Alltså,
Det väsentliga är (väl?) att var och en är tillfreds.
Åtminstone om man vill vara det.
Beroende på preferenser, värderingar, livssyn etc mm, så skiljer sig rimligtvis METODEN för att nå detta tillstånd beroende på VEM som skall bli tillfreds.
Om tillfredställelsen består i att jämföra, uppgradera och byta, så är det väl den metoden som skall tillämpas, för den personen, naturligtvis.
Min grundinställning är att syftet skall nås.
METODEN är definitivt inte syftet enligt min syn på saken.
Jag skulle vara väldigt tacksam om jag - vad musikapparatur beträffar - skulle vara fullt tillfreds med en DUX med högtalare i locket.
(Gärna en orange dock

)
En blick i backspegeln ger vid våfflan att jag ägnat en himskans massa år och - åtminstone i mitt tycke - en himskans massa flis och frustration åt att inte lyckas bli tillfreds med min stereoapparatur.
Kalla det kravlöshet, icke framåtsträvande, utvecklingsfientlighet eller what ever.
Mitt krav och mitt syfte har varit att bli tillfreds med den förgrömmade stereon, och jag tillåter mig att vara framme i den punkten sedan några år tillbaka.
Det ser åtminstone JAG som en resa som innehållit både krav, framåtsträvande och utvecklande.
Men, jag ser inget självändamål eller egensyfte i ekorrhjulet utan stiger mycket gärna av.

Till slut vet bara de insiktslösa hur precis allt hänger ihop.
De insiktsfulla har sedan länge förstått att de inte förstår allt.