av grafpro » 2012-04-24 18:06
Mässor är kul men med tillräckligt långt historiskt perspektiv kan man säga som Ingmar Bergman om åldrandet i allmänhet: det är som en bersbestigning - ju högre man kommer desto bättre utsikt får man och desto tröttare blir man. Vi konstaterade på väg hem att nu har nya gränser satts i den utveckling som började redan på 70-talet i att highend mer och mer blir en egen genre helt skild från hifi.
Sweetspot är i själva verket en pryl- och designmässa med påtagliga inslag av newage och mycket litet inslag av hifi. Vi skojade om att utställarna faktiskt helt borde sluta med att spela på anläggningarna och bara låta oss se, känna på och diskutera prylarna. Det vore ärligt och renodlat. Några exempel:
Alla utställare använde tumsgrova högtalarkablar och sådana signalkablar som har pilar som visar åt vilket håll signalen ska gå. Ingen enda hade modet att sätta gräns mot vidskepelsen genom att spela på elsladd. Den som hade vågat trotsa sin ängslan att inte vara "rätt" skulle ha vunnit mitt förtroende. Den som låtsas ha utvecklat spetsteknologi med egen forskning och spelar på sådana kablar är värd att flabbas åt (det gjorde vi).
Nästan all musik som utställarna själva valde var av typen hårdkomprimerad studioprodukt. Amerikansk populärmusik typisk för den icke musikintresserade och med trummaskin, stråkmaskin och röst i närbild med vassa ess. Helt meningslös att bedöma hifi med. Ingenstans hörde vi musik på klassiska instrument! Knappt ens på några andra omanipulerade akustiska instrument. Ganska otroligt.
Säljargumenten på en highendmässa är överlag av ännu lägre kvalitet och trovärdighet än på en radiohandlarmässa. En bygger högtalare av special-MDF som är absolut stumt och dött för att det är det enda rätta, en annan bygger i plywood för att det är ett levande material som ger en naturlig klang. En visar rörförstärkare och förklarar stolt att den har enbart tio watt (magiska rörförstärkarwatt) och att det räcker, en annan förklarar stolt att deras slutsteg har 2x400 watt, för det behöver man. Man tänker på newage-mässor där en säljer hälsosamma magnetsulor och en säljer hälsosamma skyddskläder mot magnetism utan att någon påpekar att minst en ljuger så det ryker.
Ett till: Ändamålet med hifi är att kunna gå på konsert hemma. Anläggningen ska skapa musik så nära konsertupplevelsen i normala bostadsrum som det är möjligt. Då är mässanlägningen i Jönköping perfekt. Varje utställare får en liten lägenhet med möblemang, mattor och gardiner etc. De flesta hade tagit bort all normal inredning och monterat in diffusorer och dämpskivor så att rummet var allt annat än normalt. Därefter klagade många av dem på hopplösa akustiska förutsättningar!
En pryl- och designmässa med påtagliga inslag av newage och mycket litet inslag av hifi.. Då ska man ju inte gå dit och sedan gnälla om man inte fascineras av små hörlursförstärkare som det sticker upp ett glödande rör ur eller kablar som ser ut som designade brandslangar eller superdesignade tonarmar i olja med tio balansaxlar. Samtliga med åtskilliga dyra detaljer helt utan bruksvärde. Men nog kan man gnälla lite över att utställarna inte kombinerar dessa i och för sig kul företeelser med lite hifi också, och skippar det ockulta. I vissa fall tror jag de skulle behöva läsa på lite elektroakustik också.
På väg ut mötte vi mässgeneralen som undrade vad våra spontana reaktioner var. Vi intygade gärna att anläggning och personal gjorde oss mycket nöjda (särskilt att man kunde får en Grönstedt Extra till kaffet). Han hade en tanke på att försöka bredda mässan för att få flera besökare och tänkte då främst på musikintresserade. Vi varnade honom. Att locka stora skaror främst musikintresserade till en highendmässa är nog mycket riskabelt, trodde vi. Besökare och utställare kommer inte att finna varandra. Han såg förbryllad ut.
Drev HiFi-butik med Sonabprodukter, byggde studio- och orkesterelektronik och gav ut vinylinspelningar i ett tidigare liv. Gillar modern konstmusik. Är sannolikt tondöv.
