Bill50x skrev:Eller råkar det bara vara ett sammanfallande att de båda finns på samma fonogram (oftast)?
Lyssnar just nu på Lady Gaga "Born this way". Den låter om möjligt ännu mer distat (olinjär dist alltså...) än Veronica Maggios Satan i gatan

/ B
Det finns ett väldigt enkelt samband mellan kompression och distorsion som
dock är beroende av ytterligare en faktor, nämligen vilka tidskonstanter som
användts.
Lite enkelt (ja, missa nu inte denna förenklingsvarning!) kan man säga att ju
lägre frekvens man spelar, desto mera distorsion blir det!
Det beror på att en låg frekvens också har en lång periodtid och när den
har det så betyder det att kompressorn
(eller limitern, som är två namn
för ~samma sak, en limiter har som regel också attack- och relese-tider,
även om många (hifi-människor) tror att en limiter alltid skapar en "tids-
konstantlös" olinjäritet, som t ex en softklippning är) hinner sänka nivån
UNDER en perioddels varande - och då blir ju vågformen förvrängd = olinjär
distorsion uppstår.
Och - om målet är att åstadkomma en stor "täthet" i ljudet och en maximalt
hög medelnivå, så kan man heller inte ha långa relese-tider, för då kommer ju
ljudet att "tappa orken" och bli svagt efter en transient. Misjen nåt ökåmplisjd.
Så den sorts mastringskomprimering som överutnyttjas nuförtiden för att
få upp medelnivån så mycket som möjligt (samtidigt som de som ställer till
det sålunda kommer att fortsätta att hävda att de för det för att få det
rätta soundet... För ingen vågar erkänna att de inte betror användarna
med förstånd nog att använda volymkontrollen och genomskåda bluffen*)
skapar som regel massor av distorsion, och inte bara övertoner på våg-
formerna, utan även blandtonsförvräningar som kan vara både värre och
rent ut sagt förfärliga.
Så frågan om distorsion handlar om hur aggressivt kompressorn/limitern
har ställts. Ju större dymanisk reduktion, och ju snabbare attack- och
relese-tider som används, desto högre frekvenser är så "låga" att de blir
illa distorderade. Sen finns det en massa mera avancerade kompressorer
som t ex hanterar musiken uppdelad i frekvensband, vilket faktiskt kan
minska vissa distorsinsformer men öka andra.
Vh, iö
- - - - -
PS. Jag skulle hellre ha avnjutit de i tråden nämnda examplen med avsevärt
mycket mindre mastingsskador, men jag har å andra sidan hört avsevärt
mycket värre exempel. Och jag tycker dessutom att det inte tillhör god ton
att diktera vad andra skall tycka, och i synnerhet att underkänna musikens
skapares uppfattningar att det är det sound de velat skapa.
Eller rättare sagt - jag tycker att man, om man vill invända mot sådant bör
göra det baserat på något mera konkret än att man själv inte gillar det man
hör.
Exempelvis på att man om man låter ett stort antal människor få jämföra
produktioner i stil med de som exemplifierats, med andra, mindre dynamiskt
processade versioner - och detta görs med nivåerna justerade (nota bene)
så finner man att det är i det närmaste icke existerande att någon verkligen
föredrar de sönderkomprimerade versionerna. Men utan att man ger lyssnarna
förutsättingar att INTE påverkas av skillnaderna i medelnivå så får man ofta
det motsatta resultatet!
Med det sista vill jag säga att jag INTE har förtroende för människors för-
måga att i en normal lyssningingssituation, förstå den makt de faktiskt har
över volymkontrollen! Och jag VET att de flesta i branschen är medvetna om
detta. Det är därför det stör mig att INGEN talar klarspråk om saken, utan
att alla ständigt hänvisar till önskemål om specifika sound, när i princip alla
i branschen vet att det de gör är att skapa maximala medelnivåer för att ge
produktionerna maximal nivå-konkurrensfördel - och så agerar man för att
man vet att människor inte förstår att de kan ställa nivån med sina volym-
kontroller, och att de därför kommer att tycka att vissa produktioner är "för
svaga".
Men jag skall inte förenkla för mycket. Det skall sägas att det finns ett antal
fall där nivå är en mera "riktig" fördel, t ex i radiosammanhang där folk inte
har varken lust eller kanske ens möjlighet att ställa volymen hela tiden (t ex
på radioapparater på arbetsplatser) och där dagens IDIOT(!!!)-standard för
mp3-spelare med begränsad maxnivå, gör att högdynamiskt material inte ens
går att spela ens för den som förstår att man kan använda volymkontrollen,
eftersom volymkotrollen får i botten innan man vridit upp så mycket som är
lagom för en högdynamisk inspelning.
Allt det sista beror på att kretiner som missförstått utfallet av de hörskade-
studier som gjorts (i flera fall är det kretinerna själva som gjort studierna), har
skrivit en massa dumheter om vilka ljud som är farligast för hörseln, som i sin
tur har används som grund när andra kretiner(!) har utformat den standard
som råden för hur mycket utnivå en mp3-spelare får ge ifrån sig...
Resultatet från allt det där sista är att hela skutan redan har kantrat illa och
att förutsättningarna för att få den på rätt köl är mycket värre än att bara
utbilda och informera om fakta. För även om, som i ett trollslag, alla skulle
begripa alla de komplicerade sammanhangen, så skulle ju en högdynamisk
inspelning ändå inte kunna spelas på förefintlig bärbar hårdvara, med önskad
behållning.
Det har helt enkelt gått så snett att det kommer att ta en generation, av
både människor och apparater, att få allting rätt - eller en samling dramatiska
och modiga insatser, som dock skulle inbegripa trista tvång, och förläna en
hel massa apparater till skroten, utan att passera gå.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).