Javisst, många gånger. Har även sett folk låta sig luras att tro att återgivet
varit verklighet.
Ett av problemen i många lyssningsmiljöer som omöjliggör för lyssnare att (om
de akustiska förutsättningarna nu föreligger) låta sig bedras (alltså i positiv
bemärkelse), är att man ser att det som hörs inte kan vara sant.
Jag gjorde för en massa år sedan en studie där alla lyssnarna satt inne i ett
bomulls-tält och musikerna/högtalarna stod utanför tältet. Högtalarna var runt
11 stycken som spelade sju kanalser (det vill säga många olika antal både hög-
talare och kanaler provades, men när musikerna i det rummet som de fanns i,
skulle återges med högtalare utan hjälp av samma rum, så behövdes det sju
kanaler). Återgivningen kunde betvingas således att en den blev så illusorisk
att lyssnarna tog fel mellan original och återgiving.
Men en sak (som jag faktiskt inte tror att jag har skrivit om tidigare, utan att
vara helt säker) som fscinerade mig var att illusionen föll högst påtagligt när
tältet togs bort och lyssnarna bara lyssnade på högtalarna.
Det var som om synintrycket förstärde för dem, och fråntog dem förmågan ett
tro på det de hörde.
En liknande situation med tvärtom, som jag erfarit flera gånger, är att spela
in musik live, och lyssna i förhållandevis medelmåttiga hörlurar, och då när de
just gjorde inspelningarna avlyssnas, tro att musikerna spelar igen, på riktigt,
tills man lyfter blicken och ser att de inte gör det.
- - -
Man kan säga att när synintrycket hjälper till kan återgivningen vara påtagligt
begränsad i kvalitet, och ändå uppfattas ljudet illusoriskt, medan en kongintivt
dissonant översnsstämmelse mellan det man hör och det man ser, får det man
hör att uppfattas som mindre illusoriskt.
Lyssning på nämnd inspelning i samma hörlurar, på hemmaplan efteråt, är inte
alls imponerande, och helt underlägsen lyssning på samma inspelning med hög-
talare!
- - -
Istället för att sammanfatta allt detta så skall jag nu avsluta med att upp-
mana alla som vill lära sig mera, att göra ett litet experiment. Jag kan inte lova
att det kommer att få alla som gör det att uppleva en perfekt illusion, ty det
behövs förutsättningar på alla plan för att det skall ske, men kanske kommer i
varje fall rätt så många att komma närmare en sant illusorisk upplevelse, än de
har kommit tidigare?
Vi får se.
Experimentet är mycket enkelt:
Häng upp ett mycket tunt och så mörkt tyg som möjligt på en lina, så att det
hänger framför (hitom) högtalarna. Dämpa sedan också ljuset i lokalen. Det får
inte finnas några ljuskällor bakom draperiet.
Sätt sen på den bästa inspelning du har - lyssna!
Jag tror rätt så många kommer att bli förvånade över hur de upplever sina in-
spelningar med högtalarna optiskt borttrollade ur ljudbilden.
Men självklart är experimentet inte en universalmedicin mot alla de fel som kan
beröva en lyssningsupplevelse på de illusoriska kvaliteterna. Men en av dem tas
i varje fall bort, och den kan göra förvånansvärt stor skillnad.
Vh, iö
- - - - -
PS/Varning: Det skall samtidigt påpekas att om man har några riktigt stora
problem i sin anläggning så finns det risk att de kommer att uppfattas som
än större. Metoden att ta bort synintrycket hjälper ju inte återgivningen,
den bara låter bli att stjälpa den. Den är kognitivt neutral.
Den situation jag berättade om med lyssning på en inspelning via hörlurar, i
den lokal där den är gjord, hjälper däremot inspelningen, eftersom den add-
erar en kognitiv konsonans.
Lyssning i kognitivt neutral miljö (en utan dissonant störande synintryck) är
den miljö som ger lyssnarna störst möjlighet att göra en bra utvärdering av
den anläggning de lyssnar på; dåligt kommer att låta dåigt, och bra kommer
att låta bra!
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
