PPK är ju en Walter, ju.
petersteindl skrev:Flint skrev:Några fler synpunkter.
Dynamiken lyfts fram på ett naturligt sätt.
Musiken/orkestern spelar ihop.
Rytmen lyfts fram på ett övertygande sätt.
Rytmen är lätt att hålla.
Instrumenten låter äkta och samtidigt samspelta med varandra.
Ljudet släpper från lådan och finns i rummet.
Högt.elementen försvinner.
Lättlyssnat.
Naturligt djupperspektiv.
Spelar med pondus och naturlig självklarhet.
Låter live.
Låter äkta.
Låter kul - vill höra mer.
Allt detta som är typiskt för ett bra rörsteg och som har gjort att jag hittills har föredragit forntidens förstärkare. Nu vete f¤n???
//
Flint, har du möjlighet att mäta upp impedanskurvan på dina högtalare. Det vore kul att se. Dessutom bör man ta hänsyn till basens seriespole. Dess resistans får man anse tillhöra drivimpedansen och inte lastimpedansen.
Håller inte med om detta. Seriespolens resistans är i vissa fall helt oskiljbar
från Re, och i andra fall (med brantare filter än 1:a ordningens) så är den
svagt skiljbar men ändå inte en del av drivimpedansen från förstärkaren.
Förstärkarens utimpedans är något annat, liksom ett steg till bort från tal-
spolens impedans. I varje fall i flervägssystem.
Dock påverkar de såklart allihopa baselementets beteende. Men det gör
ju även spolens induktans, och lådans fjädring, och baffelns storlek, och...
Ja många, många andra saker helt enkelt. Men som alla är olika saker.
petersteindl skrev:Man kan gå över på att se på dämpfaktorn och då se om dämpfaktorn = 1 låter bäst. Nu tror jag att det finns andra parametrar som också inverkar i ekvationen.
Njae...
Dämpfaktorn 1 har ingen speciell isolerbar egenskap, eftersom dämpfaktor
inte är ett sätt att ange en dämpning. Men skulle kunna säga att det är en
sorts smutsigt humanistbegrepp, som smugit sig i den i övrigt fina fysiska
världen.* Men det vågar jag inte säga.
(Dämpfaktorn 1 till en högtalare kan ge en klart mindre dämpning är dämp-
faktor 10 till en annan högtalare.) Dämpfaktorbegreppet är helt enkelt ingenting som kan översättas till något
som har entydigt och direkt med överföringsfunktionen för högtalarna att
göra. Så vill man förstå eller få veta något om den senare så måste man
titta på dämpningen - och inte dämpfaktorn. Och se hur den förhåller sig till
resonansfaktorerna (alltså (k*m)^,5).
- - -
Men jag ser ju av din text att du inte påstår något, utan bara föreslår att
man kan undersöka om dämpfaktorn 1 låter bäst. Så det jag skriver är
bara några ord för att klargöra:
1. Att det inte finns något skäl att förvänta sig ett maximum av "godhet"
vid just dämpfaktor = 1, eftersom det kommer att bli väldigt olika bero-
ende på val av högtalare.
2. Att dämpfaktorn inte är en faktor som bestämmer dämpningen, den
bara påverkar den, på ett extremt (ekvationsgeometriskt) olinjärt sätt.
Dessutom är det ju redan fastslaget att dämpfaktorn, i just det här fallet,
var 3 när Flint tyckte det lät bäst.
petersteindl skrev:Min hypotes är att transientåtergivningen blir som mest korrekt vid givet impedansförhållande samt där man får ta hänsyn till befintliga Q-värden som högtalaren har under förutsättning att den drivs med konstant spänning.
Ålrajti tjen, då "sätter jag emot" - och påstår att de positiva upplevelser
som Flint har rapporterat, inte har någonting med en transientåtergivning
som optimerats för att vara så korrekt som möjligt, att göra.
Jag vågar påstå det, baserat på de hundratals timmar som jag har lagt på
preferensstudier med avseende på olika sätt att hantera musiksignaler. Det
var också det som gjorde att jag vågade gissa på en dämpfaktor mellan 1
och 3 i det här specifika fallet.
petersteindl skrev:I princip allt som du nämnt ändras som funktion av slutstegets utimpedans om man ställer in för konstanteffektdrivning.
Men, jag tycker nog att du även bör prova att göra en akustisk frekvenskurvemätning efter högtalaren med noll ohm och med 2,6 ohm. Det bör bli viss skillnad. Kan hända att det är detta som fäller avgörandet vid lyssning.
Du har rätt i att allt ändras, men jag vågar lova att tonkurveförändringar
(i sig hörbara) INTE räcker för att kartlägga de förändringar som funktion
av drivimpedans, som man får och som man hör.
Viktiga saker sker nämligen i flera andra domäner...
petersteindl skrev:Dessutom vill jag tacka både Ingvar och Flint för ett jätteflint samarbete och en spännande tråd.
Oj, tack. Men jag har väl inte gjort så mycket. Flint förtjänar all ära. Allt
jag gjorde var att pladdra lite och sen skicka ett brev med en 5-minuters-
ritning.
petersteindl skrev:@ Strmbrg: Du frågade mig vad det skulle bli för skillnad på att driva maggisarna med 4 ohm i serie. Nu kanske du har motivation att i alla fall prova.
Ett dedicerat impedansmatchat slutsteg är ju det bästa att ha tillgång till, men, man tager vad man haver så att säga.
MvH
Peter
Jag hoppas vi får chans att prova i varje fall en MG-panel, med IÖ/Flint-
drivning, och nog tror jag vi kan lösa ekonomi och hälsofrågor!
Alla här på faktiskt, tillsammans, bör rätt lätt kunna lösa det. Det tror jag.
På samma eller på liknande sätt som vi lyckades lösa temperaturproblemet
under "sommar i Hammenhög".
Så min nyfikna fråga är - var någonstans bor eventuella nyfikna 3.6-ägare
runt landet? T ex RogerGustavsson.
Vh, iö
- - - - -
*Mera om dämpfaktor:
http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... ing#508541
http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... ing#108924
http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... ing#805753
(Framför allt då PSet)
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).