av IngOehman » 2005-07-02 17:33
Frågan om pris kontra prestanda är rätt intressant tycker jag.
Jag roade mig för en tid sedan (efter att en person hade berättat för mig att det är självklart att ALLA dyra förstärkare är överlägsna ALLA billigare - både tekniskt prestandamässigt, och hörmässigt) med att klippa ut mätningarna på en himla massa förstärkare från tidningen Stereophile, men utan att ta med kommentarerna till mätningarna.
(Idén kom fram under en diskussion med Gustaf (Morello). Vi brukar ställa frågan (vad kostar den här?) till varandra när vi hittar någon mätning som ser ut på... något intressant sätt.)
Hursomhelst. Jag visade de urklippta mätningarna, och frågade en massa människor hur mycket de trodde att respektive förstärkare kostade. Jag var inte intresserad av att "undersöka någon av gissarnas förmåga", utan bara få svar på om det finns entydiga samband mellan prestanda och pris. Jag tittade därför på både snittet av vad alla tyckte och på om det gick att hitta någon som vad bättre på att gissa, och "såg priset" i mätkurvorna bättre än någon annan.
Konklusion:
Det gick inte att finna NÅGRA samband mellan prestanda och pris! Fast nu överdriver jag en smula, för ett samband hittade vi - nästan alla de apparater som mätte extremt illa, var häpnadsväckande dyra...
Jag har gjort precis samma sak med högtalare (fast då kom mätningarna från den nu tyvärr nedlagda amerikanska tidningen Audio), och där blev resultatet ungefär detsamma, men vi kunde konstatera att även om det fanns det gott om dyra högtalare som mätte extremt illa, var ingen av de högtalare som mätte allra bäst extremt billig.
Således skiljer sig högtalarna från förstärkarna, i varje fall om man bortser ifrån uteffekten. Tar man med uteffekten i bedömningen gäller samma sak som för högtalarna - ingen mycket effektstarkt förstärkare var extremt billig.
För mycket länge sedan gjorde jag ett liknande test (andra halvan av 70-talet), som jag repeterade i mindre skala för tio år sedan. Det var alltså liknande pris/prestanda-undersökningen såtillvida att jag bad folk bedöma saker, med olika såtillvida att jag denna gång bad om en bedömning om pris baserad på vad de hörde.
Jag skaffade hem ett antal högtalare som "av branschen" ansågs vara "superbra" (jag frågade ett antal hifi-handlare om vad som var "bäst just nu"). Jag fick inte tag på alla de föreslagna dock, men tillräckligt många för att det skulle vara meningsfullt att göra testen, tyckte jag. Sedan adderade jag några högtalare som jag själv gillade, alla till väsentligt lägre priser än de inlånade, utom en som var rätt dyr.
Not: Ingen av högtalarna i testen var Ino Audios, varken senare gången, eller den första (då fanns inte ens Ino Audio).
Igen bad jag folk avgöra vad sakerna kostade. Denna gång alltså olika högtalare (stående bakom ett akustiskt transparent skynke), baserat på hur de lät. Ingen av gångerna gick det inte att finna några samband mellan pris och "hör-prestanda".
Andra gången fann vi att den dyraste högtalaren ansågs låta näst sämst av alla, medan den näst dyraste lät bäst (en av dem jag hade adderat själv, en engelsk). Den första gången minns jag bara att det inte gick att finna några tydliga samband mellan upplevd ljudkvalitet och pris, och att den som lät bäst av alla var en Snell typ A.
Så saknas då samband mellan pris och prestanda?
Nej, så är det inte enligt min uppfatting: spjutspetsprestanda kostar nämligen - men vad värre är: kostnad garanterar inte spjutspektspretanda!
Så, blandar man friskt mellan olika tillverkares prestationer (inte tar bort ens de absurdaste dumheterna) och dessutom väljer genom att fråga branschföreträdare om "vad som är bäst just nu", så är de samband som finns mellan prestanda och prislapp nästan perfekt utsuddade.
Så har jag erfarit.
Vh, iö
PS. Kan tillägga att jag i samband med högtalarinlåningen andra gången, även gjorde en sorts F/E-lyssning på högtalarna, och fann att alla hade färningar som var lätta att höra när man ställde dem på golv (med heltäckningsmatta) någon halvmeter framför en dämpad vägg men i övrigt i frifältsmiljö (utomhus) och de avlyssnades med mätmikrofon på tre meters avstånd.
"F" i lyssningen var lyssning direkt på CD-skivans högre kanal, medan "E" var lyssning på inspelningen av samma CD-skivas högerkanal, via högtalare och mikrofon såsom beskrivet.
Eftersom ingen högtalare var i närheten att vara "nästan transparent" använde jag den 100-gradiga* tryffelskalan för att bedöma återgivningskvaliteten ur subjektivt perspektiv.
100 = 100% perfekt återgivning. Den bästa högtalaren i testen fick 64 på tryffekskalan, och det var för övrigt den som fick högst betyg även i den subjektiva lyssningen med högtalaren bakom drapperiet, tillika den som mätte snyggast. Där fanns alltså ett mycket tydligt samband, oerhört mycket tydligare än mellan prestanda och pris.
Det kan tilläggas att man behöver en jämkare som utsätts för samma F/E-lyssning, för att kunna använda skalan lika varje gång, och det fanns en sådan högtalare med, som som utgångspunkt definierades som 50 på tryffelskalan.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).