IngOehman skrev:Nattlorden skrev:Morello skrev:På vilket sätt skulle min inställning till förstärkare vara dogmatisk?

Om du tror har du missuppfattat mig.
Snarare 'pragmatisk'. Dogmat är väl snarare det "magiska" i rören...
Njae, jag menade inte att din (/era?) inställningar ÄR dogmatiska, faktumt.
Bara att jag kan uppfatta det lite dogmatiskt när ni skriver saker som gör
att det ser ut som om ni anser att en förstärkare "skall vara" en pjäs som
förstärker - och inte gör något annat (vågformsidentisk utgångssignal och
0,000... ohm ut).
Jag tycker inte det behöver vara så.
Min avsikt var inte att kritisera en sådan inställning, bara säga att jag inte
delar den "singulära dogmen" (och dogm då inte menat som en negativ vär-
dering, bara som en beskrivning, en synonym till "lära") utan tycker att det
kan finnas flera parallella läror/dogmer som alla har sina poänger.
Världen är stor, det finns plats för många olika synsätt!
Vh, iö
Jag tror jag tycker så här:
Det behöver inte vara så, men man bör ha goda skäl att frångå den de facto-standard som ändå finns. Att göra någonting annat får konsekvenser, som du vet, och man bör ha klart för sig vilka konsekvenserna är om man hittat på något eget.
Hur man ska ta reda på konsekvenserna kan man förstås diskutera, duger det med att koppla ihop prylarna och se om det "låter bra"?
Ptja, kanske det.
Men det blir knappast hifi om man inte har tur på "vinna miljon på trisslott"-nivå.
Sen behöver det kanske inte vara hifi för att man ska bli lycklig.
Edit: Jag vill förresten utöka det där:
Om man håller sig till den de facto-standard som finns så kan man i princip kombinera vilken förstärkare som helst med vilken högtalare som helst.
Om man inte gör det måste an antingen sätta en alternativ standard, konstruera förstärkare och högtalare tillsammans, eller överlåta åt köparen att prova ut vad som passar bra ihop.
Den enda alternativa standard jag har hört talas om (tror jag) är att man impedansutjämnar högtalaren och att den då har en approximativt resistiv impedans. Det förutsätter då att förstärkaren har en resistiv utimpedans. Jag gissar att en typisk rörförstärkare även har en utinduktans som är tiopotenser större än de induktanser man har i kablar som man ibland ondgör sig över. Denna enda alternativa standrad förefaller därför för mig som långt underlägsen den de facto-standard som finns. Som standard betraktad alltså.
Alternativet att konstruera förstärkare och högtalare ihop är inte så dumt tekniskt, men av någon anledning så har det aldrig slagit riktigt. Hur som helst så ger det alternativet minskad valfrihet för konsumenten, men det kanske är en valfrihet som typiska konsumenten inte vill ha längre.
Det sista alternativet är nog ändå det vanligaste dvs att man överlåter till köparen att prova vad som passar ihop. Med tanke på att den typiska köparen inte har den tekniska kunskap som behövs för att förstå vad som händer när man kopplar ihop en högtalare med en förstärkare så hamnar man lätt i en cirkus av provande vars kombinationsmöjligheter växer med kvadraten på antalet apparater.
Eftersom det sista är det vanligaste så måste man nog ändå säga att om man ska frångå den de facto-standard som finns för högtalare och förstärkare så bör man vara rätt intresserad av att prova fram och tillbaka, och är det så att man väljer det spåret så har man sämre förutsättningar att slippa färgning från interaktionen mellan förstärkare och högtalare än om man väljer att följa de facto-standarden.
Vilket förstås är helt ok, om man gillar det.
Så länge har jag längat efter att loudness war skulle vara över. Nu börjar jag tro att vi faktiskt är där. Kruxet är att vi förlorade.