mapem skrev:Flint skrev:MichaelG skrev:mapem skrev:Det finns inget så dynamiskt som en symfoniorkester, från ett knappt hörbart "pling" på en triangel till fullt ös på allting i ett tutti. Jag kan inte tänka mig att det existerar ett högtalarsystem som klarar den dynamiken.
Men hur starkt är ett fff från en stor symfoniorkester (med samtidigt bankande på pukor och gran cassa) vid en "normal" lyssningsplats i en konsertsal? Det överstiger väl knappast 110 dB? Räcker det inte då (i princip) att anläggningen klarar att återge 110 dB hyfsat lågdistorderat? Och även om långt ifrån alla anläggningar klarar detta, så är det väl ändå inte extremt ovanligt heller? Eller tänker jag fel?
Hälsn. Michael
Jag tror att du tänker helt rätt. Hur är det - brukar publiken sitta med hörselskydd på när synfoniorkestern spelar upp? Det är nog lätt att missuppfatta den upplevt stora dynamiken med därför också höga ljudtryck.
Jo visst kan man spela starkare än en symfoniorkester, det vet jag mycket väl, men kan man i samma anläggning återge det knappt hörbara svagaste ljudet, kanske inte en triangel, men tänk er ett mycketsvagt stråkdrag på en ensam violin, pppp eller så. Utan komprimering och utan hörbart brus. Jag tvivlar. Men överbevisa mig gärna, jag har inget emot om det finns en sån utrustning.
Visst kan man det, det är inte ens särskilt svårt. Varför skulle man inte
kunna det?
Och vad menar du med att återge de mycket svaga ljuden "utan kompri-
mering"? Det är att återge starka ljud utan komprimering som kan vara
svårt.
Och har du uppfattningen att det skulle vara normalt att man på publik-
plats i ett konserthus kan höra vad alla som spelar, spelar?

Jag vet inte på vad du baserar dina förmodanden, men de ger mig intryc-
ket att du inte är en van konserthusbesökare. Stämmer det?
mapem skrev:Nä publiken brukar inte ha hörselskydd men det har hänt att jag önskat det någon enstaka gång när jag suttit nära. Många musiker har det. Dels finns det sådana på stativ fullt synligt framför brasset och slagverket, dels har en del av musikerna hörselskydd i smyg.
Det finns en signifikant skillnad mellan musikerpositionerna (speciellt då de
som sitter framför brasset) och publikplatser, och det är att i princip alla
publikplatser är längre från orkestern än rumsradien. Detta ger upphov till
ett rätt intressant fenomen, nämligen att det för det mesta faktiskt är
ungefär lika starkt överallt, alltså INTE nämnvärt starkare när man sitter
nära.
Det ovanstående är inte en teoretisk förmodan, utan jag har mätt upp
ljudtrycket väldigt många gånger i olika konserthus, på olika platser, på
olika avstånd från orkestern.
- - -
Att det man hör från rätt många anläggningar är så långt ifrån ursprungs-
upplevelsen beror på många olika saker. Men nästan alltid handlar det om
en kombination mellan:
1. Stereosystemets okompenserade begränsningar,
2. Att alldeles för många inspelningar är sämre än de skulle kunna vara,
3. Apparaterna klara inte det dynamiska utrymme som behövs.
Den andra kan man inte göra så mycket annat åt, om man vill spela de
fonogram som har de tolkningar som man gillar bäst. Men nummer 1 och 3
kan man faktiskt göra något åt eftersom stereosystemfelen kan kompen-
seras, i varje fall till viss del, och man kan även försöka välja en anlägg-
ning som klarar det dynamiska utrymme som krävs för att inrymma en
symfoni-orkester, även om man då självklart inte kan välja vilken som helst
och det finns en hel del man måste ta hänsyn till.
Hur stort är då detta utrymme, undrar kanske någon?
Det kan jag svara på.
Det man som regel uppnår i RMS-peak-nivå från en symfoniorkester som
spelar FFF är 105 dB på publikplats. För att nå det måste högtalarna spela
ungefär 10 dB starkare på en meters avstånd, om lyssningsplatsen är ett
normalt vardagsrum. Men högtalarna får dels hjälp av varandra och lite av
rummet. Vid låga frekvenser hjälper högtalarna varandra med ungefär 6 dB
(om allt är väl) och det är där de största excesserna ofta ligger. Men som
kuriosa kan nämnas att de hjälper varandra bara 3 dB vid lite högre frek-
venser.
Så, 115 dB - 7 dB = 108 dB.
En normalkänslig högtalare ligger runt 86-87 dB, vilket alltså betyder att
man behöver en förstärkare som levererar 21-22 dB mer än en W, alltså
125-160 W.
Vill man ha marginal på 3 dB behöver man en dubbelt så stor förstärkare.
Alltså en på 250 - 320 W.
Men då uppstår en ny fråga:
- - -
KLARAR HÖGTALAREN DETTA?
Toppeffekter om över 100 W klarar de flesta högtalare utan att gå sönder,
så länge programmaterialet är rimligt dynamiskt.
Men det är rätt så sällsynt med högtalare som klarar mer än 10 W vid alla
frekvenser, utan att drabba ljudet illa med distorsion och kompression.
Så frågan är - hur mycket komprimerar de där högtalare som man har, med
känslighet om 86-87 dB, om man utsätter dem för dessa effekter?
- - -
Det skiljer AVSEVÄRT mellan olika högtalarkonstruktioner. De flesta är all-
deles på tok för dåliga (med avseende på dynamiskt utrymme) för att man
skall kunna påstå att de kan återge en symfoniorkester som spelar FFF.
Andra klarar av det utan några större problem. Vissa, mycket få, gör det
faktiskt så lätt att de bara spelar på strax över tomgång fortfarande vid
sådana nivåer.
Allt detta behöver man sätta sig in i, och därtill ens egna preferenser och
krav, om man vill kunna göra ett insatt val.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).