petersteindl skrev:Jag ser mitt namn nämnas. Jag måste väl anstränga mig lite då. Jag skulle vilja bena ut begreppen lite. Som jag ser det, så är det klar skillnad på (1) en förändring av den uppfattade tonhöjden kontra att (2) tonhöjd är densamma, men blir lite svårare att subjektivt uppfatta d v s the perceived pitch blir lite diffusare.
I exempel (1) är det så att en tonhöjd har ändrats och att den nya tonhöjden klart skulle uppfattas såsom varandes ny tonhöjd eller totalt sett varierande tonhöjd. Det betyder att en JND (Just Noticable Difference) i tonhöjdsuppfattning i så fall skulle ha ett lågt värde d v s det skulle vara enklare att höra den nya tonhöjden eller med andra ord att tröskeln skulle vara låg för att höra en tonhöjdsförändring d v s förändring av tonhöjden skulle detekteras på grund av nämnda fel.
I exempel (2) så är det tvärtom d v s raka motsatsen. Där ändras tonhöjdsuppfattningen på så sätt att det blir svårare för hörseln att lokalisera tonhöjd d v s JND har fått ett högre tröskelvärde så att förändringar inom tröskelvärdet inte ändrar perceived pitch d v s upplevd tonhöjd. Då blir tonhöjdsbegreppet lite mer diffust och man kan då tänka sig att melodislingor som bygger på tonhöjd också blir lite diffusare, inte mycket, men ändock tillräckligt för att ge musiken ett subjektivt sämre innehåll.
Vad jag förstått så är det enligt exempel (2) som Ivor Tiefenbrun och Linn menar då de pratar om perceived pitch. Att olika generalagenter på den tiden det begav sig inte har förstått skillnaden mellan dessa två exempel och därför genom fulretorik bäddar för en diffusering av förståelsen av tonhöjdsbegreppet genom allehanda påtänkta fenomen håller jag för olyckligt och snarast kontraproduktivt.
Nåväl, nu kan man kanske bena lite i frågeställningen: Kan en hyfsat konstruerad nätdel av traditionell art ändra signalen på sådant sätt att den upplevda tonhöjden förändras till annan upplevd tonhöjd?
And the verdict is...

Jag tar mig friheten att svara med ett: Troligtvis Inte, d v s ett Nej på denna fråga.
Då har vi nästa fråga: Kan en hyfsat konstruerad nätdel av traditionell art ändra signalen på sådant sätt att den upplevda tonhöjden skulle bli diffusare eller svårare att detektera?
Där kan jag svara: Kanske Möjligtvis. I Cd-spelare har Stereophile klart kunnat mäta jitterkomponenter i signalen härrörande från nätdelar. I USA blir det 60 Hz + multiplarna 2a och 3e tonerna som klart syns i jitterspektra.
Personligen tycker jag att det är lättare att tränga in i musiken då allehanda störningar är på en ohörbar nivå och speciellt repetitiva eller signalrelaterade störningar, men även HF ger en odefinierbar lyssningströtthet. D v s störningar som hörs från nätdelar eller dålig jordning har en maskeringseffekt på mig så att allt blir mer slätstruket.
Detta har jag så många gånger även upplevt då HF varit med i spelet utan att jag direkt kunnat höra det. Man fixar och trixar och till slut hittar man ingenting, men den odefinierbara olusten finns kvar. Då har jag i stort sett alltid börjat mäta och leta HF-störningar i stället och även lyckats hitta sådana källor och även lyckats eliminera dessa. Sedan var den malande olusten som bortblåst och det blev i stället en fröjd att lyssna. Blir det diffusare tonhöjdsuppfattning av sådana fel? Troligtvis skulle man kunnat mäta fram ett högre värde på JND vad gäller perceived pitch, oavsett om det är av sekundär art eller primär art, men det kan jag inte verifiera annat än att jag kunnat konstatera att då felet försvunnit så blev det roligt att lyssna igen.
Jag kan i rådande stund inte ge entydiga svar på just detta med nätdelars inverkan på perceived pitch, men man kanske skulle kunna ändra nätfrekvensen på en halvtaskig nätdel och göra en undersökning om den absoluta tonhöjden på något sätt förändras på grund av sådan förändring. Gör den inte det så verifieras mitt svar på alternativ (1). Blir det däremot lite diffusare tonhöjdsuppfattning så kan man bena vidare i frågan.
MvH
Peter