Ta bort alla "större än"- och "mindre än"-tecken (knappen till vänster om
bokstaven Z på tangentbordet) så går det kanske bättre.
Flint skrev:DanNorman skrev:Flint: Signal/brusförhållande är väl ett utmärkt, om än inte heltäckande mått på dynamisk förmåga? Eller egentligen är det väl det hela, men det är inte så enkelt i hifins underbara värld

Stort/högt s/n ger på sin höjd förutsättning för dynamik men är enligt mig inte detsamma som dynamik.
Håller med fullständigt.
S/N är inte ens ett mått på själva de dynamiska egenskaperna, utan bara
just signalbrusavståndet, som ibland förvisso kallas för "dynamikområdet",
men det skall man inte ta för hårt på/låta sig vilseledas av.
Curbsen på en racingbana begränsar området inom man får köra, men av-
ståndet mellan dem är likväl inte synonymt med G-krafterna som uppstår
när man kör på banan.
- - -
Högtalare brusar dessutom inte alls (för praktiskt bruk) om de inte skulle
vara aktiva, och dynamiken de kan förmedla har faktiskt att göra med
minst olika två saker:
1. Deras direktivitet och,
2. Hur de dynamiska egenskaperna ser ut, alltså väl det är ställt med den
dynamiska linjäriteten. Den senare är mera kopplat till distorsion (signal-
beroende störningar) än till brus (signaloberoende störningar). Men det är
INTE samma sak. Det beror på att det finns tidskonstanter som kommer in
och gör att sambanden mellan kompression/expansion och distorsion inte
är enkla.
- - -
Det som komplicerar saken illa är dessutom att det finns två osäkerheter i
den här diskussionen:
1. Vad menar Sportbilsentusiasten när HAN skriver dynamik?
Menar han en upplevelse (utan hänsyn till vad dynamik betyder på riktigt)
eller menar han faktisk dynamik (eller rättare sagt hur väl den faktiska
dynamiken på inspelningarna förmedlas utan att förminskas) eller kanske
att det inte skall låta dött utan levande? Eller kanske han menar att an-
slag skall ha mycket tryck i rätt frekvensområde, eller...
2. Räknas den påverkan som beror på efterklangen i lyssningsrummet som
dynamikreducerande? För protokollet kan jag nämna att crestfaktorn (som
kan vara ett, lite kantigt men ändå, sätt att redovisa en aspekt av dyna-
miken) går ned när man adderar efterklang.
Den första punkten kan jag bara gissa om, men - om man enligt punkt 2,
med dynamik (dynamiska kvaliteterna i återgivningen) talar om att bevara
crest-faktorn, så måste jag igen hålla med Flint om att hornsystem i ett
givet rum - oftast ger "högst dynamik", trots att det inte är ovanligt att
de även är rejält olinjära och alltså i sig deformerar dynamiken illa.
Men med rummets minskade inverkan inkluderad, är de alltså ändå ofta de
som bibehåller crest-faktorn bäst. Sen är en hög verkningsgrad inte sällan
i sig en dynamiskt gynnsam egenskap, eftersom en kall talspole inte ger
någon termisk kompression.
Dock är det som regel en knepig balansgång där en högtalare av samma
storlek som ett hornsystem som inte arbetar med hornprincipen, förvisso
kanske inte når riktigt samma verkningsgrad, men som i gengäld har tal-
spolar som klarar att absorbera väldigt mycket mera effekt utan att bli
varma.
- - -
Därför kan det finnas skäl att för resonemangets skull ställa nämnda horn-
högtalare mot högtalare som har liknande storlek, men med lite lägre verk-
ningsgrad + högre effekttålighet, och mycket bättre bandbredd (basreflex-
principen medger faktiskt större verkningsgrad än hornprinicpen i lågfrek-
vensområdet för en given lådvolym, vilket man brukar dra nytta av för att
ta sig mycket djupare ned i frekvens snarare än att åstadkomma en högre
verkningsgrad) som har lite bredare spridning MEN som används i rum med
kortare efterklang - och då kan faktiskt det senare alternativet vinna med
hästlängder.
Som hos David_A, t ex.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).