...så behöver man inte alls olika anläggningar för riktiga ljudkällor och
fantomer...
(Jag håller helt med Svante om att man inte behöver, eller att det ens är
önskvärt med, olika anläggningar på grund av originalets beskaffenhet*)
Men - vaddå "för riktiga ljudkällor"? (/reella ljudkällor)
När man lyssnar på tvåkalansstereofoniskt återgiven musik så finns det
bara två ljudkällor - högtalarna. Allt det andra är ju fantomprojektioner.
Eller talar ni om "sådant som från början var riktiga ljudkällor"?
Oavsett vilket så spelar det ingen roll. Varken för inspelningen eller för
uppspelningen (av inspelningen). I BÅDA fallen är det fonogrammet som
är insignalen till anläggningen, och som man vid uppspelningen behöver
dekoda - det vill säga "packa upp" ett ljudfält ifrån.
- - -
Om sedan ursprungshändelsen var akustiska instrument eller "det som
hördes i en monitorlyssning", så gör det ingen skillnad med avseende på
hur mycket fantomprojiceringar som förekommer när man lyssnar på
fonogrammet. Det är alltid "i stort sett allt" som är fantomprojicerat. Är
det från en AB-inspelning så är det precis allt, är det från en X/Y- eller en
multimono-inspelning så är det praktiskt taget allt, närmare bestämt allt
utom det som ligger deadL eller deadR.
(Vilket varit ovanligt att det dominerat sedan ping-pong-stereons dagar.)
Kort sagt - återgivningsuppgiften är egentligen enklare (både i praktiken
och filosofiskt) när det som skall återskapas är fantomljudkällorna som
hördes i ett kontrollrum.
Men oavsett vilket så skapar inte anläggningen några riktiga ljudkällor, och
trots att normer för hifi bygger på att sätta gränser för en massa objektiva
mätbarheter så är grunden till ambitionen med hifi - att nå en upplevelse.
Och att ljudbilden byggs upp/består av fantomprojektioner, det ingår ju lik-
som i det stereofoniska konceptet.
Det har ingenting att göra med frågan om hur man får in hifi (alltså att
börja reflektera över kvaliteten på deras produkter) på skivbolagens dag-
ordning. Kan vi inte ägna oss åt den frågan istället?
- - -
*Om vi inte talar om stereofoniska kontra binaurala inspelningar.
Men skälet till att anläggningarna behöver vara olika då, är ju att det är
olika standarder för registrering av ljudhändelsen (eller skapande av den),
högtalarlyssning respektive hörlurslyssning.
-----------------------------------------------------------------------------
Vogel skrev:Jag har inte orkat läsa igenom hela den här tråden på grund av den usla signal/brus-nivån - för många som vill positionera sig och för få som verkligen är intresserade av att diskutera åsikter och fakta. Så jag ber om ursäkt om jag upprepar något som redan har sagts.
Jag tillhör själv de ljudtekniker som är helt förfärade över volymmaxningskriget, och i egenskap av chefredaktör på tidningen MM - Musikermagasinet försitter jag inte ett tillfälle att påpeka hur illa det låter när man har kört över sin mix med en ångvält. Och själv har jag många gånger släppt ifrån mig en mix till mastering och fått tillbaka något som bokstavligen har fått ögonen att tåras - dock inte av välbehag, utan av att jag har suttit och kastat bort tio dagars jobb varefter någon idiot har raserat det med limiters och stereobreddare och vad det nu kan vara. (En gång mejlade jag en masteringtekniker och frågade om han kunde lägga de transienter han hade kapat i en ask och skicka tillbaka dem till mig. Jag tyckte nämligen om dem, vilket var anledningen till att de fanns i mixen. Inget svar).
Nu är jag inte helt påläst på R128 och vad det egentligen innebär, men jag tror säkert att det är ett utmärkt förslag - liksom många av de tidigare föreslagna standarderna har varit. Själv brukar jag följa Bob Katz K-System.
Problemet, som några här har varit inne på, är att även om vi som har åtminstone mer än genomsnittlig kunskap och erfarenhet av välljud tycker att det här är bra idéer, så är det ekonomiska trycket starkare för de som i slutändan bestämmer. Det vill säga, om marknaden - ofta representerad av skivbolagsdirektörer - tror att de säljer mer genom att kräva att inspelningarna ska volymmaxas, kommer de fortsätta att kräva det. Vi kan skrika oss blå om våra lyssningstester och mätningar, problemet är att de som bestämmer är rädda att vara den första som tar steget bort från volymmaxningskriget - för de kommer att se ut som praktidioter om det innebär att de ger bort fördelar till sina konkurrenter. Jag tror inte att de gör det, men det viktiga är vad de tror.
Så om R128 eller någon annan standard ska kunna fungera krävs det ett starkt incitament för alla, eller åtminstone de flesta, att följa den. Om det vore så att varje europeisk radiostation från en dag till en annan började följa denna standard är det möjligt att det skulle påverka skivbolagen att upphöra med sina krav på volymmaxning. Om EBU har en sådan pondus vet jag inte, jag är musiksnubbe och har dålig koll på broadcastvärlden.
Men den goda nyheten är att ytterligare ett starkt incitament faktiskt håller på att etablera sig redan. Det är ju så att allt mer av musiklyssnandet har flyttat över till tjänster som iTunes, Spotify och liknande. Dessa program har en funktion för att jämna ut snittnivån mellan de låtar som spelas, eftersom det är jobbigt för lyssnarna att kasta sig på volymkontrollen när de gör spellistor som blandar volymmaxat och icke volymmaxat. Såvitt jag har förstått innebär den här funktionen en viss limitering av låtar med låg snittnivå men framförallt att volymmaxade låtar helt enkelt sänks i nivå. Och här kan det börja hända grejer, för vi vet ju alla vad som händer när man jämför en volymmaxad låt med en som har en rimligare snittnivå - det blir tydligt hur illa volymmaxningen låter. Det finns alltså ett visst hopp om att iTunes- och Spotifylyssnandet kan påverka ljudkvaliteten i en positiv riktning. (Diskussionen om datakomprimerat ljud över streaming är en annan - det tror jag helt enkelt kommer att fixa sig allteftersom behovet minskar tack vare snabbare uppkopplingar).
Det som oroar mig både med detta och förslag som R128 är risken att de som sitter på pengarna istället börjar kräva att mix- och masteringtekniker ska kapa i inspelningarnas lågbas. Här ligger ju mycket av energiinnehållet, så kapar man i bas kan man få upp den upplevda snittnivån utan att det syns på nivåmätarna. Jag vet inte om man behöver bekymra sig på riktigt - kommer hiphop- och reggaepubliken att acceptera att basen försvinner? - men ändå. Och kanske är R128 så smart uträknat att det tar höjd för skillnader i basenergi.
Bästa hälsningar,
Henrik
Förbaskat bra inlägg!
Jag kan för övrigt lugna dig med avseende på djupbasen. Snarare är det
tvärtom nämligen - att den kan man fläska på så det står härliga till utan
att det "kostar". Vägningen tittar i huvudsak i det register där öronen är
kansliga, så båda bas och dynamik finns det utrymme för.
Den som, för att höras vill vräka på med komprimerade (och ständigt på-
gående) ljud i presensregistret, får därmot finnas sig i att detta vägs högt
och att den musiken inte kommer att få spelas starkt.
Det är en förnuftig standard.
Följer alla den så kommer det som produceras att låta ungefär lika starkt
oavsett låt och valt sound. Vill man som konsument spela något starkare
eller svagare, så får man således använda sig av volymkontrollen!
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
inspelning 
...
