Flint skrev:IngOehman skrev:Flint skrev:IngOehman skrev:Båda kan ju vara rätt också.

Men kanske inte utbytbara ändå. Då betyder det att de behöver passa i sitt
sammanhang. Och det var just min gamla tes - de flesta SET-förstärkare ges
inte optimala förutsättningar för att få visa vad de kan.
Vh, iö
Men det får dom tillsammans med dina högtalare. Så utomordentligt praktiskt.

Njae...
Det där stämmer inget vidare.
När jag lanserade tesen så gjorde jag inga högtalare avsedda för att
drivas av SET-förstärkare, och sedan gick många år...
Jag gör fortfarande inga högtalare som är optimerade för att drivas av
SET-förstärkare. Däremot så gör jag speciella konjugatlänkar till några
av mina högtalare, som gör att de passar bättre för drivning med lite
mjuk impedans. Alltså som ger dem en resistiv last, cirka 10 ohm, över
några hundra Hz.
Detta föregicks dock av att många Ino-ägare redan använde rörförstär-
kare av olika slag till framförallt pi60 och pi60s. Så framtagningen av de
nämnda konjugatlänkarna var en service bara.
Vh, iö
Hur hänger det ihop med att du ibland förordar steg med något högre utg.imp.
Det gör jag ju inte.
Det vill säga jag förordar förvisso en värld med rika valmöjligheter.
Och min erfarenhet av olika högtalare på marknaden (tänker inte på
mina egna nu) är att att rätt så många av dem låter bäst med någon
annan drivimpedans är just 0,000... ohm. Det kan vara lägre (alltså en
negativ utimpedans) eller det kan vara högre. Statistiskt är det nog så
att de flesta högtalare uppfattas vinna på en lite högre impedans än
0,000... ohm. Inte sällan en eller ett par ohm, eller kanske ytterligare
lite.
- - -
Mina egna högtalare är dock optimerade för 0,1 ohm från förstärkaren
och lika mycket från högtalarkabeln. Fast det kanske var det du menade
med "något högre utg.imp"?
Om så, så är skälet till att jag förordar 0,1 ohm flerfaldigt:
1. En sådan dimensionering gör att oskyddade (ingen strömbegränsning
och ingen sekundärsäkring) transitorsteg inte brinner upp på ett ögon-
blick om de blir kortslutna. Skillnaden mellan 0,0001 ohm (som ett
hårt motkopplat transistorsteg kan ha vid låga frekvenser och 0,1 ohm
är 1000 gånger utström, vid samma signal, som kan utgöras av t ex
en liten offset-spänning. Så om en kortis ger 100 A och nästan ögon-
blickig död för en förstärkare, så hade samma förstärkare bara lämnat
100 mA om utimpedansen varit 0,1 ohm.
2. 0,1 ohm är en utimpedans som lätt går att realisera för ett transistor-
steg, och med hög noggrannhet, då det ju går att trimma till just det,
med ett seriemotstånd på utgången.
3. Det lämnar utrymme för en dubbelt så högohmig kabel om slutsteget
ligger nära 0 ohm.
4. Jag ogillar standarder som är utopiska. Fördrar sådana som går att nå.
Rådande standard är ju att en förstärkare skall ha 0 ohm ut och att en
högtalarkabel skall ha 0 ohm i serieresistans.
Det säkerställer att inga apparater når standarden, med mindre än att
man förser förstärkaren med negativ utimpedans. Och sådana är det
ingen höjdare att kortsluta... Jag tycker negativa utimpedanser från för-
stärkare hör hemma i integrerade lösningar endast.
Alltså där högtalare har inbyggd förstärkare.
- - -
Sammanfattningsvis: Jag tycker det är en väldigt bra ide att göra tran-
sistorförstärkare med varierbar utimpedans, men inte alls för att passa
Ino-högtalare, utan snarare tvärtom - för att passa andra högtalare.
Och kanske så kommer det också en sådan förstärkare på marknaden
inom en rimlig framtid. Vi får se. Jag kommer inte att göra någon, men
den som vill göra en sådan kan räkna med att få gratis hjälp med det,
om så önskas.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).