lgs skrev:Ingen aning om hur det är att ha hörapparater men det känns spontant som att det borde bli konstigt. Sen ska man nog inte underskatta hjärnans kapacitet till anpassning. Kanske låter väldigt underligt till en början men när du väl vant dig skulle du aldrig vilja vara utan.
Nej, man ska inte underskatta hjärnans förmåga att vänja sig. Jag bytte från analoga till digitala hörapparater runt 1999 och var bland de absolut första i Sverige. Skillnaden som användare är otroligt stor eftersom dom digitala korrigerar ljudet för bäst taluppfattning i realtid.
Grovt förenklat: tänk dig en dåre som sitter och rycker i en EQ på din hörsel. Otroligt irriterande i början, tog ett kvartal att vänja sig.
lgs skrev:Min dotter har cochlea-implantat och där finns det såvitt jag har förstått (i princip) inga tekniska begränsningar uppåt map frekvensomfång men man har ändå valt att lägga övre gränsen runt 6kHz.
Hur fungerar det för henne?
Svante skrev:Åjeflar, det var inget roligt audiogram. Hur har det gått till?
Medfött. Jag har tack och lov en väldigt, väldigt hög obehagsgräns* (som lägst 130dB men 135 och 135+ vid de flesta uppmätta frekvenserna) vilket gör att det finns mer är nog med dynamik att leka med.
Ett audiogram säger dock inte hela sanningen, man brukar t.ex. prata om diskriminationsnivå. Man mäter hur många procent av spondéer (enstaviga ord: "Nu hör du... båt") hörda i brus som man uppfattar korrekt. De flesta typer av nersättningen där inneörat, hörselnerven eller hjärnbarken är inblandade påverkar detta olika. Mina båda öron ser ganska lika ut i det där diagrammet, men jag har otroligt mycket svårare att tolka stimuli korrekt på vänstra örat. Höger är lungt.
Generellt tycker jag att min mätning nu snarare visar på en förbättring av min hörsel,
jämfört med den här som gjordes 1997 och det verkar totalt ologiskt. Jag har inget minne av att jag var förkyld då -97 heller.
Jag har deltagit i en del forskningsprojekt där jag varit med om långa mätsessioner, och har då blivit väldigt mycket bättre på att koncentrera mig samtidigt som jag är avslappnad i den typen av situation. Ljud i öronen resulterar direkt i att tummen trycker på knappen, otroligt fort, har väldigt låga reaktionstider. Det kanske är därför mätningarna är bättre nu?
20dB bättre vid 6kHz på vänster öra känns ändå ganska mycket, och då har jag haft en skrikande liten dotter på den axeln de senaste åren.
Svante skrev:Det enda rimliga är väl att skifta ner det till ungefär det högsta man hör och då skulle det bli en massa diskant. Jag tycker man tröttnar på sånt ljud ganska fort.
Det är det jag är rädd för. Sen är min personliga uppfattning att det inte finns särskilt mycket nyttoinformation däruppe i frekvens, så jag är tveksam till nyttan. Ett och annat s-ljud på sin höjd, om ens det.
Ett irritationsmoment är att somliga puckon lägger brandlarm, inbrottslarm och liknande runt 4kHz eftersom normalmänniskan normalt hör som bäst där, till följd av hörselgångens längd. Piper ett sånt larm och jag har hörapparater på mig skär det lika illa i öronen som för alla andra, och jag tycker det är STARKT. Sen tar jag av mig hjälpmedlen, och då är ljudet borta. Totalt borta.
Larm borde alltid vara i form av mekaniska klockor!
Som jag skrev tidigare, jag är lyckligt lottad så tillvida att med de i
princip osynliga hörapparater jag använder i kombination med min nersättning brukar människor bli förvånade när jag berättar att jag är hörselskadad och använder hörapparater.
* = Ofta får man en lägre obehagsgräns än en normalhörande person om nedsättningen sitter i inneröra, hörselnerv eller hjärnbark. Den sitter förmodligen i innerörat hos mig, men ändå har den förskjutits uppåt. Det är ovanligt.