petersteindl skrev:sprudel skrev:Oj då! Peter Steindl.
Det var sannerligen en desillusionerad salva uttryckt i filosofisk prosa

Finns bara en bot, gå din egen väg och låt belackarna av det du själv håller högt veva med armarna i tomma luften, för att svara med din egen vokabulär.
Bekräftelsen på att du är på rätt väg manifesteras med de goda omdömen du får på dina demonstrationer. Fortsätt!
Mitt sökande har ett enda syfte, att
min anläggning ska återge mig de upplevelser jag får när jag lyssnar irl, jag vill åt musikens själ.Huruvida andra bedömer det som transparent eller färgat, rätt eller fel, är deras problem, inte mitt.
Jag tänker sitta under min ek, och lyssna på musiken

Jättebra, Sprudel. Det var ungefär detta som jag ville illustrera. Det finns en viktig sak du skriver som har glömts bort inom ljudåtergivning och det är hur det låter irl.
I allt lyssnande så har denna företeelse en tendens att tyna bort och irl blir svagare och svagare och till slut har man fjärmat sig från verkligheten så mycket så att upplevelsen mer handlar om syntetisk vara med så hög kvantitet som möjligt. Kvalitén har tynat bort. Den har inte ens tynat bort, den har till och med självmant sorterats bort

Ja, så kan det vara ibland.
Det är många ”transparentnissar” (så kallar jag dem som har transparenseftersträvandet som självändamål) som sagt till mig att visserligen låter det mycket bra. Perspektivet är jättefint, det låter verkligt, det låter levande, det låter klart, det låter rent, det låter som irl, som om man faktiskt vore där osv., men, det kan ju ändå inte vara korrekt eftersom det ju måste vara en slags falsk verklighet eftersom det jag åstadkommit inte är byggt på gängse sätt som de själv kan acceptera och som de tutats i att det är det enda sanna sättet och därför bör man avstå från irl återgivning till förmån för sedvanligt transparenseftersträvande.
Tja, så kan det gå och då får väl transparenseftersträvarna vara kvar i sin villfarelse som bygger på en felaktig kunskap vad gäller hörselns förmåga att höra och medvetandets sätt att bli varsebliven och att uppleva.
Det finns många konstigheter på denna planet, men det är bara att gilla läget.
Om det är så att man t.ex. skall behöva öronproppar vid livekonsert så har ju en gräns överskridits där kvantiteten är för hög och därför behövs en mekanisk volymkontroll före trumhinnorna så att efterföljande hörselsystem inte blir överstyrda. Frågan är om det inte vore bättre att dra ner nivån på PA-anläggningen istället.
Då Leonard Cohen spelade i Globen så spelade han jämförelsevis svagt och ljudupplevelsen var otroligt bra. Då Joan Baez spelade på Tivoli så spelade hon svagt och den ljudupplevelsen var också jättefin. Två lokaler som normalt sett har ganska uruselt ljud.
Då symfoniorkestrar tar i då blir upplevelsen stark, stor och voluminös. Det finns orsaker därtill och det har med reflexer från olika infallsvinklar mot hörseln att göra. Jag återkommer till det fenomenet i en annan tråd.
Öronproppar är punkt 1 av väldigt många punkter som jag ser som den mänskliga stolligheten, enfalden och okunnigheten.
Vi människor väljer vad vi vill förnöja oss med, eller om man vänder på steken, det vi vill bli förnöjda av. Vi låter oss förnöjas. Det är just att vi väljer att sysselsätta oss med det som ger mest förnöjelse. Det är inte så stor skillnad då man studerar barn. Barnen väljer att spendera sin tid på det som för stunden ger dem störst förnöjelse. Det kan vara det som de tycker är roligast i världen, ...just då. På samma sätt är det hos oss vuxna. Vi behöver sömn, mat, dryck, att arbeta, men om vi inte kan få någon kick eller förnöjelse, så fallerar livets mening en smula. Är det värt att leva genom att enbart arbeta, äta och dricka och sova då inget annat ges? En del har tjejen och andra har barn som förnöjer livet.
Därför blir hobbys viktiga och olika människor har olika hobbys. Det kan vara idrott, livemusikslyssnande, musicerande, spel eller att sitta framför datorn och uggla osv. På 60 och 70-talet var musik och stereo en mycket viktig del i människors liv. Flyttade man så var det första man såg till att få att fungera stereon. Kom det inget ljud så var det katastrof. Idag har datorn och internet tagit över den rollen. I och för sig är datorn även ett överlevnadsinstrument idag eftersom många praktiska sysselsättningar kräver dator och fungerande internetuppkoppling. När kommer musiken in i bild. I bilen, i tunnelbanan eller på bussen istället för något annat är det bäst att passa på. Frågan är om kvalitén på musiken är av avgörande faktor. Har ljudet någon ballhetsfaktor längre? Hur stor upplevelse eller kick erbjuds det idag? Vad erbjuds istället?
Sprudel, mitt inlägg var inte destinerat till dig speciellt, utan snarast till alla som läser det på faktiskt och till de som läser det men som inte är medlem.
Det jag vill ha sagt är att musiknjutning har helt andra proportioner och dimensioner än transparenseftersträvande.
Jag ser de som två diametralt motsatta världar. Nu är det så att om man struntar i transparenseftersträvandet och istället fokuserar på irl, så blir det automatiskt transparent om man lyckas få den upplevelse som man anser sig få få irl.
Man skulle kunna fråga sig om även motsatsen gäller d v s om transparenseftersträvandet i sig på sikt bädda för att uppnå en irl upplevelse. Jag tror i och för sig att det kan vara möjligt, men jag tror att det är ytterst sällsynt.
Härvidlag kanske någon har upptäckt att jag helt skiljer på fenomenet transparenseftersträvandet och företeelsen transparens.
I princip skulle jag vilja säga att inget av den gamla ljudåtergivningstekniken klarar en transparenstest, åtminstone inte såsom transparenttester normalt görs, men däremot en irl-förnimmelse i sina bästa stunder. Dessutom är det så att de nya inspelningarna som med dagens måttstock har betydligt transparentare utrustning inte ger irl. förnimmelse.
Det finns naturligtvis undantag och de finns att tillgå på nära håll. T.ex. en del av studio blues inspelningar eller Bertil Alvings. Men det man köper är ofta av betydligt lägre kaliber vad gäller att få denna irl-känsla eller för den delen att få tillräcklig förnöjelse av.
Nu kommer vi till ljudåtergivning. Då man jämför olika apparater så kan man jämföra dem med varandra eller också kan man uppleva ljudet och musiken vid varje spelning för sig och den spelning som gav mest förnöjelse på flertalet skivor är den apparat med störst transparens. Fast då har jag förståss ett lite annat transparensbegrepp än det gängse. Då kan man fråga sig varför man skall ändra begreppet. Jo, om ett gammalt begrepp inte leder framåt, så kanske man får skrota begreppet eller definiera om det.
Transparens är helt och hållet ett neuralt fenomen och den dagen då man med hörseln inte detekterar skillnad på det tillfälle då man sitter på plats i inspelningslokalen kontra då man lyssnar på slutresultatet i sitt lyssningsrum så har man uppnått neural transparens, eller kort och gott, transparens. Då är upplevelsen lika, före mikrofoner och efter högtalare och lyssningsrum.
It’s a long way to tip a Rary. Den här tråden handlar om djupperspektiv. Vilket djupperspektiv är det mest transparenta? Under tiden för sökandet är det gott att sitta under sin korkek och njuta så mycket som möjligt av musiken så får transparentnissarna med sin så kallade ”vetenskaplighet” som bannbulla lyssna på sitt.
MvH
Peter