Varför är vissa slutsteg mer laid-back i sin presentation?

[sprudel]

Jag har roat mig med att lyssna på olika slutsteg till mina toppar, Ino i16s. Vad jag noterat är att presentationen i fråga om sk laid-back och vad man ibland kallar engagemang skiljer sig åt mellan olika slutsteg.
Två olika Bryston 4Bst har passerat, Rotel RB 991, Gamut D200. Alla väl renommerade, men de föll inte i smaken. Vokabulären avseende lyssningsintryck är ju lite besvärlig men vad jag saknade med dem alla är förmågan att förmedla en upplevelse av kroppslig närvaro avseende framförallt röster. En påtaglighet, eller illusion av verklighet så att man nästan blir förvånad. Naturlighet utan överdriven kontrast. Det steg som kommer närmast är en integrerad Micromega tempo 2 som dock inte generar mer än 2x80w. Förmodligen klipper det ibland (omärkligt?) i topparna, men definitivt när jag öser på för mycket.
Jag tar gärna del av förklaringsmekanismer, samt förslag på kraftfullare steg än Micromegan som kan presentera röster enligt mina preferenser.
Min erfarenhet är att klarar de detta så klarar de resten också som spatial förmåga mm.

[DVD-ai]

Meridian borde du testa

Älskade mitt Meridian G55, kör den bryggad i 2x300w i stället, då har du kräm så det räcker och med väääldigt fin närvaro utan att den har några tydliga "hyss" för sig.
Säker inget som skulle gå obemärkt igenom ett F/E test men det skiter jag i, super trevligt steg som låter mycket bra !

[prolinn]

Jag har roat mig med att lyssna på olika slutsteg till mina toppar, Ino i16s. Vad jag noterat är att presentationen i fråga om sk laid-back och vad man ibland kallar engagemang skiljer sig åt mellan olika slutsteg.
Två olika Bryston 4Bst har passerat, Rotel RB 991, Gamut D200. Alla väl renommerade, men de föll inte i smaken. Vokabulären avseende lyssningsintryck är ju lite besvärlig men vad jag saknade med dem alla är förmågan att förmedla en upplevelse av kroppslig närvaro avseende framförallt röster. En påtaglighet, eller illusion av verklighet så att man nästan blir förvånad. Naturlighet utan överdriven kontrast. Det steg som kommer närmast är en integrerad Micromega tempo 2 som dock inte generar mer än 2x80w. Förmodligen klipper det ibland (omärkligt?) i topparna, men definitivt när jag öser på för mycket.
Jag tar gärna del av förklaringsmekanismer, samt förslag på kraftfullare steg än Micromegan som kan presentera röster enligt mina preferenser.
Min erfarenhet är att klarar de detta så klarar de resten också som spatial förmåga mm.

Vad har du för källa och försteg? Syntetiserad i rummet upplevelse kan åstadkommas med lagom och trevligt distande förstärkare, men det hade säkert inte de förstärkare du testade. Få källor har dock dessa problem utan de mindre bra låter istället lätt beslöjade, vilket kanske var vad du upplevde.

[sprudel]

Vad har du för källa och försteg?

SB Duet trådlöst (flac-filer) och optiskt kopplad till Lavry Da10 som fungerar som försteg.

[Goldfinger]

Jag tar gärna del av förklaringsmekanismer, samt förslag på kraftfullare steg än Micromegan som kan presentera röster enligt mina preferenser.
Min erfarenhet är att klarar de detta så klarar de resten också som spatial förmåga mm.

Gillar du inte dom du räknat upp tvivlar jag på att du gillar Meridian (som föreslagits), jag har själv ägt Meridian och tycker att det finns bättre för det du specifikt söker.
Grundat på all elektronik jag testat så skulle jag rekommendera att lyssna på Electrocompaniet, de ger en analog känsla tycker jag.
Jag var nära att slå till på ett par AW 400 monoblock ett tag, men backade till slut pga av kostnaden, men tex AW 120 eller monoblocken AW 180 är ju mera överkomliga prismässigt.

[Nattlorden]

Är där något ovanligt rent tekniskt med det steget du gillar? Annorlunda utgångsimpedans eller nå't?

[Kronkan]

Nagref skrev tidigare i tråden om bakåtriktad diskant omkring hur vi uppfattar djup så här:


"Avståndsbedömningen för ett ljud görs med i princip 4 olika mekanismer. Det brukar anges tre men det finns ännu en som jag har insett är synnerligen relevant. De tre är;
1. Loudness (d v s ljudnivå)
2. Diskantfall (ju längre bort destu mindre diskant finns)
3. D/R-kvoten (Direkt/reflekterat-ljud där man upplever saker som med avlägsna när denna kvot är lägre)".

Så teoretiskt kan olika grad av diskantbehandling föra ljudet närmare eller längre bort.

Till Nagrefs mera kunniga förklaringsmodell skulle jag vilja tillägga att dist kan påverka upplevelsen.

Skulle vilja i debatten slänga in att det förklaringen måste sökas i både grad och vilken sort av dist. Jämna/harmoniska har enligt min erfarenhet en effekt att ljudet i någon mån kommer lite längre bak och en viss disighet uppträder. Men effekten är ju självklart beroende av hur mycket. Sedan får en ojämn överton en effekt som är tvärtom hur en jämn påverkar. Ljudbilden kommer något närmare och uppelvs såsom få mera konturer.

Sedan är det väl så att dist uppträder i blandade former.

Sedan är det ju skillnad på hur nära som övertonerna bildas i förhållande till grundtonen. Jag skulle inte heller utesluta att det blir lite olika påvkeran beroende vilken frekvens som vi pratar om. Men om detta har jag ingen hypotes mer än jag noterat i texterna att Martin Logan i sina baslådor har jämna distformer.

Men det finn säkert sådana som vet bättre än vad jag vet men det är endå ett försök att strukturera hur vi uppfattar dist.

Personligen skulle jag inte säga att dist har en viss given effekt. Det beror alltså på vilken sort, blandning och grad.

Men hittar inget på nätet om Micromega så jag kan ju inte dra några som helst teser om just denna. Vore ju dumt.

[sprudel]

Är där något ovanligt rent tekniskt med det steget du gillar? Annorlunda utgångsimpedans eller nå't?

Jag vet inte nattis. Olika rörsteg jag provat har fallit mig i smaken också, men de faller bort pga effektbristen. Jag funderar på att prova ett ARC ref 110 som är ett mer kapabelt steg.
Lennart J som lyssnat runt mycket föreslog Burmeister som han upplevde som spelglada. Jag upplever de stora transistorstegen som långsamma, hur konstigt detta än kan låta.

[Nattlorden]

Är där något ovanligt rent tekniskt med det steget du gillar? Annorlunda utgångsimpedans eller nå't?

Jag vet inte nattis. Olika rörsteg jag provat har fallit mig i smaken också, men de faller bort pga effektbristen. Jag funderar på att prova ett ARC ref 110 som är ett mer kapabelt steg.
Lennart J som lyssnat runt mycket föreslog Burmeister som han upplevde som spelglada. Jag upplever de stora transistorstegen som långsamma, hur konstigt detta än kan låta.

Du kanske skall prova ett större Holfi ?

[sprudel]

Nagref skrev tidigare i tråden om bakåtriktad diskant omkring hur vi uppfattar djup så här:


"Avståndsbedömningen för ett ljud görs med i princip 4 olika mekanismer. Det brukar anges tre men det finns ännu en som jag har insett är synnerligen relevant. De tre är;
1. Loudness (d v s ljudnivå)
2. Diskantfall (ju längre bort destu mindre diskant finns)
3. D/R-kvoten (Direkt/reflekterat-ljud där man upplever saker som med avlägsna när denna kvot är lägre)".

Så teoretiskt kan olika grad av diskantbehandling föra ljudet närmare eller längre bort.

Till Nagrefs mera kunniga förklaringsmodell skulle jag vilja tillägga att dist kan påverka upplevelsen.

Skulle vilja i debatten slänga in att det förklaringen måste sökas i både grad och vilken sort av dist. Jämna/harmoniska har enligt min erfarenhet en effekt att ljudet i någon mån kommer lite längre bak och en viss disighet uppträder. Men effekten är ju självklart beroende av hur mycket. Sedan får en ojämn överton en effekt som är tvärtom hur en jämn påverkar. Ljudbilden kommer något närmare och uppelvs såsom få mera konturer.

Sedan är det väl så att dist uppträder i blandade former.

Sedan är det ju skillnad på hur nära som övertonerna bildas i förhållande till grundtonen. Jag skulle inte heller utesluta att det blir lite olika påvkeran beroende vilken frekvens som vi pratar om. Men om detta har jag ingen hypotes mer än jag noterat i texterna att Martin Logan i sina baslådor har jämna distformer.

Men det finn säkert sådana som vet bättre än vad jag vet men det är endå ett försök att strukturera hur vi uppfattar dist.

Personligen skulle jag inte säga att dist har en viss given effekt. Det beror alltså på vilken sort, blandning och grad.

Men hittar inget på nätet om Micromega så jag kan ju inte dra några som helst teser om just denna. Vore ju dumt.

Kronkan Jag tror du är något på spåren här. Vad jag dock inte blir klok på är varför dist skulle ge en upplevelse som påminner mer om verkligheten jämfört med en odistad presentation.

Punkt 3 ovan är ju intressant också, men uppställningen och rummet är ju detsamma oavsett förstärkare. Kan vara att vissa reflexer i nuvarande uppställning gör att jag försöker kompensera med dist i slusteg. En intressant hypotes.

[Nattlorden]

Vad jag dock inte blir klok på är varför dist skulle ge en upplevelse som påminner mer om verkligheten jämfört med en odistad presentation.

Det verkar ofta bli problem på just den punkten, men du verkar mer öppen för diskussion - bra!

Det kanske är så enkelt att "overkligheten" i att återge musik utan att det finns musiker närvarande är en svår illusion att få till... och om man då överdriver vissa musikaliska "clues" så kanske det blir lättare att tro på?

Själv har jag inte hittat något sådan dist som funkar på allt jag lyssnar på, men för mindre delmängder typ sång och akustiska instrument så verkar viss form av dist ganska illusoriskt.

[Kronkan]

Hej Sprudel och NAttlorden och andra på tråden!

Sprudel uppfattade jag sökte tänkbara förklaringsmodeller. Och jag svarade inte som att jag hade svaret på varför Micromegan subjektivt var mindra laid-back. Alltså mitt inlägg skall enbart ses som något som skulle kunna påverka bland andra förklaringsmodeller. Men eftersom jag inte kan jämföra mätningar så får det bli lite vilda bidrag till diskussionen.

Självklart skulle ju förklaringen vara att sprudels lilla underverk var den klarast klingande maskin som tänkas kan. MEn om den distar skulle jag tippa att disten var av den aggressiva naturen alltså ojämn kanske också i flera flera multiplar. En sådan dist ger kontur är min tes och är mindre laidback. Harmonisk är inte lika aggresiv och ger en viss Rembrandsk effekt men beroende på graden/mängden av dist.

Men möjligt är att det är annorlunda i basområdet. Jag har nog själv en anläggning där jag vanligtvis har en viss aggressivitet i mellan och diskantregiser men där lådan i basen bidrar med harmonisk dist. Kanske kommer att minska graden av dist genom byte av försteg.

[sprudel]

Hej Sprudel och NAttlorden och andra på tråden!

Sprudel uppfattade jag sökte tänkbara förklaringsmodeller. Och jag svarade inte som att jag hade svaret på varför Micromegan subjektivt var mindra laid-back. Alltså mitt inlägg skall enbart ses som något som skulle kunna påverka bland andra förklaringsmodeller. Men eftersom jag inte kan jämföra mätningar så får det bli lite vilda bidrag till diskussionen.

Självklart skulle ju förklaringen vara att sprudels lilla underverk var den klarast klingande maskin som tänkas kan. MEn om den distar skulle jag tippa att disten var av den aggressiva naturen alltså ojämn kanske också i flera flera multiplar. En sådan dist ger kontur är min tes och är mindre laidback. Harmonisk är inte lika aggresiv och ger en viss Rembrandsk effekt men beroende på graden/mängden av dist.

Men möjligt är att det är annorlunda i basområdet. Jag har nog själv en anläggning där jag vanligtvis har en viss aggressivitet i mellan och diskantregiser men där lådan i basen bidrar med harmonisk dist. Kanske kommer att minska graden av dist genom byte av försteg.

Micromegan har lite last undet 80Hz, Ino 80es delar där. Det är inte bara närvaron som är bra, djupet och precisionen i ljudbilden är bra. Finns det rum på skivan så kommer det fram bra, Roteln var betydligt plattare, Bryston var bra på rum också för den delen.
Jag har nog anat att jag kan vara förtjust i vissa form av distorsion, men jag har inget egentligt belägg för det annat än att "mätbart perfekta" steg uppfattas som långsamma. Missförstå mig rätt nu.

[Max_Headroom]

Micromegan har lite last undet 80Hz, Ino 80es delar där. Det är inte bara närvaron som är bra, djupet och precisionen i ljudbilden är bra. Finns det rum på skivan så kommer det fram bra, Roteln var betydligt plattare, Bryston var bra på rum också för den delen.
Jag har nog anat att jag kan vara förtjust i vissa form av distorsion, men jag har inget egentligt belägg för det annat än att "mätbart perfekta" steg uppfattas som långsamma. Missförstå mig rätt nu.

Du får helt enkelt test genom att skapa manipulerade ljudfiler och provlyssna på hur olika effekter låter. Lite 2a tons dist, lite 3e ton, lätt kompression etc.
Jag menar att den här typen av effekter ska skötas separat, inte i slutsteget. Men det är ju jag det.

[Harryup]

Testa att ändra dämpningen runt högtalarna. Ta bort gradvis eller lägg till gradvis.

Mvh /Harryup

[sprudel]

Testa att ändra dämpningen runt högtalarna. Ta bort gradvis eller lägg till gradvis.

Mvh /Harryup

Det har jag lekt lite med, och det gör skillnad, helt klart. Man kan tuna vissa register till förmån för andra.

[Harryup]

Aningen för mycket eller lite ojämt dämpat kan också dämpa spelglädjen. Lätt att bli hemmablind och dämpa på. Plocka bort lite och du kanske är nöjd med det steg du har.

Mvh / Harryup

[sprudel]

Aningen för mycket eller lite ojämt dämpat kan också dämpa spelglädjen. Lätt att bli hemmablind och dämpa på. Plocka bort lite och du kanske är nöjd med det steg du har.

Mvh / Harryup

Steget, Micromegan står kvar, det är bäst hittills, men effekten sätter begränsningar ibland. Det är därför jag söker ett steg med mer kapacitet. Holfi är ju ett tips. Ingen som lyssnat på ARC ref 110?

[IngOehman]

Jag har roat mig med att lyssna på olika slutsteg till mina toppar, Ino i16s. Vad jag noterat är att presentationen i fråga om sk laid-back och vad man ibland kallar engagemang skiljer sig åt mellan olika slutsteg.
Två olika Bryston 4Bst har passerat, Rotel RB 991, Gamut D200. Alla väl renommerade, men de föll inte i smaken. Vokabulären avseende lyssningsintryck är ju lite besvärlig men vad jag saknade med dem alla är förmågan att förmedla en upplevelse av kroppslig närvaro avseende framförallt röster. En påtaglighet, eller illusion av verklighet så att man nästan blir förvånad. Naturlighet utan överdriven kontrast. Det steg som kommer närmast är en integrerad Micromega tempo 2 som dock inte generar mer än 2x80w. Förmodligen klipper det ibland (omärkligt?) i topparna, men definitivt när jag öser på för mycket.
Jag tar gärna del av förklaringsmekanismer, samt förslag på kraftfullare steg än Micromegan som kan presentera röster enligt mina preferenser.
Min erfarenhet är att klarar de detta så klarar de resten också som spatial förmåga mm.

Jag vågar mig inte på att försöka förklara något, men jag kan skissa på
några möjliga förklaringar.

Först och främst vill jag dock ställa allt på huvudet och skriva att det är
min erfarenhet att vissa förstärkare kan förmedla ett tillbakalutat perspek-
tiv, medan andra INTE kan det (detsamma gäller högtalare). Att koppla
dessa ofärdigheter till mätningar har jag funnit vara mycket svårt. De som
inte klara att förmedla händelser långt bort och "svagnärvarande", kan ha
många olika artefakter som kommer fram på mätbänken.

Men jag har inte funnit att det finns ett enkelt, entydigt svar på vad det är
som gör att ljuden tar plats i vardagsrummet, även när inspelningen har
fångat en mera distant och layd back perspektiv. Det verkar finns många
olika tekniska beteende som ger liknande verkan, det vill säga får musiken
att förflyttas till lyssningsrummet. Att göra förstärkare som INTE ger den
effekten är som jag ser det den stora utmaningen. Men det betyder ju inte
att det är sådana förstärkare som man söker.

Man bör ju söka efter de audiokomponenter som ger det man vill ha ut av
sin anläggning.

Svårigheten att sätta fingret på exakt vad det är för påverkan från förstär-
karna som får musiken att ta permenent plats i lyssningsrummet, gör att
man nog är hänvisad till att lyssna istället för att leta med mätinstrument.

- - -

Men om jag skall sammanfatta mitt inlägg så säger jag alltså att jag tror
att det är en färgning (eller en av många som gör att välja mellan) snarare
än en kvalitet (att låta bli att färga) du talar om, och att det därför inte går
att reda ut vad som "är fel" när karaktären du söker inte finns där - efter-
som svaret nog är "inget".

Men det finns inga värderingar i något av det ovanstående, att ha kul med
hjälp av en musikanläggning har inget med moral att göra. Det har bara att
göra med att förstå vad man gillar, och sen lista ut hur man skall kunna
åstadkomma det!

I det här fallet tror jag svaret är - du måste provlyssna och får leta tills du
hittar det du vill ha, för det är nog inte en transparent förstärkare som är
svaret på dina önskemål.


Vh, iö

- - - - -

PS. Det är min erfarenhet att de anläggningar som kan förmedla distansen
(talar nu inte om att skapa falskt djup genom att ha en reflekterade vägg
bakom högtalarna) är de som kan spela allting!

Medan de som flyttar in händelserna i lyssningsrummet som regel alltid gör
det, det vill säga att det uppstår en viss sameness. Men det spelar ju ingen
roll om det är just det man gillar.


PPS. Situationen kompliceras mycket av att både djup/distans och närvaro/
/"i rummet upplevelsen" kan skapas av andra artefakter i kedjan (rummet
inräknat) och då vara kopplade till sameness i respektiva diciplin, så det är
svårt eller omöjligt att säga något om vad som gäller i ett enskilt fall.

Man kan även tänka sig, och kan ibland konstatera att både "distans-färg-
ningar" och "närvaro-färgningar" är tillstädes samtidigt, och att summan
blir nästan noll. Då blir det enda som blir kvar sameness, och det tror jag
ingen eller väldigt få föredrar.

Men just att det kan vara så komplicerat gör det svårt att säga något en-
kelt och generellt om vad det är som gäller när något hörs på det ena eller
andra sättet. Ofta är bästa tipset att börja med att se till så att rummet är
riktigt bra/tillfixat, det vill säga att efterklangen är kort nog och att det finns
ett harmoniskt reflexmönster på plats som skapar den akustiska föranking
som behövs mellan världen i ljudbilden och det egna lyssningsrummet, och
att arbeta vidare därifrån, sen.

[Panelguy]

Aningen för mycket eller lite ojämt dämpat kan också dämpa spelglädjen. Lätt att bli hemmablind och dämpa på. Plocka bort lite och du kanske är nöjd med det steg du har.

Mvh / Harryup

Steget, Micromegan står kvar, det är bäst hittills, men effekten sätter begränsningar ibland. Det är därför jag söker ett steg med mer kapacitet. Holfi är ju ett tips. Ingen som lyssnat på ARC ref 110?

110:an har fått väldigt fina recensioner men en handlare jag pratade med som jämfört mot DS450 tyckte rörsteget lät lite för snällt. Jag har hört REF110 men tyvärr inte i det egna systemet. Har man hyfsat lättdrivna högtalare är det nog ett riktigt bra köp. Den har ju nu ersatts av den mer kraftfulla REF150.

[sprudel]

IÖ! Det kan vara så att jag söker en slags färgning i form av ett steg som kan prestera både djup och närvaro. Micromegan lyckas bra med detta. Men som sagt, för klen när jag trycker på ordentligt.
Den parameter som benämns rise time, som jag gissar kan utläsas av 4-kantvågens utseende. Kan den ha med detta att göra?
Nu gissar jag.

[IngOehman]

Nej det tror jag inte.

Det linjära begreppet "rise time" är bara (lite förenklat) ett sätt att ange
bandbredden uppåt.

Det finns ett närbesläktat begrepp som heter slew rate, som anger hur
stor maximal derivata (V/s) som kan återges (det anger alltså ett mått
för olinjäriteten), men alla de steg som du nämnde klarar av en derivata
långt över vad som kan förmedlas av de förekommande ljudlagringssys-
temen.

Och när slew rate är för låg märks det som regel på ett sätt som ingen
uppfattar som något positivt.


Vh, iö

[sprudel]

110:an har fått väldigt fina recensioner men en handlare jag pratade med som jämfört mot DS450 tyckte rörsteget lät lite för snällt. Jag har hört REF110 men tyvärr inte i det egna systemet. Har man hyfsat lättdrivna högtalare är det nog ett riktigt bra köp. Den har ju nu ersatts av den mer kraftfulla REF150.

Tack för input. DS är klass-D steg, är det inte så?
Jag vill inte ha snällt ljud, jag vill ha ljud som låter som det gör irl, och det är inte alltid snällt, men rent på något sätt.

[sprudel]

Nej det tror jag inte.


Vh, iö

Jag misstänkte det.

Jag får väl provlyssna, samt lyssna på hur andra upplever olika steg, men det verkar bli en besvärlig resa. Transparentsökarna har det lättare tror jag, tack vare LTS.
Kan inte låta bli att reflektera över systembolagets presentatation av viner, med fyllighet, beska mm. Tänk om man kunde få det på slutsteg ihop med olika högtalare.
Nåväl, alla Ino-ägare och andra med liknande högtaleri, som inte har "transparenta" steg. Vad har ni som ger djup och bra närvaro?

[Panelguy]

110:an har fått väldigt fina recensioner men en handlare jag pratade med som jämfört mot DS450 tyckte rörsteget lät lite för snällt. Jag har hört REF110 men tyvärr inte i det egna systemet. Har man hyfsat lättdrivna högtalare är det nog ett riktigt bra köp. Den har ju nu ersatts av den mer kraftfulla REF150.

Tack för input. DS är klass-D steg, är det inte så?
Jag vill inte ha snällt ljud, jag vill ha ljud som låter som det gör irl, och det är inte alltid snällt, men rent på något sätt.

Från ARC´s hemsida: "The DS450 is a blend of two design approaches. The power supply is a classic linear, analog supply. The output stage is a high-speed pulse-width modulated (analog) switching design"

Jag är själv sugen på att testa ett bra rörsteg men då jag behöver en hel del effekt blir priset tyvärr lite högt. Många som gillar rörsteg brukar också gilla Pass´ XA-steg (Class A), har du lyssnat på något av dom?

XA100.5

[Sanny_X]

Sprudel: vill du låna ett Advance Acustic 405 av mig?

[prolinn]

Vad har du för källa och försteg?

SB Duet trådlöst (flac-filer) och optiskt kopplad till Lavry Da10 som fungerar som försteg.

Något du kan prova på direkten är att koppla elektriskt i stället för optiskt till DACen. Det kan ge utdelning direkt utan att det kostar speciellt mycket.


Du skulle kunna prova källa och försteg som är avsevärt bättre bara för att se om det kan ge dig vad du söker. Då vet du ju i varje fall mer. Om problemet inte är själva slutsteget, som jag tror IÖ också är inne på utan sitter någon annan stans så blir du nog inte så himla mycket mer nöjd av att välja ett färgande slutsteg efterom det kommer göra att allt blir påverkat på samma sätt och det är nog inte alls säkert att du vill samma sak med alla inspelningar eller all musik.

Mitt besök hos min KDS försedde kompis gör att jag känner mig än mer säker på att det inte är de testade slutstegen som med nödvändighet brister. Hos kompisen får man både realism i rummet och djup. Ganska olika med olika inspelningar.

Jag tycker också om den live lika i rummet närvaron som hans anläggning kan ge. Min egen anläggning låter lätt beslöjad vid en jämförelse.


Vad har du för slusteg nu och hur ser budgeten ut?

[xeizo]

Det slutsteg jag hört som skapat de mest "holografiska" rösterna som stått "på plats i rummet och sjungit" är Sansui B-2301, ruskig kontroll över högtalarna, det steget gav samma typ av illusion med en rad olika högtalare men naturligtvis i övrigt olika ljud eftersom det var olika högtalare. Men greppet över det som presenterades fanns alltid där.

Det är fortfarande _min_ referens över de saker jag haft tillfälle att lyssna nogrannare på. Accuphase integrerade hade en liten touch av det ljudet, men på juniornivå.

Det finns säkert bättre förstärkare, men Sansuis stora slutsteg var inte att leka med.

[Tumme]

Nej det tror jag inte.


Vh, iö

Jag misstänkte det.

Jag får väl provlyssna, samt lyssna på hur andra upplever olika steg, men det verkar bli en besvärlig resa. Transparentsökarna har det lättare tror jag, tack vare LTS.
Kan inte låta bli att reflektera över systembolagets presentatation av viner, med fyllighet, beska mm. Tänk om man kunde få det på slutsteg ihop med olika högtalare.
Nåväl, alla Ino-ägare och andra med liknande högtaleri, som inte har "transparenta" steg. Vad har ni som ger djup och bra närvaro?

Det som du upplever känner jag igen och det verkar vara svårt att få veta vad som kan vara orsaken till upplevelsen. Jag tycker att jag saknar den där närvaron speciellt när jag tittar på film där jag tidigare upplevde det som om ljudet kunde gå igenom en på ett sätt som verkligen förhöjde filmupplevelsen. Ljudet spelade liksom både på en och med ett upplevt djup med en känsla av att man var på plats och illusionen av ljuddesignen funkade som det var tänkt.


Thomas

[sprudel]

Sprudel: vill du låna ett Advance Acustic 405 av mig?

Dig har jag lånat bra grejor av förut. Behringern tex till basarna.
Kör du Advancen till piPs? Jag tyckte Roteln var OK till mina piP, men när det blev verkligt finlir med i16s så avslöjades den. Detta märkte jag när jag efter att ha haft i16s en lång tid lånade ett par piP för att se om de lät som jag mindes.
Hur är den till piPs jfrt med annat? Behringern har jag provat till i16s med det blev platt och syntetiskt. Till basarna utmärkt dock.
Har du inget ARC ref 110, eller Burmeister liggande i hyllorna?