Stämmer.
Och jag känner mig frestad att påminna och varna för förenklingar och en
tro om att det finns ett väldigt enkelt svar på vad som är rätt eller fel här.
Högtalare (tillsammans med sin uppställning) agerar inte transmissions-
länkar under en ljuduppspelning, utan ljudfältsdekodrar.
De skall återställa en tredimensionell akustisk händelse, och alla påverk-
barheter (t ex olika sätt att läka samma ljudfältet diskreta uppdelningar)
som är i samma storleksordning som kodnings/dekodningsartefakterna,
men som inte är strikt definierat av standarden - måste rimligtvis vara
öppen för tolkning och optimering.
Detta är förvisso i hög grad vetenskap, men antalet variabler överstiger
med GOD marginal gränsen (12) för när vi träder in i konstens värld.
(Eller: Ju grövre pensel och ju färre färger man målar med, desto svårare
är det att tydligt definiera vilka penseldrag som bäst fångar motivet.)
- - -
Återställandet har förstås en standard att ta hänsyn till, men standarden
definierar inte alla variabler, så det finns ett utymme för uttolkningar när
en dekoder skall optimeras (även om utrymmet är mycket större när man
spelar tvåkanaliga musikfonogra än när man spelar flerkanaliga fonogram,
t ex soundtracket till filmer).
Och - som du skriver så är ju faktiskt så att den föreliggande standarden
säger multipla bakkanalshögtalare INTE två.
n-puh skrev:För den som inte tror att det fungerar att använda flera högtalare per kanal i surroundljudfältet kan då fundera lite på hur 2-kanal stereo fungerar.
Om samma ljud spelas upp i fas i båda kanalerna och lika starkt så tolkar vi det som ljudet kommer ifrån en punkt mitt mellan högtalarna.
Även om vi använder oss av många högtalare bak för att lyckas med att få ett kontinuerligt omslutande surroundljud så fungerar alltså även lokaliseringen av distinkta ljudhändelser om surroundljudet har tagits upp på två kanaler...
Elegant förklaring med stereofantomprojektionsliknelsen!

Därför smärtar det mig att behöva säga att den är felaktig.

Den till synes tjusiga logiken faller på att vår hörseln använder helt
olika mekanismer för lokalisering i det främre och de sidoliggande
ljudfälten. Förklaringen stipulerar en likhet där ingen föreligger.
Så ditt "så" i "...så fungerar alltså även lokaliseringen av distinkta
ljudhändelser om surroundljudet har tagits upp på två kanaler", där
på slutet, hänvisar till en ickeparallell situation.
Men - resultatet blir ändock som det du beskriver!
Fast av andra skäl. Det beror faktiskt på helt andra mekanismer.
Om det hade varit synen det handlat om så hade det varit mycket
enklare att inse att vi inte nödvändigtvis ser stereoskopiskt långt
ut åt sidan (dit vi bara kan se med ett öga), och bakom oss gör vi
det definitivt inte heller, bara för att vi gör det framåt.
Hörseln är som vanligt mycket mera komplicerad att förstå sig på
än synen. Men vi får ju vara glad att den fungerar så bra. ATT den
funkar är ju trots allt bra mycket viktigare än hur den funkar, för de
flesta.
n-puh skrev:Surroundljud för ett 5.1 system med bara två sidohögtalare havererar tvärt - om något öra bara så litet hamnar utanför en mycket snäv "sweet spot".
Ja, det är ett MYCKET stort problem, och faktiskt ett av skälen till
att man velat addera bakkanalerna således att Sl och Sr inte skall
behöva innehålla några "gemensamma ljud" (helt oberoende ljud
minskar problemen med kantring, i varje fall lite, amplitudprolemet
finns ju kvar, men fas-/tidproblematiken vid lyssnarrörelser runt
mitten blir mindre).
Men i praktiken är det mest ett spel för galleriern. Praktiskt taget
alla filmer ändå är ju ändå mixade i 5.1 eftersom det är vad man har
på praktiskt taget alla biografer - eftersom det är praktiskt taget
omöjligt att få 6.1 eller 7.1 att fungera bra i den skalan.

I själva verket är 7.1 enligt de två vanligaste standarderna (ja det
finns förstås två...) en rätt ogenomtänkt standard, där olika männi-
skor inte kommer att höra samma eller ens liknande riktningar.

Hur som helst är en spännande och väldigt positiv bieffekt av multi-
pla surroundhögtalare (för två eller flera kanaler) att det plötsligt
går att göra väl fungerande panoreringar (trots att "vinkeln mellan
kanalerna" ju är lika stor som om man haft bara en högtalare för
varje surroundkanal)! Det gillar jag.

Och om något så blir punktformigheten i återgivning ljud BÄTTRE
med många högtalare. Men den stora skillnaden är ju att man kan
projicera punktformighet även i andra riktningar än just den, där de
ensamma Sl- eller Sr-högtalarna satt innan man bytte till multipla
högtalare.
n-puh skrev:Vare sig illusionen av en omslutande ljudvärld eller lokaliseringen av distinkta ljud fungerar då längre. Vi hör då bara ljud kommande från en punkt - nämligen från den närmsta surroundhögtalaren.
Stämmer.
Fast med dipoler så tycker jag nog att den omfamnande ljudvärlden
kan fungera hyffsat bra. Men då fungerar ju inte punkformigheten
istället.
n-puh skrev:Frågan är om det fungerar alls att med två sidohögtalare skapa en illusion av en omslutande ljudvärld.
Jag önskar att jag kunde svara på den frågan.
Och då tolkar jag den till att betyda "om det går att med två sido-
högtalare nå BÅDE en punkformig presentation av punktljud, och att
måla upp en omslutande ljudvärld (var för sig eller med olika ljud
tillsammans).
- - -
Jag kan bara säga att jag inte varken har lyckats med riktade direkt-
strålare, med bredstrålande direktstrålare eller med dipolstrålare.
Och att det jag hört från andras försök har inte varit bättre utan det
har snarare varit tvärtom.
Det var ju därför jag sökte efter bättre lösningar.
Men - det bevisar ju inte att det är omöjligt att lyckas. Skälet till att
jag ändå inte ser något sätt för det att kunna fungera är att jag med
utgångspunkt för hur hörrseln fungerar och alla de mekanismer som
moduleras i hemmabiografen, inte ser att det finns någon öppning.
De lösningar med bara en högtalare jag provat, som fungerat bäst,
har varit en svagt direktstrålande högtalare som konstruerats för
att skapa vissa specifika spegelbilder. Det var den högtalaren som
jag hade på programmet fram till 1996 (dice hette den eftersom den
var lite formad som en tärning) då jag helt gick äver till de multipla
ambiens-högtalarna som jag användt sedan dess och fram till idag.
Jag fortsatta dock (både på skoj och på allvar) mellan 1995 och 2002
ungefärligen, att laborera med möjligheterna att skapa ett väl fun-
gerande surroundljud med bara två högtalare för Sl och Sr - och den
bästa lösning jag hittat (som använder en mycket speciell kort mor-
fad (deformerad/böjd) linjekälla för varje kanal) är faktiskt avsevärt
mycket bättre än min gamla dice-modell!
Men ändå inte ens nästan lika bra som mina multipla lösningar, så
det har inte blivit någon produkt av det. Men den imponerar faktiskt
i sin kategori. DeN presterar bättre än jag visste var möjligt med
bara en surround-högtalare per sida. Mycket bättre än både direkt-
strålare och dipoler.
n-puh skrev:För den som tror att det bara är ytterligare ett av IÖs påhitt att man ska ha många bakhögtalare kan sägas att det redan från början när bakkanalerna började användas för omslutande miljöljud på film (vilket det oftast är frågan om eftersom ljudet sällan ska dra uppmärksamhet från bilden) så har man nyttjat ett helt batteri av bakhögtalare vare sig man har haft en, två eller fler kanaler för surroundljudet på bio.
Det där är både sant och viktigt att nämna.
Det enda jag gjort är att:
1. Trotsa/gå emot en bransch som sa att det var omöjligt, att det
inte skulle gå att sälja fler än två högtalare för surround (då, det var
ju som sagt 1996) och,
2. Utforma högtalare som är optimerade för sådant i hemmamiljö,
alltså små, högohmiga högtalare med för uppdraget idealisk sprid-
ning och med optimering för placering mot en reflekterade yta.
Ingen annan högtalare som jag har konstruerat har blivit lika plagi-
erad som a2/a3.

n-puh skrev:Det är bara branschen som inte har vågat att tro på att vi för hemmabruk skulle acceptera fler än ett par högtalare för surroundljud.
Ja, visst är det så.
Och nu när de ökar på med antalet kanaler (fono- och videogrammen
lyser med få undantag fortfarande med sin frånvaro dock...) så är
de kanaler som skulle behövas fortvarigt saknade.

De som behövs
är två eller tre kanaler framåt (tre är för spelning tillsammans med
bild) och fyra bakåt; vänster, bakåt, höger, uppåt. Två-tre ljudkällor
för varje gör susen.
Började att skissa på en dekoder för ändamålet för några år sedan, i
brist på en standard som ger oss riktiga diskreta kanaler för det. Det
är faktiskt inte en så svår uppgift alls att få till en sådan dekoder.
Men jag har för mycket annat att göra. Det är inget kul att behöva
prioritera bort en massa saker hela tiden.

Men vad gör man.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).