Tycker det verkar klokt att inte bara gå till en enda restaurang då alla kockar lagar maten på sitt sätt och det inte finns objektivt rätt eller fel när det gäller hur vällagad mat smakar. Vilken mammas köttbullar är rätt och alla andras mammors är fel?
När det gäller kompromisser så en närliggande sak är väl Inoutbudet? Varför läggs inte allt krut på att bara göra en enda modell av spitzenklasse och skita i alla kompromisser där under?
Kan det var för att pIP är så bra så att den inte upplevs som en stor kompromiss som den är om man inte t.ex. eftersträvar att återskapa en full orkester oavsett lokal? Kanske det också är så att det absolut största och bästa Inosystemet helt enkelt inte får varken fysiksiskt eller akustiskt sätt plats hemma hos särskilt många kunder för att inte tala om ekonomiskt. Och kanske det också är så att även om det skulle gå att sälja bara det systemet så skulle inte alla kunna få köpa då leveranskapaciteten är för låg? Jag ser livet som fyllt av kompromisser och om kompromissen är välgjord så upplevs den som helt ok och i bästa fall inte ens känns som en kompromiss i sitt sammanhang.
Dock att köra en fransk bil kanske ändå känns som en väl grov kompromiss för att vara kul.
mvh/Harryup
(Ytterligare kompromisser vi fick göra: huset var större och dyrare än vi tänkt oss från början.) 
En definitionsdebatt...? 
