Vad är det som driver er? har ni någon gång reflekterat ?

[Strmbrg]

Är det någon som invänder så har vederbörande fel.
Helt enkelt.

Öh, den sista meningen var själva argumentet.


Nä, det här inlägget är inte riktat till någon speciell.
Det är riktat till alla.

[distad]

@IngOehman
Noterat dina svar, bara ännu mer ordbajseri och hal som en ål som vanligt.

Du har inga argument, vilket du kompenserar med personangrepp, som vanligt.

Måste vara jobbigt för dig. Jag känner med dig.


Vh, iö

Behövs inga argument, har inte behovet av att vinna till varje pris som du har. Och angående personangrepp så visst, men jag ser inte det som mer fult än att ha en "nedlåtande ton" som du allt för ofta har när någon inte kliar dig på ryggen. Och det sista är också i linje med hur du brukar uppträda när någon har skrivit något som du anser vara personangrepp då är du ett offer som bara vill väl,problemet är bara att det är omöjligt att ta dig på allvar när du har den där stilen med lite nedlåtande ton. Ha lite mer självinsikt (alla är inte perfekta) och framförallt ödmjukhet så lär jag ta dig på större allvar, så du behöver inte känna med mig, jag mår prima.

Ursäkta alla att det blev OT igen, men ingen ska behöva känna med mig när jag inte behöver det.

[phloam]

Jag rekommenderar läsning av JTärnströms tråd om "dekonstruktion" för lite tänkvärt vad gäller förbättringar/försämringar

[DVD-ai]

Ja jag borde inte behöva skriva detta igen men... tydligen.

Kan ni vara så snälla och hålla alla otrevliga och opassande kommentarer borta från tråden. Jag tycker verkligen det är jätte tråkigt att läsa era påhopp och det ger en tråkig stämning som inte borde behöva vara.

Så snälla sluta sluta med det, oavsett vem som "drog igång det" den här gången, bara sluta och läs inte varandras inlägg om det är vad som krävs...?!

mvh// Trådskaparen David som sitter ute på balkongen i solen med en kaffe i handen. Vilket väder! Så underbart

[DVD-ai]

Är det någon som invänder så har vederbörande fel.
Helt enkelt.

Öh, den sista meningen var själva argumentet.


Nä, det här inlägget är inte riktat till någon speciell.
Det är riktat till alla.

Andra?

[DVD-ai]

Kultur (vad det nu är?) är högt och fint.
Konsumtion (vad det nu läggs i begreppet?) är simpelt och lågt.

Nä, jag säger inte att det är så.
Säger inte att det inte är så heller.
Jag bara ville skriva det. Och därefter läsa det.

Man kan tex ägna sig åt sk klassisk musik äv olika orsaker. Emellanåt flera av dem.
Det kan vara "fint" att besöka ett konserthus, konversera kring diverse fakta om det som skall framföras.
"Gösta Järvi är född i Kazakstan av Belgiska föräldrar."
"Faktum är att Orvan Apanssons opus tre skrevs före hans opus ett."
"Gregorgis Gvidis hade precis sålt sin gamla Skoda när han skrev andantet i sin åttonde stråkkvartett."

Samtidigt kanske vederbörande kalenderbitare egentligen inte får ut något somhelst emotionellt av det som spelas upp.
Han bara samlar fakta och trivs i den fina miljön.
Vederbörandes fru, kanske mer spanar på andra damers sobeljackor än läser i programmet?

Kanske kan det vara så.
Kanske kan det vara på tusen andra sätt.

Och låt det vara så då.
Själv tycker jag att ovanstående fabuleringar är ganska löjliga, om dess motsvarigheter finns i verkligheten.
Men det är ju bara vad jag tycker. Och det är naturligtvis inte något absolut faktum att det är löjligt.

Samma sak med apparater och musik.
Någon vägrar erkänna sitt huvudfokus på prylarna. Samtidigt kan vederbörande en himla massa fakta om en himla massa prylar.

Någon annan har en helt annan hållning.

Man kan tycka att vadsomhelst är bra eller dumt, eller obegripligt.

Men det är ju bara en viss persons åsikt.
Inte något naturvetenskapligt faktum.

Det är därför trevligare att bara ta del av andras tankar, resonement och hållning än att rangordna dem utifrån något försök till skalering.

Ja detta är nog nycket vanligt, att man inte utövar en hobby för just hobbyns skull. Utan det är något annat man känner att man får ut av det

Jag ser inget fel i det och är inte bättre jag faktiskt då jag själv ägnar mig åt sådant i vissa sammanhang

[Strmbrg]

Oeoeh, (alternativ stavning på ööh,) nu ska vi se här. Vad var det den här tråden handlade om?

Jo, den handlar om hur det gamla hederliga dansbaneslagsmålet numera letat sig in i lyssningsrummen.

På den tiden fajtades man väl i och för sig om nåt fruntummer.
Numera fajtas man om andra saker.
Vad, har jag inte riktigt satt mig in i.

Nåväl, jag vill återigen slå ett slag (inte på någon dock) för min tankemodell med komponenterna avsändare - transportör - och mottagare.
Det är nämligen (tycker han ja...) en intressant milstolpe, vilken jag just har nått fram till.

I slutänden är den emotionella upplevelsen.
Pja, det kan ju vara en emotionell upplevelse av att ha lyckats förbättra ljudet, bygga en mer korrekt apparat eller sitta och titta på en nyss uppackad apparat.

Men, nu tänkte åtminstone jag på den emotionella upplevelsen av att tillgodogöra sig ett stycke musik.

"Nr 42?.."

"Ja, skulle jag kunna få ett par hekto av den där Brucknersymfonin där?"

"Jajjamen! Det är ett mycket mört andante. Något annat?"

"Ja, det där i sås där borta, vad är det?"

"Det är Waughan Williams, best of."

"Njäe, jag tar åtta skivor lufttorkad Mahlers tvåa."

"Utmärkt val! En väldigt torr inspelning från Mercury."

---

Som sagt, upplevelsen består av flera delar. Det är både enklare och billigare att modda sig själv, som mottagare, än att grotta ner sig i avsändarens och transportörens tekniska aspekter.

Jag menar, om resultatet - den goda upplevelsen är syftet - så kanske man bör fokusera lite mer på mottagarens egenskaper.

[JanBanan]

@IngOehman
Noterat dina svar, bara ännu mer ordbajseri och hal som en ål som vanligt.

Du har inga argument, vilket du kompenserar med personangrepp, som vanligt.

Måste vara jobbigt för dig. Jag känner med dig.


Vh, iö

Behövs inga argument, har inte behovet av att vinna till varje pris som du har. Och angående personangrepp så visst, men jag ser inte det som mer fult än att ha en "nedlåtande ton" som du allt för ofta har när någon inte kliar dig på ryggen. Och det sista är också i linje med hur du brukar uppträda när någon har skrivit något som du anser vara personangrepp då är du ett offer som bara vill väl,problemet är bara att det är omöjligt att ta dig på allvar när du har den där stilen med lite nedlåtande ton. Ha lite mer självinsikt (alla är inte perfekta) och framförallt ödmjukhet så lär jag ta dig på större allvar, så du behöver inte känna med mig, jag mår prima.

Ursäkta alla att det blev OT igen, men ingen ska behöva känna med mig när jag inte behöver det.

+1

Lustigt att det nästan alltid är samma person som skapar bråk i allehanda trådar. Och som dessutom aldrig kan inse att så är fallet.

Ursäkta för OT, men det kändes nödvändigt.

[Strmbrg]

Mer bråk!

Mindre samtal.

Och framför allt:
Så lite resonement som det bara är möjligt.

[distad]

Mer bråk!

Mindre samtal.

Och framför allt:
Så lite resonement som det bara är möjligt.

Ska inte bråka mer.
Och detta med sk. kapade trådar där personer håller sig långt ifrån topic och mer eller mindre verkar vilja sabba tråden med att hålla sig ifrån topic tog jag upp en gång förr och det var ganska tyst då.... Så man fick intrycket att massan tyckte det var helt okej, något som alla kan tänka en gång till på.

@DVD-ai

Eftersom du efterlyste ett svar på topic ifrån min del så kommer det här!
Drivkraften inom denna hobby startade för min del 1989 då jag upptäckte att det här med ljud var kul och inhandlade min första stereo. Sedan dess har det gått lite i vågor med perioder som man bara lyssnat, andra som även inneburit jakt på något nytt som kunde lyfta återgivningen ett steg till. Och i början av 2000-talet så blev intresset för Hifi allmänt mer intensivt för min del då man började hänga på forum och läste massor kring Hifi. Sedan för varje år som nu går så blir mitt intresse kring denna hobby mer avslappnat och nu så har jag bestämt mig för att ta det lugnt då jag har okej ljud här hemma och istället lyssna runt lite något år på olika högtalare för att sedan skaffa mig något en nivå högre upp som håller i långa loppet för min del och inte fler byten innan av grejer som ofta bara blir en sidoförflyttning i kvalite som också kan vara kul men det kostar också och är inte särskilt ekonomiskt för plånboken i längden.
För min del så är drivkraften bättre ljud då det är fruktansvärt kul att lyssna på musik när jag tycker att det låter riktigt bra, låter det inget vidare så är inte musiklyssnandet lika kul för min del och upplevelsen blir lite blek, så visst är jag en HiFi-nörd. Och på vilken nivå är en hobby hälsosam? Du skrev något i still med att vi kan verka lite väl insnöade, säg vilken hobby som inte folk kan bli insnöade på? Är det en hobby så är det bara kul att man engagerar sig i den, oavsett vilken nivå man väljer på den.

Godnatt på er!

[IngOehman]

Vill börja med att varna för att inlägg som kanske någon kan uppleva som
alltför filosofiskt. Om så - läs det inte!

forts:

Det finns goda skäl att försöka förstå vad det är som gör att vissa som
"håller på med hifi", istället för att känna glädje, känner frustration.

1. Det är kanske inte så konstigt egentligen; ett ideal som är ouppnåeligt i normala bostadsrum, ingen rak korrelation mellan hur mycket man njuter av musiken och hur mycket pengar man pumpar in i lösningen.

2. Säljrelaterad sammanblandning av musikintresse och musiklyssnande med intresse för extrem ljudåtergivning och ljudteknik.

3. Kan det bli mer upplagt för frustration? Hela branschen bygger ju på frustration, ffs...

Om 3:

Ja, kanske det är så?

Men jag är inte säker, varken på att det är så eller att det behöver vara
så (eller allt det finns något bra alls i om det är så).

Jag är alldeles säker på att jag hoppas du har fel. Och att jag tycker
att det är bättre att bygga på glädje, kunskap och framförallt på leverans
av resultat som INTE är frustrerande - som gör att saken är biff och att
kunden når vägs ände och kan börja använda apparaterna istället för att
jaga vidare.


Jag tycker det är mycket bättre att ta sig från drömmar till en verklighet
via kunskap, än att bygga på löften och vägar för att nå drömmarna, som
bara leder till kort faschination följt av frustration.

Så tycker jag alltså ÄVEN om den där frustrations-modellen skulle leda till
större omsättning per kapita i de fall det "fungerar". Alltså även om jag
väljer att se allting ur ett krasst multinationellt stormogul-bransch-per-
spektiv, med bara vinst för ögonen.

- - - - -

Skälet är att jag tror/tycker så, är att det bara är en försvinnande liten
minoritet av alla människor som kan dras in och frestas till än ändlös och
för någon branschaktör kanske gynnsam, konsumtion - med hjälp av ett
sinnrikt spel som skapar frustration och som drar in folk i en ändlös bytes-
spiral (alltså utan entydig framåt/uppåtriktning, betraktad retrospektivt).

Sådant som lurar in vissa på en irrväg som aldrig når målet, tror jag nämlig-
en får de flesta normala människor att agera tvårtom - att helt avstå från
att ens ge sig in i det. Det dödar alltså hifi'n!

Men - om du har rätt är det ju väldigt tråkigt.

- - -

Jag tror dock att branscher som jobbar med den omvända polariteten har
både mer framgång för sig själva och att de gör världen bättre/får männi-
skor att bli lyckligare. Och jag VET ju att en stor del av hifi-branschens
alla aktörer agerar så, alltså för att leverera engångssälj av saker som ger
kunden många års brukarglädje.

De som på det sättet hjälper dem som vill "nå fram" att göra det, må gå
miste om omförsäljning om och om igen*, men de som försöker hjälpa var
och en att således, så fort som möjligt, hitta så rätt som möjligt (så att
de blir "färdiga") får ju kanske sälja till många miljoner, istället för till bara
få sälja till några tiotusental (eller hur många de nu kan vara) som är så
"specialintresserade" (och som därför inte blir avskräckta av ett ideliget
upppoppande upplevt behovet av att behöva testa ännu en ny apparat.

- - -

Och minns nu att jag inte talar om dem som gillar att testa och byta på
riktigt, utan bara om dem som INTE vill det, men som ofrivilligt hamnar där,
kanske på grund av att deras bristande erfarenhet inte låter dem se riktigt
vem som kan ge dem de svar de söker, utan de tar råd av den del av bran-
schen som de träffar på, som kanske är mera avpassad för att tillgodose
dem som gillar att byta och testa?

Då är det ju fel för dem, och de går vilse, och blir frustrerade.

-----------------------------------------------------------------------

Om 2 ("Säljrelaterad sammanblandning av musikintresse och musiklyss-
nande med intresse för extrem ljudåtergivning och ljudteknik."):

Jag ser ingen som helst motsättning mellan ett intresse för musik och ett
intresse av att musiken skall vara väl återgiven. Menar snarare att de kan
hänga ihop och att den senare till och med kan bero endast på den först-
nämnda.

Ett intresse av ljudteknik behöver däremot inte vara inblandat alls.

Och när är det/när det finns ett sådant, så kan det vara av två helt olika
naturer - man kan "bry sig om" tekniken för att man känner ett behov av
att behärska den - för att kunna nå de resultat man är ute efter. Eller man
kan tycka att teknik är intressant och inspirerande.

Det är väldigt olika saker.

Och även om den förstnämda sortens "intresse" kan vara frustrerande (på
samma sätt som all skola/inlärning), så tror jag att de som intresserar sig
för ämnen på sådana grunder, faktiskt i förlängningen gör det för att de vill
SLIPPA bli frusterade av resultaten.

Kunskap är ju liksom inte jobbig att bära på i efterhand, hur jobbig den än
var att skaffa sig.

-----------------------------------------------------------------------

Om 1 ("Det är kanske inte så konstigt egentligen; ett ideal som är ouppnå-
eligt i normala bostadsrum, ingen rak korrelation mellan hur mycket man
njuter av musiken och hur mycket pengar man pumpar in i lösningen."):

Jag har en helt annan uppfattning om vad som är uppnåeligt än du.

Och detsamma gäller faktiskt korrelationen mellan resultat och kostnad!
Fast det måsta jag nog förtydliga, eftersom några nog annars skulle upp-
fatta att det är ett uttalande som gå stick i stäv med vad man tycks sig
uppfatta att jag skrivit tidigare.

Så för att förtydliga: Jag menar att du har helt rätt om du talar om de
samband man ser om man undersöker en stor mängd slumpvis utvald high
end-utrustning. Och jag håller med dig om att det måste vara frustrerande
för den som inte förstår varför det är så, eller har verktygen för att kunna
välja det som är rätt för dem själva.

Men - om man väljer ut BARA de bästa lösningarna för givna prestanda i
ett otal oilika prestandanivåer, så finner man, efter vad jag sett, däremot
en väldigt tydlig korrelation mellan vad man får ut och vad det kostar!

Så - finns bara kunskaperna som behövs för att behärska det, så slipper
man bli frustrerad därvidlag.


Frågorna är bara;

A: Finns kunskapen tillgänglig från branschen själv?

B: Eller är man hänvisad till att skaffa den på andra sätt?

C: Om så; är sedan inhäntningen av kunskapen som sådan, i sig tillräcklig
för att utmatta den kunskapshungrande tillräckligt för att skapa frustrerad
uppgivenhet?

Jag tror det ibland kan vara så. Men det ju inte en helt obekant eller en
alls unik situation.

Samma sak sker ju (att känslor av uppgivenhet drabbar människor) på läro-
anstalter runt hela världen, varenda dag - och de som känner sig frustrer-
ade, kan i de flesta eller i varje fall i många fall, hantera det genom att de
ge sig själv en liten paus - tillräcklig för att sedan orka ta tag i det som är
kvar till att nå målet.

- - -

Som sagt - kunskap kan vara tung att lyfta, men när man väl skaffat sig
greppet så är den inte svår att bära. Snarare kan man rida på den således
att den förenklar ens framfart väsentligt.

- - -

Så det första jag vill säga till den som känner sig frustrerad är - beror det
på att du nått en insikt om att vägen inte leder till målet, eller beror det
bara på att vägen, just nu, känns för lång?

Svaren styr i helt olika riktningar.

Går man lång väg kan man behöva vila på vägen.

Går man fel väl är det vända man behöver - ju förr dess bättre.

Däremot så finns det inget objektivt svar på vad som är rätt eller fel väg,
men det finns ett svar, för var och en, som man behöver fundera ut.


Vh, iö

- - - - -

*Alltså "resale" som de säger i USA, om byteskarusell-fenomenet. Som ju
är eftertraktat fenomen dessutom, enligt vissa amerikanska hifi-handlare
och bransch-representanter som jag talat med.

Jag har till och med fått höra att detta med att ha kunder som köper och
tröttnar, och köper nytt, om och om igen, är "grunden för en välmående
bransch".

Och om branschen är "de affärer som gillar att ha en liten grupp kunder
som i sig är roade av att pyssla med hifi-apparater, plus all de nämnda
kunderna" - så har de ju helt rätt!

Då ÄR det ju en välmående bransch - en där både säljare och köpare har
stor glädje av samarbetet och mår bra.

Men om en människa med andra mål (mål om att få saklig information, att
sedan kunna köpa sig en anläggning och bli färdig och sedan bara använda
den) ramlar in ekvationen, så kan ju resultatet råka bli ett helt annat, med
frustration för kunden som följd.


Därför tycker jag det är bra att branschen innehåller många olika aktörer,
som tillgodoser olika människors önskemål. Men jag skulle nog ändå önska
att alla talade entydligare (nä, jag vet att det inte finns något sådant
ord), således att ingen skulle ha svårt att se vem som var rätt person att
vända sig till, för just dem.

[phloam]

Tack för ett långt och engagerat svar!

Jag ska fundera mer innan jag kommenterar, men en spontan tanke är att frustration kanske inte alltid är så negativt (vilket kanske inte framgick i mina tre punkter)

[E]

[…] entydligare (nä, jag vet att det inte finns något sådant ord) […]

Kan man tala tvetydligare? Gläds hursomhelst åt att se branschen
konsekvent rättstavad. (Det finns säkert någon diagnos för det också.)

[…] så låter jag mig inte styras av några måsten, ens om de är väldigt
kulturellt populära måsten.

Hur många väldigt kulturellt populära måsten kan man ostyras av, på
en dag? Även detta är en nyfiken fråga.

"Nr 42?.."

"Ja, skulle jag kunna få ett par hekto av den där Brucknersymfonin där?"

"Jajjamen! Det är ett mycket mört andante. Något annat?"

"Ja, det där i sås där borta, vad är det?"

"Det är Waughan Williams, best of."

"Njäe, jag tar åtta skivor lufttorkad Mahlers tvåa."

"Utmärkt val! En väldigt torr inspelning från Mercury."

Mvh E*

[Maarten]

Är jag verkligen så ensam om det...

Det tror jag inte. Däremot är kanske faktiskt.se (eller HiFiforum etc) inte det mest passande forumet att ifrågasätta grunden till intresset. Går du utanför upplever jag att det finns ganska många som till viss del delar din bild (direkt eller indirekt).

Både;

...Men det beror i vilket fall på att evolutionen fört männinskan till där vi är genom att man försöker förbättra allt in absurdum.

samt

...Numera så inser jag att det är jag själv som inte är i form de gånger det inte "låter bra".

säger fundamentala saker i enkel kort form. Speciellt den sista tror jag är rätt svår att verkligen inse vikten av.


Jag tror att det nog finns olika motivationer och kombinationer och att upplevelsen varierar. Men inslag av strävan, mål, perfektionism, förväxling av orsak och verkan, finns nog hos många, medvetet eller ej, eftersom de närmast är allmänmänskliga egenskaper.

Oavsett motivation tror jag att en god resistens mot fastna i avarterna är att 'ta lätt på HiFi-intresset'.

[Flint]

Nu kom jag på det. Det som driver mig mest är egoism. Jag vill gilla det jag hör och jag vill ha kul med min hobby.

[Nattlorden]

Nu kom jag på det. Det som driver mig mest är egoism. Jag vill gilla det jag hör och jag vill ha kul med min hobby.

Så är det för många har jag märkt.... jag brukar inte få några bra svar på hur folk avsett att placebon skall kunna bita på besökare som inte känner till vad pryl X skall göra för förbättring...

Eller alla som gått och köpt DLP-projektor med massiva regnbågar då de inte ser dessa personligen, men väl känner till att andra gör det...

Verkar lite tabu att tänka på andras upplevelser också...

[DVD-ai]

maarten:

Ja, det är vad jag tror mig ha kommit fram till också, att med vetskapen/ insikten om att även jag påverkar upplevelse så kan jag liksom slappna av mer.

Sedan så har jag mer eller mindre insett och accepterat att jag alldrig kommer att ha den där anläggnignen som jag sågärna skulle vilja ha.
Och det av den simpla anlednignen att det finns annat som väger tyngre och jag måste välja...
Så jag väljer bort HiFi til förmån för andra intressen och saker som jag upplever ger mig mer här i livet.

Jag har med denna insikt även börjar fundera på om jag ALLS vill lägga några ytterligare pengar på HiFi, det borde liksom räcka med det jag har lagt nu redan...
Pengar framöver borde gå till helt andra saker än HiFi, jag båda vill och borde alltså lägga pengarna på annat än HiFi.

Så, då kommer faktiskt frågan med i16s tillbaka,

1:sälja i16s och pIPs och köpa ett komplett system för pengarna i stället

2:eller ha kvar i16s och blir tvugnen att lägga till ytterligare pengar?

Jag behöver komma fram, till hur jag vill göra, vill jag lägga mer pengar eller inte ?! Mycket tyder på att jag inte vill det men funderas ska här göras !

[Nattlorden]

DVD-ai:

3) Inte göra något alls.

[IngOehman]

Ja, eller:

3) att sälja i16s, behålla piPs, och lägga alla pengarna på musik!

Tack för ett långt och engagerat svar!

Jag ska fundera mer innan jag kommenterar, men en spontan tanke är att frustration kanske inte alltid är så negativt (vilket kanske inte framgick i mina tre punkter)

Intressant synpunkt!

Och även om jag inte uttryckligt skrev något sådant själv så finns det
väl i varje fall utrymme i min text, för att förstå att jag ser vissa fall av
frustration som mer eller mindre naturnödvändiga (och i bästa fall även
överkomliga).

T ex den man kan känna när man försöker lära sig saker som man tycker
är jobbiga, kanske rent av så illa att det känns oöverstigligt, men som
man ju "vill kunna" och som man tror att man kommer att uppskatta att
kunna efteråt. Då blir frustrationen något som "ingår i priset" för att få
kunskapen.


Men du kanske tänker på något helt annat? Din tanke är spännande och
jag försöker förtvivlat lista ut vilka fall det kan vara som du tänker på,
utan att lyckas.


Vh, iö

[subjektivisten]

4. Ta det luuuuuugnt. Att långsamt bygga upp systemet, utan lån och tveksamma mellansteg. Om drömmen är ett visst system, sikta på det men ta den tiden det tar. Ungefär så tänker jag själv.

[DVD-ai]

Oavsett så är detta "fram i tiden" och fråga 1 eller 2 kommer alltså att bli tvunget att svaras på tids nog...
Efter som jag INTE tänkte, göra "ingenting alls" för alltid, då har jag absolut ingen anledning att ha dom kvar...

man kan se det såhär.

1: jag "slipper" lägga mer pengar på ljud för att känna att jag har ett komplett ystem.

2: jag blir "tvungen" att lägga till pengar för att känna att jag har ett komplett system.

Vad är då lämpligast/ att föredra ?

beroende på hur man vänder det hela så framstår allternativ 1 elelr allternativ 2 som bra/ dåliga...

knepit..

[IngOehman]

Du skall göra som man gör i Australien: Ta upp saken på en onsdagsöl och
låt kompiserna lösa saken åt dig! Alla skall såklart vara lagom förfriskade så
att de är både kloka och snygga!

Eller överväg mitt alternativ 3.


Vh, iö

[DVD-ai]

4. Ta det luuuuuugnt. Att långsamt bygga upp systemet, utan lån och tveksamma mellansteg. Om drömmen är ett visst system, sikta på det men ta den tiden det tar. Ungefär så tänker jag själv.

Och jag vill ut och resa och så vill jag köpa ett boande och se/ göra saker jag inte gjort och jag har insett att om jag ska kunna göra detta och samtidigt leva med den standard som jag INTE är beredd att priorytera bort, så kommer det att ta O-äääänderligt lång tid innan jag kan ha mitt drömsystem.
kommer rent av aldlrig att komma dit, helt garanterat, utan minsta tvivell


Ingvar

Jag vet inte hur ni andra fungerar ( ) men jag satsar bara på sådant som är inom räckhåll och som är ett realistiskt mål.
Vet jag att jag absolut inte kommer att kunna nå så går jag någon annan väg för att nå samma resultat eller väljer att helt ändra riktning och sattsa på något helt annat fast som ger mig samma glädje.
Så är det med Ljudet, det är för långt bort inser jag och jag är själv nog inte beredd att offra så mycket tid, pengar och energi i åratal för att slutligen bli glad.
det är helt enkelt bortkastad tid, pengar och energi av mig själv för något som jag hoppas på att kunna glädjas åt i framtiden, som man dessutom inte vet vad den bär med sig...?!

Jag nöjer mig helt enkelt med att jag fattat vart målet ligger och accepterar att jag inte kommer att komma dit inom en, för mig, acceptabel tidsrymd.
Jag väljer då helt enkelt att i stället för att offra mitt liv på att försöka ta mig dit jag inte kommer att kunna komma, satsa på att göra något helt annat där jag trots allt har möjlighet att känna att jag utvecklas också.

Det allternativ: 3
som du föreslog Ingvar är också en lösning, men piPs är "för små" för att fungera för mig annat än i mitt lilla nuvarande rum på 11kvm.
Dom är, om jag ska vara uppriktig på tok för små även i detta rum men jag accepterar deras begränsningar med vetskapen om att det är en tillfällig lösing och med deras pris och framförallt storlek i bakhuvudet.

Man ska ta detta i relation till att jag tycker att i32s i 25kvm börjar närma sig den kapacitat som jag helst skulle vilja ha och skulle kunna leva med. till dessa ett lagomt antal av högpresterande moduler också naturligtvis

>i64s vore nog lagom, då skulle jag känna att kapaciteten är i balans med mina krav, alltså så att det finns lite headroom också !


Men jag kan samtidigt acceptera att "jag får nöja mig" med typ i16s + moduler, eller varför inte i6 + moduler... nu när jag vet vad jag har haft siktet inställt på tidigare och insett att det inte nödvändigtvis är ett eftersträvansvärt mål.
Jag har helt enkelt fattat att jag kanske bör satsa på något annat, jag har insett att det mål jag har haft/ har kostar mer än det smakar, även om det smakar gott så är det för dyrt i förhålande

som 3st maträtter.

förrätt med räkor: 100kr
lassagne: 100kr
hummer: 400kr

Jag gillar hummer, men hummer är inte godare än lasagne, utan snarare tvärt om !
Så jag väljer lasagnen då jag bara har 200kr, så får jag något som smakar godare till mindre uppoffring.
Och så ser jag att dom har en liten förrätt, med räkor, den tar jag för jag vill ha lite skaldjur i alla fall

Så, nu har jag ju fått betydligt mycket mer glädje, och dessutom för pengar som inte hade gett mig någon glädje alls i fallet med hummer.

Detta är direkt översättningsvart i detta fallet, jag sitter och suktar efter hummer'n (en anläggning m.m. som jag skulle vilja ha) fast att lasagnen finns att tillgå (andra nöjen i livet) och den ger mig mer glädje för mindre uppoffring.

Men det betyder inte att jag inte kan äta den lilla förrätten med räkor ( typ i16s eller i6 + moduler), och få lite av det goda även av skaldjuren

Nu kanske det blir lite klarare hur jag tänker och varför jag resonerar som jag gör.

[Harryup]

4. Ta det luuuuuugnt. Att långsamt bygga upp systemet, utan lån och tveksamma mellansteg. Om drömmen är ett visst system, sikta på det men ta den tiden det tar. Ungefär så tänker jag själv.

Så tänker jag också. Förra stereon hade jag i runt 15-17 år och sedan har jag succesivt byggt upp den nya vartefter jag hittat grejor jag (tror) vill ha.
Årets kap är original TAD trähorn ifrån Australien, tog bara 6 år att hitta.
mvh/Harryup

[subjektivisten]

Och jag vill ut och resa och så vill jag köpa ett boande och se/ göra saker jag inte gjort och jag har insett att om jag ska kunna göra detta och samtidigt leva med den standard som jag INTE är beredd att priorytera bort, så kommer det att ta O-äääänderligt lång tid innan jag kan ha mitt drömsystem.
kommer rent av aldlrig att komma dit, helt garanterat, utan minsta tvivell

Du kommer dit. Du får prioritera vad du helst lägger pengarna på just nu och den närmaste tiden. Om du värderar resor mm högre nu så lägger du pengarna där. Det är väl det som är poängen, att lära sig att anpassa sina val efter verkligheten. Få har obegränsad ekonomi så dom flesta får prioritera.

Men jag får en upplevelse att du tycker allt eller inget. Visst kan det var jobbigt att inte få sin dröm direkt men att skita i sitt intresse för att man inte får det man vill ha säger kanske mer om vad själva intresset är.

Så ta det lugnt. Man behöver inte uppfylla sin dröm direkt.

[DVD-ai]

jag kan då komplettera med att tillägga att jag till stor del nu kommit fram till vad som drivit mig under dessa år. Eller ja... jag tror att jag faktiskt har svaret och nu VET !

Det är just jakten på "målet", att hitta och se målet, och se om jag kan ta mig dit, målet i det här fallet är "toppen" (det bästa som jag hört/sett)

Och jag har sett/Hört det som just nu är och verkar vara "målet" och har med min visstelse här på forumet och lyssningar runt om i landet insett vad som krävs för att komma dit och insett att jag inte vill dit när allt kommer till kritan. Och därför så har jag tappat mitt mål, det är vad som har hänt...
Därför så har det varit väldigt knepigt senaste halvåret med vad jag egentligen vill, efter som jag INTE VET VAD JAG VILL för tillfället !

jag har insett vad "målet" är/var ocg att det är för långt borta för att jag ska se det vara värt det arbete som kommer att krävas att ta sig dit. Och det kommer dessutom att ta sådan tid att målet med största sannorlikhet ändå inte är det samma när jag väll är där...

Där med så tror jag mig nu vara väldigt på det klara med vad som har varit min drivkraft inom denna Hobby, och jag vet nu varför det så plöttsligt upphörde för över ett halvår sedan...
Och jag vet nu varför jag tänker som jag gör nu och varför jag tänkte som jag gjorde tidigare.

[IngOehman]

Om du försöker lista ut vad som var "målet med målet", var hamnar du då?

Det vill säga - har du en klar bild av vad skälet var till att du hade det mål
du hade? Var målets mål att få äga apparaterna, eller var det att använda
dem sedan - med all den glädje som man kan få av musik och film, som var
målet?

Kort sagt - känner du att ditt huvudintresse är/var själva hifi-apparaterna,
eller är/var det det som du kan använda dem till som?


Vh, iö

[Jansson]

DVD-ai

Hummer är godare än lasagne


Jag begriper mig inte på ditt resonemang. Är ditt mål att äga hummeranläggningen bara för att det är målet?

Kan du inte uppskatta en lasagneanläggning?

En korv med brödanläggning är inte fy skam om det är god korv och bra korv bröd och en kall pilsner.

En fåtal människor kan käka hummer till varje måltid medan de flesta får avstå. Tyvärr livets realitet.

En del tycker att en svensk nyfångad hummer är värd att spara till och man kan kanske unna sig den ibland.
Jamen då är det värt det.

Prioritering av det som är viktigast.

Det som är viktigast för dig och gör dig glad.
Det är ens förbaskade plikt att göra det bästa av det korta liv man har och ha kul.
Inte hänga upp sig på oväsentligheter.

[Flint]

jag har insett vad "målet" är/var ocg att det är för långt borta för att jag ska se det vara värt det arbete som kommer att krävas att ta sig dit. Och det kommer dessutom att ta sådan tid att målet med största sannorlikhet ändå inte är det samma när jag väll är där...

Där med så tror jag mig nu vara väldigt på det klara med vad som har varit min drivkraft inom denna Hobby, och jag vet nu varför det så plöttsligt upphörde för över ett halvår sedan...
Och jag vet nu varför jag tänker som jag gör nu och varför jag tänkte som jag gjorde tidigare.

Siddu. Den mognaden har nog det här forumet hjälpt till att värka fram. Du har hittat lagom ett tag i alla fall tills det är dags igen.

[Strmbrg]

För egen del, så skiter jag (i princip) fullständigt i metoder och principer.
Musiklyssning är inte ett självändamål för min del.

Det är bara en (av flera) metoder att åstadkomma en emotionell tillfresdsställelse.

Om denna tillfredsställelse kan ernås medelst en fullständigt neutral hifiapparatur, eller medelst ett paket sidfläsk är mig likgiltigt.

Metoder är bara sätt att nå syften.