Ikväll blir det högtalar-shootout!

[Eldare]

Redovisning kommer om nån timme eller ett par.. Det blev nattsudd och sovmorgon, som någon så riktigt antog. Jag har haft kvar Rotel-steget och även jämfört 1905 ensam samt med steg lite. Även det kommer att nämnas lite om.
Självklart testades olika placeringar. I synnerhet i fallet RS6 märktes snabbt att den ursprungliga placeringen inte gav önskat resultat, och där labbades en del. Den specifika högtalarens ägare fick fria händer att placera högtalaren där han tyckte att den presterade, och det gick rätt smidigt överlag (utom som sagt i fallet RS6).

Som en liten teaser kan nämnas att en högtalare presterade förvånansvärt bra, och en annan förvånansvärt dåligt..

[Eldare]

Då så...

Jag vet inte hur jag ska formulera mig, då F1 klarade sig minst sagt..bra.., och jag inte vill verka mallig men jag kör det som det utspelade sig. Ljudminnet är, märker jag, ganska kort men jag har allas anteckningar samlade och det verkar ha skrivits en hel del..

Först allas rangordning:
Andreas (Audiovector Ki3 Signatur)
1: Lts F1
2: Audiovector Ki3 Signatur
3: Audiopro Black Diamond V2
4: Monitor Audio RS6

Fredrik (Monitor Audio RS6)
1: Lts F1
2: Audiovector Ki3 Signatur
3: Monitor Audio RS6
4: Audiopro Black Diamond V2

Min lista (Lts F1)
1: Lts F1
2: Audiopro Black Diamond V2
3: Audiovector Ki3 Signatur
4: Monitor Audio RS6

Högtalarna kommer från och med nu benämnas AP (Audiopro), AV (Audiovector), MA (Monitor Audio) och kort och gott F1.

Den högtalare som tycktes sämst om var alltså MA. En märklig högtalare som gör det mesta rätt på parameternivå men som ändå inte är trevlig att lyssna på. Jag reserverar mig för de rådande omständigheterna, men vi fick aldrig till klangen i dem. De spelar tätt, hyfsat rent och dynamiskt men med en märklig "täthet" i klangen där t.ex basen är tydlig och ganska kraftig men med mycket lite ton och klangfärger. Alla basljud lät likadant, akustisk som elektrisk, baskaggar thumpade men utan antydan till "skinn" och även om de var spelglada och "stampa takten"-vänliga så gav de ingen inblick. Röster lät rent och fint men onyanserat, detaljer var en av de starka sidorna men med en märklig frånvaro av exakthet där samma ljud, t.ex en triangel, upplevdes komma ifrån olika ställen istället för att ha en bestämd plats i ljudbilden.
Märklig bas.. På t.ex Yello hade den inte mycket att sätta emot F1 i basen så både nivå och djup inte var i närheten. På Porcupine Tree:s låt "Trains" som är rätt skramlig om än ren, gav de däremot mest bas av alla och detta fenomen följde med genom lyssningen. På bastunga inspelningar gav den inte i paritet med F1 eller AP men på slanka inspelningar gav den mest av alla..
Förmågan att spela högt var ypperlig. På nivåer där både AP och AV gett upp (högt) spelade de relativt obehindrat och med en trevlig "stuns" i midbasen. Totalt sett dock en rätt ointressant högtalare och vad som gjort den till en gullegris i pressen har jag svårt att förstå. Förmodligen trivdes de nog inget vidare i mitt rum.
Perspektivmssigt lade de ljudbilden mellan högtalarna och framåt, men släppet imponerade inte och exaktheten i placeringar lämnade, som sagt, en del övrigt att önska.
MA:s slutliga placering i rummet var 90cm ifrån bakvägg och endast maginellt invinklade. Vi testade även en kraftig invinkling där axis korsade en meter framför lyssningsposition men detta gav ett tydligt "övre mellan"-drivet ljud och en smal ljudbild.

AP var en högtalare som delade oss lite i två läger. Min personliga uppfattning var att de var trevliga högtalare som inte glänste någonstans men samtidigt aldrig gjorde bort sig. Diskanten var något oren och tunn, men utan obehagligheter. Mellanregistret gav inte hela sanningen men lät samtidigt aldrig illa. Basen var fin. Snygg, rapp, hyfsat djup och med tillräcklig nivå för att ge en trevlig klangbalans. Visst saknades finess, detaljskärpa (eller inte detaljskärpa så mycket som förmågan att återge rum och atmosfär) och dynamik men de tjockade inte till midbasen eller rörde till saker som MA, och till skillnad ifrån AV så kändes de som en komplett högtalare som inte kräver kompletteringar och dalt för att prestera. Jag skulle kunna leva med dessa högtalare, då jag inte upplever något som irriterar. Dessa var iofs de enda som bottnade med Yello i spelaren, men då på nivåer som är betydligt högre än vad jag normalt använder mig av.
Totalt sett i min bok en bra högtalare, punkt slut.
Även Andreas föredrog dessa framför MA, och skrev bl.a att ljudet är välbalanserat och snyggt, men med halvdåligt släpp och en liten ljudbild. När det kommer till ljudbilden kan jag hålla med, men det som presenterades kändes korrekt och hellre det, i min bok, än extravaganser som inte reds ut.
Fredrik gillade dem inte alls. Tråkiga, eller "gråa" var nog ordet, och som tidigare ägare till dem och numera MA-ägare har jag en klar bild av hans ljudpreferenser. MA är betydligt mera utagerande och "stora" i klangen. De har bara bitit av mera än de kan tugga...
AP hamnade 55cm ifrån bakvägg och riktades rakt on axis.

AV var den högtalare som hade den mest uppenbara uppdelningen av starka och svaga sidor. När de trivdes med insignalen spelade de fint, men när de matades med det som inte föll dem i smaken sparkade de bakut. Hårt!
Min personliga uppfattning är att det gör högtalaren ointressant då den ställer krav på vad som spelas. Samtidigt var det svårt att inte falla för det som den gör bra.
Ett exempel på det är Otis Taylor. Blues med en skitig röst, en gles uppsättning av förmodligen rörmickad elgitarr, elbas och trummor samt en kör bestående av några bastanta, färgade damer som sjunger så klockorna stannar. Här spelar de stort, rent och med ett snyggt släpp. Bröststöd saknas, rösterna är snygga och frilagda snarare än äkta, och virvel, gitarr och cymbaler återges med ett mycket fint anslag. "Kantskärpa", skulle det kanske kunna kallas för att använda bildtermer. De klarade även Yello med bravur. Lågbasen saknades såklart, men de lät inte aggressivt ens på hög volym (ljusa i klangen, tydligt diskantdrivna, men som sagt trots den inte "vassa"), alla små blipp och blopp-ljud återgavs tydligt och ljusa syntslingor saknade den underliggande basen men skar aldrig i öronen.
Kari Bremnes lät även det bra. "Gåte vid Gåte" är en favorit och scenen målades upp relativt exakt. Perspektivet vad tydligt framskjutet, klart mest av alla, och även om allting även här lät lite tunt så var det trevlig lyssning.
Porcupine Tree lät dock bedrövligt.. Skramligt, tunt och detta var den enda högtalaren som man på, vid lite nivå, kände obehag till. Man ville ducka i soffan..
Även Chris Jones var en besvikelse. Chris fina röst saknade hela sin kraft och då det är en inlyssnad (sönderlyssnad) platta via en mängd olika anläggningar så märktes snart att AV låg långt ifrån sanningen. Det lät inte dåligt, men helt annorlunda och återgiven via AV fick plattan en helt annan karaktär. De är dåliga på att plocka fram känslor och stämningar i röster och instrument, och när musiken är av slaget "less is more" vill AV gärna bli ivriga och tappar timing. Det känns som att alla musiker "står på tå" och håller igen, när de egentligen visar prov på ett enastående samspel och "känsla". De plockar musikaliteten ur framförandet.
När detta väl blivit tydligt följde det med genom all efterföljande lyssning, och efter att ha fått förståelse för vad jag menar (det är svårformulerade grejer, detta...) fick jag medhåll ifrån samtliga.
Vidare saknar de inte bara basdjup utan även nivå i värmeområdet, och de känns inte som kompletta högtalare.
Märklig slutkläm.. Mestadels trevlig lyssning, men de är ändå inte "bra" högtalare. Jag tror att en version i en betydligt mindre, traditionell basreflexlåda och avstämd till ett f3 på kanske 80-90hz kunde bli en trevlig högtalare men i sin nuvarande form förstår jag mig helt enkelt inte på dem. Kanske ett par subbor skulle göra susen, men det alldeles för svaga värmeområdet blir nog svårt att göra något åt.
De placerades nära bakväggen, ca 30cm, och vinklades in måttligt. De svarade ganska bra på att nivån åkte upp, men när gränsen nåddes föll allt ihop som ett korthus och det blev helt olyssningsbart.

Slutligen då F1..
Först blev jag rätt mobbad.. Där stod de i all sin skönhet, nödtorftigt rollade i en hemsk rödbrun nyans (ska åtgärdas) och såg allmänt billiga och "märkliga" ut.. Första kommentaren var i stil med Simon Cowell när Paul Potts för första gången sjungit i "Britain´s got talent"..
-"I wasn`t expecting that..."

Det första som slog en var renheten. Som om slöjor fallit. Sedan frekvensomfånget, och inte bara i basen utan kanske ännu påtagligare i diskanten. Diskanten hade en helt annan tyngd, där man verkligen fick känsla för materialen i trumsetet. Man upplevde tjockleken och diametern på en cymbal på ett helt annat vis än med de övriga. Ljudbilden var större i alla dimensioner. Släppet trotsar alla synintryck, och som enda högtalare i sällskapet var ljudbilden djupare än bakväggen och bredare än avståndet mellan högtalarna.
Kari Bremnes gav en större scen, med exakta utplaceringar och miljöljud var tydliga även i det lägre frekvensområdet. Yello skakade soffan.. Det upplevdes som att man fick en hel oktav extra i botten och trots det helt utan att tjocka till klangen i midbas eller värmeområdet. Kraften i anslaget på en virveltrumma, i en baskagge eller en puka var helt annan och de upplevdes helt enkelt som en betydligt större högtalare än de andra. Röster återgavs rent och otroligt "hängande i luften". På Diana Kralls "My love" där hon sjunger enbart ackompanjerad av en ståbas var det bara F1 som gav illusionen av att hon fanns i rummet. Mellanregistret i övrigt gör jobbet, men det är basen och framför allt diskanten som är de verkliga företrädena.
De klarar även av att spela ordentligt högt, men här uppenbarades ett märkligt fenomen. Där de andra nådde en gräns, som låg under samma gräns för F1, där det gradvis började låta splittrat (undantaget AV, men där kraschen kom tidigare) spelade F1 kontrollerat även när det började bli starkt, men då gränsen nåddes tappades all den fina kontrollen och även klangen som genom ett trollslag. Tack och lov talar vi här nivåer som för mig är obehagliga men många här på Faktiskt spelar rejält starkt och jag tror inte att F1 är en högtalare för dem.
De spelar med en helt annan agenda än t.ex AV där mer fokus läggs på klangfärger och ton än på attack och anslag. Som ett exempel kördes klassikern "Keith don´t go" med Nils Löfgren i en A/B med F1 och AV..och det var helt skiljda upplevelser. Med F1 sitter man i puböiken, mitt i en stooor ljudbild, och klang ifrån lådan, resonansen i strängar osv kommer fram tydligt. Med AV saknas dessa bitar och ljudet är kompaktare, men anslaget på strängarna och attacken är mycket fin. Olika karaktärer, helt klart.
Nackdelar, då? Jodå, de finns såklart.. Den tydligaste är att trots allt som görs rätt så är man mer en betraktare än en deltagare när man lyssnar. Man blir aldrig riktigt engagerad...
F1 hamnade 70cm ifrån bakvägg, kraftigt invinklade så att axis korsar runt halvmetern framför lyssningsposition
Har skrivit alldeles för länge nu och måste ge barnen mat, men jag fortsätter senare. Jag har som sagt även jämfört 1905 med och utan Rotel-steget och måste få skriva lite om det. Frågor och funderingar besvaras gärna.
Jag vill poängtera att detta inte bara är mina åsikter utan det är bits and pieces tagna ur allas anteckningar. Även om F1..*s*

[sprudel]

Grymt trevlig redogörelse. Stort Tack!
Hur mycket blir jag skyldig för att jag gissade på Audiopro?

[Alexi]

Bra skrivet Eldare och kul initiativ!

[Richard]

Grymt intressant läsning !

Kul att LTS F1 sopade banan med både monitor audio rs6 , audiovector och audiopro.

Ännu roligare läsning är det för de som äger piP- den låter nämligen bättre än LTS F1 på alla punkter, utom möjligen ljudtrycket.

Klangligt låter piP och LTS F 1 väldigt lika, men renheten och " släppet i ljudet" är helt överlägset och av en helt annan kaliber i piP.

[Ragnwald]

Som sagt; bra skrivet Eldare och kul initiativ!
Det ger extra trovärdighet när deltagarna blir så pass samstämda, trots egna inlyssnade högtalare i lyssningen.

[Eldare]

Jo, vi var faktiskt ganska eniga här. Jag vet naturligtvis inte hur mycket artighet mot värden spelade in, men att F1 spelade på en annan nivå stod klart. Den högtalare som kom närmast var konstigt nog den som var mest olik, dvs audiovector. Den var trots sina brister oftast trevlig att lyssna på, om än rejält nerskalad jämfört med F1.

Audiopro hävdade sig rätt bra. Jag gillar den.. En oförarglig högtalare som även är snygg, och även om den kanske inte är ett förstaval för entusiasten, som väl knappast heller är målgruppen, är det en högtalare som jag utan vidare skulle kunna rekommendera vänner och bekanta. Begagnatpriset är ju rätt trevligt, de 2-2,5k de betingar tycker jag nog att de är värda. Jag gav visserligen bara 1800 för mina F1 (ett faktum som fick mina vänner se lätt bleka ut igår..) men de är inte precis lätta att komma över idag. Samtidigt får man ta det onda med det goda, och jag har fortfarande säkert inte sett slutet på de göromål som fått accepteras för att, som gift, få ställa in dem i vardagsrummet.. Jag har läst manifestet nu men att försöka förklara för frugan varför de ser ut som de gör är... Well, jag behöver nog inte skriva mer i ämnet.

Jag talade nyss med Fredrik på telefon och han är helt knäckt. Han har alltid varit nöjd med sina RS6, och kände sig ganska segerviss när han kom igår. Nu har han spelat på dem hemma ett tag och tycker inte alls om dem längre. Alla brister som kom fram under lyssningen här var av en art som han inte sett som allvarlig, utan fokus har legat på förmågan att spela högt och hårt utan att krokna eller bli skrikiga. Nu saknar han plötsligt en massa. Jag misstänkte att de av någon anledning inte gjordes rättvisa här men han bekräftar att de inte låter speciellt annorlunda hemma. Vi har liknande rum, om än mitt är hårdare dämpat.
Andreas däremot menar att hans Ki3 låter bättre hos honom, om än inte milsvitt. Karaktären kvarstår, men han bor i lägenhet med betongväggar och värmeområdet är starkare i nivå hos honom. Däremot tycker han att renhet och skärpa var bättre när de stod hos mig.

Så några ord om Denon 1905 kontra 1905 med Rotel RB-991 som slutsteg. Jag blev verkligen förvånad..över att skillnaden är så liten. Den finns där, men framförallt handlar det om att kontrollen är större när man spelar högt och att lågbasen blir lite stadigare även på "normala" nivåer. Detaljskärpa, perspektiv och klangen i stort är mycket lika varandra. Jag är imponerad över att en 5-6år gammal receiver som kostat mig 700:- och inte var speciellt kostsam ens som ny presterar på en sådan nivå. T.o.m D/A-omvandlingen verkar hålla hög klass. Jag tycker den låter bra alldeles oavsett pris.
Jag kan dock inte svara för hur begränsat Rotelsteget blir av 1905 som försteg, kanske är det försteget som är den svaga länken även jämfört med Denons inbyggda steg och är så fallet kanske 991 har mer att ge än vad det fick visa här. Jag skulle gärna ha det kvar, men som uppgradering finns saker jag skulle vilja göra med rummet som känns mer angeläget än att börja fippla med drivningen.

Efter att ha jämfört med dessa dyrare grejer kan ni nog ana hur nöjd jag känner mig med att ha fått tag i systemet för totalt 2.5k.. De var avsedda att hålla mig med musik medan det kommande, betydligt kostsammare 2-delare högtalarsystemet och den markant mer exklusiva drivningen projekterades och jag vill inte säga att mitt fokus har skiftat när det kommer till framtidsplanerna. Jag har dock inte alls bråttom längre. Visst vill man alltid (är det inte hemskt..) ha bättre och bättre ljud men detta kan jag utan vidare leva med ett bra tag.

[KarlXII]

Underbar läsning! Tack!

[carpelux]

Kan bara instämma, så kul att läsa och så befriat från förutfattade meningar.

[eriken]

Rolig läsning! Tummen upp!

[zapanasta]

Tack för en trevlig stund

[Eldare]

Mycket roligt att det uppskattas!
Jag har själv haft roligt under tiden..

Trevligt folk här på faktiskt

[Glebster]

Intressant och trevlig läsning Eldare, tack!

[Vinylcalle]

Grymt intressant läsning !

Kul att LTS F1 sopade banan med både monitor audio rs6 , audiovector och audiopro.

Ännu roligare läsning är det för de som äger piP- den låter nämligen bättre än LTS F1 på alla punkter, utom möjligen ljudtrycket.

Klangligt låter piP och LTS F 1 väldigt lika, men renheten och " släppet i ljudet" är helt överlägset och av en helt annan kaliber i piP.

Ännu ännu roligare läsning för oss med Magnepan 1.6 eftersom dom låter bättre än Ino Pi60 som låter bättre än piP som låter bättre än LTS F1.



MvH Carl

[Richard]

Magnepan 1.6 är trevliga högtalare, med en del brister alla panelhögtalare tyvärr har ( sameness, allting låter en smula lika ) Eftersom de strålar bakåt mot bakväggen också. Förutom de brister i ljudtrycksförmåga som finns i de mindre panelerna.
Men de är ibland trevliga på enkel akustisk musik då det inte finns för mycket krävanda trummor eller bas inspelad. Så låter de ju stort och uppblåst och rent.

Jag tycker nog magnepans större modell 2.2 är betydligt bättre, faktiskt skulle jag kunna tänka mig att köpa ett par sådana begagnade, åtminstone för placering för litet lyssning av akustisk musik.

Än bättre är martinlogans modeller med aktiv subbas. Här är vi nästan uppe i pi60 klass.

Tycker jag.

[Strmbrg]

Alltid lite småtrevligt att läsa recensioner.

Uppskattar särskilt det sympatiska i att ägna sin tid åt att omsorgsfullt berätta saker för andra.


En liten fundering:
Om vi nu bortser en stund från hur de olika högtalarna är i FÖRHÅLLANDE till varandra.
Om vi sas "struntar i" att en av dem har en diskant som är avsevärt bättre än de andras, eller att djupupplevelsen hos en av dem är i särklass:

Var det någon av dem som var riktigt bra? (Vilket jag hoppas.)
Dvs inte bara bäst?

Vad jag menar är att det kanske är lätt att bedömningen styrs av jämförelse-momentet snarare än av den "inre referensen".

Nu verkar ni inte ha lyssnat på den typ av (akustisk) musik som jag gör, och som - enligt mitt förmenande - är den enda musik som man kan bedöma en högtalares (verklighetsupplevelseskapande) prestation med.

Som sagt, jättetrevligt att ta del av detta event!
Men, vad är "bra"?
Är det samma sak som bäst?

Jag har inte hört någon av dessa högtalare.
Det närmaste(?) jag kommer är kanske AP 2.42.
Den rankar jag ganska högt jämfört med mitt ljudminne av andra högtalare, men mycket långt ifrån bra om jag avstår från att jämföra.

[Eldare]

Tja... Jag vet inte riktigt om jag är rätt man att bedöma en högtalares VERKLIGA värde, och har nog alltid ansett att bra eller dålig antingen kan bedömas i reella värden eller i lyssnarens öra. Jag måste erkänna att jag svängt lite i mitt tyckande de senaste åren och har hamnat någonstans mitt emellan dessa stolar. Jag låter fortfarande öronen bestämma, men har börjat kräva en hyfsat väldokumenterad och sund konstruktion för att ha intresse av att börja lyssna. Och istället för att imponeras av en snygg bas eller en stor ljudbild är idag frånvaro av irritationsmoment något jag värderar högt. Jag ratar idag vad som för 10 år sedan mycket väl hade kunnat vara intressant..
Jag vet att detta låter som plankat rakt ur manifestet för F1, men jag ser det bara som ett kvitto på att jag börjar hitta rätt. Jag känner inte Ingvar Öhman (även om jag hyser stor respekt för hans expertis) och vill inte börja sjunga med i den rätt stora kör av lovsångare som finns på detta forum (ännu.. Jag har hört för lite av hans skapelser för det även om F1 för pengarna spelar rätt hårt på mina strängar), men jag kan samtidigt inte bortse ifrån det uppenbara i hur svårt det verkar vara att i takt med att intresset och kunnandet ökar hålla sig ifrån Öhman och Ino Audio. Jag kan iofs tycka att det lätt svävar iväg när Ino kommer på tal och att man tillskriver högtalarna lätt magiska egenskaper. Det är högtalare, varken mer eller mindre, men många ägare verkar ha svårt att hålla sig objektiva. Exempel finns i tråden, där en ägare av pi60s erkänner att det är "haksläpp" så lika F1 och pi60s låter ända tills man börjar vrida upp volymen på komplex musik. Lite senare hävdar en annan att piP är överlägsen F1 på i princip alla punkter. Jag misstänker dock starkt att ägaren av piP inte skulle säga detsamma i en jämförelse med pi60s...
Jämförelsen mellan Ino och F1 är även en del orättvis då jag starkt misstänker att få har hört F1 under bra akustiska omständigheter. F1 var avsedd som en folkhögtalare som skulle fungera i de mest skilda sammanhang och därför har de nog i många fall inte behandlats som de förtjänar. Är man dock så intresserad att man köper Ino så gör man sig nog i de flesta fall omaket att anpassa deras placering och även rummet för att få dem att prestera så bra som möjligt. Är det något jag har märkt denna vecka så är det att även F1 svarar mycket bra på att hamna på rätt ställe i rätt rum.

Jag har hamnat på ett sidospår här, utan att egentligen begripa hur det gick till..men kan väl som en slutkläm på det ändå erkänna att Ino finns med i vad jag tidigare kallat "framtidsplaner".. Skulle det inte funka besitter Ino ett andrahandsvärde som gör att det går att byta spår utan större bekymmer vare sig praktiskt eller ekonomiskt.

För att återgå till frågan så är det korta svaret "Nej", om man med en bra högtalare menar en högtalare utan begränsningar (om sådana finns).. Nöjer man sig med att kunna ha behållning av musiken är svaret ja, och ska man börja blanda in subjektivitet var säkert alla fyra, för någon, bra högtalare. Min personliga uppfattning är att två av högtalarna, F1 och Audiopro, är bra högtalare då de låter mig lyssna på musik med behållning (även om jag tycker att F1 är en betydligt "bättre" högtalare), och att en av dem är "trevlig" med vilket jag menar att den engagerar och spelar snyggt ibland men ändå skulle vara omöjlig för mig att leva med då den, och inte jag, skulle komma att diktera vad som spelas (Audiovector) och att en annan inte passar mig alls och därför, min åsikt, inte är bra (Monitor Audio). Just Monitor Audio är däremot en populär modell och alltså säkert bra för andra.

Jag inser nu att svaret på frågan om en högtalare är bra eller inte är nästan omöjlig att besvara för en genomsnittlig entusiast utan tillgång till mätutrustning, djupare kunskaper eller ens en färdig syn på den egna preferensen.
En spännande fråga är det dock..

[Nattlorden]

Exempel finns i tråden, där en ägare av pi60s erkänner att det är "haksläpp" så lika F1 och pi60s låter ända tills man börjar vrida upp volymen på komplex musik. Lite senare hävdar en annan att piP är överlägsen F1 på i princip alla punkter.

Om något så visar detta på hur stor skillnad det finns både i rumsbeteende och i hur/vad vi lyssnar efter. Det behöver inte finnas några motsatser i ovanstående.

För en person så är ett förtydligande av de minsta mikrodetaljerna att betraktas som något marginellt, för en annan person där detta är A och O kan samma skillnad beskrivas som jättestor.

Därför måste man ju lyssna själv, helt enkelt! Bra att ni gjorde det!

[Strmbrg]

Tja...

... Och istället för att imponeras av en snygg bas eller en stor ljudbild är idag frånvaro av irritationsmoment något jag värderar högt.

...

Där får du definitivt medhåll från mig.

Kan väl tillägga att jag trivs allra bäst med högtalare som jag INTE ALLS imponeras av.

Jag vill ägna mig åt musiken numera och då underlättar det väldigt om högtalaren varken imponerar, irriterar eller på annat sätt distraherar mig i mitt musiklyssnande.

... och vill inte börja sjunga med i den rätt stora kör av lovsångare som finns på detta forum

..

Tycks mig sympatiskt. Alldeles oavsett vad eller vem som lovsjungs.
Har inget behov att att knyta an till något i hifisammanhang.

[Eldare]

Exempel finns i tråden, där en ägare av pi60s erkänner att det är "haksläpp" så lika F1 och pi60s låter ända tills man börjar vrida upp volymen på komplex musik. Lite senare hävdar en annan att piP är överlägsen F1 på i princip alla punkter.

Om något så visar detta på hur stor skillnad det finns både i rumsbeteende och i hur/vad vi lyssnar efter. Det behöver inte finnas några motsatser i ovanstående.

För en person så är ett förtydligande av de minsta mikrodetaljerna att betraktas som något marginellt, för en annan person där detta är A och O kan samma skillnad beskrivas som jättestor.

Därför måste man ju lyssna själv, helt enkelt! Bra att ni gjorde det!

Du har rätt, såklart. Även i att det inte finns någon motsägelse i det jag skrev. Det bevisar även det riktiga i att det objektivt är rätt svårt att säga vad som är en bra högtalare, då den som till slut lyssnar har preferenser och mål med sin lyssning. Lättare vore att bestämma hur lyckad en konstruktion är baserat på hur nära den kommer sitt syfte men det gör inte nödvändigtvis en högtalare "bra" för fel lyssnare i fel sammanhang.

[Eldare]

Tja...

... Och istället för att imponeras av en snygg bas eller en stor ljudbild är idag frånvaro av irritationsmoment något jag värderar högt.

...

Där får du definitivt medhåll från mig.

Kan väl tillägga att jag trivs allra bäst med högtalare som jag INTE ALLS imponeras av.

Jag vill ägna mig åt musiken numera och då underlättar det väldigt om högtalaren varken imponerar, irriterar eller på annat sätt distraherar mig i mitt musiklyssnande.

... och vill inte börja sjunga med i den rätt stora kör av lovsångare som finns på detta forum

..

Tycks mig sympatiskt. Alldeles oavsett vad eller vem som lovsjungs.
Har inget behov att att knyta an till något i hifisammanhang.

Jag vill, utöver att framföra att du framstår som varandes en ytterst sympatisk herre (om än kanske lite för skarp för att i alla lägen vara fullt begriplig.. ) gratulera till vad som måste vara en av de vackraste anläggningarna (subjektivt) på forumet. Vad trevligt det vore för en med mitt ljudideal att kunna kombinera estetik med skapligt ljud. Visst har en F1 (eller diverse Ino) en råbarkad charm men vackert är det inte..

[Nattlorden]

Visst har en F1 (eller diverse Ino) en råbarkad charm men vackert är det inte..

Fortfarande inte vackert: http://hifimagasinet.com/annonsDetalj.a ... nsID=31203 ?

[Eldare]

Visst har en F1 (eller diverse Ino) en råbarkad charm men vackert är det inte..

Fortfarande inte vackert: http://hifimagasinet.com/annonsDetalj.a ... nsID=31203 ?

Nej.. Stilrent men oansenligt och ganska långt ifrån vad jag skulle kalla "vackert"..
Detta, däremot..
http://www.sumikoaudio.net/sonus/prod_elipsa.htm

Tyvärr har jag aldrig hört en sonus faber som gett mig det ljud jag söker..

[Nattlorden]

Hmm... så här då?
http://user.faktiskt.io/manger/PingMangpiPnr001.jpg

[JanBanan]

Magnepan 1.6 är trevliga högtalare, med en del brister alla panelhögtalare tyvärr har ( sameness, allting låter en smula lika ) Eftersom de strålar bakåt mot bakväggen också. Förutom de brister i ljudtrycksförmåga som finns i de mindre panelerna.
Men de är ibland trevliga på enkel akustisk musik då det inte finns för mycket krävanda trummor eller bas inspelad. Så låter de ju stort och uppblåst och rent.

Du har alltså lyssnat på samtliga "panelhögtalare" på marknaden?

[Eldare]

Hmm... så här då?
http://user.faktiskt.io/manger/PingMangpiPnr001.jpg

Återigen stilrent, men diskanten förtar hela det visuella intrycket av piP för mig. Den ser helt enkelt ut som något som skulle kunnat följa med en stormarknadsanläggning för 995:-..

Det är dock fina högtalare när det kommer till det jobb en högtalare är avsedd att utföra, men de ger inte mitt öga vad de ger örat. Nu har jag dock stora öron, och jag ser okorrigerat ganska illa..*s*

Utséende är ingen dealbreaker för mig, men kombinationen av de två vore som sagt trevlig. Sedan är skönhet, på samma vis som ljud, ingen lätt sak att bedöma på objektiva grunder. Men Ino (och F1) är för mig en snigel i vitlök. Det är äckligt, men smakar gott..

[UnholyRishna]

Exempel finns i tråden, där en ägare av pi60s erkänner att det är "haksläpp" så lika F1 och pi60s låter ända tills man börjar vrida upp volymen på komplex musik. Lite senare hävdar en annan att piP är överlägsen F1 på i princip alla punkter.

Om något så visar detta på hur stor skillnad det finns både i rumsbeteende och i hur/vad vi lyssnar efter. Det behöver inte finnas några motsatser i ovanstående.

För en person så är ett förtydligande av de minsta mikrodetaljerna att betraktas som något marginellt, för en annan person där detta är A och O kan samma skillnad beskrivas som jättestor.

Därför måste man ju lyssna själv, helt enkelt! Bra att ni gjorde det!

Absolut, rummet har ju, som redan är känt, en stor betydelse för återgivningen. Mitt rum är ganska livligt. Och ju mer man lyssnade, desto mer lärde man sig att särskilja de olika högtalarna. Menade bara att rent initialt, med en viss typ av (välinspelad) musik, och i mitt odämpade vardagsrum, så var det svårt att höra skillnad mellan de olika högtalarna. Med komplexare material var det ingen match över huvud taget.

[steveo1234]

Magnepan 1.6 är trevliga högtalare, med en del brister alla panelhögtalare tyvärr har ( sameness, allting låter en smula lika ) Eftersom de strålar bakåt mot bakväggen också.

Alla panelhögtalare srrålar inte mot bakväggen. Dessutom är ditt påstående ju lika absurt som att påstå att alla lådhögtalare låter en smula lika eftersom de inte strålar mot bakväggen.

[Eldare]

Exempel finns i tråden, där en ägare av pi60s erkänner att det är "haksläpp" så lika F1 och pi60s låter ända tills man börjar vrida upp volymen på komplex musik. Lite senare hävdar en annan att piP är överlägsen F1 på i princip alla punkter.

Om något så visar detta på hur stor skillnad det finns både i rumsbeteende och i hur/vad vi lyssnar efter. Det behöver inte finnas några motsatser i ovanstående.

För en person så är ett förtydligande av de minsta mikrodetaljerna att betraktas som något marginellt, för en annan person där detta är A och O kan samma skillnad beskrivas som jättestor.

Därför måste man ju lyssna själv, helt enkelt! Bra att ni gjorde det!

Absolut, rummet har ju, som redan är känt, en stor betydelse för återgivningen. Mitt rum är ganska livligt. Och ju mer man lyssnade, desto mer lärde man sig att särskilja de olika högtalarna. Menade bara att rent initialt, med en viss typ av (välinspelad) musik, och i mitt odämpade vardagsrum, så var det svårt att höra skillnad mellan de olika högtalarna. Med komplexare material var det ingen match över huvud taget.

Vilket är skönt.. Hade jag köpt ett par pi60s för 1800:- hade nog de sedvanliga fynd-gratulationerna lyst med sin frånvaro och arkebuseringspatrullen varit på väg..

Jag har aldrig hört pi60s, men vill nog påstå att F1, i rätt rum, kan konkurrera framgångsrikt med det mesta jag hört på färdigmarknaden upp till..säg 15k. Att de på detta forum inte anses kunna konkurrera med Ino må vara hänt, jag håller till stor del med, men Ino är en försvinnande liten del av marknaden och i direkt jämförelse med andra, icke Ino-inspirerade högtalare gick det ju ganska bra. Så till alla som måste föra fram att Ino är mycket bättre vill jag ändå hävda att F1 är mycket bättre än mycket annat. För pengarna de betingar när de dyker upp på begagnatmarknaden (runt 2k?) ser jag dem som trevligare köp än ett par piP som typiskt kostar 7k.. Man får alltså inte vad man betalar för, utan för ovanlighetens skull MER. Det kan väl för all del anses gälla Ino även när man köper nytt..

Hursomhelst har aldrig poängen här varit att hävda att F1 på samma villkor kan konkurrera med Ino och jag kan inte heller se att det påståtts. De är dock i mitt tycke en bra högtalare jämfört med annat jag hört för extremt mycket mera pengar.
Att sedan piP, pi60, i56 med infra osv osv är ÄNNU bättre är väl skönt för alla som lagt den typen av pengar, och även för mig som i förlängningen KOMMER att lägga mycket mer pengar..
Detta ifrågasätter jag icke.

[Strmbrg]

Magnepan 1.6 är trevliga högtalare, med en del brister alla panelhögtalare tyvärr har ( sameness, allting låter en smula lika ) Eftersom de strålar bakåt mot bakväggen också.

Alla panelhögtalare srrålar inte mot bakväggen. Dessutom är ditt påstående ju lika absurt som att påstå att alla lådhögtalare låter en smula lika eftersom de inte strålar mot bakväggen.

Lådhögtalare såväl som dipoldito strålar (oftast) mot bakväggen.

Men varför hänga upp sig på det?