi inte hörde vad jag sa, då jag hade något utlägg i pausen mellan några låtar om hur vitaliserande inhoppet från Coverdale och Hughes ´74-´75 ochTommy Bolins korta tid,detta efter att vår nye kompis spelat en nyproducerad platta med ett band som Hughes är med i.
Vips så halar han fram en Bobbie ”blue” Bland platta från 1974 varpå han berättar vart Coverdale funnit sin inspiration från och vi får höra ”Ain´t no love in the heart of the city” och jag får nästan en klump i halsen. Hade inte min svåger varit så jävla ful så hade jag varit tvungen att smeka hans ben,så sjukt sensuellt och närvarande framträder snubben genom systemet. Smått förskräkt och homofobiskt flyttar Andreas på sig och jag sneglar i stället på Jussi som ler förnöjsamt tillbaks.
Temat byts till en Jazztrio och en Blue Note inspelning från 1957 mickat som det ska vara,kontrabas,slagverk och en saxofon. Sjukt vad det lirar,vilka kameleonter Keltik är,nu beter de sig som om de var gjorda av luft med kontrabasen i skruvstädet,helvete var bra! Andreas gör tummen upp igen och säger i pausen att han har fått en ersättare till Eriks haleluja moment från 1997 och den LP12 orgie han den gången förförde oss till ”Folk Singer” med . Han erkänner att det här tveklöst är det mest spelglada system han hört och jag får lov att hålla med.
Det här är det bästa upplevelse någonsin jag varit med om inom denna hobby. Urvattnat uttryck men det är så jag känner det. Tyvärr Kaber,A242,M140,M109,piP men ni är alla skokartonger i jämförelse med denna glädjespridare från nittiotalet. Källan är gud men även en enklare källa fick min gom att vattnas så det stod härliga till visade det sig.
Efter en bensträckare så kollade vi in uthuset,åjo,han hade sagt att han fuskade lite med musik,årets underdrift,uthuset var en replokal och fullt med instrument och förstärkare. Inre rummet bestod av kombinerad skivspelarklinik och biltvätt för vinylplattor,samt repverkstad för rörförstärkare. Som slit och släng system hade vår nye kompis en Ittok tolva med adiktpuppa som kunderna på skivtvätten kunde avnjuta en platta på medans de väntade. De enkla slit och slänghögtalarna bestod i ett par Kaber samt ett reservpar Sara i händelse av högtalarbrist..
Innan jag visste ordet av så satt jag på en gitarrförstärkare och lyssnade till Cornelis Wreswijk. Ittoktolva och Kaber är inte kattskit och vi blev fast i lekrummet i en halvtimme. När vi började fundera på hemresan så åkte en Linn Basik fram och jackades in. Hej och hå,det är en jävulusisk skillnad men instrumenten förblev välstämda och drivet fanns kvar som Rudling skulle ha sagt. Nöjda och belåtna föklarade vi att Sara fick bestämt vänta till nästa besök med att avlyssnas.
Under hemresan pratade vi högljutt i mun på varandra och en stereo monolog pågick ändå till Kalix innan blodsockret var tvunget att fixas på Frasses grill medelst skrovmål. Medan maten kom in hade en blixtvisit hos stackars Pekka roddats ihop(som egentligen skulle se film med gumman) och en timme senare befunno vi oss i Boden. Kaffe och en snabblyssning vittnade om ett helt annan upplevelse. Klockan sprang iväg och vi tackade för kaffe och gästfrihet,några ideer byttes och lite lösa tankar formades.
Sent som fan sitter jag nu i skrivande stund och tittar tomt ut i rummet på mina förkrympta Kaber,när hann de bli så där små? Har någon dragit ur ventilen ur dem?
Sorry inga bilder,vi var för uppslukade denna gång!
Drag èm in through the telephone
Make the customer a Linnie
Linn-music for life