metheny skrev:lennartj skrev:"Tror"

,
frågeställaren har minst 30-40 års gedigen hifi-erfarenhet liksom flera av vi andra som filosoferar om varför vi hör de skillnader vi gör.
Vi har säkert alla provat alla varianter med rör eller transistorer i för- eller slutsteg många gånger om med olika högtalare, kringutrustning och rum.
Det finns (nästan) inga generella rätt eller fel.
Därför är den här hobbyn fortfarande så fascinerande.

"Det beror på..." har nästan blivit min standardkommentar.
Frågan är fortfarande:
Vad beror det på att vissa slutsteg är mer laid-back i sin presentation?
"Frågeställaren" fick väl det han ville ha, om än inte tillräckligt effektstarkt, med just ett transistorsteg. Så varför diskuterar vi ens rör egentligen? Min åsikt att man inte får prestanda motsvarande vad man betalar för när det gäller rörkonstruktioner kvarstår. Det skiljer ca 40 W mellan micromegasteget och ARC-steget. Vad skiljer i pris? 40000 kr?
Vi diskuterar nog rör för att mina gamla totalombyggda Dynaco Mk.III som går i klass-A och bara lämnar 25 W agerade "öronöppnare" hos Sprudel.
De är inte perfekta, uteffekten är måttlig och diskanten (hade då) en glittrig karaktär som kan bli "lite för mycket" med en del högtalare.
För ett tag sedan blev jag inbjuden att ta med mina f.d. Dynaco till en bekant som bytt upp sig till ett par TAD M600 (330' /styck) för A/B-test med de svåraste inspelningar vi kunde komma på, Kroumata-ensemblen, stor opera med kör och solister, jazz med mycket blås, ilsnabb cembalokonsert och lite Yello som avslutning med hans garderobsstora linjekällor. Mina rör-stärkare gjorde inte bort sig på något, på operamusiken hade de till och med fördelen att det var lättare att uppfatta vad sångarna sjöng. Det var inte ens brist på headroom tack vare högtalarnas känslighet på 99 dB / 1 W, 1 m, men basen var betydligt tightare och solidare via TAD.
Det bergfasta perspektivet är dock TAD'arnas mest utmärkande egenskap, oavsett om en sångare eller instrumentalist spelar som en viskning eller tar i med full kraft förblir de på exakt samma plats i ljudbilden.
Jag är osäker på om det är denna egenskap Bill50x syftade på för tre timmar sedan.
Denna bergfasta positionering gör tyvärr en del dynamiska inspelningar mindre spännande, det blir bara starkare när det ska vara så. Med mina slutsteg blir det häftigare när man upplever att solisten kliver fram och skriker mig rätt i ansiktet (med en lätt överdrift) och smyger bakåt i ljudbilden när nyansen tas ner.
Som jag uppfattar den här jämförelsen är det alltså den korrektare förstärkaren som är laid-back.
[size=50]Lyra Delos-Jelco SA-750D-Systemdek IIS, Oppo BDP-95, Mytek Stereo 192 DSD DAC, McIntosh C2300, ino cr80s+infra,Ezon PowerAmp,2x McIntosh MC75,Yamaha A-320, 4xOB52, 2xOA52.2,(2xB&W DM4),OD11[/size]