Plan 2 var väl i mitt tycke rätt illa generellt. Hotellet ligger bra till, men det är ju onekligen en rätt trist inställning som de visar upp.
Även jag noterade att Peter såg rätt moloken ut i lördags, men det förstår man ju nu. Av ljudet förstod man det inte riktigt. Tonalt tyckte jag äggen lät riktigt bra. Ljudbildsidéen är jag inte säker på att man kan få fram i det begränsade utrymmet. (Lyssnade både med och utan centern)
Övriga synpunkter, jag är ju främst högtalarnörd... Och rummen var som sagt usla i sin akustik. (Tar fram skyddsrocken och hjälmen för att skydda mig mot de som inte delar mina intryck. Notera dock att alla hör vi olika och det skiljer mycket på var man hamnar i rummet, vilken musik som spelas vid tillfället och hur mycket folk det är där.)
Vi har de intressanta svenska högtalarna med staplade kuber och hornladdad diskant, de lät dock mer intressant än bra. Då rekommenderar jag hellre Decisive Audios jätteburkar för den som vill ha cervin-vega tryck med lite kontroll.
Lyssnade tydligen på Pip för första gången. Hade ingen aning. Undrade varför någon hade ställt en sub som spelade entonsbas på väldigt hög volym i rummet. Slog ett snabbt öra på Pip och och tyckte att det var iaf någon som tänkt till och ställt en lagom stor högtalare i rummet, att femman lät trevligt, men synd på en så pass billig och skänig diskant till den.
Magneplan hade de kombinerat med någon elektronik med extremt högt grundbrus och det gjorde att de lät skräniga. I grund och botten är det nog riktigt trevliga högtalare för gigantiska rum, nära så blir ljudbilden lite skum då instrument reproduceras på olika höjder beroende på frekvens.
Nola är trivsamma men inget man rockar på med, blir som många dipoler med små element lätt ansträngda.
Klipsh spelade extremt högt. På hornladdat (de verkar vara trendsättare, men jag misstänker att det faktiskt är Amphion som satt fart på det intresset igen) Inte tillräckligt döv än för de volymerna.
På tal om Amphion så spelade Patrik något väldigt distat på dem när jag stack in huvet. Han brukar dema bra, men min tajming var inte bra så jag hoppade vidare. Klev in till AudioNord som spelade på några svarta tingestar. Förra året stod det ett par Wilson där. Synd att det inte gjorde det i helgen, för de svarta var inte värda att stå där. De hade dock en del kul elektronik tyckte jag.
Och sen har vi Svanå och MBL-rummet. Absolut de högtalare jag köpt om jag var Bondskurk och skulle inreda mitt näste. De spelade dock något slags surroundspår med spridda plonk på en flygel, I stort sett omöjligt att tycka nått om. Har dock varit och lyssnat på "bakkanalerna" på Kungsholmen. De låter riktigt bra i övre registret, men basdelen hänger inte med.
XTZ. Divine måste vara ett klipp som högtalare. Köp och sätt i ett bättre filter så spöar den mycket, oavsett pris. I grunden lite vär rå i övre mellanregister. (Thiel är inte lätta att jobba med)
T+A. Märkligt. Bra i grunden, men drabbade av fasfel (provade flera olika sittplatser) och saknade minst en oktav i botten. När man har gigantiska högtalare bör man inte ha det problemet
TAD. Bästa demon i mitt tycke, märks att de är proffs. Spelar onödigt högt dock. På vissa ställen i rummet blir det faseffekter som gör att det blir lite skarpt. I mitt fall särskillt på de nya "billiga". Ändå mässans bästa ljud för mig, särskillt från Reference. Men Compact reference är den jag hade handlat om lottoraden hade infallit.
Bäst på mässan: Anna-Lotta Larsson med "En ros"
Hon bad om ursäkt för ljudkvalitén, och jag hade föredragit en akustik spelning. men till och med jag måste erkänna att B¤$e-pinnen inte är så dum vid de här tilfällena, den ger iaf inte fasfel.
) och att du skulle höra instrumenten på olika höjd beroende på frekvens förstår jag inte då elementen sitter sida vid sida och är lika långa.
