Kronkan skrev:Svante skrev:ErikAndersson skrev:Anser du verkligen att så obetydliga STATISKA distorsionsnivåer blir hörbara, med tanke på att en "normal" högtalare orsakar distorision på troligen flera procentenheter? Du får ursäkta att jag tvivlar starkt!
Det beror ju helt och hållet på spektrum på distorsionen. Och grundtonens frekvens. Lek med tanken at grudtonen är 50 Hz och att distorsionen består helt och hållet av 60:e deltonen. Då låter det så här:
http://user.faktiskt.io/svante/50_3000Hz_80dBdown.wav80 dB ner motsvarar 0,01 % dist. Hör du hur distorsionen slås på och av med 1 s intervall?
Skulle jag göra samma demo med 2:a deltonen skulle man inte ha en sportmössa att höra det, dock.
Men så fungerar det inte Svante. Det blir en förlängning av Nattlordens förenklingar. Men det finns trots det en möjlig utveckling av resonemanget och det är att det faktiskt är extremt stor skillnad på hur övettonsdisten ser ut. Alltså både arten, graden och blandningen spelar roll för hur resultatet ser ut.
Ja, det var ungefär det jag försökte säga. Jag hade inga problem att höra den där 60:e deltonen som låg 80 dB ner. Inte ens i mina billiga lurar. Vill man som Nattlorden använda THD som kriterium för att välja en förstärkare som har så låg dist att den inte hörs och utan hänsyn till hur spektrum ser ut så får man lov att sätta en löjligt låg gräns.
Men det är förstås smartare att väga in hur spektrum på disten ser ut.
Kronkan skrev:Du vet lika väl som jag att alla intsrument har sitt unika avtryck av övertoner vilket gör en trumpet till en trumpet och ett piano till ett piano. Det går aldrig att sätta en överton till en sinuston och förklara något verkligt musikaliskt med detta. Det är inte direkt ovetenskapligt men blir ju reduktionistiskt så att det inte säger något om verkligheten.
Nja, det där är lite av en myt, faktiskt. Att övertonerna skulle vara det som gör att vi känner igen ett instrument, alltså. Det finns mycket mer att finna i onset och eventuellt vibrato.
Sen är jag den förste att hålla med om att distorsion är ett mått på förstärkarens olinjäritet, och att det inte är någon enkel mappning mellan distspektrum och hur spektrum blir när man kör ett instrument genom samma olinjäritet.
Likafullt är en distmätning ett mått på olinjäriteten.
Kronkan skrev:Jag är nog den förste att säga att ett tillägg påverkar. Men om det påverkar på ett sådant sätt att resultatet blir onaturligt är en sak. Att det påverkar så att det inte egentligen inte går att skilja från det naturliga kan vara ett annat utfall.
Nuskavise. Du håller med om att ett tillägg påverkar. Jag antar att du menar tex en rörförstärkares färgning. Hörbart antar jag också att du menar. Men sen säger du att det inte påverkar så att det går att skilja från det naturliga. Hur menar du då? Påverkar tillägget eller inte? Eller menar du bara att tillägget passar ihop med det naturliga? Som en extrafiol, liksom?
Kronkan skrev:
Även det naturligt låtande avtrycket kan ibland identifieras om man har erfarenhet p g a att man kan läsa ljudbilden.
När jag lyssnar på min egen anläggning hör jag inte avtrycken som något som är främmande eller fientligt. Eller som något som är trasigt eller ofullständigt.
Ok, så det är en sorts dist som du gillar, helt enkelt?
Det är helt ok om du gör det, men jag vill inte ha det så.
Så länge har jag längat efter att loudness war skulle vara över. Nu börjar jag tro att vi faktiskt är där. Kruxet är att vi förlorade.