Frågan om hur mycket man kan använda beror ju på en förfärlig massa
olika saker, och frågan om man förstår vad det betyder villkoras även att
man är insatt i vad en massa olika begrepp betyder.
Begrepp som peak, RMS, impedans, nominell impedans, känslighet,
spänning, effekt, verkningsgrad, ohms lag...
Jag vet inte riktigt var jag skall börja, men med de ovannämnda begreppen
nämnda, så kan ju de som inte känner sig helt säkra på vad allihopa av
dem betyder, börja med att ta reda på det.
- - -
Men saker som behövs för att man skall utnyttja 10 kW peak per kanal är
förstås först och främst det uppenbara, och vid det här laget tämligen ut-
tjatade - högtalarna måste vara EXTEMT lågohmiga - närmare bestämt ha
en impedans om 1 ohm.
Det är mycket ovanligt, och tur är väl det, eftersom sådana kan få många
förstärare att helt gå upp i rök.
- - -
Lite mini-grundkurs:
Utgår man ifrån normala känslighetsuppgifter för högtalare så brukar man
speca hur många dB man erhåller på en meters avstånd med en insignal på
2,83 volt.
Denna inspänning har blivit en standard för att ange känslighet, på grund av
att det är en "åttaohmswatt" (eller om man vill - åtta "enohmswatt"). Det
betyder att specifikationen 86 dB @ 1m, 2,83 V, kan ges helt oberoende
på högtalarens impedans. Det som gör en sådan specifikation förnuftig är
bland annat att förstärkare är spännings-, och inte effektgeneratorer. Det
är därför klokt att relatera ljudtrycken en högtalare skapar till den spänning
som matar den, snarare än effekten som matar det.
I de fall man talar om verkningsgrad behöver man dock relatera till ineffek-
ten, men det nämnda förhållandet att förstärkare är spännings- och inte
effektgeneratorer, gör att man i praktiken INTE brukar tala om verklig verk-
ningsgrad, utan en verkningsgrad som utgår ifrån att ineffekten är inspän-
ningen i kvadrat delat med den NOMINELLA impedansen.
Alltså en siffra för impedansen som man hittat på, i förekommande fall
enligt något standard för maximal tillåten avvikelse mellan faktisk impedans
och den nominella som anges (t ex -20% till +oändligt många %, som DIN-
normen föreskriver).
- - -
Och 10 000 W i 1 ohm är "bara" 1 250 "åttaohmswatt" (påminnelse - det
är ett spänningsmått, inte ett effektmått), vilket i sin tur betyder 625 åtta-
ohmswatt RMS (för sinusvåg).
Men alltsammans är bara ett annat sätt att beskriva 100 V peak, även om
den förstära uppgiften även inkluderar belastningsförhållandet.
- - -
- - -
Men allt detta sagt är det väl så, att de flesta som tänker använda 625
åttaohmswatt, det vill säga ett spänningssving om 100 V peak (/70,71 V
RMS) eller 31 dB äver den spänning som renderar känslighetsljudtrycket,
INTE har högtalare som gör att förstärkaren avtvingas 10 000 W peak
(eller om man föredrar: 5 000 W peak-RMS).
Och dessutom är det så, att musik som inte är rejält transient-dynamisk,
näppeligen inspirerar någon omdömesgill person att vilja spela på sådana
effektnivåer. Detta förhållande är gynnsamt både för öron och för högtal-
are.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).