Vill försiktigtvis addera två små saker som jag nog tycker är viktiga förtydliganden:
1. Ett steg som arbetar i Klass A kan defintivt vara komplementärt (se mitt tidigare inlägg med alla definitioner). Däremot gäller, att ett steg som
inte är det, läs ett single end-steg, MÅSTE arbeta i Klass A upp till klippning, per definition! När det inte arbetar i klass A längre kommer det ju att klippa.

Man skall inte blanda ihop arkitektur med Klass.
(För övrigt är single end-KlassA med förlustresistor i effektförstärkrsammanhang riktigt usel ingenjörskonst. Med strömgenerator blir det marginellt bättre, men med utgångstransformator börjar det likna något, som princip alltså. Ännu återstår att påvisa några transparenta konstruktioner med den principipen.
)
2. Att distingera mellan Klass B och Klass C är inte alls svårt.
Klass B är ett specialfall, som har tomgångsströmmen noll, som nämnts tidigare är typfallet ett bipolärt effektsteg som har basarna ihopsatta. Gå man åt ena hållet för man Klass AB, går man åt andra blir det Klass C.
Klass AB har tomgångsstöm, medan Klass C har glapp. I regel gör man detta glapp rätt stort för att öka stegets effektivitet. Det används ju typiskt i sändarsammanhang, där distorsion inte är så viktigt, eftersom den elimineras med utgångsfilter, och relativa bandbredden är extremt liten (modulationen/bärvågsfrekvensen).
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).