Flint skrev:petersteindl skrev:Hur har du tänkt göra glödmatningen?
Separat trafo. Likriktad och stabbad spänning. Röret påstås vara känsligt på just 20V så det är bäst att ge det 20V.
Har du någonsin funderat på varför ett rör måste ha glödmatning?

Varför behöver inte transistorer glödmatning?
Är det spänningen som är viktig? Eller är det strömmen? Eller är det en kombination d v s effekten?
Man hettar ju upp katoden. Är det temperaturen som är viktig för att elektroner skall börja hoppa? Om det är temperaturen så är temperaturen en funktion av effekten över glödtrådarna vilket i detta fall är katoden.
Vad händer om spänningen på katoden d v s på glöden förändras i takt med musiken d v s i takt med insignalen?
Går spänningen ner så minskas strömmen och även effekten d v s temperaturen och då får man en oönskad förändring av elektronflödet.
Man vill ju ha konstant elektronflöde som man alternerar med gallret. Om elektronflödet varierar mer än man tänkt sig då spänningen på gallret varieras så blir det problem. Hur mycket varierar katodens spänning i takt med spänningsvariation pga musiken på gallret?
Hur stort är detta problem om det nu är ett problem? Tja, det borde man kunna simulera. I en rörprovare syns det klart och tydligt att brantheten varierar med olika glödspänning. Det är ju det man mäter för att se om röret är kass eller inte.
Frågan är, om man lägger insignalen på glöden, kommer man höra denna insignal på anoden? Ja, det är väl bara att lägga brum signal på glöden så kommer man upptäcka att det brummar

i högtalarna.
Det betyder att signalen på glöden går ut i högtalarna. Därför kan det vara bra med DC på glöden.
Om man tänker sig att ena änden på glöden är jordad och den andra änden på glöden är växelströmsmässigt jordad så är det dock inte jord däremellan och då kan den växelströmsmässigt röra på sig, och kanske i takt med musiken. I så fall kommer även parametrar såsom branthet och Ri att variera på ett oönskat sätt med insignalen.
Om man däremot kör konstant effektmatning på glöden så bör man kunna hålla detta fenomen i shack. Jag har själv aldrig provat, men jag har ofta undrat. Låt säga att fenomenet är med en faktor 10:1 vilket skulle betyda 10 % dist. 50:1 ger 2 % dist. Kan man minska detta fenomen med en faktor 5 eller 10 så kan ju mycket vara vunnet.
Vid en simulering kan man ju få fram branthetens variation om man istället för 20 volt har 16 volt eller 24 volt d v s motsvarigheten till en överlagrad växelspänning på +/- 4 volt P-P. Man kan då jämföra de olika glödspänningarnas inverkan på branthet och Ri. Det borde vara lätt att simulera parametrarna med olika DC på glöden.
Med konstant effekt på glöden så kommer temperaturen vara konstant på glöden. Frågan är vilken skillnad det gör. Jag har aldrig haft tid att prova själv, men vad jag har sett så har aldrig detta någonsin provats. Ingen har i alla fall någonsin pratat om det. Skulle detta fenomen kunna vara the missing link med att få ner distorsionen hos rör och speciellt direktupphettade rör? Vem vet? Man skulle i och för sig kunna tänka sig att temperaturförändringar har en tröghet och om trögheten är tillräckligt stor hinner det inte bli någon variation med musik. Det är bara obeprövade teorier och hypoteser, men som sagt, Übung macht den Meister.
Ett tips av gammalt funderande så här på lördagsmiddagen som kanske kan vara värt att beakta. Du gillar ju effektdrivning på högtalare. Effektdrivning av glödmatning kanske också skulle smaka bra?

Det går ju i och för sig åt lika mycket effekt i ett motstånd som på glöden.
mvH
Peter
VD Bremen Production AB + Ortho-Reality AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.